Av denna anledning deltar förstås Grön Ungdoms språkrör, Ellinor Scheffer och Alexander Chamberland, på i demonstrationerna kring G8-mötet i Rostock. Båda blev arresterade eftersom de satt på en buss där någon tagit med sig en huvtröja. De tillbringade natten i ett säkert ganska otrevligt förvar innan de släpptes fria igen, ostraciserade från Rostock.
Mediagenomslaget var relativt stort. Artiklar och notiser i Sveriges Radio, DN, SVT, SvD, Metro, Aftonbladet, GT/Expressen, Sydsvenskan, GP och säkert en del ställen till. Därtill är mången gröna upprörda. Maria Ferm skriver:
"Det är skrämmande odemokratiskt att förhindra människor från att fredligt demonstrera sitt missnöje på detta sätt."Alexander själv säger (angående utvisningen) till GT:
"Det menar jag är ett stort brott mot de demokratiska fri- och rättigheterna"
Ellinor uttrycker sig lite mer försiktigt i Aftonbladet:
"Jag känner mig lite uppskakad. Det känns som om det är väldigt många demokratiska principer som satts åt sidan"Och det är svårt att säga emot i sak. Naturligtvis är det fel att de blir kollektivt bestraffade på grunder som knappt skulle hålla för en enda person. Lika fel är det att de blev utvisade från staden (eller om det nu var från landet, som aftonbladet skriver).
Men ett par saker förändrar bilden. Till att börja med så var språkrören i Tyskland just för att bli arresterade. I en artikel på gronungdom.se från den fjärde juni förklarar språkrören varför man åker till Tyskland, och nämner två gånger i texten att man riskerar att bli gripna. Man åker ändå, eftersom man vill slåss för någon princip. Vilken har jag glömt, ni kan hitta på en själva. Vilken ni vill, det spelar ändå inte så stor roll. För att slåss för den principen är det värt att hamna i fängelse. Typ. Att riskera att fängslas för sina idéer. Galet radikalt.
Att bli arresterad har tidigare visat sig varit ett synnerligen effektivt medel att ta till för att få mediebevakning. Det har en rad GU-rör visat genom åren. Dessutom är det ett vanligt PR-trick i många andra sammanhang; martyrskap är det högsta man kan få inom en trosinriktning, oavsett om den är politisk eller religiös. För Ellinor och Alexander var arresteringen ingen risk, det var en möjlighet.
Inte för att det legitimerar gripandet. Men man måste ifrågasätta språkrörens anledningar till att vara i Rostock just nu. Det är oklart vad man egentligen ville uppnå, som språkrör för miljöpartiets ungdomsförbund.
Den andra delen är att jag skulle vilja ifrågasätta hela spektaklet, med motdemonstrationer. De fredliga demonstranterna är störst i antal och de våldsamma demonstrationerna i kraftfull minoritet, jag vet. Men ingen tar striden mot dessa våldsverkare.
Grön Ungdoms tidigare linje har alltid varit att "vi är emot all sorts våld". Det är en bra linje. Den är inte helt sann, många GU:are är inte alls emot all sorts våld. Men majoriteten verkar i varje fall tycka att vi borde vara det, så då är vi det. Det känns bra, men det hjälper verkligen inte att bara säga att det är så.
Vi ser ständigt exempel på hur de fredliga demonstranterna, och andra politiker och tyckare som överhuvudtaget inte varit där, legitimerar våldet. Man skyller på polisen. Det var provokationer hit och ett aggressivt uppträdandet dit. SVT:s utsände Rolf Fredriksson refererar ett sådant argument:
"Många motståndare upplever att polisen är provokativ bara genom sitt stora antal, att det är en sorts maktuppvisning"Det är en typen av apdåliga bortförklaringar som legitimerar hela våldsspiralen. Om 16500 poliser provocerar demonstranterna, så måste rimligtvis 100 000 demonstranter provocera polisen desto mer.
Faktum är att det är det stora antalet människor som prompt ska dit samtidigt, som är säkerhetsrisken. Även om bara hundra av hundratusen människor är våldssamma, så finns det mycket lite som icke-klärvojanta poliser kan göra för att på ett vettigt sätt sålla agnarna från vetet.
Polisens uppdrag kan i dessa fall faktiskt inte vara att upprätthålla demonstrationsfriheten. Det är orimligt att kräva det. Polisens uppdrag är inte att skydda 100 000 demonstranter, det är att skydda tryggheten för 200 000 permanent boende i Rostock som inte vågar gå ut, samt deras tillgångar (ni vet, skyltfönster och sånt).
De fredliga demonstranterna vägrar naturligtvis låta sig lastas för vad de våldsamma gör. Men faktum kvarstår. De demonstranter som kommer dit för att bråka räknas i hundratal, även högt räknat. Men något hundratal våldsverkare klarar Rostockpolisen av utan 16500 kollegor i tjänst samtidigt. Det är närvaron av de övriga 99 900 människorna som skapar problemet.
99 900 människor som kanske tar avstånd från våld, teoretiskt. Men vad gör de för att stoppa det? Vad gör de för att hjälpa polisernas arbete? Inte ett skit, är naturligtvis svaret.
Det är för de deltagande mycket enklare att upptäcka de våldsamma demonstranterna. Man ser när de drar på sig maskerna, man ser när de bryter upp gatstenen, man hör när de diskuterar sina planer. De våldsamma demonstranterna har inte en egen tältcamping, om så vore fallet skulle polisen inte ha några problem. De våldsamma bor granne med den fredlige pacifisten. De kanske rentav delar tält. Varför finns det ingen självsanering?
Inför svenska evenemang med demonstrationer och dylikt har det ofta funnits arrangörer som fört en dialog med polisen och försökt verka självsanerande inifrån. Max Andersson har varit med om det, har jag för mig. Men på aktivistnivå är det dåligt med detsamma.
En av Gandhis ickevåldsprinciper var det var bättre att använda våld, än att låta bli på grund av feghet. Jag tycker det kan appliceras även på motviljan att använda våld på grund av ovilja att göra något åt problemet.
För om du som fredlig aktivist inte gör något åt våldsverkarna, då måste 16500 poliser göra detsamma. Och 16500 poliser kan inte vara lika säker på din fredlighet som du är. Så enkelt är det.
Om inte tidigare så borde Sverige vaknat efter Göteborg 2001. Sedan dess vet vi att toppmöte innebär bråk och att platsen ifråga förvandlas till krigszon. År 2007 finns det inte längre några bortförklaringar. Reser man det för att delta i motdemonstrationerna vet man för ett faktum att man blir en i den stora massan som inte bara legitimerar våldet, utan är den plattform våldet verkar ifrån.
Som en del av denna stora massa reste Grön Ungdoms språkrör ner till Rostock. Inte bara medvetna om risken (chansen, möjligheten!) att bli arresterad, utan kanske också lite pirriga inför det. Som barnet som pallar ett äpple första gången. Busigt, men spännande.
Det är inte radikalt.
Uppdatering Fredag 8/6 12:53: Siffran 100 000 demonstranter är tagen från gronungdom.se:s uppskattning, dvs det är vad språkrören förväntade sig. Utfallet kan ha blivit lägre, i en kommentar nämns 60 000. Det förändrar inte argumentationen. Polisen har rimligtvis bara marginellt lättare att hantera 60 000 personer än 100 000.
Andra bloggar om: Ellinor Scheffer, Alexander Chamberland, politik, samhälle, Grön Ungdom, Rostock, G8, demonstrationer, våld
Pingat till intressant.se
18 kommentarer:
Vilken sågning! Gandhi hette han för övrigt.
Bra skrivet, jag håller helt med och tycker dina frågeställningar är väldigt relevanta. Kul att läsa och återigen tack till Jimmy Sand för tipset!
Jodå, visst är det radikalt, det kan vi inte komma ifrån (så länge inte "radikalt" och "bra" blivit synonymer på riktigt, förstås).
Meningen "många GU:are är inte alls emot all sorts våld" är också knepig. Jag uppfattar inte partilinjen som att vi är mot all sorts våld. Kravallvåld ja, men inte nödvärnsvåld eller våld mot egendom ialla lägen.
Tänkvärt och välskrivet. Bra Tomas! Hoppas flera läser...
//Per
Det känns som att en möjlig position du förespråkar skulle vara att göra sig av med det inkonsekventa avståndstagandet från "allt våld". Själv skulle jag gärna se Gröna Unga vara för uppror mot förvridna maktstrukturer och kritiska mot övervåld i de flesta situationer. Duger det?
Gällande dina siffror... Det var kring 60 000 demonstranter, av dessa deltog kring 3-4 000 aktivt i kravallandet i lördags, och (svårare att avgöra) kring 10-15 000 ställde sig i något som liknar en aktivt understödande ställning igenom att stanna kvar och agera tillflyktsort och människomur för de kravallande.
Detta EFTER att demonstrationen avslutats och kvällens festligheter tilltagit, så de resterande 40-50 000 som inte aktivt eller passivt tog en positiv inställning till våldet behövde bli lidande eller klandrade för det.
En betydande minoritet som kravallade gjorde det taktfullt, på Tüskt sätt. Sünd bara att GU inte vill stöda det, trots att det ökade relevansen i det faktum att de efterföljande blockaderna förblev fredliga trots verkliga provokationer från polis, med syfte att få skäl att lägga in ur deras synvinkel nödvändigt våld mot problematiskt placerade och högst mobila blockerare.
Kul var det.
Oj här blir man tillskriven en massa åsikter och bevekelsegrunder – kan ju börja där Tomas slutar. Nej – jag såg inte detta som något spännande tillfälla att ”palla äpplen”. Om du är generös nog att låta mig formulera hur jag personligen kände inför detta själv, så kan jag berätta att jag var orolig inför en eventuell arrestering. Många arbetsgivare kräver idag utdrag ur belastningsregistret utan att ha någon rätt att göra så. Så jag vet inte om jag kände mig särskilt ”radikal” inför det här – snarare lite mesig och orolig kanske. Så jag vill helt djärvt påstå att jag ville delta eftersom jag är starkt engagerad i sakfrågorna…
Grön Ungdoms språkrör ska föra ut förbundets politik - såklart. När vi deltar vid en demonstrationer liknande detta ges vi dels möjlighet att göra det (i det här fallet kring G8 i sig, kring biståndspolitik och klimatpolitik) och vi har också möjlighet att beskriva situationen utifrån en annan vinkel än polisens officiella (vi når naturligtvis ut lättare ut än en ”vanlig” demonstrant).
Visst var vi beredda på att bli arresterade. Även om jag menar att civil olydnad är moraliskt rätt är det ju fortfarande juridiskt olagligt. Var det fel av oss att ta upp det i nyhetsbrevet? Som språkrör bör jag använda mig av medias logik – vad jag än tycker om den personligen. Står det något om arrestering i det vi skickar ut till media så är det helt enkelt större chans att det får genomslag – och att vi får ut vår politik på köpet.
Men - nu till det som jag tycker är absolut mest underligt i hela resonemanget: du säger dig förstå vår upprördhet över att bli gripna på det sätt vi blev, men skriver sedan att ”det förändrar bilden” att vi var beredda på att bli gripna. Vad menar du? Vi var beredda på att bli gripna för civil olydnad, och då skulle vara beredda på (och vilja) bli gripna för vad som helst (ja, eller ingenting då egentligen) och på vilket sätt som helst? Jag måste väl få vara beredd på att använda civil olydnad (och som en del av det ta mitt straff) och ändå få tycka att det är överdjävligt när jag blir kollektivt och preventivt bestraffad och inte får överklaga!
Det förändrar inte alls bilden Tomas, verkligen inte. Jag blir väldigt förvånad över att du skriver så – här är du verkligen helt fel ute.
Sen skriver du om hur vi ska komma åt de demonstranter som vill använda våld. Du föreslår att fredliga demonstranter ska hålla sig borta från demonstrationer där våld kan förekomma och menar att de våldsamma demonstranterna skulle försvinna genom det. Det är naturligtvis omöjligt dels då du (tack och lov!) inte kan hindra folk att vilja visa sin mening även om de inte vill använda våld, dels då man aldrig säkert kan veta om någon kommer att använda sig av våld under en demonstration eller ej.
Du framställer det som relativt lätt att ”självsanera” - var är dina konkreta förslag för hur det ska göras? (förutom ovanstående ”demonstrera inte” förslag vilket alltså är både odemokratiskt och omöjligt). Frågan är inte retorisk. Jag hade gärna hört bra och seriösa förslag, för jag menar att det är skitsvårt. Block G8 arbetade aktivt för att förhindra våld under blockaderna. Dagen innan samlades stora grupper aktivister för ”blockadutbildning” – jag och Alexander deltog också i det. Där gick vi igenom hur vi skulle ta oss igenom poliskedjor utan att använda våld och utan att provocera polisen (bla genom att gå framåt med armarna uppsträckta för att visa att man inte skulle använda våld, och genom att inte rusa fram i klump utan på olika sätt sprida ut sig i smågrupper och snarare slinka än tvinga sig igenom avspärrningarna). Det här är naturligtvis bra dels för att visa att det går att genomföra en blockad utan våld, dels för att fånga upp dem som kanske hade kunnat börja använda våld på plats om de hade känt sig oförberedda och pressade. Men lösningen är långt från fullständig för man kommer inte åt dem som redan från början är fast bestämda att använda våld. Som sagt – seriösa förslag på det mottages tacksamt.
Det är alltid svårt att bemöta sådant som inte står rakt ut, men väl mellan raderna. Men det jag läser in mellan raderna här är att eftersom vi fick mycket media på det här så kan det inte ligga verkligt engagemang bakom utan enbart mediakåthet (ja, förutom då en önskan att uppvigla till våld genom att demonstrera fredligt då…). Så väldigt tråkigt om mina handlingar enbart kan komma ur genuint engagemang om jag inte syns i media. Det gör i så fall mitt jobb väldigt svårt…
Oj, sorry - glömde berätta vem jag är: Ellinor
Kommenterar detta inlägg på min egen blogg, http://baksteg.blogspot.com/
mvh
/Christian
men tomas, förespråkar du att människor inte skall demonstrera alls? för detta blir utfallet om de fredliga demonstranterna drar sig undan och de våldsamma följer i deras spår.
det känns som att du förberett detta inlägg i hopp om att språkrören skulle hamnat i en mer prekär situation än att de blev kollektivt arresterade för att en luva hittades på bussen de färdades i. då hade dina argument varit mer träffande.
som representant för Grön Ungdom i Rostock tycker jag det är viktigt att föra ut budskapet om att det går att demonstrera fredligt och samtidigt föra ut sina åsikter. Detta tyckte jag Alex och Ellinor genomförde med bravur. Det är på det sättet vi skall påverka människors syn på demonstranter. Genom att själva uppträda som ett föredöme.
Du är ute och cyklar, Tomas. Självklart är det polisens uppgift at skydda fredliga demonstranter, det pågående toppmötet och de boende i området. En bortprioritering här är inte seriöst.
Det känns också märkligt att du väljer att kritisera demonstranterns misslyckande att "självsanera", men inte polisens misslyckande att minska kravaller på toppmöten. Nu har man kört kollektivarresteringar och "banka och slå"-strategi i ett flertal europeiska storstäder. Dags att prova nåt nytt?
Inför EU-toppmötet Göteborg var jag och min Attac-grupp ickevåldstränad och försökte dra vårt strå genom att försöka lugna ner några i svarta blocket som använde våld. Resultatet blev att polisen jagade bort oss från området och slog min då 16-åriga kompis över axeln med batong. I och med att alla andra aktivist-initierade försök till samarbeten med polisen (iaf inför och i Gbg) avbröts av polisen är jag tyvärr inte förvånad om hoppet om dialogen känns långt borta för många.
Kul att ja får så mycket spö. Även om jag naturligtvis vänder mig emot att så många tycker jag "är ute och cyklar" bara för att ni inte håller med, eller kanske för att ni förväntat er att jag skulle haft en annan åsikt.
Jag kan inte svara på riktigt allt, men försöker svara på det mest relevanta:
Ellinor,
Jag tycker visst det förändrar bilden. Ni var ju inriktade på att bli arresterade, det är ju tydligt. Det faktum att ni nu blev orättfärdigt arresterade gav ju er bara lite mer moralisk rättighet till det mediegenomslag ni fick. Ni hade ju skickat ut pressmeddelandet ändå om ni blivit arresterade i en blockad-aktion.
Vidare tror jag, vet jag, att det ligger verkligt engagemang bakom att ni åkte ner. Det är inte det jag diskuterar i mitt inlägg.
Maria,
Självklart ska folk få demonstrerara. Men om alla ska demonstrera på samma ställe uppstår negativa effekter, som man inte kan förneka. Jag menar att en så liten skara poliser inte kan hantera en demonstrant-mängd som motsvarar en större svensk stad på ett rättssäkert sätt. Det borde också vara tydligt vid det här laget. Då får varje enskild demonstrant värdera det, och fråga sig om det är värt besväret. Jag tror att det skapar mer problem än det avhjälper.
Sedan var det faktiskt inte förberett :) Även om jag känner mig komplimenterad av att du tror att jag planerar min framtid på det sättet.
Anders,
Problemet är att det finns ingen som helst praktiskt möjlighet att behandla alla demonstranter rättssäkert i en situation som den här. Det skulle tex innebära att man inte kan gripa någon förrns denna person faktiskt begått något brott. Men i det läget är det ju redan "försent" i de allra flesta fall. Polisens uppgift är att minimera våldet, och polisen kan omöjligen veta vilka av demonstranterna som är våldsverkare och vilka som inte är det. Att polisen måste ta till felaktiga metoder är uppenbart (varför det är naivt att tro att man inte ska råka illa ut bara för att man är GU:are) och, funderar jag högt, kanske rentav nödvändigt.
Att jag kritiserar demonstranterna och inte poliserna, är för att jag under en lång rad år uteslutande kritiserat poliserna. Liksom alla andra i mitt parti gjort. Jag är trött på det, det är inte rimligt. Det krävs två för att träta.
http://www.cuf.se/Content.aspx?PageID=128
http://www.luf.se/p169/p169_swe.php
Välj själv.
Tycker du att de som protesterar mot G8 ska bestå av 100 % våldsverkare då ingen ickevåldare kan åka ner för att man då legitimerar våldet?
Det här är inte heller min Kommentar, men det är faktiskt anmärkningsvärt att man två gånger i texten att man riskerar arrest. Och speciellt andra gången man gör det, så skrivs lite konstigt.
Men de slutsatser Tomas gör av det, är lite väl långt dragna.
Jag tror tvärtemot att det finns goda förutsättningar att skapa möjligheter för att behandla alla demonstranter rättssäkert under storskaliga demonstrationer. Det är vad vi betalar polisväsendet för att bygga upp kompetens för.
De ska analysera vilka grupper som är troliga att ta till våld och vilka som inte är det och utifrån det planera sin insats under demonstrationerna.
Axel,
Faktum är att vore det 100% våldsverkare skulle polisen inte ha några problem.
Min poäng är inte att ickevåldarna inte ska åka dit. Däremot måste ickevåldarna inse att man är en del av problemet. Först då kan man bli en del av lösningen.
Anders,
Lätt att säga, svårt att genomföra. Vad tror du anledningen är att det misslyckats? Är det 100% ointresse och inkompetens från polisen?
Dessutom, "analysera vilka grupper som är troliga att ta till våld"? Vadå generaliseringar liksom...
Faktum är ju fortfarande att förutsatt att polisen inte hör någon planera våld, eller ser någon nedskriven plan,så är alla insatser i förväg mot någon rättsosäkra.
Detta på grund av det stora område på vilket en så stor massa av potentiellt våldsamma människor rör sig. Jag tror det är naivt att tro att polisen klarar detta, i varje fall när de är i så totalt numerärt underläge.
Kom på att det är kanske bäst att kommentera här att jag kommenterar denna inlägg... nu blev det krångligt...
karla
Bra Tomas! Jag var inne på detta men fick aldrig tid att utveckla samtalet i P3 sist. Har nu mejlat redaktionen om mera tid på bekostnad av en eller två låtar. Så slipper man snabba klyschor och får mer dialog. Håll gärna med och maila du med!
:)
Skicka en kommentar