måndag, augusti 15, 2005

Sluta mendelenka!

Hetazeta som du kan läsa här refererar i ett inlägg till en bok skriven av Stephan Mendel-Enk. Inlägget i sig är alltför djuplodande för att jag ska kunna ta in innehållet, så det är inte därför jag bloggar. Istället har jag en gås att plocka med denna Mendel-Enk.

Utan att ens gå in på själva namnet (don't go there girlfriend!), som liasom personifierar hela personligheten (oh no you didn't!), så kan vi konstatera att karln är höjden av vänsterpretto.

Överallt där det finns en lagom radikal vänsterinriktad PK-åsikt att framför så är han där (Stephan! Mendel-Enk-signalen! Till Mendel-Enk-mobilen!).

Och vad han egentligen vill? Jag vet inte. Seriöst! Jag försöker läsa hans texter i Metro eller lyssna på honom där han dyker upp. Men jag får aldrig reda på vad han vill. Förr eller senare, en bit in texten eller anförandet eller vad det för tillfället är han har rykt ut för att göra, är det inser man nämligen att man får sig till livs är en verklighetsbeskrivning och problematisering överdrivet ad nauseum, alternativt ensorgligt intetsägande svada av allmänt hållna politiska vänsterkorrektheter.

Exempel. Ett intressant perspektiv av elitidrottande är utövares och ledares (inte sällan ickebefintliga) insikter om hur en verklighetsuppfattning inom sporten påverkar verklighetsuppfattning utanför sporten. Jag tycker faktiskt det är intressant. Mendel-Enk tycker också det är intressant, uppenbarligen. För han har skrivit en lång artikel om det här. Självfallet inleds artikeln med en radikalitet ämnad att provocera:

"Den dominerande manligheten är
en våldsideologi och en kollektiv sinnessjukdom. Stephan Mendel-Enk går i närkamp med den svenske mannen – och alla andra män. Ingen kommer undan. "
Bortsett från att det antagligen inte är han själv som skrivit den så är det symptomatiskt. Dessutom är den extremt fånig, med den hollywoodinspirerade sista meningen, att man lite skäms över att läsa det.

Sedan går artikeln över i att argumentera för sin sak. Då får vi nämligen läsa en hel hög svamlande och osammanhängande meningar från Johan Mjällby och Håkan Mild, (dåvarande) landslagsspelare i fotboll. Citaten varvas med oklara kopplingar till tidigare Mendel-Enk-artiklar om huliganer.

Efter att ha läst en stund, så blir jag bara så trött. Ska man jämföra idrottens verklighetsuppfattning med alla andras verklighetsuppfattning så måste man ju se främst på i vilken mån (och hur) de påverkar varandra. Bara det faktum att två fotbollspelare försöker uttrycka sina känslor för vad som pågår på en fotbollsplan i termer som vanliga människor kan förstå ger inte av sig själv att de styrs av en våldsideologi. Då är det faktiskt mer intressant att de väljer just våldstermer i sitt sätt att förklara det, då de antar att det låter bra i intervjun.

Men nu har Mendel-Enk en poäng att bevisa, då finns det ingen anledning att hålla i hästarna. Full fart framåt, är bästa medicinen, även om det blir lite utspätt.

I en Metro-kolumn talar han om en nyordning i världssamfundet. Baserat på att Japan spelat lika mot Brasilien i förVM i fotboll. Sexigt, kanske, men knappast särskilt seriöst.

Egentligen är han inte ens provocerande. Sällan blir jag upprörd, ledsen eller sur av till exempel hans Metro-kolumner. Vad som däremot är jävligt provocerande är idén om Mendel-Enk. Bara det faktum att han åker runt som en PK Jan Guillou och fejkar radikalitet och nytänkande är nog för en beef med mig.

Själva idén om Mendel-Enk har snabbt, åtminstone vad mig anbelangar, blivit större än själva personen Mendel-Enk. Han är egentligen helt oviktig i sammanhanget. Idén Mendel-Enk är däremot jävligt spännande, och förtjänar faktiskt ett helt eget uttryck (notera här hur vi sakta närmar oss min hobbylingvistiska sida).

Problemet är att jag inte finner någon bra exakt definition på "att mendelenka". Han är ju faktiskt mycket svår att definiera, vilket också blir en del i uttrycket.

"Att mendelenka", sålunda:
-Tänk odefinierbar vänster.
-Tänk hårda försök att vara radikal, utan att vara nytänkande
-Tänk SSU, fast med åtminstone viss stake.

Med den något flytande definitionen lämnar jag ordet därhän att formas till en mer önskvärd tydlighet i det som brukar betecknas "folkmun". Att folkmun aldrig kommer höra talas om ordet, än mindre bry sig om det, lämnar vi till eftertankens skräphög. Den insikten kommer trivas där, med all världens mendelenkska utspel som närmaste grannar.

-------------------------------

Tillägg. Jag påmindes om en Mendel-Enksk (inte mendelenksk) kolumn jag faktiskt gillade. Här låter han bli att dra slutsatser om hela världens tillstånd utefter enskilda fotbollsmatcher, utan analyserar en händelse utefter vad den är, och vad den betyder för just de inblandade människorna. Här komma SME:s analytiska förmåga till sin rätt. Fetcredd för det och en förhoppning om att han fortsätter på det spåret även i framtiden.

5 kommentarer:

Anonym sa...

"Men Tomas, om du skriver så långt, hur kan du då tro att folk kommer att läsa det?"

Tomas Melin sa...

Äh, jag menade inte att klämma i så hårt.

Anonym sa...

Jag mår fint, jag mår bara bra. Jag är nog tuffare än somliga du.

Tomas Melin sa...

Åhåhå, passa dig du, så jag inte skriver en roman!

Tomas Melin sa...

För övrigt, tror jag han heter bagheera.

Dessutom är ett korrekt citat: " Jag mår fint, jag mår bara bra. Jag är nog tuffare än somliga tror." En liten besserwisserrättelse där av anonyms annars så förtjänstfulla inlägg.