Ekoreportern Edvard Unsgaard blir pressekreterare på statsrådsberedningen. Något som naturligtvis både Ali Esbati och Jonas Morian hoppar på.
Jag tycker inte det är så hemskt. Vadå, ska vi låtsas som att ingen journalist är borgare? Om han ens är det, jag skulle också tycka det vore roligt att vara pressekreterare åt en borgerlig regering, eller åt (nästan) vilken regering som helt faktiskt. Och vore jag kompetent nog hoppas jag att ingen skulle neka mig jobbet för att jag inte röstade på dem.
Det intressanta i det korta telegrammet från SR är ju att det står "Edvard Unsgaard frånträdde sina arbetsuppgifter i fredags när utnämningen blev känd".
Man kan ju inte låta bli att undra hur länge Unsgaard känt till att han skulle få jobbet. Blev han erbjuden det nu under helgen, eller blev han tillfrågad dagarna efter valet? Kanske fick han redan innan valet reda på att han var påtänkt, borgarnas så kallade "äntringsstyrka" hade ju planerat ett eventuellt övertagande och det känns ju inte så otroligt att höga tjänstemän på statsrådsberedningen var förberedda innan valresultatet blev klart.
Under den perioden mellan att han blev erbjuden jobbet, jobbade han vidare med inrikespolitik som om inget hade hänt? Det spelar egentligen inte så stor roll om det var före eller efter valet, det är lika illa ändå.
Frågorna är enkla: När fick Unsgaard frågan och varför slutade han inte direkt?
Svaren blir universum nog oss skyldiga. I vanlig ordning finns (nästan) ingen som granskar granskarna.
Andra bloggar om: politik, samhälle, sveriges radio, mediekritik, Edvard Unsgaard
Pingat till intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker förstås inte heller att det är ett problem att en journalist blir pressekreterare, eller att han/hon är borgare.
Skicka en kommentar