Medborgarjournalistik

Magnus Ljungkvist fick under Almedalsveckan politikerbloggens medborgarjournalistik-pris. Fredrik Krohnman och Jonathan Leman skriver i Dagens Media om varför det är absurt att Magnus Ljungkvist betraktas som en medborgarjournalist, samtidigt som han de facto är politiskt aktiv och anställd av socialdemokraterna, som pressekreterare dessutom.

Från debattartikeln:

"Center for Citizen Media ställer följande kriterier för medborgarjournalistik:
*accurate (korrekt)
* reliable" (pålitlig)
* independent" (oberoende)

En medborgarjournalist arbetar själv med sin egen trovärdighet (disclose) genom att avslöja sin egen ställning, finansiella intressen, arbetsgivare och andra intressen personen i fråga kan tänkas ha. Är inte dessa krav uppfyllda pratar vi inte om medborgarjournalistik, men det kan likväl vara god pr."

Debattartikeln kritiseras av bland andra Jonas Morian, Beta Alfa och Deep|Edition.

Jonas Morian skriver:

"Det är, som Göran Persson anmärkte under sitt framträdande i Almedalen i förra veckan, uppenbarligen svårt för en del att hålla två tankar i huvudet samtidigt. För sanningen är ju den att det är fullt möjligt att jobba som pressekreterare, busschaufför, lärare – eller vad som helst – och samtidigt ägna sig åt medborgarjournalistik. Det är en del av definitionen av begreppet; att det journalistiska arbetet inte är avlönat utan just en fritidssysselsättning."

Är det viktiga i definitionen av medborgarjournalistik verkligen att det "inte är avlönat"? Kan en reporter på Dagens Nyheter gå hem, blogga på sin fritid och därmed bli "medborgarjournalist"? Är han inte bara samma sorts journalist som han var under dagen? Nej, jag gillar nog Center for Citizen Medias definition bättre. Och den utesluter Magnus Ljungkvist.

Både Jonas Morian och Deep|Edition fokuserar på att Magnus Ljungkvist gjorde avslöjandet under sin fritid. Deep|Edition skriver så här:

"Problemet är att de försöker att få Ljungkvists bloggande att låta som något som är beställt av hans arbetsgivare. "

Jonas Morian skriver i en kommentar i diskussionen efter sitt inlägg:

"Jag vet inte hur det funkar i andra partier, men jag kan intyga att i socialdemokraterna så är landstingsgruppen i Stockholm inte det minsta intresserade av att deras pressekreterare ägnar tid och möda åt att blogga om ett borgerligt statsråd som inte påverkar landstingdfrågorna ett dyft. Att nu återigen försöka hävda att Ljungkvist bloggat eller bloggar på uppdrag av det socialdemoktiska partiet är bara patetiskt."

Jag förstår inte denna upptagenhet med att Magnus Ljungkvist arbetsgivare inte beställt grävjobbet. Det har väl inte med saken att göra? En journalist, även en medborgarjournalist, måste vara oberoende. Man kan inte oberoende skriva om politik när man är aktiv i och anställd av landets största parti. På samma sätt som de busschaufförer och lärare Jonas Morian pratar om ovan inte kan skriva om saker de har bindningar till, och fortfarande vara trovärdiga utan närmare granskning.

Jonas Morian håller inte med om detta:

"Men en story är en story, oavsett källa eller avslöjare."

Och det kan man ju hålla med om. Men det finns en anledning till att Morian är så mån om att Magnus Ljungkvist ska få vara medborgarjournalist. Det är för att en sådan titel och en sådan beskrivning av vad Ljungkvist gör är trevligare än andra, men lika sanna, titlar. Fredrik Malm konstaterar:

"Ingen är förbjuden att blogga. Ingen är tvingad att läsa. Men att hävda att något är 'medborgarjournalistik' när det i praktiken är partipolitisk negative-campaigning är väl ändå att skarva lite väl mycket?"

Jag håller helt med Fredrik. Det är fult att använda en titel som "medborgarjournalist" enkom för att det ger mer trovärdighet. Det är tydligt för alla att Magnus inte gräver fram saker som skadar hans eget parti. Hade det varit en socialdemokratisk regering hade Magnus Ljungkvist knappast grävt fram skandaler för dessa ministrar. Han kommer garanterat inte rapportera om fuffens grejer som Mona Sahlin tar för sig, eller någon annan sossehöjdare.

Om det prompt ska kallas för någon typ av journalistik, så borde väl inte heller medborgarjournalist vara vad Magnus Ljungkvist eftersträver. Med borgarna är han ju verkligen inte. Magnus Ljungkvist är en motborgarjournalist, och är inte det fint nog för en sosse?

Andra bloggar om: politik, samhälle, medborgarjournalistik, Magnus Ljungkvist, media, pr
Pingat till intressant.se