Herr Federley skriver här om EU:s senaste snedsteg, där man höjer murarna mot omvärlden ytterligare. Federley lyckas dock med konststycket att klaga på ett EU-förslag i ett helt inlägg, utan att någonstans kommer till insikten om att det är EU som är problemet.
Jag vet inte hur många gånger jag har läst EU-anhängares klagomål på beslut inom EU. Hela tiden, klaga klaga klaga. Men vad är lösningen? Federleys lösning är "skrota kvoterna". Eh, ja Fredrick. Bra tänkt. Men om EU varit inne på den där frihandelslösningen så hade det nog redan hänt. Faktum är att dessa EU-anhängares klagomål med nödvändighet slutar just som tomma klagomål. Mycket sällan lyckas dessa politiker genomföra någon faktiskt förändring inom EU. Mer ofta handlar det bara om att klaga lite, för att visa att man är emot det. Men man accepterar problemet, eftersom EU är en helig ko som man måste omhulda.
Problemet, vilket Fredrick inte tycks inse, är inte att EU helt enkelt missat möjligheten att skrota kvoterna. Problemet är att EU helt enkelt inte VILL skrota kvoterna. EU är ingen frihandelsorganisation. EU är tvärtom en organisation som ständigt arbetar för att höja murarna mot omvärlden. Det ska vara svårare att komma hit och svårare att sälja saker hit.
Så, Fredrick. Det enda sätt att få bort dessa helt onödiga tullmurar är helt enkelt att lämna EU. Det är ingen katastrof, vi kan behålla frihandeln med EU. Vad vi vinner är dock en friare handel med övriga världen. Utan EU kan vi själva bestämma nivå av frihet. Bra va?
Jag håller med Fredrick om att vi ska skrota kvoterna. Men då måste vi också skrota EU.
onsdag, augusti 17, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar