En kille!

Jag akte i fredags med Ivannia till nationalpark Manuel Antonio, som ligger vid staden Quepos (namngiven efter ett indianfolkslag som naturligtvis inte existerat pa over hundra ar, men det ar anda ett av fa kulturhistoriska inslag i detta landet. Namnet alltsa, sjalva staden har inget med Quepoaindianerna att gora). Quepos ligger pa fastlandet, sa vi akte dit via Puntarenas (Puntarenas ar forutom en stad en region i Costa Rica som tacker in sodra Nicoyahalvon och hela vastkusten ned till Panama, dvs format extremt langsmalt. Som Chile, en vandrande pinne eller en mycket tunn gravling.

Hursomhelst stannade vi over en natt pa vagen dit (och pa vagen hem) hos Ivannias faster. Dar bodde (for tillfallet iaf) Ivannias faster med tva dottrar (I:s kusiner salunda, ar ni med?) varav ett sjalv har tva dottrar. I:s kusin med barn bor egentligen i Quepos, men hanger en del i Puntarenas savitt jag forstar.

Anywho sa verkar denna milja av idel kvinnor ha paverkar den yngsta dottern (typ fyra bast), ty nar jag forsta morgonen kom upp till frukost utropade hon, som sovit nar vi anlande kvallen darpa, mycket forvanat: "Un muchacho! Un muchacho! Vea mama, un muchacho!" Dvs "En kille! En kille! Titta mamma, en kille!"

Den lite aldre dottern (typ 7?) var f.o. hur sot som helst. Hon forklarade handlingen (inkl vad som komma skulle) i den barbiefilm hon sag pa eftersom jag uppenbarligen inte fokuserade tillrackligt, jag laste en bok i fotoljen bredvid. Dessutom visade hon upp sina basta pinnhastar!