Min favoritcenterpartist Annie Johansson upprörs över bidragsbedrägeri. Hon har sett på uppdrag granskning att det finns minst tre fall där individer har fuskat sig till bidrag. Dessa "bedrägare", som de kallas av Johansson, är förnyblivna borgare i centerpartiet naturligtvis ett rött skynke.
Av detta kommer tvenne för mig intressanta diskussionspunkter:
Den första diskussionen handlar om vad syftet är med ett trygghetssystem. För borgarna verkar det som att målet är ett system om ingen kan fuska med. Ett system där absolut ingen som inte behöver det får bidrag. Naturligtvis innebär det i praktiken också att många som behöver bidrag blir utan. I min tankevärld ska ett trygghetssystem bygga på att alla som
behöver hjälp får det. Om några utöver det "fuskar" och därmed få mer så är det i och för sig beklagligt, men antagligen oundvikligt. Ett system där alla som behöver får samtidigt som ingen får som inte behöver är nämligen (antagligen) omöjligt, eftersom regler inte kan sättas som passar in på alla, samtidigt som den mänskliga faktorn måste räknas in. Ett system som ska täcka in ALLA som behöver det måste därför antas få en buffert med överflödsbidrag och "bedrägare", om man så vill.
Tyvärr är problemet i dagens sossesverige att vi har ett system med det sämsta av två världar. Samtidigt som vi ger ut bidrag till människor som inte behöver det har vi en relativt stor grupp människor som inte får bidrag trots att de behöver det, eller får betydligt mindre än de behöver. Det är detta jag upprörs över. Vi behöver ett system där alla samhällets invånares grundläggande behov kan tryggas. Det klarar inte sossesverigeav.
Den andra punkten är dock egentligen mer intressant, även om den till viss del bygger på den första. Annie har nämligen "bättre koll, hårdare granskning" och till min stora förvåning "en något lättare sekretesslagstiftning" som medel att få bukt med "problemet". Dels är detta sorgligt eftersom, analogt med resonemanget ovan, innebär att fler kommer förlora bidrag de behöver. Dels är det sorgligt eftersom Annie bygger sin politik på de premisser och den bas som sossarna grundlagt.
Där når vi också det stora problemet med blockpolitiken av idag. Den borgerliga alliansen är numera ideologiska bedragare. De påstår sig stå för en annan ideologi (främst liberalismen), men i praktiken så stor man bara för reformer av det redan genomförda socialdemokratiska samhället. Den politiska ideologiska kampen är helt enkelt en kamp om vem som är bästpå att föra socialdemokratisk politik: Borgarna eller sossarna.
Det är synd att det är på det sättet, för det finns mycket i centerpartiets idéer som egentligen är bra, men som nu skuffas undan för att alliansen ska kunna vinna valet med sossepolitik. Detta blir tydligt iAnnies avslutning. Där står nämligen:
"Kanske t o m skrota det nuvarande systemet och inrätta ett grundtrygghetskontor? Då slipper man nagga Sekretsslagen i kanten."
Man kan anta att ett grundtrygghetskontor också innebär att ett grundtrygghetssystem ska införas. Men det faktum att så inte sägs, och att man inte förklarar vad man menar med det (det finns många olika varianter av "grundtrygghet" i idédebatten) utan tvärtom för fram idén som ett "kanske" och som ett andrahandsalternativ, pekar helt tydligt på attideologin och visionerna får stå i bakgrunden. För nu ska ett val vinnas.