fredag, augusti 26, 2005

Jag vill ha en borgerlig regering!

Eller det vill jag naturligtvis inte. Mest vill jag ha en grön regering. Näst helst vill jag ha en mittenregering, med Mp-C-Fp och kanske Kd. Kd är inte alls lika farliga som folk tror. En del riktigt skumma idéer, men så länge de har marginellt inflytande så kommer det inte fram utan istället fokuserar de på andra saker som bara är bra. Så upplever jag till exempel saken i min stadsdelsnämnd. Där är KD:aren Fredrik Wallén en på det hela taget positiv kraft!

Men hur som helst. Poängen är att jag är för pluralism i styrandet av Sverige. Jag tror det behövs många olika krafter för att demokratin ska behållas levande. Det inkluderar en mångfald av partier, fler än som finns idag, för att bättre företräda olika idéer och intressen och för att ge ett tydligare utslag i valen.

Det inkluderar också en ständig förändring i landets styrelse. Om ett parti sitter i regering för länge har de alltför stora möjlighet att konsolidera sin makt och att "fastna" i makten. Det är verkligen, för mycket länge sedan, vad som hänt i Sverige. Socialdemokraterna har fastnat i maktpositionen. Att makten behålls är viktigare än vad som görs för att behålla makten.

Mitt problem i nuläget är att borgarna agerar precis likadant, fast tvärtom. Målet som överskuggar allt annat är att ta regeringsmakten. Vad som krävs för det är vad borgarna kommer göra, oavsett vad det är.

Det är naturligtvis en mardrömssituation för varje politiskt system. Det finns en lösning, och det är borgerligt maktövertagande. Då skulle borgerligheten kunna återgå till visst ideologiskt sökande. Från maktpositionen skulle man kunna sätta sig ned och fundera över om man verkligen vill ha makten om den innebär samma socialdemokratiska politik som alltid har förts? Min förhoppning är att en del borgerliga väljare svarar "nej" på den frågan, och tar upp den fallna liberala manteln.

På samma sätt kan man nära en förhoppning om att sossarna vid en förlust kan våga ta ett steg tillbaka, begrundat vad de skapat och hur det blivit, och sedan sluta upp med att se på rosenbad som deras egendom. Istället skulle de kunna skapa lite nya folkhemsvisioner, och om inte det lyckas kan man ju alltid hoppas att de självdör. En visionslös socialdemokrati är inget annat än en black om foten om Sverige. PraoMemorianen skriver någorlunda tänkvärt om just visionlösheten i en del av detta inlägg.

Tyvärr så är kanske inte mina förhoppningar jättetroliga att komma i uppfyllelse. Jag tror inte sossarna kommer ha modet (eller kanske inte förståndet) att omdefiniera sig ideologiskt efter bara en valförlust. På samma sätt kommer nog inte borgarna våga "spela ut" efter bara en valvinst. Tvärtom kanske de känner än större press att vinna ett val till.

Av den anledning krävs det kanske två, med otur också tre, mandatperioder med borgerligt styre innan mina förhoppningar ens med lite flyt kan bli verklighet. Det blir ett tungt decennium för svenska folket. Jag tycker inte borgerlighetens politik är så mycket sämre än sossarnas, men borgare som spelar sossar skapar en situation med det sämsta av två världar. Uschfyanimej.

Nej, en stark förhoppning istället för en framtida levande ideologisk diskussion mellan de gråa blocken. I ett politiskt klimat där debatten fokuserar på de grundläggande ideologiska tankarna och teoremen, snarare än hur hög sjukersättningen ska vara, tror jag nämligen (naturligtvis!) att den gröna ideologin är den långsiktiga vinnaren.

3 kommentarer:

Annie sa...

Hej Thomas,

Vilken kanonanalys du gjort! Precis som du saknar jag den idoligiska drivkraften i politiken just nu. Borta är kampen för de liberala värdena eller för de socialistiska. Kvar är en något diffus gråzon där många av partierna försöker sikta in sig på att komma åt hela väljarkåren. Ett sådant spel blir sällan särskilt lyckat eller långsiktigt...

Vänder man kappan efter vinden och ideolgin som bör vara drivkraften kommer i andra hand förlorar man lite av sin själ enbart för att vinnna terräng. Det gör nog alla politiska partier just nu, vilket är oerhört tråkigt.

Spännande konstellation om gröna regeringen! MP har ett och annat som de bör göra upp med innan jag skulle vilja tipsa partiledningenm om ett samarbete, men det är en spännande idé!

Annie

Tomas Melin sa...

Angående en mittenregering så är det inte så konstigt att du är skeptisk. Det är jag också. Det politiska klimatet just nu tillåter inte riktigt några andra konstellationer än de som redan skapats, vilket som tur är också att de kommer att brytas på ett sätt eller annat (eh, jag utvecklar inte den tanken vidare just nu, det blir för långt).

Men kanske just därför tar jag också berömmet ("kanonanalys") till mig, tack för det :)

Johan Ingerö sa...

Intressanta tankar. Jag har själv varit inne på att regeringen borde tvingas söka en bredare acceptans i riksdagen än vad fallet är idag, bland annat för att begrända "ytterkantspartiernas" inflytande. Däremot har jag inga rikgia färdiga tankar om hur det skulle se ut med nuvarande valsystem.