Public Service

Förändringens vindar blåser som bekant på Sveriges Radio. Flera samhällsprogram kommer försvinna eller produceras externt. Det senare är fallet med Vår Grundade Mening, ett utmärkt mediemagasin med en något högtravande ton. Ett liknande program, med mer fokus på nyheter och reklam, ska produceras externt. Debatten runt detta har cirkulerat kring att detta skulle lägga mer makt i knät på radiohusets beslutsfattare. Ett exempel är en artikel i journalisten, där man räds att den nya produktionen skulle vara mer försiktig i sin kritik mot SR eftersom man inte biter den hand som föder den.

I klarspråk är man rädd för att en ny producent ska gå försiktigt åt SR för att få behålla sitt jobb. Resonemanget blir lite konstigt, inte minst eftersom SR just visat att det går att lägga ner program som producerats internt också.

Problemet är knappast att man ska sätta sig i en situation där man har mediekritiska program som inte går att lägga ned, utan att man har ledare som inte vill lägga ned det. If there's a will, there's a way. Men utan vilja blir det inget.

Monopolproblem I
Någonstans där närmar man sig pudelns kärna. SR:s ledning anser sig ha i uppdrag att sprida SR till nya grupper. Detta trots att man alltså också uppger sig ha fyra miljoner lyssnare om dagen. I public service-uppdraget har lagts en ambition att tillhandahålla ett utbud för alla, att alla samhällets medborgare ska kunna finna något "omistligt" i Sveriges Radio (läs om hur SR ser på sitt eget uppdrag här, där man också hittar sändningstillstånd, redovisningar och annat kul).

Detta innebär exempelvis att Sveriges Radio också konkurrerar med reklamradion, och sänder program mycket lika reklamradion. Jag undrar spontant: varför då?

Svaret ligger i det gamla monopoltänkandet. Någonstans ligger i Public Service idén om att alla egentligen vill ha det, att reklamradion är ett problem som ska konkurreras ut. Genom att locka med bra och populär musik ska man sedan leda människor in i finkulturens undebara värld. I SR:s public service-redovisning för 2005 skriver man faktiskt att musiken är en "bärare av och inkörsport till talat, icke-musikaliskt innehåll som nyheter, debatt och kultur."
Är inte det stor humor så säg...

Problemet är att det inte är gratis att göra det. Jag säger inte att det är fel att spela popmusik i P3, men nog är det konstigt att det inte diskuteras varför licenspengar ska bekosta någons fabless för Winnerbäcks eller 50 cents senaste? Samma problematik gäller förresten för SVT. Jag har inget problem med att det går dokusåpor på TV, men jag tycker det är ett problem att x antal licensmiljoner under åren plöjts ner i såpopereträsket, eller ännu värre slängts i sjön vid producerandet av diverse dokusåpor.

Public service ska vara ett komplement för att producera den radio som inte har kommersiell bärkraft. Det finns ingen anledning att lägga ned gemensamma välfärdsprogram för något som människor faktiskt är villiga att betala för, speciellt inte när det knappast föreligger någon potential till negativt ägarinflytande (ergo: om NRJ inte vill spela Winnerbäck har det knappast med hans texter att göra...)

Monopolproblem II
Monopol-spöket står också för det andra stora problemet med public service idag, nämligen att all public service ska sändas på statliga radiovågor. Jag förstår faktiskt inte varför det är så. Syftet med public service ska vara att fler människor ska nås av mer djuplodande samhällsjournalistik, kulturdebatt och hårdare politiska granskningar. Om det sedan sänds i P1 eller Mix megapol är väl helt irrelevant? Tvärtom så har man ju helt nya möjligheter att nå nya grupper om man sänder det i reklamradio.

Jag gillar idén med public service-fonder. En pott pengar utanför SR som alla produktionsbolag skulle kunna söka för att olika produktioner, för att sedan sända i vilken kanal eller vilket annat medium som helst. Naturligtvis skulle reglerna kring det vara hårda, och stödet vara olika beroende på var det ska sändas, men principen skulle kunna innebära en större mångfald av program i etern, men också att dessa skulle sändas för en betydligt bredare målgrupp. Även notoriska NRJ-fjortisar skulle behöva byta för att slippa undan en halvtimme av public service, samtidigt som en liten del pengar också skulle kunna gå till podcasts av olika typer. Public service måste naturligtvis ge stöd till all form av medborgarjournalistik.

Detta system skulle kunna existera vid sidan om SR, antingen med SR själva som administratörer eller med ett oberoende beslutsorgan.

Sammanfattning
Omvandlingen av public service är oerhört viktig för vår framtida mediekonsumtion. Vi kan välja mellan att leva kvar i efterkrigstidens socialistiska monopolidéer och naivt försöka apa efter den reklamfinansierade grunda underhållningsradion eller så kan släppa det barnsliga monopoltänket, släppa public service fritt och se till att varje skattekrona används effektivt till granskning, debatt och djupdykningar in i kultur, samhälle och politik.

Andra bloggar om: politik, samhälle, public service, sr, mediekritik
Pingat till intressant.se