Jag -reaktionär

Och då menar jag naturligtvis reaktionär i betydelsen "en som reagerar". Nej okej, det kanske inte går att använda ordet i den betydelsen. Men faktum är att du inte kan stoppa mig och "reaktionär" är det närmaste man kommer ett eget ord på konceptet. Reagerare låter ju drittefult. Reagör är eventuellt ett alternativ.

Nå, hur som helst. Jag är en som reagerar. Jag försöker hålla antalet reaktionsbloggar nere, men ibland är det svårt. Speciellt nu när jag läst typ femtielva inlägg av Maryam Yazdanfar som jag missat när mitt internet låg nere. Jag missade en hel del inlägg av folk som jag har som aktiva länkar i en bloglista i min Mozilla Firefox. Inte fan orkade jag leta upp dessas adresser så att säga "manuellt", utan då lät jag dem bero. Men nu när jag har dem lätt tillgängliga så är det kul att gå igenom det man missat. Jag gillar att läsa bloggar från politiker från andra partier. Jag
har en hög centerpartister, liberaler och sossar på listan (förutom då gröningar). Maryam har jag skällt på tidigare, så det känns lite elakt att hoppa på'na igen. Men å andra sidan är det la en komplimang, dels att inte vara sossig i bemärkelsen tråkig, dels att vara tillräcklig sossig för att
stundtals göra en gröning som jag riktigt förbannad. Ta det som en komplimang.

Jag upptäckte förresten att jag träffat Maryam, antagligen. Här skriver hon om en debattboxning, där även jag deltog. Hon gjorde, enligt henne själv i varje fall, inte så bra ifrån säg (själv var jag inte direkt på topp heller, mot Henrik von Sydow (m) om EU). Hur som helst så minns jag att hon, och någon annan, var så tydligt starstruck av att möta Dogge (som naturligtvis reffade). Det är fetcred i min bok, om nån nu läser den.

Nå, det var nog smörande för den här gången. För mest blir jag upprörd av Maryams bloggande de senaste veckorna. Till exempel skriver hon här att "SSU är den mest radikala kraften i Sverige i pådrivandet av en human flyktingpolitik." Jaha, det var för mig en nyhet. Vad föranleder detta? Jo. Tydligen har SSU (äntligen!) kommit ut för att kräva en generell flyktingamnesti. Tydligen kvalificerar man sig som "mest radikal" i landet genom att sent omsider bestämma sig för att kräva något som samtliga riksdagspartier (förutom S och M då) samt till exempel Sveriges Kristna Råd krävt länge. Skönt att sosseungdomen inte lever med skygglappar, dethade varit fruktansvärt enerverande. (<-- ironi)

Men det mest störande är att det antagligen inte betyder ett skit att SSU ändrat sig i frågan. Det behövs inte mycket för att faktiskt få en generellt flyktingamnesti. Det enda som hade krävts är egentligen att SSU hade haft minimalt med inflytande på moderpartiet. Om SSU kunde gå sitt eget moderparti på att gå med på en generell flyktingamnesti så blir det också en flyktingamnesti. Faktum är att det inte ens krävs att de får med sig moderpartiet. Det räcker med att en femtedel av s-riksdagsgruppen visar lite civilkurage och röstar med den humana alliansen (mp-fp-kd-c-v) så blir det också en flyktingamnesti.

Men det lär inte hända. För SSU är bara radikala i teorin. Att faktiskt påverka gör man bara på låtsas fram tills att man blir statsråd. Och även då kan man låtsas, om man vill. Huvudsaken är att man blir statsråd. Ellergeneraldirektör, det är lite som man vill.

Nej förlåt, jag är bara bitter. Tillbaka till ämnet. Flyktingamnesti. Jo! Det troliga är alltså att SSU:s beslut får noll värde i realiteten. Istället får vi väl sätta vårt hopp till att Mp driver igenom det som ett krav i regeringssamverkan.

Oftast är det dock ganska glädjande att veta att inflytandet i nuläget är intet. Exempelvis när man läser detta. Arbetsmarknadspolitiskt är det jobbigast att läsa sossarna. Det är f.ö. lika jobbigt att läsa borgerliga arbetsmarknadspolitikers teorier, men det är för att de i nio fall av tio är sossar de också, fast är mycket sämre på att vara sossar. Nåja. Hur som helst så har Maryam och hennes posse diskuterat hur man ska kunna få befolkningen att jobba mer. Iofs så diskuterar man att det kanske sliter ut befolkningen i större utsträckning, om man jobbar mer. Men några slutsatser av denna insikt dras ju inte. Denna ökade förslitning är något man får ta, då man måste lösa"problemet" med att vi jobbar allt mindre.

Min egen problemformulering är för övrigt precis tvärtom. För att lösa arbetsmarknadsproblemet på sikt måste varje individ jobba mindre, bara så kan befolkning på det stora hela jobba mer! Med en allt större efterfrågan på arbetstillfällen, men ett allt mindre utbud, måste vi dela på jobben. Det är för mig uppenbart. Därför blir Maryams lösning (egentligen är det en kompis mammas lösning, men Maryam tjålar idén, efter att ha creddat originaltänkaren) att införa en helt ny form av flexibel pensionsålder, desto mer förvånande. För så flexibel är den egentligen inte, för idén gårnämligen ut på 40 års arbetstvång.

Yes! Det är dagsens sanning. Här går jag och efterlyser lite sossevisioner, och jag får mina böner besvarade! Och inte bara en vision.En riktigt god socialistvision á la 1984!

Det handlar helt enkelt om att man inte får gå i pension förrns man har jobbat 40 år. Maryam skriver: "Det innebär att kompis Ullis som började arbeta direkt efter sin omvårdnadsutbildning får gå i pension när hon är 60, samtidigt som mina överutbildade akademikerpolare som kommer ut iarbetslivet när de är 30 får jobba tills de är 70."

På något sätt är det inte oväntat. Vad annars kan en sosse tycka än att alla naturligtvis borde arbeta lika många år. Exakt. Oavsett vad man gör, varför man gör det eller hur man gör det. Bara det är exakt lika mängd mätt genom en godtyckligt vald måttstock (i detta fall, år. Kunde lika gärna ha varit minuter eller antal kilo man burit på ryggen). Hela paketet ska gärna införlivas genom förbud och tvång. Helt sonika ett gott stycke demokratisk socialism, där "demokratisk" har ungefär lika mycket ordagrannbetydelse som "jätte" i "jätteliten" eller "skit" i "skitgott".

På ett annat sätt är förslaget inte heller oväntat, för det får ju ingen praktisk betydelse för sossarna själva. Om de skulle behöva lämna sin statsrådspost finns alltid ett chefsjobb på AMS eller något annat atttillgå. 40 år i det allmänna(s) tjänst, inga problem!

Jag har inte ens nån vettig avslutning på det här galla-inlägget. Jag slutar helt enkelt här.