Biblioteken och det kommunala självstyret

Kulturnyheterna på SVT är ofta spännande. Ett bra exempel på när public service innebär att även "smalare" nyheter får ett genomarbetat och på alla sätt välgjort forum.

I det program jag idag satt och såg på när jag jobbade handlade om biblioteken och vad de olika partierna driver i biblioteksfrågan, så här inför valet.

Frågan var i sig inte direkt blockberoende, både det röda och det blåa blocket verkar vara oense (vad den gröna ståndpunkten var redovisades inte, eller så missade jag det).

Två relaterade frågor som dök upp i samband med diskussionen och som däremot är väldigt blockberoende är det kommunala självstyret och privat finansiering av offentlig verksamhet.

Vi börjar med det kommunala självstyret. För det som först väckte mitt vrede var vänsterpartiets Rossana Dinamarca, som menade att de kommunala bibliotekens tynande tillvaro skulle lösas genom en skärpning av bibliotekslagen. Idag står det, enligt Dinamarca, bara i bibliotekslagen att det ska finnas bibliotek i kommunerna vilket tydligen inte var nog. Vad som skulle skrivas in mer konkret är oklart men man kan anta att det handlar om krav på vad som ska erbjudas och andra regler om hur verksamheten ska drivas.

Naturligtvis vore detta ett gigantiskt ingrepp i det kommunala självstyret och kommer förhoppningsvis inte genomföras. Men problemet finns där redan. Att det överhuvud taget finns en bibliotekslag är där problemet ligger.

Riksdagen kan inte ständigt stifta lagar och förordningar som sätter krav och lägger ansvar på kommunerna, om man inte samtidigt delegerar makten. Makt och ansvar måste alltid hänga ihop. Alla parlament eller parlamentsliknande forum (typ kommunala nämnder) som inte har både makt och ansvar kommer misslyckas med sitt demokratiska arbete. En kommun som enbart får dekret uppifrån kommer i någon mån hamna i en situation där man har mycket ansvar men inga möjligheter att förändra omständigheterna kring dessa ansvar.

Kommunerna har mycket stora ansvar, men även i fall dessa ansvar kostar pengar har man nästan inga möjligheter alls att få in mer pengar. Höjningar av den kommunala skatten anses med rätta vara svåra eftersom statliga skatter ätit upp det mesta av det utrymmet. Men även i de fall som lagarna inte innebära ökade kostnader innebär pekpinnar uppifrån en situation där kommunala politiker i praktiken inte kan påverka kommunens verksamhet, eftersom politiker oavsett färg måste följa lagarna. Det är ett mycket stort demokratiskt underskott.

Den andra biblioteksfrågan, privat finansiering av offentlig verksamhet, får jag återkomma till. En liten miniserie är aldrig fel.

Andra bloggar om: Bibliotek, miljöpartiet, federalism, kommunalt självstyre, val2006, kulturnyheterna