lördag, februari 18, 2006

Pierre Bourdieu

Är det någon trogen läsare som har läst (och förstått) Bourdieus "Kultur och kritik"? Om så, vänligen kontakta mig snarast. Karln är stundtals helt omöjlig.

Checka t.ex. denna absurda mening:
"På detta sätt överskrider man den dödliga antinomin med den idiografiska monografin och den formella och tomma teorin."

Den spontana reaktionen för varje normal ickesociolog måste vara: "Va???"

Låt oss hoppas att de delar jag ännu inte läst rätar ut några frågetecken.

onsdag, februari 15, 2006

Kall vinter

Här på Bålsta station sitter en dam med typ allt hon äger. Hon sov här utanför inatt. Förnekar att hon är utan bostad. Vill inte ha hjälp.

Ibland är livet hårt.

måndag, februari 13, 2006

The early bird...

Jag satt och läste "Auschwitz och det moderna samhället" på nattbussen halv fyra imorse... Det är ambitiöst!

Och ännu finns tid att klämma in några sidor innan klockan når mer anständiga klockslag. Yes...

söndag, februari 12, 2006

Här är jag!

Om ni undrar vad jag sysslar med nuförtiden så har jag precis laddat upp nya bilder till min fotoblogg. Ni kan se några av bilderna till höger på skärmen, eller se alla bilder här.

tisdag, februari 07, 2006

Provokationsfrihet

Jo, de här muhammedkarikatyrerna.

Egentligen tycker jag inte det är så mycket att orda om. På båda sidor har vi att göra med extremister som står i minoritet.

Vad som är skrämmande är att båda extremerna har fått stöd från mer moderata grupperingar. I mellanösterna verkar detta till stor del bero på att de ursprunliga karikatyrerna har överdrivits. Sedan fungerar det där som överallt ananrs: när väl en lynchmobbsstämning piskats upp så får den eget liv, fristående från de utlösande händelserna.

Men händelserna i mellanöstern vet vi inte så mycket om, och hur skrämmande det okända än må vara så räds jag mer det jag känner till, nämligen händelserna i Sverige.

Här sägs det att det handlar om tryckfrihet. Det handlar om pressens frihet att trycka vad man vill. Jag har också hört att det handlar om yttrandefrihet.

Längst bland de bloggar jag läst går Johan Ingerö. Johan skriver som krav på vad han tycker vi ska göra:
"Tryck bilderna i samtliga tidningar i samtliga demokratiska länder för att visa att vi aldrig ger upp pressfriheten inför något hot eller under några omständigheter."
Friheten för press att trycka vad de vill är oerhört viktigt. Jag tycker det är bra att vi inte har så starka förtalslagar som andra länder har, jag förstår till och med kritiken mot andra kränkningslagar (typ hets mot folkgrupp)...

Men att trycka saker och ting på ren princip?

Låt mig förklara en sak. Tyck- och tryckfriheten finns till för att skydda granskare av makten. Detta inkluderar humor och "satir", även om (eller kanske just i de fallen) det är främlingsfientlighet som ligger bakom. Det ska inte vara straffbart att trycka sådant. Det är bra.

Men det behöver inte betyda att man måste gilla det som trycks. Tvärtom, det som ska skyddas är per definition sådant som ogillas! Det är därför jag faktiskt blivit glad över att läsa aftonbladet de senaste dagarna. De har insett att det antagligen skulle sälja lösnummer att publicera bilderna, men har avstått för att man inte uppskattar bildernas syfte och eftersom man inte uppskattar dess effekt.

Många har kallat dem fega, många har påstått att de inte står upp för tryckfriheten. Även Johan Ingerö kallar de amerikanska tidningar som inte publicerar tidningarna fega, innan han kräver att alla tidningar i hela den demokratiska världen (i vilket jag antar han inkluderar Sverige och Aftonbladet) ska publicera likaså.

Jag tycker detta är ett utmärkt tillfälle att stå upp för västerländsk yttrandefrihet och tryckfrihet. Men på det sätt som Johan Ingerö gör det blir det tvärtom. Måste man tycka om allt som trycks, blir det ingen tryckfrihet kvar.

För Johan och tusentals andra svenskar verkar tro att tryckfrihet är något man har för att man gillar det som står i Expressen eller Jyllands-Posten. Det är fel. Tryckfrihet är något man har trots det som står i Expressen och Jyllands-Posten.

måndag, februari 06, 2006

Sossecentern till attack mot ungdomen

Jag är inte LAS största supporter, jag är inte den som står på barrikaderna och skriker "rädda arbetsrätten" bara någon ens andas förändringar i LAS. Men Centerpartiets senaste utspel om att undanta ungdomar från LAS lämnar en fadd smak i munnen.

Inte så att jag inte förstår argumentationen. Om det är lättare att sparka en anställd så kommer en arbetsgivare föredra att anställa denne istället för en äldre sökande. Att det kommer att bli lättare att avskedas motargumenteras med att det blir större rörlighet på arbetsmarknaden.

Jag har dock tre invändningar:
1. Först och främst tror jag inte att det är så enkelt som att en ung kille eller tjej bara ska kunna hoppa på nästa jobb efter att ha fått sparken. Det är troligt att nästa arbetsgivare då undrar varför man fått sparken. Att ha blivit avskedad kan mycket väl försvåra framtida jobbsökande. Och risken att få sparken för ingen orsak ökar dramatiskt. Om man har blivit anställd med anledning av att man är lätt att sparka snarare än med anledning av ens kompetens så lär det bli regel snarare än undantag att man får sparken strax innan LAS träder i kraft.

2. Även om förslaget innebär att det blir lättare att få jobb så är det en sidoeffekt. Huvudkonsekvensen är att ungdomar blir lättare att sparka. Detta inkluderar naturligtvis de ungdomar som redan har ett arbete. Förslaget innebär att ungdomarna alltid kommer vara först att få sparken. När dåliga tider når arbetsmarknaden blir ungdomarna först att drabbas. Ungdomar drabbas redan idag av LAS:s "sist in - först ut"-princip, även om effekterna mildrats genom de undantagsregler som miljöpartiet drivit igenom, men om centerns förslag går igenom riskerar gruppen ungdomar bli arbetsmarknadens ständiga slagpåse.

3. Kanske viktigast av dessa tre punkter är dock att förslaget innebär en försvagning av ungdomars redan svaga ställning i samhället. Man formaliserar och kodifierar en situation där ungdomar har färre rättigheter än "vuxna". När vi borde arbeta för att ungdomar inte ständigt ska underskattas och nedvärderas gör centerpartiet tvärtom och cementerar den nuvarande ordningen.

Förslaget är en del av centerpartiets nya überliberala profilering som borgerlighetens ideologiska vakthund. Vad som är riktigt deprimerande är dock att det också precis är så det uppfattas. Men om LAS nu är en sådan styggelse, varför inte ta bort det helt? Svaret är att centerpartiet i vanlig ordning inte vågar mer än att skrapa på sossesveriges yta.

När Centerpartiet är partiet som lägger galnast och mest radikala förslag bland borgerligheten så är inte det ett tecken på att centerpartiet är radikala (eller ens galna). Det är endast ett tecken på att vi oavsett valresultat kommer få en sossig regering efter valet i höst.