Nicaragua går till val

Nicaragua går till val den femte november, och enligt opinionsmätningar leder Sandinistledaren Daniel Ortega Saveedra stort.

Ortegas Sandinistparti tog makten 1979 från den brutala Somozadiktaturen och ledde landet i elva år i en egen liten diktatur. Först i form av en junta sedan genom Ortega som president på egen hand.

Sandinisterna är i denna del av världen mest kända som offer för USA:s inerventionistiska politik under Reagan, när Contras på amerikanska pengar förde inbördeskrig mot Sandinistregimen. Att Sandinisterna skulle ha varit ett dugg bättre än den regim de störtade är dock svårt att se, om man inte är blommande stalinist.

Latinamerikansk samtida politik är svårbegriplig. Genom att man har statskupper och skiftande dikaturer runt hörnet och inte minst lång historia av svåra ekonomiska tider har man helt andra perspektiv än vi har i Europa. Jämför exempelvis att vi i Europa fortfarande lever med andra världskrigets skugga över allt vi göra (EU varandes det främsta exemplet), och det är lätt att förstå att både Somozadiktaturen och Sandinistdiktaturen ligger kvar som en våt matta över synen på politiken. Lägg då till att Nicaragua är ett mycket fattigt land, även med centralamerikanska mått mätt och en mycket komplicerad politisk värld öppnar sig.

Det blir inte lättare av att de gamla marxisterna i Sandinisterna har allierade i konservativa partier, varav några från Somozas gamla parti. Ortegas vice-presidentkandidat har dessutom absurt nog varit civil chef för Contras under åttitalen.

Å andra sidan har det största högerpartiet, Partido Liberal Constitucionalista (PLC), stöd av en organisation som kallar sig CPT (vilket ska betyda Arbetarnas Permanenta Kongress, dvs antagligen Congreso Permanento de Trabajadores el. dyl.) och som är bland andra flera fackförbund i samverkan.

Som om inte det vore nog så har Sandinisterna och PLC direkt efter det första otvivelaktivt demokratiska valet 1990 gått ihop för att skapa en typ av tvåpartisystem. Efter förra valet har man gjort om reglerna för val, för att marginalisera övriga partier. Nu krävs det bara 40% av rösterna för att vinna presidentvalet i en första omgång. Eller bara 35% om det skiljer tillräckligt ner till tvåan. Om ens parti får under 4% riskerar dessutom partiet att förlora sin lagliga ställning som parti, om jag förstått saken rätt.

PLC:s president som valdes 1996, Arnoldo Alemán, mannen som har rankats som den nionde mest korrupte människan i världen någonsin. Alemáns vicepresident, Enrique Bolaños, blev vald 2001 och bröt sig ur PLC för att bilda ett eget parti. Han fick Alemán dömd till 20 år fängelse. Ett straff som Alemán av hälsoskäl tillbringar på sin privata ranch.
Dessa antikorruptionsmål är dock inte populära hos Sandinistledaren. Ortega själv har anklagats för grov korruption. I de sista dagarna innan Sandinistregimen lämnade över makten till den demokratiskt valda oppositionen rapporteras mycket av den land och de resurser som förstatligas ha lämnats över till personer på höga poster inom sandinistpartiet.

Denna absurda situation där de två störst partierna härstammar direkt från landets två senaste diktaturer, har lett till att båda partierna har fått utbrytargrupper som också ställer upp. Bolaños utbrytargrupp har efter vissa interna misslyckanden uppgått i Nicaraguas Liberala Allian, ALN (Allianza Liberal Nicaragüense). ALN:s grundare, Eduardo Montealegre, ställer också upp i detta val och ligger enligt ovanstående opionsmätningar på ungefär samma nivå som PLC, efter stöd från exempelvis näringslivet.

Sandinisterna har en utbrytargrupp i Movimiento de Renovación Sandinista (Rörelsen för Sandinistisk förnyelse, MRS) . MRS verkar vara en regnbågsliknande koalitik som inkluderar Nicaraguas Socialistiska Parti, Nicaraguas Gröna parti och ett (av många) kristdemokratiska partier med hjärtat till center-höger. MRS verkar för nuvarande vara tredje största parti.

Andra bloggar om: latinamerika, nicaragua, sandinism, sandinister, politik, utrikes, samhälle
Pingat till intressant.se