Provokationsfrihet

Jo, de här muhammedkarikatyrerna.

Egentligen tycker jag inte det är så mycket att orda om. På båda sidor har vi att göra med extremister som står i minoritet.

Vad som är skrämmande är att båda extremerna har fått stöd från mer moderata grupperingar. I mellanösterna verkar detta till stor del bero på att de ursprunliga karikatyrerna har överdrivits. Sedan fungerar det där som överallt ananrs: när väl en lynchmobbsstämning piskats upp så får den eget liv, fristående från de utlösande händelserna.

Men händelserna i mellanöstern vet vi inte så mycket om, och hur skrämmande det okända än må vara så räds jag mer det jag känner till, nämligen händelserna i Sverige.

Här sägs det att det handlar om tryckfrihet. Det handlar om pressens frihet att trycka vad man vill. Jag har också hört att det handlar om yttrandefrihet.

Längst bland de bloggar jag läst går Johan Ingerö. Johan skriver som krav på vad han tycker vi ska göra:

"Tryck bilderna i samtliga tidningar i samtliga demokratiska länder för att visa att vi aldrig ger upp pressfriheten inför något hot eller under några omständigheter."

Friheten för press att trycka vad de vill är oerhört viktigt. Jag tycker det är bra att vi inte har så starka förtalslagar som andra länder har, jag förstår till och med kritiken mot andra kränkningslagar (typ hets mot folkgrupp)...

Men att trycka saker och ting på ren princip?

Låt mig förklara en sak. Tyck- och tryckfriheten finns till för att skydda granskare av makten. Detta inkluderar humor och "satir", även om (eller kanske just i de fallen) det är främlingsfientlighet som ligger bakom. Det ska inte vara straffbart att trycka sådant. Det är bra.

Men det behöver inte betyda att man måste gilla det som trycks. Tvärtom, det som ska skyddas är per definition sådant som ogillas! Det är därför jag faktiskt blivit glad över att läsa aftonbladet de senaste dagarna. De har insett att det antagligen skulle sälja lösnummer att publicera bilderna, men har avstått för att man inte uppskattar bildernas syfte och eftersom man inte uppskattar dess effekt.

Många har kallat dem fega, många har påstått att de inte står upp för tryckfriheten. Även Johan Ingerö kallar de amerikanska tidningar som inte publicerar tidningarna fega, innan han kräver att alla tidningar i hela den demokratiska världen (i vilket jag antar han inkluderar Sverige och Aftonbladet) ska publicera likaså.

Jag tycker detta är ett utmärkt tillfälle att stå upp för västerländsk yttrandefrihet och tryckfrihet. Men på det sätt som Johan Ingerö gör det blir det tvärtom. Måste man tycka om allt som trycks, blir det ingen tryckfrihet kvar.

För Johan och tusentals andra svenskar verkar tro att tryckfrihet är något man har för att man gillar det som står i Expressen eller Jyllands-Posten. Det är fel. Tryckfrihet är något man har trots det som står i Expressen och Jyllands-Posten.