Reklam

För nästan exakt ett år sedan skrev jag om min syn på reklam. Nu har jag anledning att återkomma.

Under kongressen gick debattvågorna höga i fråga om just reklam. En motion hade lagts om att begränsa reklamen i miljöpartiets medlemsmagasin "Grönt" till att bara acceptera en viss typ av reklam, nämligen "grön" reklam.

Det var ofta fullt vid just den påverkanstorgsstationen, en stor grupp människor som stod och diskuterade. Partistyrelsens hade vid ett par tillfällen två representanter, varav dock bara en representerade partistyrelsens syn. Grönts redaktör Heidi var också där vid några tillfällen.

Det fanns i princip tre huvudinriktningar, skulle jag vilja påstå. Dels de som inte ville ha någon reklam alls, dels de som (i enlighet med motionen) ville utesluta reklam som strider mot miljöpartiets politik, och de som ville hålla det helt öppet.

Ett argument var att reklam så ofta spelar på könsroller och normer som vi vill förändra; att reklamen fungerar konserverande i samhället.

Så är det naturligtvis i någon mån. Men jag upphör aldrig att förvånas av många miljöpartisters snarast paniska inställning till reklam. Så om en homosexuell miljöpartist upplever reklam i Grönt som utgår från tvåsamheten, kommer han/hon då lämna partiet i tron att miljöpartiet blivit kristdemokrater?

Dessutom kan jag känna att det finns en oförståelse för hur reklam och annonsering fungerar. Reklam kan inte suggestera fram behov eller andra känslor hos läsaren, reklam kan bara spela på behov och känslor som redan finns, och framställa sig som nödvändig för att uppfylla just dessa behov.

Reklam i Grönt kommer därför se väldigt annorlunda ut än reklam i övriga samhället, i varje fall om den vill vara effektiv.

Miljöpartister kan prata om "mental hälsa". Man ska få ha "sina tankar i fred" och inte påtvingas normer och annat utifrån. De mest extrema ser reklam som en form av hjärntvätt.
Jag ifrågasätter inkonsekvensen i denna reklampanik. Jag kan hålla med om att reklam är en form av propaganda, som syftar till att få en människa att agera på ett visst sätt. Jag kan också hålla med om att reklamen också i någon mån är effektiv i detta; det är ju därför jag tycker det är bra att mitt parti arbetar med annonser och reklam i valtider.

Problemet är att man ser denna problematik endast i betalda annonser. Det faktum att varenda artikel i tidningar som Grönt är en propagering för en viss idé, och en form av redaktionell marknadsföring - redaktionell reklam, verkar inte röra dem i ryggen. Samma människor som inte vill ha reklam kan hylla en artikel om en artists senaste CD, bara för att det är reklam för något de gillar. Jag tycker det är ett otroligt hycklande.

Faktum är att reklamfrihet inte är något enkelt. Vi ser samma problematik och hyckleri i public service. I många program bjuds människor in, för att de är "aktuella" på ett eller annat. Är de artister får de kanske spela en låt också. Självklart är det en form av marknadsföring. Reklam i reklamfria Sveriges Radio. Och det är klart, vad skulle man göra om det vore totalt förbud mot marknadsföring? Man kan aldrig bjuda in poltiker, eller människor som på ett eller annat sätt har ett egenintresse i att "nå ut". Vad blir kvar? Inte mycket, och det är där hycklandet tar sin början.

I ett SR-program jag hörde, jag tror det var Lantz i P3 (dvs innan flytten till P1), fick en inbjuden artist komma in, prata om sitt liv och sitt kommande album och spela en låt. Men han fick inte berätta adressen till sin MySpace-sida, för det vore ju reklam! Case closed...

Jag tror vi gröna skulle ha mycket att vinna på en mer avslappnad inställning till reklam. Framför allt i våra medlemstidningar, där reklam av rent marknadsekonomiska skäl är sällsynt i vilket fall som helst.

Andra bloggar om: reklam, miljöpartiet, Grönt, public service, mediekritik, medier
Pingat till intressant.se