"Bojkott", i ordets mest oseriösa bemärkelse

Grön Ungdom slår på stora trumman i sitt senaste pressmeddelande. Medieutrymmet har inte varit så stort sedan rören fick gråta ut i pressen efter att ha blivit arresterade tidigare än väntat under G8-mötet, så nu tar man i så man spricker.

Denna gång gäller det Almedalen. I rubriken utlovar man att Grön Ungdom "bojkottar pr-byrå och företagsarrangemang". Det visar sig inte vara helt sant. I brödtexten står att det man bojkottar är "alla aktiviteter som arrangeras av PR-byråer och företagsanknutna organisationer", vilket förstås är något helt annat. Att språkrören antingen inte korrläser rubriken eller inte förstår skillnaden kan man ha åsikter om, men i det här bloggposten tänkte jag trots detta fokusera på sakfrågan.

Under miljöpartiets dag, onsdagen den 11:e juli, pågår enligt almedalsveckan.se 60 aktiviteter. Av dessa är 17 anordnade av företag eller företagsanknutna projekt/organisationer, det vill säga lite mer än en fjärdedel (28%). Vidare är en sjättedel (tio stycken) av aktiviteterna arrangerade av arbetsmarknadens parter, dvs fackförbund ibland tillsammans med en arbetsgivarorganisation. I de fall arbetsgivarorganisationen varit ensam arrangör har det dock räknats in i den förstnämnda gruppen.

Politiker och offentlighet är den enskilt största gruppen med en tredjedel (20 aktiviteter). Noterbart är att statligt ägda Vattenfall inte räknas hit, utan till företagsgruppen. Ändå är den här gruppen den enskilt största, och har tillsammans med aktiviteter anordnade av olika föreningar (13 st, 22%) en majoritet av aktiviterna.

Men visst, 28% är 28% och visst kan man, som Grön Ungdoms språkrör, tycka att det är "för mycket". Så vad är det då som bojkottas?
Tja, bland de företagsarrangerade aktiviteterna hittar man exempelvis Christer Hanefalks gatuseminarium där han analyserar partiernas talare. Hanefalks årligen återkommande, och ofta intressanta, seminarium arras av Föreningen Svenskt Flyg, en branchorganisation som samlar exempelvis SAS, Volvo Aero och Saab Aircraft. Jag utgår ifrån att Grön Ungdoms språkrör tar en annan väg när de går genom Visby, så att de av misstag inte råkar bryta sin bojkott genom att höra Christers ord.
Också After speachen, som tidigare år både varit väldigt populärt och mycket intressant, bör undvikas av rättrogna Gröna Ungdomar. Det arrangeras nämligen av Sveriges bryggerier.

Två evenemang där det blir mer tydligt att de bojkottas är två ungdomsförbundsdebatter som anordnas denna dag, av företagsanknutna organisationer (Svensk Energi respektive SKB). På dessa lär inget språkrör synas. Den ena debatten handlar om framtidens elanvändning, den andra om kärnkraftens framtid och kärnbränslseförvaring. Man kan alltså konstera att språkrören väljer att tacka nej till två debatter i två av de frågor som vi driver hårdast (energianvändningen och kärnkraften är ju en oerhört viktig del av klimatpolitiken).

Jag tycker det är helt okej. Strategi är en sak, ideologi en annan. Det är helt korrekt att försaka kortsiktiga vinster för långsiktiga ideologiska poänger. I det här fallet är det dock tyvärr inte fallet. Det är mycket svårt att se den ideologiska poängen i språkrörens utspel.

I pressmeddelandet hänvisar språkrören till att det i EU finns 14 000 lobbyister, varav 74% arbetar för storföretag. Det är ett stort problem, det medges. För EU. Vad det har med Almedalen att göra är högst oklart. Som synes ovan är maktsituationen i Almedalen snarare den omvända. Pressmeddelandet gör inte heller ens ett försök att ge argument för varför detta är ett problem i Almedalen, utan konstaterar bara att det är så ("och även i Almedalen märks företagens makt"). Senare påstår man: "Vi har inget emot att PR-byråer och företagsanknutna organisationer finns och försöker påverka politiker. Problemet är att de fått oproportionerligt stor makt."
Men man skriver inte vad en rimlig nivå vore. 28% är tydligen för mycket. Vad är proportionerligt, enligt Grön Ungdoms två politiska makthavare? Och proportionerligt gentemot vad? Jag betvivlar att språkrören har något vettigt svar på de frågorna. Uttalandet är därför mycket vanskligt, och rentav oseriöst.

Ett annat problem vad det gäller retoriken i pressmeddelandet är att man gör en halsbrytande koppling mellan företag och plutokrati, samtidigt som man bortser från att också föreningar och politiker använder ett finansiellt övertag för att nå ut. Svenskt Flyg använder x antal tusen på att informera Almedalsbesökarna om retorik. Om RFSU lägger ner lika många tusenlappar på att driva igenom en faktiskt politisk agenda, varför är det förstnämnda ett demokratiskt problem, men inte det senare?
Om Svenskt Kärnbränsle AB:s paneldebatt (med enbart politiker) är ett sätt för dem att driva igenom sin agenda, varför ska då Ellinor Scheffer deltaga på LUF Norrorts politiska debatt? Om det ena är ett sätt för arrangören att driva igenom en agenda, varför är inte det andra det? Jag utgår ifrån att Ellinor inte ställer upp för att stödja Liberala Ungdomsförbundet.

Inget i pressmeddelandet säger heller något om att bojkotta fackföreningarnas aktiviteter. Detta trots att de de facto driver högst politiska frågor, med stora finansiella resurser i ryggen. LO:s stöd till socialdemokratin nämns inte ens i en bisats.

Den enda rimliga förklaringen är att Grön Ungdom anser att vissa människor bör ha mer makt än andra. Politiker och lobbyister för politiska frågor vi gillar är snälla och goda. Företag och lobbyister för frågor vi är emot är onda. Det är skillnad på folk och folk.

Men egentligen kan man undra varför jag lägger ned så mycket energi på att diskutera grunderna för bojkotten. För egentligen är det inte så allvarligt menat, alltihopa. Mot slutet av pressmeddelandet framgår nämligen att det bara är i år som "bojkotten" kommer ske. Nästa år är allt som vanligt igen, och Alexander och Ellinor kan samvetslöst bevista alla företagsarrangemang de behagar.

Det är inte utan att man blir lite fundersam. Hur ska de ha det? Antingen är väl arrangemangen ett demokratiskt problem, varpå man inte ska bevista dem någonsin mer, eller så är de inget problem, och bojkotten helt meningslös?

Strategi eller ideologi? Jag tycker båda saknas. Totalt hjärnsläpp. Galet oseriöst. Kom igen nu, rören, ni kan bättre!

Andra bloggar om: politik, samhälle, almedalen, demokrati, Alexander Chamberland, Ellinor Scheffer, Grön Ungdom, miljöpartiet
Pingat till intressant.se