En gemensam opposition, eller inte?

Johan Ingerö går igenom sina tankar om vem som blir Görans efterträdare i det statsbärande partiet, som nu står utan stat att bära.

Oavsett vilket måste vi gröna nu fundera över hur vi ska ställa oss gentemot sosseriet de närmsta fyra åren. Ingerös poäng, att nästa socialdemokratiska ledare blir en lösning och inte ett val, är mycket tänkvärd. Reinfeldts regeringstid kan anses lyckad om man håller ihop alliansen och förbättrar arbetslöshetssiffrorna samtidigt som man inte upplever en ökande stigmatisering eller "finansiellt moras". Om regeringen lyckas med det så kommer det krävas en hel del för ett maktskifte 2010. Det kommer krävas nya idéer, det gamla socialdemokraterna kommer inte kunna ta tillbaka makten.

Att i ett sådant läge ha kedjat fast oss vid det sjunkande socialdemokratiska skeppet vore förödande för vår trovärdighet som nytänkare. Vi gröna måste våga ställa krav. Ställa krav på nytänkande inom socialdemokratin. De måste öppna för decentraliseringar. De måste öppna för en aktiv miljöpolitik i stor skala. De måste öppna för en aktivt förändrande roll inom EU. De måste öppna för ett slopande av arbetslinjen. De måste öppna för ett nytt socialförsäkringssystem med grundtrygghet istället för a-kassa. De måste öppna för förändringar.

Frågan är: Oavsett vem av dagens tänkbara partiledarkandidater som vinner i mars. Kommer någon av dem genomföra ens någon enda av dessa idéförändringar?

Vi gröna måste väga ställa krav. Eller våga slå ur opposition mot alla andra sex partier ända in till valdagen.

Andra bloggar om: miljöpartiet, socialdemokraterna, politik, val2010, samhälle
Pingat till intressant.se