Den sista kommentaren, av Jakop Dalunde, är dock av ett annat slag. Jakop skriver:
"http://www.cuf.se/Content.aspx?PageID=128Länkarna, om nån inte ids pröva, går till CUF:s respektive LUF:s sidor för ansökan av medlemskap i respektive organisation. Jakop tycker alltså inte att jag hör hemma inom Grön Ungdom.
http://www.luf.se/p169/p169_swe.php
Välj själv."
Man undrar ju vad Jakop tycker den rent sakliga grunden för detta vara. Jakop hänvisar mig till de två mest liberala ungdomsförbunden. Vad jag argumenterar för är ju att man ska undvika att delta i protesterna för att inte vara en del av våldet. Att man inte kan varken förvånas eller uppröras att demonstrationsrätten kränks, om man ändå deltar. Jag vet inte vad som är liberalt med det? Det liberala är tvärtom den linje som Alexander, Ellinor, Maria Ferm och Anders Wallner står för, att demonstrationsrätten alltid ska gå först, oavsett konsekvenserna. Det är en linje som jag tror fler inom CUF och LUF skulle hålla med om, än min egen linje.
Den linje jag argumenterar för har sin utgång i pacifismen. Att aktivt arbeta mot våldet är min utgångspunkt. Själv upplever jag att fredsrörelsen är ett av de tydligaste embryon som senare ledde till miljöpartiet, eller för den delen den gröna ideologin. På ett rent ideologiskt plan ser jag inga som helst anledningar till att man som grön måste förfäkta att civil olydnad skulle vara ett imperativ, även om de bidrar till ökat våld. Även om man naturligtvis kan förfäkta det.
Nu tror jag i och för sig Jakop inte var så 100% allvarlig med sin lilla kommentar. Men ändå är den intressant, det ligger mer än ett korn av sanning i hans agerande; det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Inom Grön Ungdom är inte taket lika högt som inom moderpartiet. "Fel" politisk åsikt kan leda till nedsättande kommentarer, både öppet och bakom ryggen, eller rentav till regelrätt mobbning. Detta har inte drabbat mig personligen, jag har oftast stått på "rätt" sida stängslet. Men i de förbundsstyrelser jag satt i såg vi detta väldigt tydligt, och försökte arbeta mot det. Vi lyckades inte mer än delvis, och det tydliga sektbeteendet finns fortfarande kvar i någon mån, och dyker då och då upp. Jakops kommentar är en stillbild på hur det kan se ut, även om det var menat delvis på skämt. Jag vänder mig mycket starkt emot ett sådant beteende, oavsett mot vem det riktas.
6 kommentarer:
Oavsett vad man tycker i sakfrågan är det ganska osmakligt att antyda att en medlem skall söka medlemskap i ett annat förbund. Och om man har uppdrag i en av de mest inflytelserika organen inom Grön Ungdom, förbundsstyrelsen, gör inte saken bättre. Utrymmet att "skämta" är starkt begränsat när man har ett sådant förtroendeuppdrag. Ok, Tomas är inget blåbär inom partiet och förbundet, rent av rutinerat och väl initierad, men det mildrar egentligen inte saken. Jag hoppas att vi kan slippa se den typen av antydningar i den interna debatten, som nu dock är något publik. Tyvärr har jag inta haft möjlighet att språka med Jakop, synd att detta skall bli mitt första intryck av honom. Låt oss hålla oss till sakfrågan! //f.d. ledamot av förbundsstyrelsen 2002-2006
Gällande sakfrågan om missförhållanden i förbundet kan jag instämma i det som Tomas skriver. När jag var aktiv i förbundet fick jag flertalet gånger försvara mig för att jag kanske inte gjorde samma tolkning av vår politik eller hade samma livsstil som andra. Man skall i rimlighetens namn inte behöva försvara sig. Jag vet inte om det även gäller metoder som man väljer att använda för att nå ut (språkrörens arrestering). Jag tror ju aldrig att språkrören har några intentioner att skapa eller underblåsa våld, men visst kan det vara så att ordningsmaktens våld mot demonstrater kan vara effektfullt i att nå ut med ett budskap. Och kalkylerar man med det våldet kanske man har hamnat på ett sluttande plan. Varsamhet rekommenderas...
Tolkar du Jakops inlägg som något annat än humor sätter du själv taket väldigt lågt, anser jag.
Jo, det var nog lite väl plumt skämtat.
Har kommenterat utförligt i ett blogginlägg:
http://jakopdalunde.wordpress.com/2007/06/09/ang-min-kommentar-pa-tomas-inlagg-om-g8-demonstrationer/
Som jag skriver i inlägget tror jag inte att Jakop menade det på annat sätt än skoj. Min poäng är att det var ett dåligt skämt. Man kan konstatera att ett liknande uttalande, om det hade varit sexistiskt eller rasistiskt, knappast hade kunnat försvarats med att "det var ett skämt".
Nu såg jag detta också som en chans att ta upp frågan om det låga taket inom förbundet. Det är ett stort problem, upplever jag. Daniel har bra poänger i sina kommentarer vad gäller detta.
Med det kan tilläggas att jag också svarat på Jakops mycket fina inlägg. Jakop bad rentav om ursäkt, vilket jag inte hade förväntat mig eller krävt. Men väl där accepterar jag den naturligtvis.
Peter Eriksson och Birger Schlaug försvarar båda på sina bloggar G8. Birgers analys är, som så ofta, ideologsikt intressant därför att han sätter G8 i relation till de privata elitklubbarna Trilaterala Kommissionen och Bilderberggruppen - med tanke på dessa behövs G8 enligt honom.
Skicka en kommentar