söndag, juli 31, 2005

Regnet svalkade mitt sinne

Går ut till bussen. I vanlig ordning har jag glömt något och får promenera tillbaks igen. Det är inte långt och bussen går inte än på en stund, så det är egentligen ingen fara. Bara irriterande. Väl ute igen börjar det regna. Jag börjar småspringa genom regnet, för att snabbt komma under busskurens (denna dag inte sönderslagna) beskydd. Än mer irriterad, på mig, på livet, på allt som går en emot, som gör en ledsen om som man inte kan göra något åt.

Då slår det mig, att jag faktiskt har ett val. Jag kan välja om jag ska störas av regnet. Om jag ska se det som ett problem att jag blir lite blöt så här en ljummen sommardag. Jag kan lika gärna välja att se det som en frisk fläkt, en svalka. Eller en stämningsättare till musiken i mina öron.
Jag har alltid sett regn som så oerhört passande till viss sorts musik. Nog för att det knappast är en revolutionerande slutsats, men väl tänkvärd. Man har alltid ett val, även om hur man känner sig. Vissa saker är värda att vara ledsen för. Vissa saker kräver att man sjunker ihop, tänker efter, sörjer. Vissa saker kräver att man gråter ut på någons axel.

Men ibland måste man ta sig i kragen. Man får inte roligare än vad man gör sig och de allra flesta så kallade "problem" är faktiskt inte värda dina känslor.

Jag stod kvar i regnet och väntade på bussen. De som tog skydd under kur eller träd trodde väl att jag var nån galning, även om jag inte ser särskilt muslimsk ut. Men jag mådde ganska bra. Regnet svalkade mitt sinne.

torsdag, juli 28, 2005

Dagens vits

So a skeleton walks into a bar and says "I want a beer and a mop."

tisdag, juli 26, 2005

Braiga ord

Jag har en fetish för att införliva andras ord som jag tycker är bra i
mitt eget språk. Detta gäller inte bara svenska ord som jag hör andra
använda, utan även (kanske framför allt) utländska ord och uttryck.

För att ta några exempel så använder jag i mindre seriösa skrivna verk,
typ enklare mejl eller på MSN, ofta "mye" istället för "mycket" (som jag
tycker låter norskt, även om jag int vet om det faktiskt är så), "int"
istället för "inte" och "liasom" istället för "liksom". I någon mån är det
arbetsbesparande, men i stor mån är det också utslag av att jag är en
sucker för bra eller roliga ord.

I dagligt tal återfinner vi"grejt". Ett underbart ord som sammanfattar det
mesta. Även det har jag fått för mig är norskt. Skulle också kunna påstås
vara amerikanskt, beroende på hur mycket västerut man har fokus. Något
mindre västerut ligger västra götaland, varifrån det lilla ordet "la"
kommer ifrån. För er som inte vet så använder man det istället för "väl",
som i "Det här va la lustigt!" eller "Ni ska la inte äta den där
potatisen?". Västgötar har dock en otäck tendens att ta illa upp att jag
som stockholmare använder ordet, men då försvarar jag mig med att min
släkt är från området. Jag är untouchable!

Till mitt försvar ska dock sägas att min sthlmska är omhuldad även den.
Mest genom "e" istället för "är" och sammandragningar med apostrofer. Bäst
sammanfattat kanske i hur "är det så?" (i sig ett sthlmsuttryck har det
sagts mig) blir "e're så?"

På senare tid har jag också använt uttrycket "sinnes", som helt enkelt är
en förkortning av "sinnessjukt". Ännu är det dock oklart huruvida det
faktiskt införlivats i mitt språk eller om det bara lingrar kvar för
tillfället för att senare försvinna iväg.

Anglicismer (ett underbart ord i sig!) kan också ha sina fördelar.
Exempelvis är det hemmasnickrade verbet "lingrar" ovan, naturligtvis
sprunget ur "linger", som är ett härligt ord. Om "lingrar" slår igenom
hoppas jag få fet cred.

Men till vad jag skulle skriva egentligen. Nämligen att jag kommit på ett
ord jag borde använda mer: "Inshala"! Vilket ord är mer uttömmande, i all
sin enkelhet? Skulle kunna användas i stället för mesiga ekvivalenter som
"förhoppningsvis", "kanske" eller "mer lite tur så"...

Å andra sidan så kanske jag borde vara lite försiktig att använda ordet.
Man vill ju inte ha åtta kulor i huvudet, och vem är inte mer
terroristmisstänkt än nån som går runt o säger "inshala" i tid och otid?

Jag får la fundera på't.

lördag, juli 23, 2005

Ekonomiska och ideologiska"bedrägare"

Min favoritcenterpartist Annie Johansson upprörs över bidragsbedrägeri. Hon har sett på uppdrag granskning att det finns minst tre fall där individer har fuskat sig till bidrag. Dessa "bedrägare", som de kallas av Johansson, är förnyblivna borgare i centerpartiet naturligtvis ett rött skynke.

Av detta kommer tvenne för mig intressanta diskussionspunkter:

Den första diskussionen handlar om vad syftet är med ett trygghetssystem. För borgarna verkar det som att målet är ett system om ingen kan fuska med. Ett system där absolut ingen som inte behöver det får bidrag. Naturligtvis innebär det i praktiken också att många som behöver bidrag blir utan. I min tankevärld ska ett trygghetssystem bygga på att alla som
behöver hjälp får det. Om några utöver det "fuskar" och därmed få mer så är det i och för sig beklagligt, men antagligen oundvikligt. Ett system där alla som behöver får samtidigt som ingen får som inte behöver är nämligen (antagligen) omöjligt, eftersom regler inte kan sättas som passar in på alla, samtidigt som den mänskliga faktorn måste räknas in. Ett system som ska täcka in ALLA som behöver det måste därför antas få en buffert med överflödsbidrag och "bedrägare", om man så vill.

Tyvärr är problemet i dagens sossesverige att vi har ett system med det sämsta av två världar. Samtidigt som vi ger ut bidrag till människor som inte behöver det har vi en relativt stor grupp människor som inte får bidrag trots att de behöver det, eller får betydligt mindre än de behöver. Det är detta jag upprörs över. Vi behöver ett system där alla samhällets invånares grundläggande behov kan tryggas. Det klarar inte sossesverigeav.

Den andra punkten är dock egentligen mer intressant, även om den till viss del bygger på den första. Annie har nämligen "bättre koll, hårdare granskning" och till min stora förvåning "en något lättare sekretesslagstiftning" som medel att få bukt med "problemet". Dels är detta sorgligt eftersom, analogt med resonemanget ovan, innebär att fler kommer förlora bidrag de behöver. Dels är det sorgligt eftersom Annie bygger sin politik på de premisser och den bas som sossarna grundlagt.

Där når vi också det stora problemet med blockpolitiken av idag. Den borgerliga alliansen är numera ideologiska bedragare. De påstår sig stå för en annan ideologi (främst liberalismen), men i praktiken så stor man bara för reformer av det redan genomförda socialdemokratiska samhället. Den politiska ideologiska kampen är helt enkelt en kamp om vem som är bästpå att föra socialdemokratisk politik: Borgarna eller sossarna.

Det är synd att det är på det sättet, för det finns mycket i centerpartiets idéer som egentligen är bra, men som nu skuffas undan för att alliansen ska kunna vinna valet med sossepolitik. Detta blir tydligt iAnnies avslutning. Där står nämligen:

"Kanske t o m skrota det nuvarande systemet och inrätta ett grundtrygghetskontor? Då slipper man nagga Sekretsslagen i kanten."

Man kan anta att ett grundtrygghetskontor också innebär att ett grundtrygghetssystem ska införas. Men det faktum att så inte sägs, och att man inte förklarar vad man menar med det (det finns många olika varianter av "grundtrygghet" i idédebatten) utan tvärtom för fram idén som ett "kanske" och som ett andrahandsalternativ, pekar helt tydligt på attideologin och visionerna får stå i bakgrunden. För nu ska ett val vinnas.

måndag, juli 18, 2005

Chimärliberalism

Följande skrev jag på gronungdom.se/stockholm i en kommentar till Folkpartiets senaste bevis på att "liberalerna" i partinamnet numera ärhelt utan innehåll.


---------------------------------------------------------------------------------------------

Folkpartiet (de s.k.) liberalerna upphör aldrig att förvåna. Det var nu flera år sedan det fanns någon egentlig anledning för dem att hänga kvar vid den senare delen av partinamnet. Det kan ju rimligtvis inte varaideologin de åsyftar i varje fall.

Senast i raden av övertramp mot individens frihet står (som alltför ofta förut) Jan Björklund. Janne är tydligen helt vettskrämd sedan Londonattentaten och skjuter på allt som rör sig. Eller, inte allt, egentligen. Mest blattar. Naturligtvis är nämligen muslimerna iskottfältet, varje fall till att börja med.

Björklund har, enligt DN på fullaste allvar, föreslagit utbildningsnämnden att lärare på våra gymnasieskolor ska ha skyldighet att rapportera om sina elevers religionsuppfattning. Björklund säger: "Genom skolan kan manupptäcka inspirationskällor till extremism".

Jag förstår faktiskt inte hur karln kan leva med sig själv. Lever han i en bubbla fylld med enbart xenofobi och kväve, så att han inte kan tänka rakt? Vänder han sig om och springar så fort han ser en skäggig arab? En stor stark man, rädd för småpojkar som tror på en annan gud. Det är ju såman baxnar.

Och även OM det skulle vara så att världsomspännande terror skulle gro ur skolor i stockholmska förorter, hur liberalt är det att åsiktsregistrera oskyldiga människor? Är det liberalt att vilja tvinga lärare att varaSÄPO:s angivare, och tjalla på sina egna elever?

Fast å andra sidan. Folkpartiet har gjort det lite till sin grej att stampa ut "flummet" i skolan. Och vad är flummigt, om inte våra friheter?Frihet att tycka vad man vill, vilket nonsens!

Ur ett mer galghumoristiskt perspektiv stod Tensta gymnasiums rektor Inger Nyrell för dagens underdrift, angående samma förslag från Fp:"Nog jag kan tycka att det luktar lite åsiktsregistrering om förslaget.".

No shit.

tisdag, juli 12, 2005

Förra årets roligaste

Okej. Till skillnad från "sommarens fräckis" nedan har jag också något som faktiskt är roligt.

Jag hittade nämligen en gammal metro, från november förra året. Där var det ett stort reportage över ett helt uppslag, om två brats och hur delevde.

I intervjun ställer reportern frågan:
"Så ni ser inte ned på arbetare?"

Varpå brat 1 ser sin möjlighet att slå hål på en myt och svarar:
"Nej, tvärtom. Jag och mina kompisar jobbar själva. Jag driver till exempel ett eget företag som håller på med profilkläder."
Och den andra brainiacken stämmer in:
"Vi ska starta eget eventföretag också, fixa studentskivor, företagsfester och sådant".

Jag minns det så tydligt. Jag satt där på tunnelbanan en mörk novemberdag. Detta lyste upp hela min dag. Jag har svaga minnen av att vara bara heltlycklig i flera dagar efteråt. Helt ¤&//* brilliant!

Sommarensfräckis

Är det bara jag som tycker att det är lite fnitter-roligt att sponsorerna för årets "Sommarstad Gotland" är både Durex och "soo fast"? Det måste vara precis vad Durex är ute efter, att man ska koppla ihop dem med "såååfort".

Okej, lite långsökt. Men kul.

lördag, juli 09, 2005

Terror och motterror

Ibland har jag svårt att förstå vissa människor.

Terrorbombningarna i London. Visst, det var en stor grej som skärrade många. Men ibland mår jag dåligt av hur medialogiken får genomslag bland människor. Löpsedlarna såg ut om tredjevärldskriget brutit ut, tidningarna tryckte extraupplagor et cetera ad nauseum. Naturligtvis hoppade de politiska bloggarna på trenden. Det ska sörjas och uttalas hur hemskt det är, offentligt. Samtidigt ska man helst säga nåt fint om att terrorismeninte får tillåtas påverka våra liv eller bla bla bla...

Man blir så trött av att läsa sådan antianalytisk smörja. Man undrar ju vad de tänker på som skriver skiten? Förstår de inte att de styrs av den Hollywood-gen vi alla har nuförtiden? Vi har alla nu en känsla av hur saker hade gått till om det var film. Och alla vill vi vara med på film. Därför blir alla tal och skriverier i ett läge som detta såsom det hade varit höjdpunkten i en amerikansk B-film. Svulstigt, emotionellt och etttjockt, oljligt lager präktighet.

Men jag kan trots allt köpa det. Många av de som skrivit har faktiskt haft bekanta eller dylikt på plats, vilket naturligtvis försvarar en hel del.

Vad jag mår riktigt förbannat dåligt av är de som är så uppe i den nya världsordningens logik att de hoppar på dem som faktiskt kommer medriktiga tankar.

I ett av Ali Esbatis inlägg polemiserar han mot Lars Leijonborgs idé om att sätta in försvaret mot civilbefolkningen för att "skydda" dem mot terrorattacker. De ungefär en miljon kommentarer som kom på inlägget attackerar Ali för att inte hedra offren tillräckligt, och för att
därigenom på något absurt sätt stödja terrorismen. Läs gärna, men inte om du ätit precis.

Sedan håller jag inte med Ali om allt han skriver, det är ju i vanlig ordning skruvat till att vara sådär riktigt förbannat som bara Ung vänstrare kan vara. Däremot kan man undra över vad Leijonet tänkte när han vill slänga in militären? Ponera att några bomber sprängs i Stockholms
tunnelbana. Vad ska militären göra då? Springa ned i tunnlarna och skjuta lite? Skicka upp några snipers på hötorgsskraporna? Kanske kasta kottar på varandra i vanadislunden?

Nej, vi behöver inte sätta in vapen mot folket för att skydda dem. Däremot behöver vi ett nytt försvar, ett försvar som kan hjälpa till efterkatastrofer likt denna. Detta försvar behöver inga gevär eller bomber.

Jag vet inte hur Leijonet kom till sin slutsats. Men jag har en teori. Ett tips sålunda till Leijonborg: Umgås mindre med Major Björklund!

tisdag, juli 05, 2005

Victory is ours

Debatten mellan SD:s Åkesson och CUF:s Federley kommer inte bli av.
Tydligen lyckades SDU (som arrade) inte få tag på en lokal (oh yeah!) och
Federley ville inte fixa en själv, eftersom CUF då tydligen skulle bli dem
som bjöd SD in, snarare än tvärtom. Federley tycker det finns en "viktig
principiell skillnad".

Själv tycker jag det är skönt att Fredrick visade sig ha en gräns, som han
inte ville passera. Eller så har han allaredan fått all medial
uppmärksamhet han ville ha, och detta var ett sätt att slippa den faktiska
debatten. Jag vet inte.

Härligt i varje fall att det inte blev någon debatt. Hoppas nu CUF tar
sitt förnuft till fånga och börjar arbeta emot sverigedemokraterna snarare
än att hjälpa dem framåt.

Kulturpartibluffen

Dagens roligaste måste vara kulturpartiet-bluffen. Själva bluffen var väl
inte så kul i sig, på sin höjd kanske man kan påstå att det visar på
kulturprofilernas känsla för vad som "ligger i tiden" (just nu nya partier
som vill in i riksdagen).

Vad jag tyckte var roligast var Anders Pihlblads rapportering i
TV4-nyheterna 19:00 7/7. Hans intervju med Nisti Sterk var helt oseriös
och den direkt påföljande med Kim Anderzon var inte mycket bättre. På det
stora hela lät han mer än vanligt aggresiv.

Det var inte utan att jag fick intrycket att Anders tagit personligt illa
upp av riksteaterns lilla publicity stunt. Stackarn. Kanske lagt energi
och hela sin politiskt analyserande förmåga på det nya partiet, och så var
det bara en bluff. Inte undra på att man blir lite sur och ledsen.
Puttinutt.

Och torrbollarna reagerar genast. Kenneth Johansson (c) är upprörd över
att det tydligen gått åt 200 000 "av skattebetalarnas pengar", som man
säger. Naturligtvis kan man ha åsikter om hur statsbidrag och annat
används, men att bråka över 200 000 av riksteaterns 248 miljoner känns väl
inte helt nödvändigt? "Nej, hjälp, riksteatern använder en promille av sin
budget åt att lyfta frågor som är viktiga för dem, och lyckas faktiskt
lyfta dem också. Usch, det måste vara felaktigt utnyttjande av pengar!"
(Obs, parafras)

F.ö. får Kenneth Johansson ungefär 45000 kronor i månaden. DET tycker jag
är slöseri med skattepengar.

måndag, juli 04, 2005

Underbara sommardagar!


För att inte tala om underbara sommarkvällar. På bilden syns berghamns brygga i hässelby.


söndag, juli 03, 2005

Sosseinsikt?

Maryam Yazdanfar skriver i ett inlägg om Live 8 lite om global
solidaritet: "Riktig solidaritet handlar inte om att låta smulorna från
västvärldens middagsbord komma fattiga till godo. Riktig solidaritet är
riktigt jobbig. Den innebär att de rika länder måste lägga om hela sin
politik för att fattiga länder ska kunna få det lite bättre."

På ett sätt är slutsatsen typiskt sossig. Den är klyschig, samtidigt som
den är helt visionlös. Att de fattiga länderna ska få det "lite bättre" är
knappast någon grandios politisk vision att sträva efter. Vad vi ska
sträva efter är att de fattiga ländernas invånare ska ha samma möjligheter
som vi, varken mer eller mindre.

Men slutsatsen är sossig också för att den är så uppenbart innehållslös.
Vad kan "lägga om hela sin politik" betyda för Maryam? Den slutsatsen kan
man ju omöjligt dra några som helst konsekvenser av, och samtidigt
fortsätta vara sosse. Det är ju sossarna som skapat dagens Sverige. Ett
Sverige som fortsätter att bibehålla de globala klyftorna, och till och
med skapar nya. Det är också sossarna i (främst) europa som hjälpt till
med samma sak.

Maryam avslutar sitt blogginlägg med ytterligare en kliché: "Världen
behöver mer solidaritet. Inte mindre." Jag skulle vilja travestera den
klichén genom att dra den slutsatsen Maryam själv borde dra: "Världen
behöver mindre sosseri, inte mer."

Puss puss!