GU Riks årsmöte i Vadstena gick av stapeln för en liten vecka sen. Nu finns bilderna ute.
Kolla in här.
Alla mina foton här.
fredag, april 28, 2006
torsdag, april 27, 2006
Aftonbladets schlagerkritik under all kritik
Nej men nu får ju folk ta o skärpa sig. Och med folk menar jag aftonbladet.
Ingen som helst förståelse för litauisk humor. Så har man dessutom mage att påstå att ett småtrevligt fiolinslag är en gitarr.
Till råga på allt misstolkar man Silvia Night totalt. Markus Larsson påstår att isländskan i sitt telefonsamtal med gud härmar Snurre Sprätt med ett "What's up, doc?". Alla vi som har koll (och vett att kolla den faktiska texten) vet förstås att hon säger "What's up, dog".
Ni vet vad detta betyder: Mer ovärderliga schlagerfakta. Mycket mer! Det är en mörk tid vi lever i. Det behövs uppenbarligen mycket upplysning.
Ingen som helst förståelse för litauisk humor. Så har man dessutom mage att påstå att ett småtrevligt fiolinslag är en gitarr.
Till råga på allt misstolkar man Silvia Night totalt. Markus Larsson påstår att isländskan i sitt telefonsamtal med gud härmar Snurre Sprätt med ett "What's up, doc?". Alla vi som har koll (och vett att kolla den faktiska texten) vet förstås att hon säger "What's up, dog".
Ni vet vad detta betyder: Mer ovärderliga schlagerfakta. Mycket mer! Det är en mörk tid vi lever i. Det behövs uppenbarligen mycket upplysning.
onsdag, april 19, 2006
Ovärderliga schlagerfakta III
Sverige kommer i EM-finalen inte bara representeras av Carola. På plats kommer ju även Sandra Oxenryd vara, för att representera Estland. Mindre uppmärksammat har dock varit att vi även har en tredje representant i Aten. Andreas Lundstedt är en del av den Schweiziska gruppen Six4one.
Schweiz hade ju förra året Estniska "Vanilla Ninja" att representera landet, vilket förärade dem en åttondeplats. Tittarna röstar ju gärna på en deltagare från det egna landet, även om han eller hon representerar ett annat land. Exempelvis fick Helena Paparizou tolv poäng av Sverige förra året, och Vanilla Ninja fick tolv av Estland. Teorin är väl att om Schweiz denna gång blandar nationaliteterna hejvilt (en schweziska, en israeliska, en svensk, en tyskportugis, en maltes och en bosniska) så borde man kunna kamma hem tolvor från alla dessa 6-7 länder (beroende på hur man räknar).
Det är en fin tanke, det måste man erkänna.
En annan fin tanke är själva låten. Bob Geldof kommer ringa vid nästa gala, det kan jag lova. Det är en "fred på jorden"-låt helt i klass med "We are the world" eller "Kumbaya".
"Fred på jorden och ett åt alla glädjefyllt liv" verkar vara temat för Six4ones existens. Några av titlarna från det nästkommande albumet inkluderar "Friends are friends", "Never give up on your dreams" och "We are tomorrow". Spypåse, någon?
Andreas! Varför gör du så här mot oss? Vad har vi gjort dig för ont?
Schweiz hade ju förra året Estniska "Vanilla Ninja" att representera landet, vilket förärade dem en åttondeplats. Tittarna röstar ju gärna på en deltagare från det egna landet, även om han eller hon representerar ett annat land. Exempelvis fick Helena Paparizou tolv poäng av Sverige förra året, och Vanilla Ninja fick tolv av Estland. Teorin är väl att om Schweiz denna gång blandar nationaliteterna hejvilt (en schweziska, en israeliska, en svensk, en tyskportugis, en maltes och en bosniska) så borde man kunna kamma hem tolvor från alla dessa 6-7 länder (beroende på hur man räknar).
Det är en fin tanke, det måste man erkänna.
En annan fin tanke är själva låten. Bob Geldof kommer ringa vid nästa gala, det kan jag lova. Det är en "fred på jorden"-låt helt i klass med "We are the world" eller "Kumbaya".
"Fred på jorden och ett åt alla glädjefyllt liv" verkar vara temat för Six4ones existens. Några av titlarna från det nästkommande albumet inkluderar "Friends are friends", "Never give up on your dreams" och "We are tomorrow". Spypåse, någon?
Andreas! Varför gör du så här mot oss? Vad har vi gjort dig för ont?
tisdag, april 11, 2006
Bäste presidenten, helt objektivt.
Jag har läst en bra bok. Nämligen ”Presidential Leadership”.
Boken, utgiven av Wall Street Journal, bygger på en undersökning av samma tidning i samarbete med ”The federalist society” där man bett 85 ”experts on the presidency” ranka samtliga historiens presidenter, genom att få dela ut poäng. Man har dessutom viktat expertgruppen så att man får en jämn balans demokrater och republikaner. Det var nog sunt, för politisk tillhörighet ger lite olika svar. Sedan har svaren gett en topplista, från ett till 40. (William Henry Harrison och James Garfield satt bara en respektive sex månader och räknas därför inte in i topplistan.) Man har därefter också delat in listan i sex nivåer, där presidenterna sålunda rankas som ”great”, ”near great”, ”above average”, ”average”, ”below average” eller ”failure”.
Resultatet har hur som helst publicerats i denna bok, där varje president också presenteras (inklusive Harrison d.ä. och Garfield).
Här är resultatet med poäng (partitillhörighet inom parentes):
Great
1. George Washington, 4.94
2. Abraham Lincolm (R), 4.67
3. Franklin Roosevelt (D), 4.41
Near great
4. Thomas Jefferson (DR), 4.23
5. Theodore Roosevelt (R), 4.08
6. Ronald Reagan (R), 4.03
7. Harry Truman (D), 3.95
8. Dwight Eisenhower (R), 3.67
9. James Polk (D), 3.59
10. Andrew Jackson (D), 3.58
Above average
11. Woodrow Wilson (D), 3.41
12. Grover Cleveland (D), 3.34
13. John Adams (F), 3.33
14. William McKinley (R), 3.32
15. John Kennedy (D), 3.25
16. James Monroe (DR), 3.24
Average
17. James Madison (DR), 3.07
18. Lyndon Johnson (D), 3.05
19. George W Bush (R), 3.01
20. William Taft (R), 2.97
21. George H.W. Bush (R), 2.95
22. Bill Clinton (D), 2.93
23. Calvin Coolidge (R), 2.77
24. Rutherford Hayes (R), 2.73
Below Average
25. John Quincy Adams (DR), 2.66
26. Chester Arthur, (R) 2.65
27. Martin van Buren (D), 2.63
28. Gerald Ford (R), 2.61
29. Ulysses Grant (R), 2.57
30. Benjamin Harrison (R), 2.54
31. Herbert Hoover (R), 2.50
32. Richard Nixon (R), 2.40
33. Zachary Taylor (W), 2.30
34. Jimmy Carter (D), 2.24
35. John Tyler (W), 2.23
Failure
36. Millard Fillmore (W), 1.85
37. Andrew Johnson (UD), 1.75
38. Frankling Pierce (D), 1.73
39. Warren Harding (R), 1.64
40. James Buchanan (D), 1.31
F: Federalist
R: Republikan
D: Demokrat
W: ”Whig”
UD: Unionsdemokrat
DR: Demokratisk republikan
George Washington stod utan partitillhörighet, Harrisson d.ä. tillhörde whigpartiet och Garfield var republikan.
Vad som också är roligt är att de listar hur demokratiska respektive republikanska ”experter” har svarat, d.v.s. hur de skiljer sig åt. Den sammanställningen gör tydligt att idén om att objektivitet inte existerar stämmer utmärkt in på de typer som svarat på denna undersökning. Ett genidrag för undersökningens trovärdighet att balansera gruppen svaranden således.
Till exempel så har Ronald Reagan i slutställningen rankats som den sjätte bästa presidenten. Om man bara räknar de republikanska svaren blir han helt plötsligt näst bäst genom tiderna. Slagen bara av George Washington, men alltså en bättre president än Lincoln! Typiskt är också att demokraten F.D. Roosevelt blir nedputtad till femte plats, alltså slagen av Washington, Reagan, Lincoln och Thomas Jefferson. Än mer chockerande för svenska läsare är kanske att Bush d.y. rankas därefter, det vill säga som den sjätte bästa presidenten någonsin!
Fast demokraterna är inte mycket bättre. I och för sig har man satt republikanen Lincoln högst på listan, och i och för sig är den demokratiske ”toppkandidaten” F.D. Roosevelt trea även i demokraternas egen sammanställning, men tredjeplatsen döljer att man gett lika många poäng (4.93) till Roosevelt som till Washington. På samma sätt har Bill Clinton befordrats från sin medelmåttiga 22:aplats till en trettondeplats, på samma poäng som tolvan (och republikanen) Eisenhower. Lite väl hedrande, kanske.
Man kan konstatera att ju närmare i tiden presidenterna innehaft presidentposten desto svårare har ”experterna” att göra en objektiv bedömning, vilket leder till dessa stora skillnaden. Kan apropå det påpeka att demokraterna har Bush d.y. som femte sämsta presidenten någonsin och att republikanerna har Clinton som sjätte sämsta president någonsin.
Däremot är man relativt överens om Kennedy. Visst har demokraterna honom som tiondenamn medan republikanerna ser honom först på tjugondeplats, men med tanke på den närmast Palmeliknande status han har här i landet hade man förväntat sig honom högre upp i demokratlägret.
Annars kan man roa sig med statistik. Nio presidenter genom tiderna har tvingats lämna sin post i förtid. En av dem gjorde det levande, Nixon naturligtvis. Övriga dog helt enkelt. Fyra av dessa, Lincoln, Garfield, McKinley och Kennedy blev mördade. Resten, William Harrison, Taylor, Harding och Franklin Roosevelt, dog av mer naturliga orsaker. Presidential Leadership anger orsaken till Harrisons död till lunginflammation som han ådragit sig vid ett långdraget insvärningstal. Att Roosevelt dog på sin post var kanske mindre oväntat, han satt ju ändå där i över tolv år (under vilka han blev vald fyra gånger).
Det blir ännu roligare om man jämför rankingen mellan den avlidne (eller avgångne) och dess efterföljare (det vill säga vicepresidenten).
Här följer en snabb lista
(president, ranking, poäng
vicepresident, ranking, poäng):
William Henry Harrison
John Tyler, 35, 2.23
Zachary Taylor, 33, 2.30
Millard Fillmore, 36, 1.85
Abraham Lincoln (ass), 2, 4.67
Andrew Johnson, 37, 1.75
James Garfield (ass)
Chester Arthur, 26, 2.65
William McKinley (ass), 14, 3.32
Theodore Roosevelt, 5, 4.08
Warren Harding, 39, 1.64
Calvin Coolidge, 23, 2.77
Frankling Roosevelt, 3, 4.41
Harry Truman, 7, 3.95
John Kennedy (ass), 15, 3.25
Lyndon Johnson, 18, 3.05
Richard Nixon (res), 32, 2.40
Gerald Ford, 28, 2.61
(Harrison och Garfield rankades alltså aldrig)
Med detta kan vi konstatera att, inte räknat Tyler och Arthur, så har tre vicepresidenter överglänst sina företrädare medan fyra vicepresidenter gjort ett sämre arbete. Det starkaste exemplet på det senare är hur Lincoln, näst bäste presidenten genom tiderna, ersattes av Johnson, som nu rankas som den tredje sämste någonsin.
Det är jämnt alltså. Detta framgår än tydligare om man räknar ut ett medel mellan avlidna/avgångna respektive vicepresidenterna (inklusive Tyler och Arthur). Medlet blir för presidenterna 3.28 och för vicepresidenterna 2.77.
Kanske återkommer jag till presidentboken vid tillfälle. En bra bok är det i alla fall.
Boken, utgiven av Wall Street Journal, bygger på en undersökning av samma tidning i samarbete med ”The federalist society” där man bett 85 ”experts on the presidency” ranka samtliga historiens presidenter, genom att få dela ut poäng. Man har dessutom viktat expertgruppen så att man får en jämn balans demokrater och republikaner. Det var nog sunt, för politisk tillhörighet ger lite olika svar. Sedan har svaren gett en topplista, från ett till 40. (William Henry Harrison och James Garfield satt bara en respektive sex månader och räknas därför inte in i topplistan.) Man har därefter också delat in listan i sex nivåer, där presidenterna sålunda rankas som ”great”, ”near great”, ”above average”, ”average”, ”below average” eller ”failure”.
Resultatet har hur som helst publicerats i denna bok, där varje president också presenteras (inklusive Harrison d.ä. och Garfield).
Här är resultatet med poäng (partitillhörighet inom parentes):
Great
1. George Washington, 4.94
2. Abraham Lincolm (R), 4.67
3. Franklin Roosevelt (D), 4.41
Near great
4. Thomas Jefferson (DR), 4.23
5. Theodore Roosevelt (R), 4.08
6. Ronald Reagan (R), 4.03
7. Harry Truman (D), 3.95
8. Dwight Eisenhower (R), 3.67
9. James Polk (D), 3.59
10. Andrew Jackson (D), 3.58
Above average
11. Woodrow Wilson (D), 3.41
12. Grover Cleveland (D), 3.34
13. John Adams (F), 3.33
14. William McKinley (R), 3.32
15. John Kennedy (D), 3.25
16. James Monroe (DR), 3.24
Average
17. James Madison (DR), 3.07
18. Lyndon Johnson (D), 3.05
19. George W Bush (R), 3.01
20. William Taft (R), 2.97
21. George H.W. Bush (R), 2.95
22. Bill Clinton (D), 2.93
23. Calvin Coolidge (R), 2.77
24. Rutherford Hayes (R), 2.73
Below Average
25. John Quincy Adams (DR), 2.66
26. Chester Arthur, (R) 2.65
27. Martin van Buren (D), 2.63
28. Gerald Ford (R), 2.61
29. Ulysses Grant (R), 2.57
30. Benjamin Harrison (R), 2.54
31. Herbert Hoover (R), 2.50
32. Richard Nixon (R), 2.40
33. Zachary Taylor (W), 2.30
34. Jimmy Carter (D), 2.24
35. John Tyler (W), 2.23
Failure
36. Millard Fillmore (W), 1.85
37. Andrew Johnson (UD), 1.75
38. Frankling Pierce (D), 1.73
39. Warren Harding (R), 1.64
40. James Buchanan (D), 1.31
F: Federalist
R: Republikan
D: Demokrat
W: ”Whig”
UD: Unionsdemokrat
DR: Demokratisk republikan
George Washington stod utan partitillhörighet, Harrisson d.ä. tillhörde whigpartiet och Garfield var republikan.
Vad som också är roligt är att de listar hur demokratiska respektive republikanska ”experter” har svarat, d.v.s. hur de skiljer sig åt. Den sammanställningen gör tydligt att idén om att objektivitet inte existerar stämmer utmärkt in på de typer som svarat på denna undersökning. Ett genidrag för undersökningens trovärdighet att balansera gruppen svaranden således.
Till exempel så har Ronald Reagan i slutställningen rankats som den sjätte bästa presidenten. Om man bara räknar de republikanska svaren blir han helt plötsligt näst bäst genom tiderna. Slagen bara av George Washington, men alltså en bättre president än Lincoln! Typiskt är också att demokraten F.D. Roosevelt blir nedputtad till femte plats, alltså slagen av Washington, Reagan, Lincoln och Thomas Jefferson. Än mer chockerande för svenska läsare är kanske att Bush d.y. rankas därefter, det vill säga som den sjätte bästa presidenten någonsin!
Fast demokraterna är inte mycket bättre. I och för sig har man satt republikanen Lincoln högst på listan, och i och för sig är den demokratiske ”toppkandidaten” F.D. Roosevelt trea även i demokraternas egen sammanställning, men tredjeplatsen döljer att man gett lika många poäng (4.93) till Roosevelt som till Washington. På samma sätt har Bill Clinton befordrats från sin medelmåttiga 22:aplats till en trettondeplats, på samma poäng som tolvan (och republikanen) Eisenhower. Lite väl hedrande, kanske.
Man kan konstatera att ju närmare i tiden presidenterna innehaft presidentposten desto svårare har ”experterna” att göra en objektiv bedömning, vilket leder till dessa stora skillnaden. Kan apropå det påpeka att demokraterna har Bush d.y. som femte sämsta presidenten någonsin och att republikanerna har Clinton som sjätte sämsta president någonsin.
Däremot är man relativt överens om Kennedy. Visst har demokraterna honom som tiondenamn medan republikanerna ser honom först på tjugondeplats, men med tanke på den närmast Palmeliknande status han har här i landet hade man förväntat sig honom högre upp i demokratlägret.
Annars kan man roa sig med statistik. Nio presidenter genom tiderna har tvingats lämna sin post i förtid. En av dem gjorde det levande, Nixon naturligtvis. Övriga dog helt enkelt. Fyra av dessa, Lincoln, Garfield, McKinley och Kennedy blev mördade. Resten, William Harrison, Taylor, Harding och Franklin Roosevelt, dog av mer naturliga orsaker. Presidential Leadership anger orsaken till Harrisons död till lunginflammation som han ådragit sig vid ett långdraget insvärningstal. Att Roosevelt dog på sin post var kanske mindre oväntat, han satt ju ändå där i över tolv år (under vilka han blev vald fyra gånger).
Det blir ännu roligare om man jämför rankingen mellan den avlidne (eller avgångne) och dess efterföljare (det vill säga vicepresidenten).
Här följer en snabb lista
(president, ranking, poäng
vicepresident, ranking, poäng):
William Henry Harrison
John Tyler, 35, 2.23
Zachary Taylor, 33, 2.30
Millard Fillmore, 36, 1.85
Abraham Lincoln (ass), 2, 4.67
Andrew Johnson, 37, 1.75
James Garfield (ass)
Chester Arthur, 26, 2.65
William McKinley (ass), 14, 3.32
Theodore Roosevelt, 5, 4.08
Warren Harding, 39, 1.64
Calvin Coolidge, 23, 2.77
Frankling Roosevelt, 3, 4.41
Harry Truman, 7, 3.95
John Kennedy (ass), 15, 3.25
Lyndon Johnson, 18, 3.05
Richard Nixon (res), 32, 2.40
Gerald Ford, 28, 2.61
(Harrison och Garfield rankades alltså aldrig)
Med detta kan vi konstatera att, inte räknat Tyler och Arthur, så har tre vicepresidenter överglänst sina företrädare medan fyra vicepresidenter gjort ett sämre arbete. Det starkaste exemplet på det senare är hur Lincoln, näst bäste presidenten genom tiderna, ersattes av Johnson, som nu rankas som den tredje sämste någonsin.
Det är jämnt alltså. Detta framgår än tydligare om man räknar ut ett medel mellan avlidna/avgångna respektive vicepresidenterna (inklusive Tyler och Arthur). Medlet blir för presidenterna 3.28 och för vicepresidenterna 2.77.
Kanske återkommer jag till presidentboken vid tillfälle. En bra bok är det i alla fall.
måndag, april 10, 2006
Ovärderliga schlagerfakta II
Visste ni att två deltagare i årets ESC heter Severina? Kroatiens bidrag "Moja Stikla" (vilket såvitt jag förstår betyder "mina stilettklackar") framförs av Severina och Monacos bidrag "Coco dance" framförs av Severine Ferrer.
Det kanske bådar gott för de båda bidragen, men speciellt kanske för Monaco, den mest kända Severine i schlagersammanhang är nämligen Monacos senaste (och enda) vinnare. Severine d.ä. vann 1971 med "Un banc, un arbre, un rue".
Det kanske bådar gott för de båda bidragen, men speciellt kanske för Monaco, den mest kända Severine i schlagersammanhang är nämligen Monacos senaste (och enda) vinnare. Severine d.ä. vann 1971 med "Un banc, un arbre, un rue".
fredag, april 07, 2006
Flyttnyheter
Nu har jag flyttat. Jag lånar en liten studentlägenhet på norra stationsgatan.
En liten bit norrut från där jag bor ligger Norra stations köpcentrum. Där finns en av få ställen som (såvitt jag förstår) har ALLA artiklar som systembolaget för i sitt ordinarie sortimen. Impressive. På samma ställe finns ett prisXtra som är typ hur stort som helst...
Annars är det naturligtvis kommunikationerna som är trevligast. Fem minuter till pendeln eller tunnelbanan är najs.
Till sist vill jag nämna att en restaurant på min väg till pendeln serverar en pizza med portvinsmarinerade päron. Det måste jag ju pröva nån gång... Säg till om ni är sugna på att hänga med!
En liten bit norrut från där jag bor ligger Norra stations köpcentrum. Där finns en av få ställen som (såvitt jag förstår) har ALLA artiklar som systembolaget för i sitt ordinarie sortimen. Impressive. På samma ställe finns ett prisXtra som är typ hur stort som helst...
Annars är det naturligtvis kommunikationerna som är trevligast. Fem minuter till pendeln eller tunnelbanan är najs.
Till sist vill jag nämna att en restaurant på min väg till pendeln serverar en pizza med portvinsmarinerade päron. Det måste jag ju pröva nån gång... Säg till om ni är sugna på att hänga med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)