Folkpartiet lägger idag på DN Debatt fram ett förslag för en borgerlig mediepolitik, ett område där enighet tidigare inte gått att nå. Andra DN-artiklar gör i och för sig gällande att det inte direkt är ett konsensusutspel, utan snarare än profileringsförsök från folkpartiet. Men det är ändå intressant, inte minst för att Fp den senaste tiden har drivit sina profileringskampanjer tämligen hårt och konsekvent. Om mediepolitiken står näst på listan finns det därför verkligen en möjlighet till en livfull och givande debatt, inom en snar framtid.
Folkpartiet föreslår att statliga Boxer ska säljas, och för pengarna ska man upprätta ett system med Public Service-fonder, som erbjuder stöd till produktioner även utanför det statliga TV-kanalerna.
Jag tycker det är helt rätt tänkt. Det är en idé jag har stött under lång tid och skrivit om tidigare (då angående Sveriges Radio). Men Folkpartiet vågar inte gå tillräckligt långt. Man vill också "värna Public Service" genom att inte röra bolagen SR eller SVT. Fonderna skulle också begränsas till 200-300 miljoner om året. Att jämföras med alla licenspengar som totalt uppgår till 6,6 miljarder.
Jag förstår inte varför någon public service-produktion överhuvudtaget ska produceras i radio- eller TV-huset. Jag tycker att större delen av licenspengarna ska gå till extern public service-produktion, genom fonderingarna. Produktionsbolagen får sedan sälja eller ge bort produktionerna till vilket sändar- eller distributionsföretag de vill, med det enda förbehållet att produktionen måste sändas inom en skälig tid. Väl sänt en första gång ska produktionerna vara fria för vem som helst att sända igen (eller sända inslag ur).
SVT och SR och dess kanaler finns naturligtvis kvar, fria för alla att se. Deras budget bör dock beskäras ordentligt och nästan all produktion ska gå via fonderna. Däremot tycker jag det är okej om fonderna inte bara är "smalt" fokuserade. Jag tycker till exempel att det är okej om fonderna finansierar inköp av sportevenemang, om det innebär att det kan sändas i flera kanaler samtidigt. Även andra större evenemang, bilder eller reportage av större publikt intresse kan köpas in direkt via fonderna. Fokus ska dock förstås ligga på "smal" produktion. Det finns i princip ingen anledning att slösa licenspengar på sådant som det kommersiella är villigt att betala för.
Den tråkiga delen av förslaget är att Fp samtidigt föreslår ett slopande av presstödet. Jag förstår inte varför. Man kan ju uppenbarligen inte vara motståndare till statligt stöd till mediepolitiken, det visar ju Public Service-fonderna tydligt.
Däremot tycker jag också att dagens utformning av presstödet är problematiskt. Det är inte okej att Svenska Dagbladet får så stor del av presstödet som man får idag (65 miljoner enligt Wikipedia). Men det är underligt att inte Folkpartiet fortsätter på Public Service-fondsidén.
Jag tycker det vore utmärkt om även presstödets omformades till en presstödsfond, där enskilda journalister eller tidningar kan söka stöd för större reportage eller andra projekt. Ett problem i dagens tidningar är ju man effektiviserar produktionen på ett negativt sätt. Alltför kostsamma enheter sorteras bort. Utrikeskorrar exempelvis, är oerhört dyrt att hålla sig med. En presstödsfond skulle kunna bidra med en grundplåt för att skicka en journalist utomlands, eller ge en journalist direkt stöd för att under ett eller några år etablera sig som frilanskorre från ett område som lider av dålig bevakning.
Ovanpå det borde presstödet fokuseras till nya medier, både digitala och tryckta. Ett stöd borde utgå under en övergångsperiod, men där målet är att man kan finansiera sig själv. Ett löpande, mindre, stöd kan också efter det utgå för att stödja en smalare men samhälleligt eller kulturellt intressant produktion.
Missen med presstödet till trots så är det kul att folkpartiet lyfter frågan, och jag gillar utgångspunkterna. Jag tror verkligen att man genom lite nytänkande kan få en mer dynamisk mediemarknad, även i de reklamfinansierade medierna.
Andra bloggar om: medier, mediekritik, presstöd, public service, folkpartiet, SVT, SR, politik, samhälle
Pingat till intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Intressanta idéer Tomas och fp! Håller med i i stort sett allt (tycker dock inte att fotbolls-vm och dylika dyrgripar behöver subventioneras). Det är dags för mediepolitiken att moderniseras - i dag hittar man ju kvalitet minst lika bra online som i pappersform.
Den andra biten, som fp inte rör i nuläget, är givetvis licenspengarna. "Behåll licensfinansieringen så länge den fungerar." tycker fp. De tycker uppenbarligen att systemet fungerar så länge det "strömmar in licenspengar". Men hur rättvist är detta? Alla har tillgång till utbudet i public service men långt i från alla betalar. Som utlandssvensk är jag en ganska stor konsument av kvalitetsprogram från public service via internet, men förväntas inte betala för det.
Pengarna behövs, och reklamfri teve och radio är värdefullt. Skattefinansiering är nog enda lösningen.
När jag vill lyssna på musikfria intelligenta pratade program så finns bara P1. Alla dessa nya kanaler och inget alternativ till P1! Är det mångfald?
Håller med. Jag tycker de ska stycka upp radio- och tv-bolagen och skapa mer mångfald med mer lokalt i olika delar av landet, t.ex. i Västsverige och Skåne, Småland m.m. Förhoppningsvis ger det bättre kvalitet än vad dessa bolag i allmänhet idag står för.
Dessutom är det fel att bolag har monopol på public service och enbart de har rätt att ta ut skatt från människor, ungefär som kyrkan (som man kan gå ur) för att få sin dagliga predikan.
Bolagen är idag är knappast oberoende från politiska intressen och åsikter och har oftast inte en neutral hållning. Kvaliteten kan höjas genom en allsidig skildring (mer mångfald) och genom fler naturprogram och vetenskapsprogram med mera, som funkar bra i en del andra europeiska länder, med en modell som folkpartiet förespråkar. Därför är det bra om olika tidningar och andra kunde äga olika tv-kanaler för att skapa en mångfald, delvis utan reklam, finansierat genom en central fond.
Jag undrar också om ett utbildat folk som går i skolor verkligen behöver utbildas av public service.
De behöver vara mer kundorienterade och få veta hur det är att klara sig själva efter vad kunderna efterfrågar utan skatt och bidrag (de är ju delvis också skattefinansierade idag vad jag förstår, liksom i hög grad beroende av sponsring), som bara gör dem till arroganta personer som mer eller mindre föraktar sin publik och som hela tiden vill höja avgifterna från samma publik, för då flödar mer pengar in.
Istället borde TT-telegram och allsidig information levereras till en välutbildad publik
Skicka en kommentar