Braiga ord

Jag har en fetish för att införliva andras ord som jag tycker är bra i
mitt eget språk. Detta gäller inte bara svenska ord som jag hör andra
använda, utan även (kanske framför allt) utländska ord och uttryck.

För att ta några exempel så använder jag i mindre seriösa skrivna verk,
typ enklare mejl eller på MSN, ofta "mye" istället för "mycket" (som jag
tycker låter norskt, även om jag int vet om det faktiskt är så), "int"
istället för "inte" och "liasom" istället för "liksom". I någon mån är det
arbetsbesparande, men i stor mån är det också utslag av att jag är en
sucker för bra eller roliga ord.

I dagligt tal återfinner vi"grejt". Ett underbart ord som sammanfattar det
mesta. Även det har jag fått för mig är norskt. Skulle också kunna påstås
vara amerikanskt, beroende på hur mycket västerut man har fokus. Något
mindre västerut ligger västra götaland, varifrån det lilla ordet "la"
kommer ifrån. För er som inte vet så använder man det istället för "väl",
som i "Det här va la lustigt!" eller "Ni ska la inte äta den där
potatisen?". Västgötar har dock en otäck tendens att ta illa upp att jag
som stockholmare använder ordet, men då försvarar jag mig med att min
släkt är från området. Jag är untouchable!

Till mitt försvar ska dock sägas att min sthlmska är omhuldad även den.
Mest genom "e" istället för "är" och sammandragningar med apostrofer. Bäst
sammanfattat kanske i hur "är det så?" (i sig ett sthlmsuttryck har det
sagts mig) blir "e're så?"

På senare tid har jag också använt uttrycket "sinnes", som helt enkelt är
en förkortning av "sinnessjukt". Ännu är det dock oklart huruvida det
faktiskt införlivats i mitt språk eller om det bara lingrar kvar för
tillfället för att senare försvinna iväg.

Anglicismer (ett underbart ord i sig!) kan också ha sina fördelar.
Exempelvis är det hemmasnickrade verbet "lingrar" ovan, naturligtvis
sprunget ur "linger", som är ett härligt ord. Om "lingrar" slår igenom
hoppas jag få fet cred.

Men till vad jag skulle skriva egentligen. Nämligen att jag kommit på ett
ord jag borde använda mer: "Inshala"! Vilket ord är mer uttömmande, i all
sin enkelhet? Skulle kunna användas i stället för mesiga ekvivalenter som
"förhoppningsvis", "kanske" eller "mer lite tur så"...

Å andra sidan så kanske jag borde vara lite försiktig att använda ordet.
Man vill ju inte ha åtta kulor i huvudet, och vem är inte mer
terroristmisstänkt än nån som går runt o säger "inshala" i tid och otid?

Jag får la fundera på't.