Ve och Vasa! Nationaldagen är över oss

Dagens Nyheter konstaterar att "6 juni har blivit en dag för politiska manifestationer". Påståendet, som till och med sitter i rubriken, är märkligt. Hur hade en vanlig läsare reagerat om det stått att "1 maj har blivit en dag för politiska manifestationer"?

En nationaldag kan inte "bli" en dag för politiska manifestationer, det är själva poängen från början. När Norge firar 17 maj eller USA firar 4 juli, är det inte för att det är speciellt soligt de dagarna och man bara inte orkar sitta inomhus. Det är en sekellång politisk markering till respektive länders forna förtryckare. Nu är ländarna fria, och det firar man. Samma sak i de flesta länders nationaldagsfirande. Det är en allra högsta grad en fråga om en politisk manifestation. En nationalistisk politisk manifestation.

I Sverige är detta lite mer otydligt, det medges. I Sverige har vi inte haft någon tydlig förtryckarmakt att befria oss ifrån. Istället firar vi det närmaste vi tycks komma. Det som i svensk historieskrivning blivit vår räddning från förtryckande makt. Nämligen då Gustav Vasa med hjälp av ett gäng dalkarlar räddade land och stat från Kristian II. Eller "Kristian Tyrann" som han fått heta i Sverige.

Gustav Vasa utsågs till kung 6 juni för snart femhundra år sedan. Detta (tillsammans med det något mindre sexiga faktum att regeringsformen antogs för 198 år sedan) ansåg man för två år sedan göra denna dag värdig att bli arbetsfri helgdag.

Det är en politisk manifestation i sig tycker jag. Och en ganska uppseendeväckande sådan. År 2005 tyckte alltså Sveriges riksdag att just Vasa och regeringsformen vore så lämpliga föremål att fira.Jag tycker det är uppseendeväckande på riktigt. Inte så att jag har särskilt starka antipatier gentemot regeringsformen, men Vasa? Vad har den karln gjort, egentligen?

Wikipedias artikel om Gustav Vasa har en bra sammanfattning av vad denne "Sveriges landsfader" har att minnas för sig:

"Gustav Vasa bröt loss Sverige från Kalmarunionen, avskaffade kungavalen och införde arvkungadömet i Sverige."

Jag ska inte höja Kalmarunionen till skyarna i onödan, men faktum är att den typen av personalunioner är ett (om än idag uppenbart gammaldags) en enklare form av federation. Vidare ska inte alltför vackra ord yppas om de kungaval som hölls pre-Vasa, men för dåtiden var det en inte helt orimlig form av demokrati.
Jag ska inte heller påstå att vi utan Vasa hade varit del av en decentraliserad nordisk union idag, eller att vi till denna union haft presidentval. Men enhetsstaten och succesionsordningen är till stora delar Gustav Vasas fel, och något vi dras vi med än idag. Varför ska vi fira det?

Gustav Vasa var en despot av stora mått, som centraliserade makten till sig själv och sin avkomma. Reformationen och avkatoliceringen kan vi idag förvisso glädjas åt, men anledningen därtill var knappast mycket annat än egoistiska.

Beskrivningen av Gustav Vasa har varierat genom åren. Han var nationalismens hjälte, vilket säkerligen var del i att svenska flaggans dag infördes 1916. Under senare 1900-tal skrevs han ned av exempelvis Vilhelm Moberg, och blev mer kritiskt granskad. Det är vad som följer därpå som är intressant. 1983 blir svenska flaggans dag nationaldag. 2005 arbetsfri helgdag. Däremellan har Sverige och övriga Europa upplevt en kraftig framgång för den politiska nationalismen. I Sverige manifesterat kanske främst i Ny Demokrati, lasermannen och under de senare åren Sverigedemokraterna.

Kan man med gott mod säga att dessa händelser inte hör ihop? Jag är inte så säker.

Andra bloggar om: nationaldagen, nationalism, Gustav Vasa, 6 juni, samhälle, politik
Pingat till intressant.se