Påverkanstorg

Från att ha varit försiktigt positiv är jag nu helt positiv till påverkanstorg. Kanske rentav så att jag inte vill ha plenumdebatt alls i fortsättningen. Tidigare stod jag ju för linjen att ha påverkanstorg för att ersätta utskotten men ha viss debatt i plenum efter det.

Tvärtom börjar jag nu fundera i banorna om vad som händer om vi helt släpper plenum. Att bara ha plenum för omröstningar känns ju faktiskt ganska meningslöst. När man kommer så långt bör man ju ha bestämt sig. Omröstningarna skulle, i varje fall på sikt, kunna insamlas på något annat sätt.

Jag tror också att sätten och möjligheterna att mötas kring påverkanstorgen kan förbättras. Man kan tänka sig att mötesrum avsätts för diskussion kring större frågor, där man kan ha talarlistor och talartid som på ett vanligt möte, så att man kan nå fler. Det blir ett sätt för de som känner sig osäkra att höra fler argument, vilket är en poäng med plenum man inte ska underskatta.

Men sådana gamla vanliga mötesformer får inte bli i praktiken tvingande, som med plenumdebatterna. Under en plenumdebatt väcks ordningsfrågor och det ena med det tredje så att man i princip måste vara på plats för att bevaka. Det är en låsning som ingen demokratisk process rimligtvis kan vinna på. Lärdomen från denna kongress är att påverkanstorget ger ett liv. Behandlingen blir inte långtråkig, man är fri att fokusera på vad man vill, samtidigt som man är ständigt i rörelse.

Jag gillar påverkanstorget, och jag skulle gärna se en fortsättning på framtida kongresser.