lördag, oktober 15, 2005

Karnkraft

Fredrick Federley har skrivit en blog karnkraft. Foljer med intresse kommentarerna till inlagget. Det ar symptomatiskt i denna debatt att karnkraftsforesprakarna utgar fran teknik som inte finns an, och som inte kommer finnas pa mycket mycket lange. Man ar alltsa inte alls for karnkraft, utan for vad man TROR kommer darefter. Detsamma galler for Fredrick sjalv, som man kan se i hans egen kommentar.

Det intressanta ar hur Fredrick, Centerpartist mind you, inte ens verkar fundera pa langsiktigt hallbara alternativ. Han trummar helt enkelt pa med sitt "alternativen ar att oka andelen fossila branslen". Eh? Var ar visionerna och viljan?

Problemet ar inte att det inte finns alternativ idag, problemet ar att ingen stor aktor vagar eller vill satsa pa det tillrackligt. Vattenfall ar ett bra exempel. Dar fick Mp regeringen att nyligen ga in med ett agardirektiv om att Vattenfall ska ta ett storre langsiktigt miljoansvar, eftersom man hellre verkar vilja syssla med brunkol (Las ocksa garna har hur Vattenfall behandlar lokalbefolkningen i brunkolets Tyskland). Istallet sager en vattenfallsrepresentant i P1 ungefar (parafras):
"visst samhällsekonomiskt kan det vara bra men vi är ett företag som också har att tänka på våra kunders bekvämlighet t.ex och att generera vinst"

Det ar en del av problematiken. Energiforetagen tanker kortsiktigt, till och med sa illa att man (i detta fallet da Vattenfall) ar for sysselsatt att generera vinst (till staten!) an att syssla med det som man till och med sjalv inser ar samhallsekonomiskt viktigt.

Daremot haller jag med Federley. Det ar idiotiskt att utoka effekten i befintliga reaktorer. Det gor oss bara mer beroende av karnkraften an vad vi redan ar. For det ar ett beroende som finns, och som maste bort. Ett beroende som helt enkelt gor stora satsningar pa andra (langsiktigt hallbara) energikallor icke lonsamma.

Men pa det hela taget ar det inte en fraga om man kan eller inte kan fasa ut karnkraften. Det ar en fraga om hur. Jag tanker da inte framst pa katastrofrisken eller problemet med forvaring av uttjant karnbransle. Jag tankar pa vad som ar solidariskt med andra lander. Ska bara vi fa nyttja karnkraften? Vad hander om tredje varlden ocksa ska nyttja karnkraften?


Jag tanker pa vad som ar langsiktigt hallbart. Visst finns det gott om uran varlden over, men ska vi fa upp detta uran maste vi borja bryta uran pa stallen dar det tidigare inte vara acceptabelt att sa gora. DN skrev for inte sa lange sedan om ett indianomrade i USA dar man under 70-talet brot uran. Fortfarande lider befolkningen av brytningen. En karnkraft driven pa lang sikt, dar hela varlden nyttjar karnkraft, kraver antagligen att brytningen upptas.

I Sverige finns ocksa betydande uranfyndigheter. Vill vi ha karnkraft sa garna att vi vill bryta uran pa hemmaplan. Det ar latt att prisa karnkraften nar man inte ser var det kommer ifran, pa sin egen bakgard ar det inte lika kul.

Det ar inte en fraga om OM. Det ar en fraga om HUR. Aven dar finns svar och ideer. Las garna Mp:s rapport om hur karnkraften pa 10-12 ar skulle kunna fasas ut utan minskar klimatpaverkan. Den finns har.

Las Fredricks blog har.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Inte nog med det där med Beethoven. Nu det här!
Skämt åsido.
Sverige är ett lyckligt lottat land som har stora mängder vattenkraft. Andra länder i Europa har inte alls lika mycket utan måste lita till annan kraftgenerering. T ex Tyskland där man av tradition har använt de kraftkällor som står till buds, dvs kol eftersom man har stora kolfyndigheter. Under flera decennier har Tyskland subventinerat kolkraft med den s.k kohlenpfennig. M a o är stora delar av Tysklands kraftförsörjning uppbyggd på kolkraft och alla kraftbolag i Tyskland använder kolkraft plus kärnkraft, gaskraft och endast i liten utsträckning vattenkraft eller annan förnybar energi. Det är inte alls Vattenfall som hittat på att använda brunkol eller stenkol som kraftkälla. Man kan alltså inte helt sonika stänga alla tyska kolkraftverk eller ens brunkolkratverken utan att det skulle få oerhörda följder för det tyska samhället, såväl ur energisynpunkt som ur sysselsättningssynpunkt. Dessutom är brunkolsbrytningen godkänd i demokratisk ordning i tyska reichstag liksom flyttning av mindre byar pga brunkolsbrytningen. Detta skedde f ö långt innan Vattenfall kom in i bilden och skulle alltså ske även om Vattenfall drog sig ur den tyska marknaden. Kanske kan man lite nationalistiskt säga att det är bättre att Vattenfall äger brunkolsgruvorna och -kraftverken än att andra mindre miljöengagerade multinationella bolag gör det.
Betr flyttning av byar för att kunna fortsätta brunkolsbrytningen i östra Tyskland så kan man jämföra med LKABs järnmalmsbrytning i Kiruna där hela Kiruna kan komma att behöva flyttas om några år. Och även i detta fall är detta bestämt i demokratisk ordning. Och jag har inte hört några protester från Mp i detta fall.
Dessutom är det så att energiförsörjningen måste baseras på stabil, förutsägbar och reglerbar kraftproduktion. Man kan inte enbart använda dagens teknik för vindkraft, vågkraft eller solkraft eftersom kraftgenereringen från dessa är intermittent och nästan omöjlig att reglera. För att kunna använda t ex vindkraft måste andra kraftverk med stabil produktion byggas som kan parera de svängningar i produktionen som vindkraften dras med. Denna nya reglerbara produktion blir då t ex baserad på naturgas eller kol i ett land som Tyskland. I Norden kan vattenkraften från Sverige och Norge parera den vindkraft som finns. Utan den svenska och norska vattenkraften skulle inte Danmark med sin relativt stora vindkraftproduktion klara sin kraftreglering utan hade varit tvugna att stänga av elleverans till vissa delar av landet de dagar som det inte blåser eller då det blåser bara lite då och då. F ö stöttas danskarna även av tysk kolkraft.
Det är dessutom inga små mängder reglerkraft som erfordras för att parera svängningarna i vindkraften utan det krävs stora mändger.
Härutöver erfordras stora kraftledningar för att föra över reglerkraften. Det går inte att föra över hur mycket kraft som helst på en kraftledning utan nya ledningar måste byggas. Jämför den nya ledning som måste byggas ner till Skåne för att kunna föra över mer kraft dit eftersom Barsebäck lades ner.
Vi skulle alla vilja att CO2-produktionen skulle kunna reduceras kraftigt men man kan inte dra undan all kolkraftproduktion (eller kärnkraft för den delen) i Europa över en natt hur mycket man än skulle vilja. Istället kan en temporär övergångslösning vara att försöka reducera utsläpp från kolkraftverk vilket bl a Vattenfall är världsledande på. På mycket lång sikt måste naturligtvis annan teknik till för att lösa energiförsörjningen på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Men energiförsörjning är en mycket komplicerad och omfattande apparat och olika länder har olika förutsättningar för att lösa de miljömässiga problem som finns i den förändring som trots allt pågår även om det går långsamt.
Ingen, inte ens de som arbetar på kraftbolag, vill smutsa ner eller medverka till miljöförstöring men problematiken är inte alls lätt och kräver enorma summor för utveckling. Som jag hoppas att det framgått av ovan, det duger inte enbart med att smälla upp några vindkraftverk här och där. Och det behövs enormt många vindkraftverk för att ersätta ett kol- eller kärnkraftverk eftersom den effektiva produktionen från vindkraft är så låg. Dessutom vill inte folk vill ha sin miljö förstörd av vindkraftverk inpå knuten. Om det nu är så synd om Horno-befolkningen som får sin miljö förstörd, varför skall andra människor tvingas få sin miljö förstör av vindkraftverk. Det är i alla fall en tanke värd att fundera på ur rättviseperspektiv.
Slutligen, det är inte Vattenfalls direktörer som bestämmer spelreglerna (även om de säkert önskade det). Det är istället ägarna dvs regeringen och den styrelse som regeringen utser. Plus naturligtvis riksdagen som stiftar lagar. På samma sätt är det i Tyskland. Vattenfall följer de lagar och direktiv som bestäms av den demokratiskt valda reichstag och regering.
I båda dessa fall är reglerna och lagarna en kompromiss mellan miljökrav, sysselsättningskrav och energiförsörjningskrav. Och i både Sverige och Tyskland är miljöpartier med i regeringsunderlaget. Miljöpartierna har alltså haft möjlighet att förändra allt (eftersom de sitter i en vågmästarroll) men uppenbarligen inte önskat göra alltför stora förändringar därför att man mycket väl vet vilka oerhörda svårigheter som verkligen finns.

Federley sa...

Var sa jag att jag inte söker framtida alternativ? Jag skrev att de också behövs i allra högsta grad men att vi inte kan förlita oss till endast dem. Alla energiformer som inte släpper ut växthusgaser behövs.