lördag, maj 26, 2007

Utmaning till unga gröna bloggare

Häromdagen påbörjade jag ett litet miniprojekt, som jag inte kommer slutföra. Jag började gå igenom alla unga gröna bloggar jag uppfattade ha åtminstone delvis politisk inriktning, för att se exakt hur politiska de varit senaste månaden. Jag hade nämligen en känsla av att den politiska gröna debatten uteblivit i de politiska gröna bloggarna, och att gröna politiska analyser och relevanta kommentarer likaså lyste med sin frånvaro. En känsla hade under en tid växt fram att det var mer harmlösa dagböcker och på sin höjd internt ryggdunkande som bloggandet inneburit för oss unga gröna.

Jag satte igång att kolla bloggar för glatta livet Efter elva stycken slutade jag. Det kändes meningslöst. Andelen politiska inlägg, enligt ovanstående definition, var skrämmande låg.

Här kanske bör förklaras lite närmare vad jag gjorde. Jag tittade på alla inlägg i en blogg från första maj till det datum som då var (24:e). De inlägg som till största delen bestod av en egen politisk analys, kommentar eller argumentation räknades som politiska. Övriga inte. Jag var ute efter att antingen kunna bekräfta eller vederlägga min hypotes. Men den vägen på vilken undersökningen barkade hän var bara alltför nedslående. Det var mycket värre än jag kunde föreställa mig. Många inlägg var naturligtvis helt opolitiska, men huvudparten av de som (utöver ovanstående definition) kan betraktas som politiska var nästan alla ytterst kortfattade eller täckte bara en del av ett inlägg som till största delen bestod av exvis citat eller referat från någon annan blogg/rapport/tv-program eller dylikt.

Jag ska inte presentera resultaten av den del av min lilla undersökning som faktiskt genomfördes, men av elva bloggar, varav flera anses vara de mest högprofilerade gröna bloggarna, var det bara Agnes Sandstedt som hade fler än fem inlägg som passade in i den (för övrigt inte alls särskilt snäva) definition jag satt upp. De flesta hade tre eller färre inlägg som passade in.

Ett par politiska inlägg på nästan en månad. Och detta under perioden före, under och efter kongressen. Anmärkningsvärt? Javisst!

I och för sig kan hävdas att bloggarna i och med kongressen, inräknat förberedelser et cetera, innebar en allmän dip i bloggandet överhuvudtaget. Men de flesta av de som hann undersökas hade åtminstone uppemot dussinet blogginlägg, och på sin höjd ett par inlägg som kan räknas som politiska. Bloggare som Anders Wallner och Jakop Dalunde hade 64 resp 29 inlägg under perioden, men bara ett par-tre var som passade in i den mall jag satt upp.

Man skulle också kunna hävda att många av bloggarna inte har som syfte att vara politiska. Det är sant, för några få gröna bloggare. Man kan också hävda, vilket är mer allmängiltigt, att de flesta bloggar inte har som enda syfte att vara politiska. Det senare av dessa två motargument är relevant, och värt att ta i beaktning. Det här ska alltså inte ses som en kritik av nämnda bloggare, eller någon annan heller för den delen. Tvärtom, det jag skriver om här gäller lika mycket mig som någon annan.

Däremot tror jag att vi unga gröna bloggare begår ett stort misstag om vi fortsätter den inslagna stigen. I bloggarna har vi en stor möjlighet att uppnå två saker:
1. Nå ut.
2. Utveckla gröna idéer.

Nå ut kan vi göra genom att argumentera med och mot andra bloggare, att förklara varför det MUF, SSU eller Ung Vänster gör är förkastligt och korkat från en grön synvinkel. Genom att använda verktyg som Twingly där man kan bli länkad från exvis DN ger vi oss stora möjligheter att bli lästa av fler än de närmast sörjande. Men det räcker inte att locka människor med en länk, man måste få dem att stanna också. Där misslyckas vi grovt. På det sätt vi gör fel kan exemplifieras med Johan Hellströms i skrivande stund senaste inlägg. DN har en artikel ute om hur moderaterna i europaparlamentet agerade angående ett förslag om spritskattnivåer inom EU. EU-moderaterna röstade (enligt artikeln) för att tvinga Sverige att ha lägre alkoholskatter, tvärtemot regeringens linje. Johan är (likaså i skrivande stund) ensam att som bloggare bli länkad från artikeln via (det automatiserade systemet) Twingly. Vad har då Johan skrivit? Det som följer är ett helt citat av hela inlägget:
"Noterar att de gamla moderaterna tycks ha något av en fristad i Bryssel."
Lysande... I och för sig roligt, lite ironiskt på ett sånt där härligt sätt som bara västgötar som är uppvuxna på den småländska gränsen klarar av. Men politiskt någon briljant analys, eller ens en särskilt skarp politisk kommentar, är det knappast.

Jag tror inte ens Johan försökte. Han är ju en smart kille, inte oäven framför tangentbordet heller. Varför tar han inte chansen och gör en riktig analys av läget, skriver en relevant politisk kommentar eller åtminstone argumenterar en liten stund gällande alkoholskatter visavi överstatlighet?

Redan den "vinkel" han redan hittat är ju bra nog för viss utveckling. En liten text om hur gamla moderater blivit skeppade söderut hade varit intressant att läsa, även om den inte varit så lång.
Men nej, Johan valde, liksom så många andra av oss, den enkla utvägen. En kort mening, en retorisk fråga, en simpel bitsk kommentar. Jag är ledsen girls and grabs, men det duger inte.

Den andra poängen med en rad levande gröna bloggar är den interna idéutvecklingen. En blogg är en underbar möjlighet för en person att i lugn och ro utveckla sina egna tankar i full frihet, samtidigt som man kan åtnjutna hjälp från andra i form av feedback och argument för och emot. Varför tacker vi nej till det?

Inför kongressen, kunde man förvänta sig ett uppsving av argumenterande inlägg för en intern publik, för att försöka vinna över en och annan till sin sida. Alla som läser gröna bloggar är knappast såpass överens att det inte skulle finnas en poäng med det. Och visst fanns det en hel del inlägg som handlade om "inför kongressen" på ett eller annat sätt. Lustigt nog lyckades många av den berätta/beskriva vad man tycker, men inte varför.

Bloggarna är ett politiskt instrument. Ett kraftfullt politiskt instrument, rentav. Men nio gånger av tio struntar vi att använda oss av det, och bestämmer oss istället för att berätta om vår dag. Eller vilken låt som är softast just nu. Eller länka till nån annan som berättar vilken låt de gillar just nu.

Ni gröna bloggare som läser detta: missförstå mig rätt! Jag tycker personligen det är ganska kul att veta vad ni gjorde igår, jag känner ju er någorlunda. Men ni som har en politisk ambition med era bloggar (vilket, enligt er egen sortering av er själva på bloggtoppen, är ganska många), borde inte nöja er med det. Jämför det med att köpa annonsplats, för att där lista ens tre favoritböcker. Det är grovt missbruk av effektivt politiskt vapen!

Jag hoppas på en skärpning, av er och av mig själv. En utmaning att pumpa lite mer energi in i inläggen. Lite mer eftertanke, lite mer glöd, lite mer skarp politik. Vem antar utmaningen?

12 kommentarer:

Johan sa...

din kritik är välformulerad och med många poänger, bäste Melin.

Och jag hoppas verkligen att mitt senaste inlägg inte bildar skola för gröna bloggare.

själv försöker jag åstadkomma en mix mellan korta nyhetskommentater, betraktelser av det politiska landskapet, lokalpolitik och längre djuplodande inlägg. de sistnämnda är, som vanligt, svårast att klämma fram. och därför sorgligt underrepresenterade.

vad en bloggare som vill titulera sej "grön" bör fråga sej vid bloggstart är egentligen två saker. orkar jag? tänker jag blogga politiskt?

vad gäller okynneslänkandet, som många - inte bara gröna - bloggare använder sej av, kan det nog förklaras av en smått desperat jakt på besökarsiffror. något jag oxå är drabbad av. vilket bottnar i vad du skriver, bloggen är ett politiskt instrument.

Tomas Melin sa...

Johan. Det faktum att du är den med kanske flest politiskt egna inlägg, gjorde att det kändes okej att ta dig som dåligt exempel. Samtidigt så tycker jag ofta att du latar dig lite väl mycket, många inlägg på ett enda stycke som hade blivit trippelt så bra om du bara haft ett stycke till med en extra tanke.

För övrigt ska tilläggas att jag visst tycker man kan kalla sig "grön" även om man bara skriver om sina äventyr i skolan eller vad det nu kan vara, men man kan ju fundera över om man vill ha en politisk eller personlig blogg, och klargöra det.

Jag tycker inte heller att en politisk blogg måste ta så mycket längre tid. Man behöver faktiskt inte skriva femton inlägg om dagen. Varför inte lägga ned samma tid på ett enda, genomtänkt? Eller ett mer genomtänkt per vecka i varje fall?

Dygden att skriva ofta ska inte överskattas. Inte dygden att bli länkad heller. Det som fäller avgörandet för läsandet är till syvende och sist om innehållet är intressant för en bredare skara, dvs fler är bloggarens bästisar.

Max Andersson sa...

Jag tror att du är något på spåren, men du har också rätt höga krav på vad som får räknas som politik.

Jag är inte helt säker på om ens min blogg skulle räknas som politisk alla månader enligt din definitioner.

:-)

Tomas Melin sa...

Max. Det säger kanske mer om din blogg än om min definition? ;)

Nej men seriöst, jag tycker inte kravet är för högt ställt. Mina krav är att ett inlägg med politiska ambitioner ska tillföra det mesta själv, eller "nå en verkshöjd" som man pratar om i rättighetssammanhang. Att bara citera en annan källa är väl ganska dålig opinionsbildning? Inte så mycket till politisk idéutveckling heller. Snarare liknar det vänligt skvaller på ett kvasipolitiskt kafferep.

Man kan jämföra med om du Max satt på en debatt. Om man då kom in på norska regeringens nya klimatmål, och det faktum att Norge och Kalifornien funderar på att förbjuda nya bensinbilar från 2015, så vet jag inte vad du hade sagt. Men jag vet vad du inte hade sagt. Du hade inte sagt "Kul." och lämnat micken vidare.

En blogg är inte som en debatt, tvärtom har man mycket mer plats att bre ut sig. Vi lämnar bort micken för andra att stjäla vårt utrymme, det är min poäng.

Sedan menar jag ju inte att alla inlägg på en blogg ska vara av den sorten, jag menar bara att det ska förekomma i en väsentlig utsträckning. Eller i varje fall i högre utsträckning än nu.

Johan sa...

inlägget har hamnat på knuff.se - gratulerar! :P

Joakim Hörsing sa...

Vad ytterst märkvärdigt herr Melin, jag sitter just och håller på med ett liknande projekt. Dock inte enbart unga utan alla gröna bloggar. Jag kan konstatera att jag delar dina slutsatser, utan att för den skull lägga någon större värdering i det. En del icke-politiska bloggar är ju utmärkta. Ryggdunkandet är ju däremot ganska uppenbart, vilket förstås inte nebart är ett grönt fenomen inom bloggosfären.

jimpan sa...

Bra och tänkvärt skrivet! Tror inte att jag hör till dem kritiken riktar sig till (dels för att jag nog inte räknas som "ung", men framför allt för att jag inte tillhör de välbesökta och kända gröna bloggarna), men ska ändå ta till mig den. (Även om jag skrivit nästan bara resonerande, politiska inlägg under tidsperioden.) Poängen med politiska bloggar är ju just det du beskriver: Att ha ett eget utrymme där man kan pröva sina tankar, få kommentarer av andra - och dessutom har möjlighet att nå andra än de redan frälsta tack vare Twingly, Intressant, o dyl.

Helene sa...

Vet inte om du hade med min blogg i din koll. Så här tänker i alla fall jag: syftet med min blogg är inte att marknadsföra mp. Det är mer att visa hur vardagen för en politiskt intresserad och ganska ung tjej ser ut.

Jag tycker att politiska bloggar lbir för tunga, det behövs något personligt för att det politiska ska bli intressant. Jag vill veta lite mer om människan bakom åsikterna, hur har de kommit till sina ställningstaganden och varför?

Annars, bra initiativ.

Axel Sandin sa...

Jag håller med helene, men jag blir också trött när det enda man stöter på på en blogg är citat från artiklar.

Så bra initiativ! Men min blogg är nog inte helt Melingodkänd ;)

Anders Wallner sa...

Politiskt nog för dig?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om din utmaning, Tomas. Jag kommer i alla fall att hålla kvar vid min "kort, men bra"-slogan men då och då göra en politisk analys av väl valda frågor. Jag ser mig lite som public service, för att kunna dra in läsare till de tunga grejerna måste man bygga upp ett öppet klimat. Inte ens jag orkar läsa de politisk-politiska bloggarna, hur ska man då nå nya ögon?

Tomas Melin sa...

Axel och Jimpan: Hörni! Ni är för självkrtitiska. Jag tycker ni två har varit några av de bästa gröna bloggarna!

Helene och Anders: Min poäng var ju inte att alla måste se ut som gröna kopior på Ingerös blogg; tungt, tungt , tungt. Poängen var att om man vill vara en politisk blogg måste man också tillfoga lite argumentation, och kanske rentav ibland en analys bakom sina ställningstaganden.

Sedan behöver man ju alls inte vara politisk, om man inte vill. Jag håller också med om att en blandning ofta blir trevligt.

Mats33 sa...

Jag håller med. Gröna bloggare lyser med sin frånvaro. De som finns diskuterar eller analyserar inte politik eller argumenterar för en åsikt. Endast ett fåtal gör det. Men jag försöker dra mitt strå till stacken. Kolla in min nya blogg där som legat uppe ett par tre veckor nu. Har lagt in massor med politik och dylikt redan. Jag tror iaf att den bör kunna räknas som grön.

www.basinkomstliberalism.blogspot.com

mvh mats, gbg