Tvingad att stressa ned och få en mer behaglig tillvaro

Ni vet hur man ofta tänker, hör eller påpekar det faktum att det är idiotiskt att stå och trängas för att komma på en knökfull buss när det kommer en till ett par minuter senare? Jag upplevde hur sant det var idag.

Inte frivilligt, naturligtvis. Skulle nog aldrig falla mig in att faktiskt avstå en buss om det inte vore alldeles nödvändigt. I sådana fall skulle Murphys lag obarmhärtligen slå igen den gillrade fällan och låta samtliga nästkommande bussar bli än mer fullbelamrade.

Nåja, idag spelade Fru Fortuna i mitt lag och hon är jävligt bra ska sägas.

Viss bakgrundsinfo kanske inte är helt nödvändig, men jag ska vara lite långrandig för en gångs skull (<- självironi).

För att ta sig hem till mig från Vällingby, där jag befann mig, kan man ta vilken man vill av bussarna 541 och 518. Den senare går till Kista och den förra går mot Jakobsberg, dit jag skulle. Dock finns det varianter på den förra som inte går ända till Jakan utan stannar vid Vega respektive Backlura (Växthusvägen, precis på gränsen mellan Stockholm och Järfälla). Naturligtvis inträffar då scenariot att först kommer 518, sedan 541:an till Vega och till sist 541:an till Växthusvägen. Jag får snällt vänta på 541:an till jakobsberg.

Och naturligtvis, när den väl dyker upp har de tidigare tre bussarna svalt den mullrande och lätt aggresiva lynchmobb som dagligen utgör flödet av trafikanter i västerort. Sålunda fick yours truly en behaglig resa med en buss snart sett tom på medtrafikanter.

En anekdot från stockholmsk kollektivtrafik med lyckligt slut. Berätta inte det här för SL, de blir så jävla sturska...

Nya England mot Nya Höjder

I nordöstra USA har sju stater startat en marknad för utsläppsrättigheter. Republikanen George Pataki, guvernör i staten New York, har initierat det hela.

Deltagare är Connecticut, Delaware, Maine, New Hampshire, New Jersey, New York och Vermont. Rhode Island och Massachusetts var med från början men har dragit sig ur.

Läs mer på Reuters.

KURIOSA: Regionen New England består av Connecticut, Maine, Massachusetts, New Hampshire, Rhode Island och Vermont.

KURIOSA 2: Undertecknad har personligen besökt fem av de 9 här nämnda delstaterna. Vilka minns jag inte riktigt, men tror det är New Hampshire, Connecticut, Vermont, Massachusetts och Maine

Centerpartister för en sosseregering?

På Centerpartiets valsajt finns en fråga "Vad tycker du?" där man kan välja mellan "Sverige behöver en ny regering?" och "Det funkar fint med den vi har?".

Först och främst kan man konstatera att båda alternativen slutar med frågetecken. Antagligen är detta en principsak för centerpartister. Man ska inte uttala sig alltför kategoriskt!(?) sätter man frågetecken bakom allt man påstår är man fri att vela som man vill.

Sedan och näst främst kan man också konstatera att det i nuläget är över 45% som tycker att nuvarande regering är bra. Antingen lockar centerpartiets valsajt helt fel målgrupp, eller så är centerpartisterna helt enkelt smygsossar.

Du hittar en länk till centerpartiets valsajt här. Där hittar du också en annan rolig sak med valsajten.

Senaste nytt om Neuron

Enligt en TT-artikel från ikväll (som jag fått genom MP:s internwebb, hittar den inte i sin helhet på nätet) så har en uppgörelse nåtts mellan sossarna, oss gröna och vänsterpartiet. Enligt denna ska SAAB betala 90% av kostnaden på 750 miljoner.

Tyvärr har själva projektet tydligen inte gått att stoppa. Dels för att det finns en stor majoritet bakom beslutet i riksdagen, dels för att sosseriet redan ingått avtal i frågan, som inte kan brytas hur som helst.

TT-artikeln skriver också:

"Alla detaljer i överenskommelsen är ännu inte kända. Enligt TT:s källor så förhandlades det bland annat om att också slå fast att Neuronplanet inte får serietillverkas i Sverige. Samarbetspartierna vill gardera sig mot att Sverige bygger ett nytt stridsflygplan efter Gripen."

Vi får se om vi får mer information om uppgörelsens finare detaljer senare. Bortsett från att Sverige alls deltar i Neuron-projektet så verkar det vara en najs uppgörelse. Tajm vill täll.

Neuron

Det finns galenskaper och så finns det galenskaper.

En av dessa galenskaper är Neuron. Sossarna vill att Svenska skattebetalare ska bekosta ett stridsflygplan som ska kunna undvika radar och släppa bomber utan att ha en förare. Varför? Ja, det kan man undra. Joel Malmqvist (s), skriver om det här.

Joel skriver:

Neuron, som bara är en testplattform, behövs för att Sverige ska kunna behålla och vidareutveckla en kompetens när det gäller avancerade stridsflygplan.

Jo. Det är nog sant. Det handlar alltså inte om att själva projektet skulle vara till nytta på något sätt. En artikel i Ny teknik konstaterar:

På endast ett område skulle teknik från det omstridda obemannade flygplanet Neuron bli ett lyft för Gripen.

Samma artikel citerar Henrik Höjer, chef för Gripens programledning på SAAB:

Det handlar om att övervintra kompetens, säger han. Om ingenjörerna inte har något utmanande att göra slutar de.

Så vi slänger iväg 750 miljoner inte för att köper något vi faktiskt behöver, utan för att SAABs tekniker riskerar att bli uttråkade annars. Softish. Eller nåt...

Man kan tycka det är fint och bra att vi SAAB "behåller kompetensen". Men vad för nytta har Sverige egentligen av den kompetensen?

När man diskuterar Neuron vill förespråkarna ofta låtsas som att det bara handlar om dessa 750 miljoner och att man sedan kommer vara nöjd. Så är det inte. Man har två val. Det handlar inte egentligen om för eller emot Neuron, det handlar om för eller emot en fullskalig svensk flygvapenindustri.

Vill man inte ha en svensk flygvapenindustri finns det naturligtvis ingen poäng med att "behålla kompetensen" inom SAAB.

Vill man ha en svensk vapenindustri så ska man inte lura någon att tro att kostnaden stannar vid 750 miljoner. Fullskaliga flygvapenprojekt kostar hundratals miljarder kronor. Är det värt det? Har det varit värt det hittills?

För Joel M tar faktiskt upp saken själv. Han skriver:

Om vi inte gör det kommer Sverige att förlora förmågan att vidareutveckla JAS 39 Gripen-flygplanet som svenska skattebetalare redan betalat omkring hundra miljarder för de senaste trettio åren.

Det är lite som i poker. Har man knutit väldigt mycket pengar till en spelpott allaredan så kan man inte lägga ned sina kort hur som helst, man måste satsa ännu mera pengar. Så tycks även sosseresonemanget gå i detta fallet. Istället för att argumentera för varför Gripenprojektet behövs så påstår man dessutom att Sveriges hela möjlighet att producera "avancerad krigsmateriel" står och faller med dessa 750 miljarder. Tala ur skägget! Varför är det värt ytterligare hundratals miljarder för ett flygvapen?

Jag tror att svaret är nedslående. Det visar sig än en gång att Socialdemokraterna alltför gärna satsar andras pengar i krigets kortspel, bara för prestigens skull.

Gamla pengar

And now for something completely different. Lite samhällsinformation:

Fick redan på idag att den första januari går några av våra gamla pengar ut.

Samtliga silverfärgade femtioöringar blir ogiltiga. De mindre kopparfärgade gäller i fortsättningen.

De större selmasedlarna (tjugolapparna) som mäter 72x130mm blir ogiltiga. De mindre (67x120mm) tjugorna som nu är giltiga är mer lila.

Gamla hundralappar och femhundralappar (populärt kallade ”rödingar”) blir också ogiltiga. Alla giltiga sedlar med valörerna 100 och 500 har ett silvrigt folieband på ena kortsidan.

Så, har ni några av dessa sedlar eller mynt i er ägo, använd dem innan nyår!

Subpoenaed

Kan konstatera att jag aldrig sett ordet "subpoena" i text förut. Enligt NE är detta det ord för "stämning" som jag rent spontant skulle stava "supina" (vilket dock alltså är helt fel). Helt absurt. Hur lär sig engelska barn att läsa egentligen? Jag tycker synd om dem.

Dessutom var det i min bok i formen "subpoenaed". Ha! Sug på den. Fattade inte vad det var tills jag slog upp det nu.

Jag hade annars en fin men långsökt gissning på att det skulle betyda "underställa". Dels för att det såg ut som en blandning av prefixet "sub" och en variant av spanskans ord för "lägga, ställa", dvs "poner". Dels passade det bra in i kontexten. Men det var alltför långsökt. Men en vacker tanke.

Åter på citypendeln

Offlinebloggning.
051218 09:49

Fått tillbaka mitt extraknäck på Citypendeln. Jobbade ju där i somras och fick alltså fortsättning nu när jag är tillbaka i landet igen.

Synd bara att jag endast har mina sommararbetskläder. Jag ska låna en tröja av en arbetskamrat tills mina egna kläder anländer, annars riskerar det att bli lite kallt. Det finns element dock som verkar funka riktigt bra, så det ”onar saj” som Hankins (och x antal andra göteborgare) säger.

Av någon outgrundlig anledning har de byggt om intranätet medan jag var borta. Inte för att det var fel på’t innan, de kanske bara inte hade något bättre för sig… Men vad som verkligen är underligt är att man lagt in en chatfunktion i systemet. Så nu sitter jag och chattar lite med de andra stationsvärdarna.

För tillfället sitter jag i Ulriksdal, det vill säga på Märsta-Södertäljelinjen. Tydligen är chatten exklusiv för dessa stationer. I vanliga fall sitter jag på Bålstalinjen. Imorgon ska jag till exempel hänga i Kungsängen på dagen. Ska bli spännande att se om de också har chat.

Jantelagen

Eftersom jag bara varit elak mot centerpartisterna i ett par dar nu så vill jag gottgöra mig genom att länka till ett väldigt roligt inlägg från Annie Johansson.

Mer om sheriffbilen

Lena påpekar att namnet som står som avsändare av nedan nämnda "Sheriffbils"-kampanj, Martin Borgs, stämmer överens med 1997 års "årets lobbyist" som enligt utsago de senaste åren arbetat för moderaterna.

Vet inte om det är densamme Martin Borgs, men hur som helst har det uppmärksammats bland andra alliansbröder. Fredrik Federley skriver:

Peter Eriksson är språkrör för miljöpartiet. Han bor i Kalix och har som bekant stora fordon som släpper ut en massa avgaser. För att hindra andra som åker bil men som gör det i städerna vill han straffa ut stadsjeepar. Han vill också att vi som bor i Stockholm ska ha trängselskatter men inte han själv i Kalix.

Någon har kommit på att årets julklapp är just Peter Erikssons nuummerplåtar. Hur kul som helst.

Till att börja med var Centerpartiet sist jag undersökte saken för trängselavgifter. Tydligen har Federley blivit vald på plattformen "allt vi tyckt tidigare är fel, vi borde tycka som... hmmm... folkpartiet och moderaterna!". Man skulle kunna tro att det hela bara är en del i en större konspiration för att slå ihop de tre partierna. Inte en jävel ser ju skillnad längre. Faktum är att mellan Johan Forsell (ordf. MUF) och Fredrick Federley (ordf CUF) finns bara två skillnader:
1. Även om båda av dem ser ganska gayiga ut, är det faktiskt bara en av dem som är homosexuell (tror jag).
2. Fredrick tycker vi ska avsätta Freivalds nu, Johan tycker vi ska avsätta Freivalds om ett par månader.

Scary shit.

Hur som helst. Fredricks kritik mot språkröret Peter Eriksson är följande:
1. Peter har en bil som "släpper ut massa avgaser", men vill straffa stadsjeepar.
2. Peter vill ha trängseavgifter i Stockholm, men inte i Kalix.

Enligt en tidigare "granskning" från aftonbladet äger Peter Erikssons fru en jeep. Personligen är jag inget stort fan av jeepar, de kostar mer i drift än en vanlig bil (oavsett bensinpris). Men i vissa delar av världen behöver man en jeep. Som synes i inläggen på denna blogg från någon månad sedan så har jag nyligen kommit hem från en latinamerikatur. Det är ett lysande exempel ställen där man stundtals behöver en jeep. Andra exempel är till exempel en afrikansk öken eller om man bor x antal mil utanför Kalix. Ett av dessa exempel stämmer in på Peter E. (For fun: Gissa vilket!)

Stockholms innerstad däremot är exempel på ställen där man inte behöver en jeep. Faktum är att jag aldrig någonsin hamnat i, sett eller ens läst om en situation i Stockholm, ens med kranskommuner, där någon faktiskt haft behov av en stadsjeep.

För den som inte fattar poängen (typ uppenbarligen Fredrick Federley): En jeep är en terrängbil. I stockholm finns ingen terräng att köra i.

Vad man däremot kan konstatera är att stadsjeepar är stora jävlar. Bortsett från att större bilar ofta i sig innebär en trafikfara då större bilar känner att de har större rätt att köra fort och att köra om, så innebär en stadsjeep större säkerhet. Större säkerhet för den som kör stadsjeepen. För den som krockar med stadsjeepen innebär det en större risk att dö.

Visst ska man få ha en stadsjeep om man nu inte kan få tjejer (eller killar) på annat sätt, eller om man vill leka pansartank när man återupplever slaget om stalingrad uppe vid fridhemsplan. Men jag har ingen lust att via skattsedeln betala de ökade kostnader som de åsamkar samhället. Det kan de gott göra själva. En lite högre skatt på detta fordon som är mycket mer livsfarligt och mycket mer miljöfarligt än vanliga bilar känns inte så underligt. Tvärtom blir det ju mindre skatt per enhet farlighet. Se det positivt!

Men invändningarna mot "straffskatten" på stadsjeepar är riktigt förståelig om man jämför med Federleys andra kritik (nummer två i listan ovan). Federley är upprörd över att kravet på trängselavgifter i Stockholm inte följs upp med krav på trängselavgifter i Kalix.

Well. Det är naturligtvis så att trängselavgifter kräver någon form av trängsel, vilket norr om uppsala känns ganska ickeexisterande. Det vet Federley också. Vad det handlar om är att försöka få en känsla av att Miljöpartiets politiker lägger skatter och avgifter på andra medan man själv kommer undan. Vore det så skulle jag också vara upprörd, men nu är det inte så.

Det förhåller sig nämligen så att till skillnad från Federleys eget centerparti så har Miljöpartiet väljare i Stockholm. Faktum är att medan Centerpartiet har sitt största stöd utanför städerna (men berätta inte det för en centerpartist, de blir jättesura när man för det på tal) har Miljöpartiet sitt största stöd inne i städerna.

Det handlar alltså inte om att Miljöpartiet lägger pålagor på andra än sig själva. Tvärtom så drabbas miljöpartiets väljare hårdare än t.ex. centerpartiets väljare. Även våra politiska företrädare i staden drabbas naturligtvis.

Det handlar alltså om att trängselavgifter inte bara är en fråga vi tror på, utan en fråga vi anser totalt nödvändig. Vi, som faktiskt bor här, är jävligt trötta på att det i rusningen tar en halvtimme att med bil förlytta sig en sträcka som det tar tio minuter att gå, bara för att man sitter fast på en motorväg. Vi är också jävligt trötta på att det slängs ut miljarder och åter miljarder på nya vägar, som inom några år ändå kommer vara lika trånga och jävliga som de nuvarande vägarna.

I väntan på trängselavgifter i Kalix kan man läsa Federleys mindre intelligenta inlägg här. Samt mer balanserade inlägg om en centerpartistisk miljöpolitik här.

Fler attacker mot trängselavgifterna

Mycket ska man höra. Sheriffbilen tar priset.

Sheriffbilen har en underlig kampanj som går ut på att man ska klistra Peter Erikssons registreringsskylt över sin egen. Det ska tydligen vara "humor". Jag tycker i och för sig att det är roligare än allmän borgerlig indignation över att vi tar försöket först och omröstningen sedan (att borgarna själva i samband med dennispaketet skulle sätta upp biltullar utan folkomröstning har de glömt), men sheriffbilens kampanj är mest underlig.

Det är argumentationen jag funderar över. Till att börja med förstår jag inte varför det är Mp som får den skulden för det demokratiska underskottet som sossarna stod för. Visst, Billström lovade att det inte skulle bli några trängselavgifter. Men är det Mp:s sak att stå till svars för vad sossarna lovar?

Det var ju inte så att Miljöpartiet krävde just trängselavgifter. Jag kan sådär på rak arm tänka mig många gröna förslag som förhandlingsgruppen antagligen gladeligen accepterat istället för trängselavgifter. Här är ett urval:
En generell arbetstidsförkortning
Medborgarlön
Regeringsposter
Utträde ur EU

Så det var ju inte så att sossarna inte hade alternativ, utan det var helt enkelt så att sossarna ansåg trängselavgifter vara bättre än de alternativ man hade. Ett alternativ var ju också att inte vilja samarbeta med Mp, men nu ville man det så då måste ju även Mp få genomslag i politiken.

Så vi kan då konstatera att det blir underligt att klaga på Mp för att Sossarna bröt sitt löfte. Man måste ju faktiskt påpeka att hade Mp frivilligt avstått från trängselavgifterna hade vi ju brutit vårt löfte till våra väljare. Vi lovade i valrörelsen att driva fram så många gröna förändringar som möjligt, det lovar ju vi faktiskt varje valrörelse. Jag anser att det är självklart att Mp följer sina egna löften. Om Sossarna sedan bryter sina kan inte vi ta ansvar för.

Men Sheriffbilens huvudargument är att trängselavgifterna är slöseri med skattemedel. Man upprepar kostnaden 3.8 miljarder för ett halvårs försök och sedan skriver man att det är slöseri med pengar.

Problemet är ju att dessa 3.8 miljarder är en utgift, men inte en kostnad. Det är helt enkelt inte slöseri, utan en investering. Blir det ett "ja" i folkomröstningen så kommer trängselavgifterna finnas där och år efter år innebära intäkter. Tidigare beräkningar har talat om en miljard om året i intäkter, vilket skulle innebära att investeringen betalat sig redan till valet 2010. Nu kan ju summan bli både högre och lägre, men det står klart att det är en säker investering: den kommer betala sig.

Det finns naturligtvis en risk (chans eller möjlighet i andras ögon) att det blir ett "nej" i folkomröstningen. Men då är det ju faktiskt så att folket har haft en chans att få tillbaka pengarna (genom att rösta ja). Om då medborgarna väljer att lägga ned projektet så går det ju knappast att skylla miljöpartiet.

Det kan tyckas vara ett orättvist val, om man är mot trängselavgifterna men inte vill slänga 3.8 miljarder i sjön. Men det går ju faktiskt utmärkt att vara för avgifterna nu. När sedan pengarna har vunnits tillbaka genom intäkter kan man ju stänga avgifterna igen om det finns en politisk majoritet för det. Anledningen till att ingen driver detta alternativ är för att motståndarna inte är emot av princip eller för att det kostar skattepengar, utan för att det kostar bilisterna pengar. Eftersom motstånd kan vinna röster bland samma bilister så är valet enkelt.

Men det viktigaste argumentet är: Vad är alternativet? Visst, om det blir ett nej så handlar det om nästan 4 miljarder i kostnad. Men det är en droppe i havet mot vad en ringled kring stockholm har kostat och kommer kosta om den byggs färdigt. Förutsatt att man inte tycker det är bra och kul att under rusningstrafik knappt komma framåt i bilköerna så är det alternativen man har: trängselavgifter eller nya väger. Där är trängselavgifter inte bara det billigaste (för skattebetalarna) och mest miljövänliga sättet. Det är också det mest effektiva sättet, kanske till och med det enda sättet som fungerar i längden. Det är ganska väl fastslaget att man inte kan bygga bort trängsel. Nya vägar lockar nämligen fler att åka där. Fler vägar innebär alltså fler som väljer att ta bilen just den dagen eller den tidpunkten, och framför allt lockar det till fler bilköp. Man måste jämna ut trafiken över dygnet, samtidigt som man gör alternativen mer ekonomiskt lönsamma. Kort sagt: trängselavgifter.

Till sist en kort kommentar. Det är inte underligt att borgarna själva för några år sedan ville ha trängselavgifter. Inte heller är det underligt att sossarna lovade att inte införa några. Framförallt är det inte underligt att Mp har drivit dem hårt. Det är nämligen så att trängselavgifter symboliserar den marknadsekonomiska lösningen på trängselproblemet. Istället för att (som borgarna nu vill) låta alla skattebetalare stå för dyra motorvägsbyggen låter man de bilister som faktiskt står för problemet betala för rätten att vara där och ta upp plats på vägen.

Jag betalar när jag tar upp plats på tunnelbanan. Varför ska bilisten använda offentligheten gratis? När borgarna vill tvinga sossarna att följa sitt löfte och inte ha några biltullar kanske de vinner kortsiktiga röster. Men ideologiskt tar de upp den tappade socialistiska stafettpinnen.

Mix Megapol om trängselavgifter

Ibland förstår jag mig inte på människor.

Lyssnar på Mix Megapol. Tydligen heter han som hostar just nu Jesse Wallin. Hur som helst körde han lite hets mot trängselavgifter, genom att spela upp ett ljud som han sedan förklarade var "jag (han, min anm) när jag sparkar på vägtullarställningar" (parafras). Iofs ett ganska kul inslag, men ändå.

Det underliga är dock att man direkt efteråt hade trafiknyheter, där man naturligtvis räknar upp var det är kaos i trafiken och var man inte kommer fram för att det är så trångt.

Hmmm, det är inte så att någon annan än jag kopplar sambandet?

När jag ändå pratar om SD

Så kan jag ju konstatera att Frihetspartiet slagits ihop med nationaldemokraterna. Namnet Nationaldemokraterna består men man har valt Frihetspartiets Nils-Eric Hennix till partiordförande. Åtminstone namnet har ju Ian Wachtmeisterpotential.

Intressant vändning. Expo har ju rapporterat om krisen i Nationaldemokraterna:
Nationaldemokraterna splittras
Partiledaren hoppar av
ND utraderat i Västra Götaland
ND buades ut i Södertälje
Ny partistyrelse vald
ND till handlingarna

Frihetspartiet vet jag inte något om, men ändå (eller kanske just därför) är jag inte särskilt orolig. Bra med fortsatt splittring inom de högerextrema!

Åkesson visar framfötterna

Tittar då och då in på Sverigedemokraternas hemsida, bara för att se vad de sysslar med. Förvånansvärt ofta roar de sig med att älta sommarens uteblivna debatt med Fredrick Federley. Vadå obsessa liksom. (Å andra sidan, vem är förvånad? Ingen förutom centerpartisterna...)

Hur som helst. Jag hittade också denna underbara passus från partiordföranden Jimmie Åkesson, där han visar på sina oerhörda kunskaper om blattarnas liv och leverne. Man väntar bara på att snubben ska brista ut i ett spontant rap battle:

"Fler kompispoliser i förorten kan förvisso leda till att i alla fall några ”baitare” drar sig för att skada sin lokala ”anja” som man ”choar” på dagligen [...]"

.

Stulen chokladmatematik

Stulet rakt av från Karolina Lassbos Glamourblogg. Jag tyckte det var lite roligt.

1. Först av allt, välj hur många gånger i veckan du skulle vilja äta choklad. Men du får inte välja fler än nio gånger.
2. Multiplicera din valda siffra med 2.
3. Lägg till 5.
4. Multiplicera med 50. Ja, hämta en miniräknare!
5. Om du redan har haft din födelsedag i år, lägg till 1755. Om du inte fyllt år ännu så lägger du till 1754.
6. Dra bort ditt födelseår i tusental, t ex 1980, från din summa. Nu skall du ha kvar ett tresiffrigt tal, annars har du gjort fel någonstans.
Den första siffran är det nummer du valde i början, d v s det antal gånger i veckan du vill äta choklad. De nästa två siffrorna är din ålder. Det här är tydligen det enda året som detta fungerar. Det är lite märkligt, men inte jättekonstigt.

Medlemsmöte Mp

Två saker man ska förvänta sig om man besöker ett MP-medlemsmöte:
1. Lite kaos. Miljöpartister som inte tidigare varit GU:are (de flesta) är ofta mycket dåliga på mötesregler. Det är bra om man är mötesordförande, eftersom folk inte har vett att lägga ordningsfrågor utan bara gnäller i största allmänhet när presidiet gör "fel". Det är dåligt då folk inte respekterar talartid och sådant.

2. Fika. Najs.

Unga utan inflytande

Grön Ungdom driver samma politik som Miljöpartiet. Detta brukar ibland hånas av andra ungdomsförbundare. Det brukar nämligen vara så att man sitter på en debatt i valrörelsen med nån SSU:are, nån MUF:are et al, när någon av dem öppnar munnen och förkunnar "vi tycker ditt" eller "datt tycker vi är en kul idé". Tyvärr så är det inte sällan så att man själv vet att moderpartiet inte håller med för fem öre. Falsk marknadsföring naturligtvis. Skolungdomen som lyssnar tror nämligen efter detta att en röst på moderpartiet är en röst på det "ditt" eller det "datt" som fördes fram i debatten, när det snarare är precis tvärtom.

Jag brukar då naturligtvis påpeka detta, och då meddela att Grön Ungdom tycker samma saker som Mp tycker och att man då kan "lita" på det jag säger i debatten.

Inte populärt, bland de andra debattörerna alltså. Då brukar det komma något i stil med att "GU vågar inte stå för vad man tycker" eller "GU tycker ingenting alls" medans det egna ungdomsförbundet "driver på" moderpartiet i olika frågor, och att det är därför man tycker olika.

Det är förstås totalt nonsens. Ibland får man det svart på vitt. Annie Johansson, som är vice ordförande för centerpartiets ungdomsförbund (som fyndigt nog heter Centerpartiets UngdomsFörbund, CUF) blir helt chockad när hennes förslag faktiskt tas på allvar och går igenom i ett centerpartistiskt organ.

Annie skriver:

Mitt yrkande gick igenom. Ja, tänka sig, en partistisk samling röstade faktiskt för något som CUF yrkade, vilket också uppmärksammades av skaran som var samlade. Kul att de vågar ta till sig lite ideologiska och tydliga influenser. Kul också att man vågar att rösta för något som vi kids lägger som förslag. Modeigt av dem.

Ja helt sjukt modigt. Centerpartiet lyssnar faktiskt på en ledande CUF:are! Wow! Ring tidningarna!

Jag kan meddela att eftersom Grön Ungdom och Mp driver samma politik så samarbetar vi också om att ta fram partiprogram och valmanifest. Grön Ungdom har rätt till en stor delegation ombud till Miljöpartiets kongress och GU:are får mycket talartid och har många miljöpartisters öron. Sålunda har vi inte bara fått igenom ett yrkande på ett förtroenderåd, vi har till exempel drivit igenom flera viktiga stycken i partiprogrammet på riksnivå.

Samtidigt är vi en viktig del i valen till förtroendeposter inom partiet. GU:s representant i riksvalberedningen är till exempel sammankallande för organet.

Läs Annies blogg här. Själv kommer jag spara det.

Hemma igen

Varit hemma igen en vecka nu. Så nu blir det ingen mer resedagbok :) Förhoppningsvis lite "riktigt" bloggande dock. Stay tuned!

Nya bilder

Har.

The return of the elchock

Seriost. Det mest idiotiska i den har varldsdelen ar iden om att varma vattnet till duschen i sjalva duschhuvudet. Dels ar det mattligt effektivt, man far inte ha for hogt vattentryck tex. Dels kanns kombinationen elforsorjning direkt till rinnande vatten inte helt ofelbart. Speciellt inte i ett samhalle dar man lagar saker som gar sonder sjalv, bast man kan. Dvs inte alltid sarskilt bra. Min grundregel ar att om duschhuvudet ar rejalt gaffatejpad och/eller koppartraden pa elforsorjningen syns sa ser man till att manicken ar avstangd. Min pappa, som ar expert pa blixtar, elforsorjning till duschhuvuden och hur man gangrar saker och ting med femti, kan sakert ge fler tips.

Jag har varit skeptisk till dessa varmvattenduschar sedan tidigare besok 98/99 da jag i Hotel Celajes duschar fick en och annan stot, eftersom duscharna var mycket laga (noterar dock att Lonely planet inte tar upp en sa uppenbart avgorande faktor, underligt). Det ar namligen framst vid kontakt med duschhuvudet sjalvt som problem kan uppsta. Trodde jag.

Nar jag bodde hos min van Josue nyligen visade det sig namligen att vattnet sjalvt bar pa den hiskeliga stotarna. Uschianemig.

Tillaggas bor kanske att stotarna ar svaga, och sakert ofarliga. Men lite stott(!) blir man ju.

Nu ar det jul, har i vart hus, julen i kommen i Costarica ja!

Massa julpynt har. Kanns helt absurt. Julen ar kall, trist och kristallklar. Inte varm, exotisk och skitig som har. Utanfor slaktingarnas hus i Puntarenas hade de julpuntat en buske (jag har kort) men jag har nog sett att de saljer julgranar. Sag en pa stan i P-arenas haromdagen. Hade en skylt: "Trad (arbol) 7500". 125 spann. Som hittat? Ni far se sjalva nar bilderna kommer upp.

En kille!

Jag akte i fredags med Ivannia till nationalpark Manuel Antonio, som ligger vid staden Quepos (namngiven efter ett indianfolkslag som naturligtvis inte existerat pa over hundra ar, men det ar anda ett av fa kulturhistoriska inslag i detta landet. Namnet alltsa, sjalva staden har inget med Quepoaindianerna att gora). Quepos ligger pa fastlandet, sa vi akte dit via Puntarenas (Puntarenas ar forutom en stad en region i Costa Rica som tacker in sodra Nicoyahalvon och hela vastkusten ned till Panama, dvs format extremt langsmalt. Som Chile, en vandrande pinne eller en mycket tunn gravling.

Hursomhelst stannade vi over en natt pa vagen dit (och pa vagen hem) hos Ivannias faster. Dar bodde (for tillfallet iaf) Ivannias faster med tva dottrar (I:s kusiner salunda, ar ni med?) varav ett sjalv har tva dottrar. I:s kusin med barn bor egentligen i Quepos, men hanger en del i Puntarenas savitt jag forstar.

Anywho sa verkar denna milja av idel kvinnor ha paverkar den yngsta dottern (typ fyra bast), ty nar jag forsta morgonen kom upp till frukost utropade hon, som sovit nar vi anlande kvallen darpa, mycket forvanat: "Un muchacho! Un muchacho! Vea mama, un muchacho!" Dvs "En kille! En kille! Titta mamma, en kille!"

Den lite aldre dottern (typ 7?) var f.o. hur sot som helst. Hon forklarade handlingen (inkl vad som komma skulle) i den barbiefilm hon sag pa eftersom jag uppenbarligen inte fokuserade tillrackligt, jag laste en bok i fotoljen bredvid. Dessutom visade hon upp sina basta pinnhastar!

Vildsvin

Kan lugna oroliga pappor med att grisen pa bilden (lank till bilder nedan)
inte ar en dod gris utan ett sovande vildsvin!

Nya bilder

Istallet for att blogga lagger jag upp nya bilder, vilket ar mer tidsodande an man skulle kunna onska. Titta har.

Spendera tid

Las om anglicismen "spendera tid":
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1629&a=486562&previousRenderType=2

Naturligtvis ar detta, likval som alla andra anglicismer, nagot som ska
fordommas i all evighet. Attityden om att all forandring ar bra forandring
skyller jag helt pa Fredrik Lindstrom och Folkpartiet. Usch och fy.

Fast egentligen bygger mitt motstand mot uttrycket mest pa att det ger mig
en anledning att vara besserwisser, och att anvanda ordet "anglicism".

Min kamera

Nar vi promenerade genom regnskogen till stranden gick min kamera sonder. Jag tror den inte gillade luftfuktigheten. Jag var orolig ett tag men den repade sig efter ett par dar. Puh! Jag ska ta kort pa folket har tankte jag, men jag hittar inte kameran nu i den allmanna roran.

Men jag gillar min kamera. 7 megapixels visade sig vara val spenderade pengar. Jag tog kort pa ett kakomslagspapper pa en meters hall, och nar jag zoomade pa bilden (i kameran alltsa) kunde jag lasa ingredienserna. Soft. Jag gillar min kamera.

08:50 14/11

Idag ska jag aka vidare, fran Cabo Blanco till Cinthya och Jessica. Bada har varit i Sverige sa det ar kul!

20:15 12/11

Ljuset gick precis har. Nu ar det morkt. Med betoning pa morkt. Dvs morkt.

20:15 12/11

Vi tog strandvagen hem. Det var inte enklare, men gick nagot fortare.

12:20 10/11

Pa Playa Cabo Blanco. 2 "$%··&&·"! timmars promenerande genom 4 kilometer regnskog for att komma hit. Hade varit helt okej om det inte varit fett lerigt, jag som bara hade sandaler. Damn it. Men det ar najs att softa har pa stranden. Vi ska forsoka ta oss hem genom att promenera langs med stranden. Vi far se hur det gar.

17:55 9/11

Frankrike vande 0-2 till 3-2. Pa vag hem fran Montezuma nu. Internet fungerade battre idag, yay! Inte bra, men battre. Nu med volontararbete hinner jag inte vara har sa mycket, sa det blev ett kortisinternetbesok.

14:50 9/11

2-0 till Costa Rica mot Frankrike. De borjar bli lite val stoddiga nu. Italien-VM gor inte saken battre. 2-1 liksom.

14:25 9/11

Pa formiddagen arbetade jag och birgit (tyskan) med att halla ut stora tunga sackar med sand och grus pa en gang. Pa eftermiddagen borjade vi avsluta vad vi paborjat dagen innan, med att bara sten. MEn vi slutade tidigare for att Costa Rica spelar mot Frankrike (pa Martinique). Costa Rica gjorde just, 14.25, 1-0. De ar ganska glada har...

15:20 8/11

Inget inlagg pa nagra dar nu. I helgen for att det var fett busy, igar (mandag) pa grund av lattja. Idag var min forsta dag som faktisk volontar. Det kan ha varit sa att jag skulle borjat igar, men eftersom ingen berattade det for mig sa gittade jag till Montezuma for lite pizza och internet. Internet i Montezuma ar dock riktigt usel, skojar inte, sa jag akte vidare till Cobano (dar det funkar utmarkt). Lang vag for internet, sa det blir inte varje dag. Hur som helst sa berattade de pa mandagskvallen att jag skulle borja dan efter som volontar. Hittills har jag ju bara bott har, och hjalpt tucangruppen med vad de behovt hjalp med (inte mycket). Idag har jag darfor burit sten hela dagen. Bla.

23:40 4/11

Nu har vi varit ute och letat efter laderskoldpaddor. Vi hittade inte en enda. Jvla skit. Jag ville sa garna se en!

UPDATE
Vi sag tva skoldpaddor natten efter, nar vi var ute senare (1-4:30). En baula (laderskoldpadda) och en lora (harsakertettsvensktnamnsomjagintekannertillskoldpadda).

13:10 4/11

I Baulas nu. En bit norrut pa Nicoyahalvon. Akte fran parken fem imorse. Det ar ingen lek att vara ensam vaken manniska mitt i en regnskog i morkret. Na. KVallen innan var sista kvallen for storre delen av den tysktalande kontingenten, forr fyra tyskor, en tysk och en schweiziska. Nu decimerad till en tyska och en tysk, varav den senare ger sig av tisdag. Hur som helst sa hade de inforskaffat en del rom och limes, sa det bidde Cuba Libres for hela slanten. Najs.

Nar vi idag kom fram till volontarhuset dar vi ska bo under helgen forstod jag vad vaccinationstyperna menade med "bo primitivt". Typ mycket primitivt, iofs med ganska hogastandardsogon sett. Typ glasrutor sonder och handfat saknas pa toan. Hmmm.

Jag lever!

Jag vill bara meddela att jag lever. Forsokte lagga upp en massa
bloggningar haromdagen, men det misslyckades tydligen (skickade dem via
mejl, vilket blev fel.) Sorry. Far gara om det inom nagra dagar.

2/11 13:05

I'm having a great time. Just wanted to pass that message on!

2/11 12:20

Jag har alltid sonder mina pennor.

Ni vet den har utskjutande saken som sitter pa de flesta plastpennor for
att man ska kunna satta fast pennan i ett block eller i brostfickan.
Alltid sonder. Forr eller senare.

Fler som har samma problem? Ska vi starta klubb?

Forever's a long time when you're young

Well. Another blog for my international readers, both of them. (I was
going for self-irony there, but coming to think of it, 2 international
readers is probably and overestimation, given that the grand total of
domestic (swedish, not costa rican, that is) readers amounts... *counting
on fingers* ... five.) (Now THAT's self-irony)

You know what? I miss Antigua. In one way even more than I miss home. I do
miss Stockholm, my family and friends, but I'll se them all in a not very
distant future. I might never return to Antigua. And even if I do, the
people I miss most from Antigua aren't antiguenses and won't be there.

It's quite sad how you meet people you like and you know you'll most
probably never see them again. Ever.

I've met so many people in my live whom I've liked in some way, they've
been funny, interesting, beautiful or just plain nice, that I lost track
of and never met again.

I find relief in that I'm happy I've met them at all. I mean I would not
have rather not met these people. In fact, deep down I'm happy that I have
the opportunity to be sad about never seeing them all these people again.
That means they were an experience worth recognizing and remembering.

As everything people do is based on their previous experiences in life,
everyone you'll ever meet and care about will keep on being with you. Not
just in your memories but also as part of your everyday life. As little
pieces of your soul, of who you are.

2/11 9:56

Min rakapparat gar slutat fungera. Eller de funkar, men inte val nog. Ar
typ sjukt daligt rakad nu. Ska ga o kopa rakhyvel.

UPDATE 2/11 10:44
De hade rakhyvlar i affaren (men inte rakskum), prisad vare herren. Typ.

1/11 19:57

Efter forra inlagget gick vi och fiskade. Det gick inte sa bra. Bottennapp
hela tiden. En kille fick en fisk dock. Oklart vad de gor med den.

Annars ar dagens begivenhet en liten apa som bor har numera. Lokala
skolbarn kom forbi med den, den ar hur sot som helst. Jag har fangat den
pa film, don't worry.

1/11 15:45

Lag i hangmattan da tvattbjornarna kom forbi. Hela familjen, typ 4 st. De
blir lika forvanade att nan ar dar varje gang, och de upptacker det alltid
sent. Denna gang forsokta de sig pa en frontal assault till bordet dar de
forvantar sig/hoppas finna mat. Dvs rakt mot dar jag ligger. En liten
rorelse fran mitt hall innebar dock retratt. Det rolia intraffar en stund
senare, da tva av dem aterkommer. Dessa tva konstaterar att jag ar kvar
och klattrat da upp i ett trad i narheten. Nar jag reser mig upp kan jag
konstatera att de spanar intensivt at mitt hall. Nar jag rest mig upp och
jag ser att de tittar at mitt hall hastar de ned for tradet igen.

Kluriga krabater.

Offlinebloggning

Jag har borjat offlineblogge, dvs skriva ned saker som hander analogt (dvs
pa papper) for att senare fora in det pa bloggen. Sa blir bloggen mer
ajour, i ordets ratta bemarkelse.

Detta innebar ganska manga nya blogginlagg per uppdatering, sa aven trogna
lasare kan behova scrolla en del.

Cabo Blanco

Hej pa er. Jag kan meddela att jag har fatt massa nya vanner har i Cabo Blanco. Jag har namligen tillbringat en hel del tid i en hangmatta utanfor dar jag bor. Den platsen tycker inte bara jag om, utan ocksa ett gang djur. En nasbjorn glider omkring dar mest hela tiden, och letar mat. Tva tvattbjornar (tror jag det ar) brukar komma forbi ocksa. Jag har dessutom fatt en bra bild pa en getingliknande insekt (mycket storre dock) som byggde nagon typ av kokong.

De mer manskliga Costa Ricanerna ar dock mycket trevliga ocksa. Vi hangde i Montezuma igarkvall. Soft!

Costa Rica

Okej. Ar nu antligen framme i Cabo Blanco, Costa Rica. Eller just nu ar jag i Montezuma, tjugo minuters resa fran Cabo. For att ata lite riktig mat och interneta. Fast det forsta internetstallet funkade inte alls och detta andra visade sig vara svindyrt. 30 spann for en dryg timme. Hutlost! I varje fall med guatematt. Dessutom riktigt laaaangsamt. Bla. Jag saknar mina internetcafeer i Antigua.

F.o. sa hade jag sinnesnarvaro nog att fraga pa flygplatsen nar jag vaxlade hur manga Colones det gar pa en Quetzal. 52 visade det. Sa nu raknar jag med 50 Colones pa en krona. Jag har inte riktigt kommit in i det an. Men att rakna ut vad typ 395 colones blir i kronor ar anstrangande. 395/50 ar inget jag snyter ur nasan. Jag brukar avrunda det till narmaste femhundratal. 500 colones ar tio spann, 1000 ar 20 und so weiter. Det blir lattare sa.

Men nu, nar jag i skrivande stund kollar kontoutdraget, visar det sig att detta inte riktigt stammer. Mitt uttag pa 50 000 colones har registrerats som 813 kronor, vilket ger att det gar 60 colones pa varje krona. Hmm. Far rakna pa vad det innebar. 25 spann for en dryg timme salunda. Naja.

News update

Alltsa grejen med de svenska bokstaverna ar att det ofta ar en pain in the ass att fa in dem. Pa vissa internetcafeer har de spanska tangentbord, och dar finns det en sarskild knapp for prickarna (sa man kan klicka shift-prickknapp + a/o). Men pa vissa cafeer, typ dar jag ar nu, sa har de en annan typ av tangentbord (amerikanska?) som saknar denna prickknapp. Sa da bryr jag mig inte om att klistra in å heller hela tiden.

Na, det var inte alls det jag skulle skriva om. Istallet skulle jag beratta om mina sista dagar har i Guatemala. Jag aker namligen till Costa Rica imorgon (las: imorgon).

Jo. Jag slutade ju skolan i fredags. Det kandes bra. Var ganska trott pa dem vid det laget. Det var latt positivt for min spanska, men en hel del tid gick at att typ skriva ned underliga grammatiska regler i min lilla bok. Regler som sakert ar bra att kunna, men nar det ar 25 olika regler for anvandandet av en viss grammatisk form sa kan man snabbt inse att man inte kommer lara sig dessa utantill. Jag tror mer pa metoden att prata och hora och da fa en "kansla" for hur man ska anvanda det.

Dessutom ar det forvanansvart anstrangande att ha fyra timmars spanska om dagen har. Man ar ju ensam med lararen och maste halla fullt fokus konstant. Puh!

Na. Hursomhelst sa kunde jag tydligen inte bo kvar i mitt student guest house, eftersom det skulle komma en ny tjej och invadera mitt rum. Trevligt i och for sig, men oklart om hon skulle acceptera att jag hangde kvar dar ocksa. Hmmm.

Sa sedan i sondags har jag bott pa hotell. ("Vi ska till naaarvik. Vi ska bo pa hoteeeell" <- Hassanhumor) Jag borjade tycka att hotellet var fett najs och billigt. Sedan gick det till att det var kefft och dyrt. Nu har jag landat i att det ar okej till ett rimligt pris.

Anywho. Aker till Costa Rica imorrn pa morronen. Flyger kubanskt ("vi sager inget till jankarna om det har va? Ok" <- trolltyg i tomteskogenhumor). Enligt utsago ska jag motas av nan dar. Vi far se hur det gar :)

Middagsbestyr

I söndags åt vi middag några stycken (Jag, Tyler från USA, Roos från Holland och Hitè från Japan). Vi gick till ett italienskt ställe som verkade soft.

Det var soft. Maten var fett najs. Det kunde man dock inte säga om vinet. Två fingerborgar för tjugo Quetzales styck. Det var högst antagligen samma centiliterpris som hemma, vilket här motsvarar rena rånet.

Höjdpunkten var dock musiken. Vi fick oss till livs riktigt juste nittitalsmusik. Inner Circle (Sweet), Ini Kamoze (sp?) (Hotstepper), Snow (Informer), Coolio (Gangsta´s paradise) och dessutom de svenska favoriterna (eh, kanske inte egentligen) Ace of Base (The sign) och Dr Alban (It´s my life).

Tyvärr (?) gick skivan sönder just när vi skulle få njuta (?) av Vanilla Ice. Nåja, det var kul så länge det varade.

Seiern ar var

Pappa gor en insats och meddelar den stora nyheten att J-Sodra numera ar ett superettanlag! Olle Nordin kan an.

Efter lite research visar det sig att man slagit ut maktiga Bunkeflo med 6-2 over tva matcher. Starkt. Eller nat.

Desto mer imponerande ar facit att vinna Div 2 Mellersta Gotaland med hela 13 poang. 50 poang blev slutresultatet, mot tvaan Norrbys 37. Da tappade man anda poang i bade tva sista (betydelselosa) matcherna. Las och njut har.

Word Verification

Due to recent spam word verification is now needed to post comments.

New photos online

New photos online in my album which you can find here.

For svensktalande lasare finns ocksa nya bildtexter aven pa aldre bilder.

Rio Dulce

Hey folks. Since the last time I really updated you guys on what´s up I´ve been doing some cool stuff.

Last weekend we got up to the east of Guatemala, to Rio Dulce. I went with five other people, mostly dutch (Rowena, Susana, Roos and Elisa) and one german (Marius), two with were coming back with me to Antigua. The other three went off more yet to the east via Livingstone to Belize or the Peten (far north of Guate). I´m not sure. I probably could make it out of Rowenas postings at waarbenjij.nl (link above) but my dutch is kinda bad.

Anyway. It was great. The trip there Saturday morning was interesting, especially when our shuttle which would bring us there turned out to be only a shuttle to Guatemala Ciudad, where we had to get on a public (hmpfh!) bus. It was an experience though, I especially liked the little preacher girl. Nobody seemed to care about her, but when she was finished they threw money at her. Praise the lord. :)

Well in Rio Dulce we got a nice hotel for the night, Tortugal. It was 90Q for a double room, so we paid 45Q per person. Quite affordable for a really good hotel.

During the saturday afternoon we took a small boat to Finca Paraiso. They had natural hot tubs. The small lagoon was cold, but the waterfall going in to it was really hot. We also climbed up to be able to lie in the hot water. Cool stuff!

Sunday during the day Elise, Roos and I tried to figure out how we could be able to go to this place Quirigua without missing our bus home. They left really early, at 3.30 I think. It turned out we could go by shuttle all the way home, as it was going there anyway (didn´t stop them from charging 25 dollars though). The shuttle was leaving at three though, and we didn´t expect to be back from Quirigua until four or so. This is when the shuttle driver decides he can pick us up along the way. If we leave at four from Quirigua (to Rio Dulce) and he at three from Rio Dulce (to Antigua, passing Quirigua), we would pass eachother on the way, as it´s a 1.5 hour distance. Apparently the drivers would then recognize eachother, stop right wherever we would be and switch shuttles.

Sounds bound to fail, with northern ears. The Guatemaltecans didn´t seem worried though...

I´m actually quite sad we didn´t get the chance to see if the plan would work or not, as we were back at two already. Quirigua turned out to be interesting, but much smaller than expected, so we did it in an hour and called it a day.

Quirigua is this Mayan place, with obelisks and big stones representing dead (obviously) mayan leaders, and a temple ruin. As I probably won´t go up to the really big Mayan leavings in Tikal or so it´s good to have visited it. I will soon put pics online. Until then, Rowena (link above) has already done so. Check it out!

Well. I´ll have to return to you on other stuff I´ve been up to, and my plans for the future. Dinner soon!

Pictures

I uploaded the pics to flickr without scaling them down. Lamentably you reach your flickr bandwith limit pretty quickly with 2.5 mb per picture. Haha. You can find my new and improved gallery here.

Internetkafe

Nu har jag suttit har i tva timmar och femtio minuter (langkorare idag!) och det kommer kosta mig 15 spann. Billigt och bra!

Karnkraft

Fredrick Federley har skrivit en blog karnkraft. Foljer med intresse kommentarerna till inlagget. Det ar symptomatiskt i denna debatt att karnkraftsforesprakarna utgar fran teknik som inte finns an, och som inte kommer finnas pa mycket mycket lange. Man ar alltsa inte alls for karnkraft, utan for vad man TROR kommer darefter. Detsamma galler for Fredrick sjalv, som man kan se i hans egen kommentar.

Det intressanta ar hur Fredrick, Centerpartist mind you, inte ens verkar fundera pa langsiktigt hallbara alternativ. Han trummar helt enkelt pa med sitt "alternativen ar att oka andelen fossila branslen". Eh? Var ar visionerna och viljan?

Problemet ar inte att det inte finns alternativ idag, problemet ar att ingen stor aktor vagar eller vill satsa pa det tillrackligt. Vattenfall ar ett bra exempel. Dar fick Mp regeringen att nyligen ga in med ett agardirektiv om att Vattenfall ska ta ett storre langsiktigt miljoansvar, eftersom man hellre verkar vilja syssla med brunkol (Las ocksa garna har hur Vattenfall behandlar lokalbefolkningen i brunkolets Tyskland). Istallet sager en vattenfallsrepresentant i P1 ungefar (parafras):
"visst samhällsekonomiskt kan det vara bra men vi är ett företag som också har att tänka på våra kunders bekvämlighet t.ex och att generera vinst"

Det ar en del av problematiken. Energiforetagen tanker kortsiktigt, till och med sa illa att man (i detta fallet da Vattenfall) ar for sysselsatt att generera vinst (till staten!) an att syssla med det som man till och med sjalv inser ar samhallsekonomiskt viktigt.

Daremot haller jag med Federley. Det ar idiotiskt att utoka effekten i befintliga reaktorer. Det gor oss bara mer beroende av karnkraften an vad vi redan ar. For det ar ett beroende som finns, och som maste bort. Ett beroende som helt enkelt gor stora satsningar pa andra (langsiktigt hallbara) energikallor icke lonsamma.

Men pa det hela taget ar det inte en fraga om man kan eller inte kan fasa ut karnkraften. Det ar en fraga om hur. Jag tanker da inte framst pa katastrofrisken eller problemet med forvaring av uttjant karnbransle. Jag tankar pa vad som ar solidariskt med andra lander. Ska bara vi fa nyttja karnkraften? Vad hander om tredje varlden ocksa ska nyttja karnkraften?


Jag tanker pa vad som ar langsiktigt hallbart. Visst finns det gott om uran varlden over, men ska vi fa upp detta uran maste vi borja bryta uran pa stallen dar det tidigare inte vara acceptabelt att sa gora. DN skrev for inte sa lange sedan om ett indianomrade i USA dar man under 70-talet brot uran. Fortfarande lider befolkningen av brytningen. En karnkraft driven pa lang sikt, dar hela varlden nyttjar karnkraft, kraver antagligen att brytningen upptas.

I Sverige finns ocksa betydande uranfyndigheter. Vill vi ha karnkraft sa garna att vi vill bryta uran pa hemmaplan. Det ar latt att prisa karnkraften nar man inte ser var det kommer ifran, pa sin egen bakgard ar det inte lika kul.

Det ar inte en fraga om OM. Det ar en fraga om HUR. Aven dar finns svar och ideer. Las garna Mp:s rapport om hur karnkraften pa 10-12 ar skulle kunna fasas ut utan minskar klimatpaverkan. Den finns har.

Las Fredricks blog har.

Volcan Pecaya

Jag har promenerat omkring pa en aktiv vulkan. Inte illa.

Vagen upp var tung, men vagen ner var hur kul som helst. Los sand som man bara kunde glida igenom. Typ.

Footie game

Due to the recent international interest to this blog I've decided to write at least some posts in Queens English.

Yesterday we had a football game. The school teachers and their friends formed the Guate 11 meanwhile the students formed the "rest of the world" selection. As I stayed on the sidelines I'm still here today to tell the story.

The international selection had som real problems. At first we scored an early openar, going 1-0 up. That's when the Italian guy decided to go ultradefensive.

The two germans were great. Running and running. Always in the same straight lines up and down the pitch, but still!

The real debacle arose when the arbitrary arbitrator decided to send off our two american guys. They kept picking the ball up with their hands to score "touchdowns".

Well. That's not really what happened. Actually the Guate-team won 8-7 in a close and tough game. Two memorable goals though from our team. One good free kick from Sassan, NL, and a lob from three fours of the pitch by John, US. I captured the free kick on photo and the very long distance shot on film!

Copies will be distributed to anyone interested.

VM-kval

Mycket spannande VM-kval har i CONCACAF. Forkortningens utskrivna innebord har jag inte helt klart for mig, men det handlar alltsa om nord- och centralamerika plus karibien. I denna region ingar hela 36 nationer, men om alla faktiskt staller upp ar for mig oklart. Fran borjan verkar det dock ha delats in i tolv grupper, om nagra lag i varje. Dar har tex Kuba stallts mot Kaymanooarna, vunnit dar och da stallts mot Costa Rica. I en annan "grupp" har Aruba stallts mot Surinam (Guyana och Surinam, som alltsa ligger i Sydamerika, spelar av nagon anledning inte i sydamerikagruppen) och sedan Surinam spoat Arubanerna (10-2 totalt) har man stallts mot Guatemala. Antagligen ar systemet uppbyggt kring nagon sorts seedning, vilka som gar in senare i turneringen.

Hur som helst sa gar man sedan vidare till ett mer "normalt" gruppspel, med tre grupper om fyra lag. USA, Panama, Jamaica och El Salvador i grupp 1. Costa Rica, Guatemala, Honduras och Canada i grupp 2. Mexiko, Trinidad och Tobago, St Vincent och Grenadinerna och St Kitts och Nevis i grupp 3. Ovanstaende ordning ar ocksa slutstallningarna.

De tva vinnarna i varje grupp gick sedan vidare till en slutgrupp om sex lag, dar tre ska bli direktkvalificerade och tva ska slas ut. Ett lag, det som kommer pa fjarde plats, far mota femman i den Asiatiska gruppen.

Det ar har som dramatiken kommer in. I den slutgiltiga gruppen spelar alltsa USA, Mexiko, Costa Rica, Trinidad, Guatemala och Panama. Nar jag anlander till Guate ar USA och Mexiko redan kvalificerade. Panama avsagade. Striden om de tre platserna darunder ar stenhard. Guates nasta match star mot Mexarna, samtidigt som CR moter USA. Los ticos (Costa Ricanerna) kniper tredjeplatsen och direktkvalificeringen genom att vinna 3-0 mot USA. Eftersom Guatemaltekerna forlorar (5-2) mot Mexiko samtidigt som Trinidad vinner med 1-0 borta mot Panama sag situationen innan dagens matcher ganska mork ut for Guate. Man var tvungen att vinna mot Costa Rica samtidigt som Trinidad tappade poang.

Problemet ar foljande. I vanliga fall ar utgangen ganska klar. Bade Guatemala och Trinidad ska forlora. Eftersom bade Costa Rica och Mexiko redan kvalificerat sig, och inte vill dra pa sig onodiga gula kort visste man att samre lag an A-lagen skulle spela. Fragan ar om Trinidad skulle kunna ra pa Mexarnas rookies.

Det borjar bra for Guatemaltekerna. Ett noll mot Costa Rica kommer tidigt i matchen. Tva och tre noll kommer sa smaningom. Efter ett tag kommer ocksa nyheterna om att Mexiko gjort ett-noll. Saken verkar klar.

Men det vander. Guate vinner iofs med 3-1, men Trinidad vinner ocksa, 2-1. Guate ar ute.

Trinidad far mota Bahrein i playoff.

Nu ma jag sluta. De stanger internetcafet. Verkar det som.

Fint vaaaader

Som latin kings sjunger sa ar det nu fint vaaaader! Klarbla himmel och mycket varmt. Yes!

Vi ska upp pa cerro de la cruz, hill of the cross, korskullen, for att titta pa utsikten.

Najs!

Bilder

Lagt upp en del bilder pa flickr. Ni kan se nagra av dem till hoger i bild. Klickar ni pa en av bilderna far ni se fler. Ni kan ocksa klicka har.

Quetzales

Det visar sig forresten att min uppfattning att en SEK motsvarar ungefar en Quetzal verkar stamma. Jag kolla mitt bankkonto idag och sag att det dragits 825 kronor for mitt uttag pa 800 Quetzales. Sa mer eller mindre ett ratio pa 1-1. Mycket trevligt.

NEWSFLASH: Inraknat den administrativa aviften pa 30 kronor, dvs min faktiska kostnad for varje Quetzal, blir det knappt 1.07 kronor for varje Quetzal. Close enough!

Skolan

Jag gar alltsa i skolan har pa Sevilla, som skolan heter (www.sevillaantigua.com). Har har jag en larare som jag sitter o pratar med mellan atta och tolv. Den gangna veckan hade jag ocksa eftermiddagslektioner mellan fyra o sex, men sex timmars spanska om dagen visade sig vara val overambitiost. Dels ar det ganska anstrangande timmar, nar man ar sjalv med lararen. Dels sa fick jag inte tid att gora nagat annat om dagarna. Det var skolan atta till tolv. Sedan lunch ett. Skolan igen vid fyra och middag halv atta. I princip hade jag tva till tva och en halv timme mellan lunchen och eftermiddagslektionen att gora saker pa, vilket inte riktigt funkade. Nasta vecka nojer jag mig med fyra timmar innan lunch, vi far se hur det blir.

Stormar o sa

Hej. Med anledning av medias rapportering over hela Europa kan jag meddela att vi som bor i Antigua ar helt och hallet safa. Nemas problemas. Lite regnigt bara.

Manskliga rattigheter - for eller emot?

Min larare ar emot manskliga rattigheter, berattade han idag. Forlat om jag ar kulturellt eurocentrisk eller sa, men det var mycket surrealistiskt att hora.

Han ar en riktigt hyvens prick o sa. Verkligen, jag gillar honom skarpt. Men idag sa pratade vi om kriminaliteten i Guatemala och da sa berattade han det, att han var emot de manskliga rattigheterna. Och det slutar inte dar. Han ville helst att vi skulle aterga till gamla fina medeltida traditioner sasom "oga for ett oga, tand for en tand". Det vill saga om du mordar nan forlorar du livet, om du stjal forlorar en en hand.

Han skulle ocksa tycka dodsskvadroner, han anvande faktiskt det ordet, vore en bra grej. Dvs en grupp, en form av myndighet, som aker omkring och avrattar folk som man "vet" utfort vissa hemskare dad.

Egentligen tror jag att min spanska ar tillrackligt bra for att forklara min syn pa det problematiska i detta. Men det kandes lite for avancerat for tillfallet. Jag nojde mig med att konstatera att jag inte holl med och att det skulle bli problematiskt bl.a. for att dodsskvadronerna naturligtvis skulle kopas av forsta baste skurk med for mycket pengar. Vet inte riktigt om det gick hem dock.

Naja. Det ar naturligtvis en fraga om perspektiv i nagon man. Problemen man har har maste losas, samtidigt ar problemet i mangt och mycket korruption, vilket manga ser som oundvikligt. Da blir ovriga losningar mer, hur ska vi saga, drastiska.

Jag tillater mig dock anse att manskliga rattigheter ar nagot positivt, aven i fortsattningen.

Quetzales och Happy Hour

Det verkar forresten som om en quetzal ar mer eller mindre en krona. Mycket praktiskt.

Tyvarr sa har de kvar en miljard mynt som ar mindre an en quetzal. Saker kostar typ 8.25 quetzales. Eller hur. Som om jag ska sta och rota i en liten hog med centavos (oren) nar jag ska betala.

Jag tankte att jag skiter hogaktningsfullt i dessa centavos. Tar emot dem som vaxel och lagger dem pa hog hemma pa rummet. Bara for darfor fick jag idag en hog pa 20 stycken tiocentavos i vaxel. Lysande. En del straffar quetzalfageln med detsamma. Naja.

Annars var jag igar o drack margaritas pa Cafe No Se (Kafe jag vet inte). Nar jag kom dit hade tva andra studenter redan varit dar en stund. Tydligen missade jag precis happy hour, da margaritasarna kostade 15 Quetzales. Mina kumpaner var lite oroliga for vad margaritasarna skulle kosta nar det inte var happy hour, sa de hade inte bestallt mer. Ifran utgangspunkten att det sakert ar billigare an hemma bestamde jag mig dock for att chansa. Det kostade 16 Quetzales. En kronas rabatt, det kallar jag Happy Hour!

Zachrisson

Pa de guatemalanska femtiquetzalsedlarna ar tryckt en karl som heter Carlos O. Zachrisson. Later inte det bekant? Alltsa inte bekant som om man hort talas om karln, men bekant i meningen att "Zachrisson" later svenskt, eller iaf skandinaviskt.

Om nan mot formodan skulle veta nat om'et, hor av er snarast.

Kallt

Men halla. Vem hade forvantat sig att det skulle vara sa forbannat kallt i Guatemala? Riktigt juste svenskt hostvader har for tillfallet. Tydligen beror det pa en elak orkan over Mexiko, vars svans bidrar till riktigt uselt vader (guatematt matt). Naja. Det blir nog battre vad det lider.

Cheers mates, cheers cheers...

Kaffe

Man skulle ju kunna tro att kaffet har i Guate skulle vara top class. Men det ar den storsta besvikelsen hittills. Manne ar det bara skolans kaffe som ar pa tok for svagt, eller sa ar jag van vid pa tok for starkt, men "blaskigt" ar mitt snallaste omdome hittills.

Annars har jag det fett najs so far, om an lite jetlaggad.

Nu bär det av!

Hej alla trogna läsare! Haha.

Jag ska bara meddela att jag nu beger mig iväg. Först te Guatemala och sedan till Costa Rica. Det vill säga jag går i Big Z:s fotspår. Typ. Fast jag ska hänga mest i Antigua i Guatemala och vara betydligt mer än Z i CR än henne. Sådeså.

Anywho, jag har stora förhoppningar om att berätta lite om vad som händer där borta här på bloggen. Om ni är intresserade.

Ha det fetgött, för det ska jag!

It's the end of the world as we know it

Den R.E.M.-inspirerade rubriken har inget med inlägget att göra, mer än att jag tänkte tipsa om den kanske roligaste animationen på nätet. Den handlar om världens undergång, och kan ses här.

Många har säkert sett den förut, den är lite old news. Men den håller stilen ännu!

Humor är att missförstå

I största allmänhet skulle man väl kunna påstå att det är ganska svårt att parkera när föraren inte finnes i bussen? I och för sig en bra anledning att inte tillåta det. Nåja.

(Skylten sitter vid Jakobsbergs station i Järfälla)

Motorväg i naturreservat.

En motorväg genom ett naturreservat. Det är betongpartiernas lysande idé för att lösa trängseln och erbjuda nya genomfartsvägar för Stockholmarna. Just denna del av idén heter "förbifart stockholm" och går rakt igenom Grimsta naturreservat i Vällingby.

En sexfilig motorväg, rakt igenom naturreservatet. Helt seriöst.

Ärendet, som går på remiss till stadsdelsnämnd Hässelby-Vällingby (och naturligtvis till en hög andra remissinstanser), har inneburit att stadsdelsförvaltningen lagt fram ett förslag till remissvar. Det är ett underbart dokument på många sätt, i meningen att det närmast är en parodi på betongtänkande at it's finest. Förutom då att det är helt allvarligt.

Man skriver t.ex. under rubriken "miljökonsekvenser": "Bropassagen Norra Lovön-Grimsta [...] kräver stor omsorg vid gestaltningen för att undvika negativa konsekvenser." Vadå "undvika negativa konsekvenser"??? Hallå, ni bygger en sexfilig motorväg genom ett naturreservat. Det går inte att undvika negativa konsekvenser eftersom motorvägen ÄR den negativa konsekvensen.

Man skriver också, under delrubriken "Naturmiljö" i samma kapitel: "Sammantaget medför Förbifart Stockholm både negativa och positiva konsekvenser för naturlmiljön och den biologiska mångfalden." Tyvärr saknas förklaringar om vad dessa positiva effekter på naturmiljön innebär. Kommer skogen växa bättre med en motorväg som närmaste granne eller tycker stadsdelsförvaltningen helt enkelt att en motorväg är en del av "naturmiljön" och därför kan ses som ett positivt tillskott?

Än underligt är det dock att man påstår att motorvägen kommer medföra positiva effekter för den biologiska mångfalden. Nu är inte jag biolog, men såvitt jag vet så räknas inte bilar till den biologiska mångfalden. Så om inte motorvägar drar till sig nya spännande djur eller växter som inte tidigare funnits i Grimstaskogen så är förvaltningens text de mest svamlande advokatyrer jag sett på år och dar.

Betongtänkandet uppvisas även när man diskuterar Förbifart Stockholm under rubriken "Friluftsliv och rekreation". Där slår man fast: "Bron över Lambarfjärden och dess brofästen motverkar det regionala målet att säkerställa rekreationsvärdena hos kvarvarande fria stränder. Bron kommer att helt dominera landskapet, vilket kan upplevas negativt". Notera att det kan upplevas negativt. Det innebär rimligtvis också att det kan upplevas positivt. Helt självklart i ett betongtänkande. Vem upplever inte ett juste stort jvla brofäste i lämpligt betongliknande material som en positiv upplevelse vid strandkanten?

Det hela är en offentlig handling, begär gärna ut den. Det är en lysande studie i den politiska analysen, eller bristen därutav, i psyket hos en betongallians. *

*I Hby-Vby SDN består majoriteten, som i kommunfullmäktige, av S-V-Mp. Betongalliansen däremot, består av S-M-V, inte sällan understödda av Fp och Kd. Dessa går ihop när beslut gällande betong, allmän förstörelse av grönområden eller kulturella värden samt brott mot barnkonventionen ska klubbas.

När planerar du attdö?

Om du inte planerat än så kan du börja nu. Själv ska jag dö Mars 2060.
Känns som ett jämnt och bra år, om inte annat.

http://www.okcupid.com/death

Länk och idé rippat från Hankins, se länklista till höger.

Olika värderingar, samma ideologi?

Ibland undrar man. Jag hör många borgare, tex Annie här, prata om hur man måste visa på tydliga skillnader i värderingar gentemot socialdemokraterna. Det är bra, och lite av det jag skrev om här. Men sedan rinner det ut i sanden. För det visar sig ganska snabbt att det inte är några revolutioner som menas. Istället ska man kanske ändra lite i LAS, om det vill sig väl ta bort dem, man värnar också om kollektivavtal, främst lettiska sådana. Et cetera. Ganska tråkigt.

Var är den ideologiska diskussionen? Kollektivtal framdrivna av starka fack ställda mot lagstiftning? Vad hände med den diskussionen? Därom blev intet.

Inte ens skatterna är någon egentlig tvistefråga. Inte ens de (relativt sett) überradikalerna i CUF driver större förändringar än platt skatt och att man ska betala arbetsgivaravgifterna själva (vilket de själva stundtals verkar se som någon sorts frälsning till individen, oklart hur de tänkt där egentligen). Även den ideologiska skillnaden gick i stöpet.

Nej, det är mycket möjligt att det föreligger tydliga värderingsskillnader mellan borgarna och sossarna, men det innebär då att skilda värderingar inte behöver betyda skild ideologi.

De olika parterna kan kalla sig liberaler, socialliberaler eller socialister. Från mitt perspektiv ser jag bara samma gamla gråa socialdemokratiska smältdegel.

Jag vill ha en borgerlig regering!

Eller det vill jag naturligtvis inte. Mest vill jag ha en grön regering. Näst helst vill jag ha en mittenregering, med Mp-C-Fp och kanske Kd. Kd är inte alls lika farliga som folk tror. En del riktigt skumma idéer, men så länge de har marginellt inflytande så kommer det inte fram utan istället fokuserar de på andra saker som bara är bra. Så upplever jag till exempel saken i min stadsdelsnämnd. Där är KD:aren Fredrik Wallén en på det hela taget positiv kraft!

Men hur som helst. Poängen är att jag är för pluralism i styrandet av Sverige. Jag tror det behövs många olika krafter för att demokratin ska behållas levande. Det inkluderar en mångfald av partier, fler än som finns idag, för att bättre företräda olika idéer och intressen och för att ge ett tydligare utslag i valen.

Det inkluderar också en ständig förändring i landets styrelse. Om ett parti sitter i regering för länge har de alltför stora möjlighet att konsolidera sin makt och att "fastna" i makten. Det är verkligen, för mycket länge sedan, vad som hänt i Sverige. Socialdemokraterna har fastnat i maktpositionen. Att makten behålls är viktigare än vad som görs för att behålla makten.

Mitt problem i nuläget är att borgarna agerar precis likadant, fast tvärtom. Målet som överskuggar allt annat är att ta regeringsmakten. Vad som krävs för det är vad borgarna kommer göra, oavsett vad det är.

Det är naturligtvis en mardrömssituation för varje politiskt system. Det finns en lösning, och det är borgerligt maktövertagande. Då skulle borgerligheten kunna återgå till visst ideologiskt sökande. Från maktpositionen skulle man kunna sätta sig ned och fundera över om man verkligen vill ha makten om den innebär samma socialdemokratiska politik som alltid har förts? Min förhoppning är att en del borgerliga väljare svarar "nej" på den frågan, och tar upp den fallna liberala manteln.

På samma sätt kan man nära en förhoppning om att sossarna vid en förlust kan våga ta ett steg tillbaka, begrundat vad de skapat och hur det blivit, och sedan sluta upp med att se på rosenbad som deras egendom. Istället skulle de kunna skapa lite nya folkhemsvisioner, och om inte det lyckas kan man ju alltid hoppas att de självdör. En visionslös socialdemokrati är inget annat än en black om foten om Sverige. PraoMemorianen skriver någorlunda tänkvärt om just visionlösheten i en del av detta inlägg.

Tyvärr så är kanske inte mina förhoppningar jättetroliga att komma i uppfyllelse. Jag tror inte sossarna kommer ha modet (eller kanske inte förståndet) att omdefiniera sig ideologiskt efter bara en valförlust. På samma sätt kommer nog inte borgarna våga "spela ut" efter bara en valvinst. Tvärtom kanske de känner än större press att vinna ett val till.

Av den anledning krävs det kanske två, med otur också tre, mandatperioder med borgerligt styre innan mina förhoppningar ens med lite flyt kan bli verklighet. Det blir ett tungt decennium för svenska folket. Jag tycker inte borgerlighetens politik är så mycket sämre än sossarnas, men borgare som spelar sossar skapar en situation med det sämsta av två världar. Uschfyanimej.

Nej, en stark förhoppning istället för en framtida levande ideologisk diskussion mellan de gråa blocken. I ett politiskt klimat där debatten fokuserar på de grundläggande ideologiska tankarna och teoremen, snarare än hur hög sjukersättningen ska vara, tror jag nämligen (naturligtvis!) att den gröna ideologin är den långsiktiga vinnaren.

Oinspirerade liberaler

Tittar igenom olika CUFares bloggar och inser att minst två personer har publicerat samma inlägg. Nämligen ett pressmeddelande från CUF. Annie Johansson och Magnus Andersson. Annie hade i varje fall den goda smaken att skriva ut att det var ett pressmeddelande. Herr Andersson har å sin sida till och med ändrat innan punktlistan så att det står att han personligen vill snarare än att CUF vill, så att det ska verka som om han själv skrivit det.

Nog för att jag visste att CUF var oinspirerade (jag menar de driver seriöst att det är viktigt att varje individ betalar sin egen arbetsgivaravgift, och tycker det är radikalt med "sänkt skatt" sådär i största allmänhet. Hallå, det är sååå åttital), men jag trodde faktiskt att de kunde skriva egna blogginlägg.

Magnus Andersson kandiderar dessutom till riksdagen. Har någon berättat för honom att han där måste ha djupare engagemang än det krävs för ctrl-c ctrl-v?

----------Uppdatering 08/28----------
Vänligen alla (båda? (Haha, lite självironi där. yeah!)) läsare notera Annies kommentar nedan. Jag trodde faktiskt att det var dem båda som skrivit pressmeddelandet. Egentligen tycker jag väl någonstans att det blir konstigt ändå. Vems pressmeddelande är de egentligen, CUF:s eller Magnus Anderssons? Samtidigt var jag kanske på lite väl dåligt humör vid tillfället. Jag ber därför högtidligen om ursäkt.

Till mitt försvar måste tilläggas att jag inte känner någon CUF:are tillräckligt väl för att "kolla upp fakta" innan. Om någon manad skulle ha vägarna förbi Sthlm så släng iväg ett mejl så kan vi dock arbeta på den saken. Jag säger som de där göteborgska tvillingarna i Baren för evigheter sedan: "Sugeeen?"

Schlager

För att vara relativt straight är jag en feeet schlagerbög. Så här nu med några månaders perspektiv på årets ESC (Eurovision Song Contest, hajar ni väl? skärp er!) så tänkte jag roa mig med att tillbaka på tävlingen. Dels för att det är kul. Dels för att reta alla schlagerhatare som eventuellt läser.

Bästa fem låtarna, i retrospekt:
5. Vanilla Ninja - "Cool Vibes" (Schweiz)
4. Ortal - "Chacun pense a soi" (Frankrike)
3. Elena Paparizou - "My number one" (Grekland)
2. Selma - "If I had your love" (Island)
1. Donna & Joe - "Love" (Irland)

Vanilla Ninja var en favorit under själva finalen, men har haft lite dålig kondition för att räcka hela vägen, och har sålunda fallit ganska långt.

Ortals närmast simplistiska plinkande på både stråkar och jag vet inte vad skapar en paniskt ångestframkallande känsla till denna annars ganska uptempo ballad. Det kanske låter negativt (eh, ja), men det blir bra!

Helena får ursäkta. Som poplåt tycker jag den är fett bra men den passar bättre utanför ESC. Därför inte mer än brons i min personliga sammanställning.

Selma gick inte vidare från semifinalen. Varför vet jag inte, då jag missade den (semin alltså). Men en otroligt stark låt är det hur som helst. En najs powerballad, såsom vi aldrig lämnat det glada åttitalet, fast i mer modern tappning. Braur jobbatur! Fortsättur såur såur bliur detur ESCur Reykavikur 2007ur!

Inte heller Donna & Joe gick vidare från seminfinalen. Efter att ha sett dem i ett "inför"-program så förstår jag varför. Knappast några fullfjädrade artister, och så var det nog sagt om den saken. Men vilken låt! Irländarna kan det här med schlager, och blandat verkligen det bästa från sina schlagerhjärtan med egna inslag. Ren njutning all the way! Dessutom förtjänade Irerna faktiskt fet cred för att Våga Vägra Ballad-linjen segrat för en gångs skull. Nu när en europeisk schlagerbefolkning som inte vet sitt eget bästa skjutit hela den rörelsen i sank får vi dock se fram emot (eller hur...) tre låååångsamma minuter från Irland nästa år.

Två favoriter från finalkvällen visade sig vara misslyckade. Zdob si zdub med sin "Boonika bate doba" (Ja, jag var tvungen att fetkolla stavningen) från Moldavien var mitt stora hopp under finalkvällen. Så här i efterhand när inte mormor kan synas i tvrutan blir låten genast lite svagare. Men plus ändå för Red Hot Chili Peppers-rippoffen. Mer Red Hot i ESC!

Även Greenjollys "Razom nas bahato, nas nye podo" (o messa inte om stavning, jag har inget kyrilliskt skrivbord) från värdnationen (Ukraina! Försök hänga med...) har sjunkit lite i status. Egentligen är det ju bara en politisk produktion framställd av Ukrainas svar på Petter och Roger Pontare (i samma person!). Men stort plus för försöket att vara "inne". Vid tiden för finalen var Ukraina "inne" vad de än hade för sig, så länge det var orange och DN påstod att det var demokratiskt, så då gick det an. Nyförti'n är det mer svårsålt.

Till sist, bästa låtarna från 2004: (Spoiler: Bra år för små bortglömda balkanländer, för ännu mindre önationer och för en framtida gayikon)
5. Tose Proeski - "Life" (Makedonien). Detta är seriöst en låt i sjuåttondelarstakt. Helt omöjligt att stampa takten till, men schöööön!
4. Julie & Ludwig - "On again... Off again" (Malta). Inte bara för att gussen såg ut som Mariah Carey gjorde när hon var heeet. Dessutom har hon en operasångare vid sidan om sig. Sockersöt låt som växt över det dryga året som gått.
3. Lisa Andreas - "Stronger every minute" (Cypern). Underbar låt, med en extra knorr i refrängtempot. Låten blir absolut stronger every minute. (Okej, expressennivå där, förlåt).
2. Anjeza Shahini - "The image of you" (Albanien). Mycket fräsig låt, med ett annorlunda (och lyckat) försök på crescendo utan den obligatoriska oktavhöjningen i slutet. Om låtarna skulle fått poäng efter storleken på sångerskornas ögonbryn skulle unga Anjeza vinna stort.
1. Ruslana - "Wild dances" (Ukraina). Behöver egentligen inte skriva så
mycket mer. Ständigt överlyckliga Ruslana liasom bara gjorde't!

Svenne-tjompert

Jag har besök av costa ricaner. Det föranleder besök på ställen där jag inte vanligtvis hänger. Typ museer. Typ La Isla.

La Isla är ett av inte överdrivet många ställen i stan som får mig att känna mig som en riktig Svenne Banan. Seriöst. Man kommer dit o så står alla typ o dansar salsa y merengue y cha cha cha såsom de aldrig gjort nåt annat. När nån stöter in i en hör man ett "disculpe" snarare än "ursäkta". Vi har antagligen Schengen att tacka för att det inte krävs pass för attkomma in. Dock finns ingen duty-free, vilket är en miss.

Men egentligen. Svenne Banan eller inte, man får gå på det gamla uttrycket "justa bananer". Eller "bananos justos", som vi säger på La Isla. Det ärfett soft, är andemeningen.

Bloggigt navelskådande

Detta inlägg tänkte jag inte alls vara analyserande, djup eller insiktsfull på något sätt (varför hör jag en röst som säger "som om du nånsin är det"?). Detta inlägg tänkte jag bara ägna åt att påpeka en ny feature på denna blog. Flickr-bilder ligger nu uppe till höger. Alltid de fem senaste bilderna jag laddat upp. En feature som jag rippat helt från big Z, men jag gillar den.

Notera också att jag lagt upp många bilder på en gång, fler än de som syns till höger, så gå gärna in o kolla. Klicka bara på en av bilderna så kommer du till flickr-sidan och kan navigera dig vidare, t.ex. genom den "photostream" som du ser direkt när du klickat.Jaja, du är intelligent (eller nåt) och figurerar säkert ut det.

Cheers mate, cheers!

Är man för EU är man för protektionism

Herr Federley skriver här om EU:s senaste snedsteg, där man höjer murarna mot omvärlden ytterligare. Federley lyckas dock med konststycket att klaga på ett EU-förslag i ett helt inlägg, utan att någonstans kommer till insikten om att det är EU som är problemet.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst EU-anhängares klagomål på beslut inom EU. Hela tiden, klaga klaga klaga. Men vad är lösningen? Federleys lösning är "skrota kvoterna". Eh, ja Fredrick. Bra tänkt. Men om EU varit inne på den där frihandelslösningen så hade det nog redan hänt. Faktum är att dessa EU-anhängares klagomål med nödvändighet slutar just som tomma klagomål. Mycket sällan lyckas dessa politiker genomföra någon faktiskt förändring inom EU. Mer ofta handlar det bara om att klaga lite, för att visa att man är emot det. Men man accepterar problemet, eftersom EU är en helig ko som man måste omhulda.

Problemet, vilket Fredrick inte tycks inse, är inte att EU helt enkelt missat möjligheten att skrota kvoterna. Problemet är att EU helt enkelt inte VILL skrota kvoterna. EU är ingen frihandelsorganisation. EU är tvärtom en organisation som ständigt arbetar för att höja murarna mot omvärlden. Det ska vara svårare att komma hit och svårare att sälja saker hit.

Så, Fredrick. Det enda sätt att få bort dessa helt onödiga tullmurar är helt enkelt att lämna EU. Det är ingen katastrof, vi kan behålla frihandeln med EU. Vad vi vinner är dock en friare handel med övriga världen. Utan EU kan vi själva bestämma nivå av frihet. Bra va?

Jag håller med Fredrick om att vi ska skrota kvoterna. Men då måste vi också skrota EU.

Sluta mendelenka!

Hetazeta som du kan läsa här refererar i ett inlägg till en bok skriven av Stephan Mendel-Enk. Inlägget i sig är alltför djuplodande för att jag ska kunna ta in innehållet, så det är inte därför jag bloggar. Istället har jag en gås att plocka med denna Mendel-Enk.

Utan att ens gå in på själva namnet (don't go there girlfriend!), som liasom personifierar hela personligheten (oh no you didn't!), så kan vi konstatera att karln är höjden av vänsterpretto.

Överallt där det finns en lagom radikal vänsterinriktad PK-åsikt att framför så är han där (Stephan! Mendel-Enk-signalen! Till Mendel-Enk-mobilen!).

Och vad han egentligen vill? Jag vet inte. Seriöst! Jag försöker läsa hans texter i Metro eller lyssna på honom där han dyker upp. Men jag får aldrig reda på vad han vill. Förr eller senare, en bit in texten eller anförandet eller vad det för tillfället är han har rykt ut för att göra, är det inser man nämligen att man får sig till livs är en verklighetsbeskrivning och problematisering överdrivet ad nauseum, alternativt ensorgligt intetsägande svada av allmänt hållna politiska vänsterkorrektheter.

Exempel. Ett intressant perspektiv av elitidrottande är utövares och ledares (inte sällan ickebefintliga) insikter om hur en verklighetsuppfattning inom sporten påverkar verklighetsuppfattning utanför sporten. Jag tycker faktiskt det är intressant. Mendel-Enk tycker också det är intressant, uppenbarligen. För han har skrivit en lång artikel om det här. Självfallet inleds artikeln med en radikalitet ämnad att provocera:

"Den dominerande manligheten är
en våldsideologi och en kollektiv sinnessjukdom. Stephan Mendel-Enk går i närkamp med den svenske mannen – och alla andra män. Ingen kommer undan. "

Bortsett från att det antagligen inte är han själv som skrivit den så är det symptomatiskt. Dessutom är den extremt fånig, med den hollywoodinspirerade sista meningen, att man lite skäms över att läsa det.

Sedan går artikeln över i att argumentera för sin sak. Då får vi nämligen läsa en hel hög svamlande och osammanhängande meningar från Johan Mjällby och Håkan Mild, (dåvarande) landslagsspelare i fotboll. Citaten varvas med oklara kopplingar till tidigare Mendel-Enk-artiklar om huliganer.

Efter att ha läst en stund, så blir jag bara så trött. Ska man jämföra idrottens verklighetsuppfattning med alla andras verklighetsuppfattning så måste man ju se främst på i vilken mån (och hur) de påverkar varandra. Bara det faktum att två fotbollspelare försöker uttrycka sina känslor för vad som pågår på en fotbollsplan i termer som vanliga människor kan förstå ger inte av sig själv att de styrs av en våldsideologi. Då är det faktiskt mer intressant att de väljer just våldstermer i sitt sätt att förklara det, då de antar att det låter bra i intervjun.

Men nu har Mendel-Enk en poäng att bevisa, då finns det ingen anledning att hålla i hästarna. Full fart framåt, är bästa medicinen, även om det blir lite utspätt.

I en Metro-kolumn talar han om en nyordning i världssamfundet. Baserat på att Japan spelat lika mot Brasilien i förVM i fotboll. Sexigt, kanske, men knappast särskilt seriöst.

Egentligen är han inte ens provocerande. Sällan blir jag upprörd, ledsen eller sur av till exempel hans Metro-kolumner. Vad som däremot är jävligt provocerande är idén om Mendel-Enk. Bara det faktum att han åker runt som en PK Jan Guillou och fejkar radikalitet och nytänkande är nog för en beef med mig.

Själva idén om Mendel-Enk har snabbt, åtminstone vad mig anbelangar, blivit större än själva personen Mendel-Enk. Han är egentligen helt oviktig i sammanhanget. Idén Mendel-Enk är däremot jävligt spännande, och förtjänar faktiskt ett helt eget uttryck (notera här hur vi sakta närmar oss min hobbylingvistiska sida).

Problemet är att jag inte finner någon bra exakt definition på "att mendelenka". Han är ju faktiskt mycket svår att definiera, vilket också blir en del i uttrycket.

"Att mendelenka", sålunda:
-Tänk odefinierbar vänster.
-Tänk hårda försök att vara radikal, utan att vara nytänkande
-Tänk SSU, fast med åtminstone viss stake.

Med den något flytande definitionen lämnar jag ordet därhän att formas till en mer önskvärd tydlighet i det som brukar betecknas "folkmun". Att folkmun aldrig kommer höra talas om ordet, än mindre bry sig om det, lämnar vi till eftertankens skräphög. Den insikten kommer trivas där, med all världens mendelenkska utspel som närmaste grannar.

-------------------------------

Tillägg. Jag påmindes om en Mendel-Enksk (inte mendelenksk) kolumn jag faktiskt gillade. Här låter han bli att dra slutsatser om hela världens tillstånd utefter enskilda fotbollsmatcher, utan analyserar en händelse utefter vad den är, och vad den betyder för just de inblandade människorna. Här komma SME:s analytiska förmåga till sin rätt. Fetcredd för det och en förhoppning om att han fortsätter på det spåret även i framtiden.

Hässelby, inte riktigt kakelkung ännu

Tydligen tog jag mig vatten över huvudet när jag skrev om förorts-SM här. Enligt Calle så hade ABC-nyheterna fel när de påstod att H-by vunnit förorts-SM. Enligt utsago vann Hässelby "bara" förorts-DM, dvs semifinalen där Stockholmsförorterna Hässelby, Husby och Alby ställdes mot varandra. Först i nästa nummer av Gringo kommer Hässelby ställas mot segrarna i Göteborg (Biskopsgården) respektive Malmö (Lindängen).

Men det blir nog bara en formalitet. Som jag skrev i första inlägget så ser jag ändå Alby som största konkurrenten. I kampen mot Danska nazister och Västkustska proletärer så kan inte gärna Hässelby förlora.

Bensinpriset

Bara ett kort inlägg för att kommentera bensinpriset.

Det finns i princip två utgångspunkter i diskussionen om bensinpriset. Antingen ser man att bensinen är en icke förnyelsebar naturresurs som förr eller senare kommer behöva bytas bort mot ett annat alternativ, eller såser man inte det (att inte bry sig om det räknas in här).

Om man då tar till sig detta faktum så kan man välja att göra på två sätt. Antingen agerar man nu, för att göra en omställning mer utdragen och därför mer hanterbar för alla inblandade, eller så sticker man huvudet i sanden, hoppas på det bästa och får ta en större smäll vid ett senare tillfälle.

Jag är förbannat stolt över att Mp väljer att gå i bräschen för den första, realistiska, linjen. Vi måste börja omställningen nu, inte senare. Detta inte bara för problemen som kommer senare, utan också för attbensinutsläppen skapar problem idag.

Ett högt bensinpris fungerar. Det rapporteras mest hela tiden om nya "rekordnivåer" i medierna, men så märker man också ofta i samma rapporter att de intervjuande personerna faktiskt har förändrat sina bilvanor. Enseger, om än liten och otillräcklig.

Låt oss nu gå vidare. Ett högt bensinpris är bara ett första steg. Mp har redan gått vidare, med att genomdriva alternativa bränslen på landets (bensin)mackar till exempel. En marknad skapas också bland annat genom att det offentliga ska köpa mer miljövänligt i sin upphandling. Det skapas en marknad, som gör att det produceras bilar (titta bara på bilreklamen!), som gör att det skapas en tillgång. Helt enkelt bra exempel på ett parti som är medvetet om hur marknadskrafterna fungerar, och skapar styrmedelsom effektivt hanterar dessa!

Det är som jag alltid har sagt, Mp förenar en förståelse för hur marknadsekonomin fungerar, med en insikt och ett engagemang om ett långsiktigt hållbart samhälle. Det blir inte bättre än så.

Jag -reaktionär

Och då menar jag naturligtvis reaktionär i betydelsen "en som reagerar". Nej okej, det kanske inte går att använda ordet i den betydelsen. Men faktum är att du inte kan stoppa mig och "reaktionär" är det närmaste man kommer ett eget ord på konceptet. Reagerare låter ju drittefult. Reagör är eventuellt ett alternativ.

Nå, hur som helst. Jag är en som reagerar. Jag försöker hålla antalet reaktionsbloggar nere, men ibland är det svårt. Speciellt nu när jag läst typ femtielva inlägg av Maryam Yazdanfar som jag missat när mitt internet låg nere. Jag missade en hel del inlägg av folk som jag har som aktiva länkar i en bloglista i min Mozilla Firefox. Inte fan orkade jag leta upp dessas adresser så att säga "manuellt", utan då lät jag dem bero. Men nu när jag har dem lätt tillgängliga så är det kul att gå igenom det man missat. Jag gillar att läsa bloggar från politiker från andra partier. Jag
har en hög centerpartister, liberaler och sossar på listan (förutom då gröningar). Maryam har jag skällt på tidigare, så det känns lite elakt att hoppa på'na igen. Men å andra sidan är det la en komplimang, dels att inte vara sossig i bemärkelsen tråkig, dels att vara tillräcklig sossig för att
stundtals göra en gröning som jag riktigt förbannad. Ta det som en komplimang.

Jag upptäckte förresten att jag träffat Maryam, antagligen. Här skriver hon om en debattboxning, där även jag deltog. Hon gjorde, enligt henne själv i varje fall, inte så bra ifrån säg (själv var jag inte direkt på topp heller, mot Henrik von Sydow (m) om EU). Hur som helst så minns jag att hon, och någon annan, var så tydligt starstruck av att möta Dogge (som naturligtvis reffade). Det är fetcred i min bok, om nån nu läser den.

Nå, det var nog smörande för den här gången. För mest blir jag upprörd av Maryams bloggande de senaste veckorna. Till exempel skriver hon här att "SSU är den mest radikala kraften i Sverige i pådrivandet av en human flyktingpolitik." Jaha, det var för mig en nyhet. Vad föranleder detta? Jo. Tydligen har SSU (äntligen!) kommit ut för att kräva en generell flyktingamnesti. Tydligen kvalificerar man sig som "mest radikal" i landet genom att sent omsider bestämma sig för att kräva något som samtliga riksdagspartier (förutom S och M då) samt till exempel Sveriges Kristna Råd krävt länge. Skönt att sosseungdomen inte lever med skygglappar, dethade varit fruktansvärt enerverande. (<-- ironi)

Men det mest störande är att det antagligen inte betyder ett skit att SSU ändrat sig i frågan. Det behövs inte mycket för att faktiskt få en generellt flyktingamnesti. Det enda som hade krävts är egentligen att SSU hade haft minimalt med inflytande på moderpartiet. Om SSU kunde gå sitt eget moderparti på att gå med på en generell flyktingamnesti så blir det också en flyktingamnesti. Faktum är att det inte ens krävs att de får med sig moderpartiet. Det räcker med att en femtedel av s-riksdagsgruppen visar lite civilkurage och röstar med den humana alliansen (mp-fp-kd-c-v) så blir det också en flyktingamnesti.

Men det lär inte hända. För SSU är bara radikala i teorin. Att faktiskt påverka gör man bara på låtsas fram tills att man blir statsråd. Och även då kan man låtsas, om man vill. Huvudsaken är att man blir statsråd. Ellergeneraldirektör, det är lite som man vill.

Nej förlåt, jag är bara bitter. Tillbaka till ämnet. Flyktingamnesti. Jo! Det troliga är alltså att SSU:s beslut får noll värde i realiteten. Istället får vi väl sätta vårt hopp till att Mp driver igenom det som ett krav i regeringssamverkan.

Oftast är det dock ganska glädjande att veta att inflytandet i nuläget är intet. Exempelvis när man läser detta. Arbetsmarknadspolitiskt är det jobbigast att läsa sossarna. Det är f.ö. lika jobbigt att läsa borgerliga arbetsmarknadspolitikers teorier, men det är för att de i nio fall av tio är sossar de också, fast är mycket sämre på att vara sossar. Nåja. Hur som helst så har Maryam och hennes posse diskuterat hur man ska kunna få befolkningen att jobba mer. Iofs så diskuterar man att det kanske sliter ut befolkningen i större utsträckning, om man jobbar mer. Men några slutsatser av denna insikt dras ju inte. Denna ökade förslitning är något man får ta, då man måste lösa"problemet" med att vi jobbar allt mindre.

Min egen problemformulering är för övrigt precis tvärtom. För att lösa arbetsmarknadsproblemet på sikt måste varje individ jobba mindre, bara så kan befolkning på det stora hela jobba mer! Med en allt större efterfrågan på arbetstillfällen, men ett allt mindre utbud, måste vi dela på jobben. Det är för mig uppenbart. Därför blir Maryams lösning (egentligen är det en kompis mammas lösning, men Maryam tjålar idén, efter att ha creddat originaltänkaren) att införa en helt ny form av flexibel pensionsålder, desto mer förvånande. För så flexibel är den egentligen inte, för idén gårnämligen ut på 40 års arbetstvång.

Yes! Det är dagsens sanning. Här går jag och efterlyser lite sossevisioner, och jag får mina böner besvarade! Och inte bara en vision.En riktigt god socialistvision á la 1984!

Det handlar helt enkelt om att man inte får gå i pension förrns man har jobbat 40 år. Maryam skriver: "Det innebär att kompis Ullis som började arbeta direkt efter sin omvårdnadsutbildning får gå i pension när hon är 60, samtidigt som mina överutbildade akademikerpolare som kommer ut iarbetslivet när de är 30 får jobba tills de är 70."

På något sätt är det inte oväntat. Vad annars kan en sosse tycka än att alla naturligtvis borde arbeta lika många år. Exakt. Oavsett vad man gör, varför man gör det eller hur man gör det. Bara det är exakt lika mängd mätt genom en godtyckligt vald måttstock (i detta fall, år. Kunde lika gärna ha varit minuter eller antal kilo man burit på ryggen). Hela paketet ska gärna införlivas genom förbud och tvång. Helt sonika ett gott stycke demokratisk socialism, där "demokratisk" har ungefär lika mycket ordagrannbetydelse som "jätte" i "jätteliten" eller "skit" i "skitgott".

På ett annat sätt är förslaget inte heller oväntat, för det får ju ingen praktisk betydelse för sossarna själva. Om de skulle behöva lämna sin statsrådspost finns alltid ett chefsjobb på AMS eller något annat atttillgå. 40 år i det allmänna(s) tjänst, inga problem!

Jag har inte ens nån vettig avslutning på det här galla-inlägget. Jag slutar helt enkelt här.

Köpta blattar

Ewa Samuelsson (kd) har tydligen i Sthlms (såklart!) kommunfullmäktige uttalat sig om att blattarna i Mp, V och S är "köpta", dvs att de lockats med jobb, pengar och makt.

Då inställer sig två frågor hos mig:
1. Vad är det för dum jävla blatte som försöker tillskansa sig makt och/eller pengar genom att bli "köpt" av V och Mp? Mp är Sveriges (i flera olika bemärkelser) minsta parti och har (oavsett vad DN påstår) varken makt eller pengar. V å sin sida är explicit ointresserade av makt, eftersom de har noll chans att få nån, eventuellt att man har lite pengar över eftersom man väl enligt nya vänsterna ska dela med sig av sina inkomster. Eller nåt.

2. Vad är det för dum jävla svenne som gått till sossarna UTAN att ha blivit "köpt"? Poängen med vara med i sossarna är ju att tillskansa sig makt och pengar, några politiska visioner eller ens ett försök tillideologi finns ju inte längre, om det någonsin funnits.

165, ända in i kaklet

Ryktet har nått mig att Hässelby tog hem förorts-SM. Tydligen efter en tuff fajt mot Alby i finalen. Helt rätt.

Det var lite som Kajsa Bergqvists guld i friidrottsVM (som just nu verkar väldigt avlägset och oviktigt). Visst trodde man på guld, men man vågade ändå inte hoppas. Stockholmskonkurrenten Husby kändes aldrig som ett hot. Med eventuellt undantag av Rosengård kändes inte heller skåningarna som nåt att ta på allvar. Och seriöst, apropå Rosengård en förort som ger tillräcklig stöd och kraft för att skapa en riktigt bra fotbollspelare är det ju nåt skumt med. En riktig förort, typ Hässelby, får på sin höjd producera halvtaskiga friidrottare (läs: Henrik Dagård och Staffan Strand). Alla lysande fotbollspelare från Brommapojkarna (typ eeeh, hanvadhannuheter. Vänta. Eeehm. Äh, du vet) räknas inte, då Grimsta faktiskt inte är en del av Hässelby, utan snarare Vällingby.

Göteborgsförorterna å sin sida (baksidan) var ju utslagna från början, vad mig anbelangar. Som en äkta nolåtta är Ekerö det längsta västerut jag ens varit. Ärligt.

Alby däremot kändes som en tuff konkurrent. Bara det faktum att man på torget har "tio budord" varav ett är typ "man skär inte upp sina kompisar med kniv" säger ju en hel del om vad som förväntas av albykidsen. Däremot är det oklart om "Baren"-gästspelet är en fördel eller en nackdel. Ur perspektivet "it's a hard knock life" är det naturligtvis en fet nackdel. Å andra sidan får man, ur samma perspektiv, ge cred åt att Barendeltagarna naturligtvis blev rånade med detsamma. Dessutom måste man ju se det från perspektivet av förorten vs innerstan. Innerstaden har länge levt på devisen "divide and conquer" genom att spela ut olika förorter mot varandra. Därför är det bra att ge fet streetcred åt Alby när de tjålar hela Aschbergsevenemanget från Gamla Stan. Med allt detta i åtanke känns det starkt av Hby-folket att ta hem segern.

Splittringen har som sagt länge gjort innerstaden till den självklara mötespunkten i Stockholm. Nu är splittringen till ända. Kungen är utsedd. Nu gäller det för alla förorter att samlas bakom Hässelbyflaggen och enasmot innerstaden. Giganternas kamp. Nisses mot Spy bar. The heat is on.