Centern hjärta Sverigedemokraterna

Okej, rubriken är lite väl provocerande. Jag varken tycker eller tror att
Frederick Federley ska debattera med Sverigedemokraterna för att han
gillar deras politik. Inte heller tror jag att han vill legitimera den
politik SD står för. Icke desto mindre blir det resultatet.

Efter vad jag har läst på Federleys blog, eskilstundakuriren, SvD och DN o
några till verkar det som att Federley bygger hela debattidén på två saker:
1. SD är redan legitimerade, vilket främst verkar bygga på att man fick
1,4% i förra riksdagsvalet och därmed får valsedlar utplacerade av
myndigheterna i valet 2006.
2. Man måste "ta debatten" för att rasisterna inte ska växa.

Det första poängen är naturligtvis underlig. Själva poängen att en debatt
med ett etablerat ungdomsförbund legitimerar Sverigedemokraterna
ifrågasätts inte. Det är bra. Det innebär att man inser att det framstår
som om Centerpartiets ungdomsförbund anser att Sverigedemokraterna är ett
parti likt vilket som helst. Det är sant att SD:s valsedlar i nästa val
kommer behandlas som alla andra partiers valsedlar. SD kommer inte själva
behöva placera ut sedlarna. Det var en seger för SD i valet 2002, som
kommer hjälpa dem i valet 2006. Det betyder inte att de förtjänar extra
hjälp från Frederick Federley.

Argumentet att de skulle vara legitimerade håller inte. Valsedlar är en
sak, en debatt mellan två personer på en scen är en annan. En debatt
innebär att man anser sig vara på samma nivå. Det innebär att man utgår
ifrån att det finns en ömsesidig respekt från båda debattpartners. Det
innebär att man utgår ifrån att båda parterna är en del av det
demokratiska spelet. Skillnaden mellan CUF och SD blir då inte längre att
det ena är ett demokratiskt socialliberalt ungdomsförbund och det andra är
ett odemokratiskt rasistparti, skillnaden blir då sakfrågor inom
invandringspolitik.

Det är bra att Frederick Federley förstår denna legitimering. Det är synd
att han inte drar några vettiga slutsatser av det.

Det andra, och mer störande, är den vanliga sammanblandningen av att "ta
debatten" och "debattera med". Min hållning, vilket också länge varit Grön
Ungdoms hållning, har varit att rasister aldrig ska få stå oemotsagda. Det
innebär att vi tar debatten. Det innebär däremot inte att vi ger
rasisterna utrymme att ytterligare sprida lögner och misstro mot landets
blattar. Det utrymmet får rasisterna däremot om man debatterar med
rasisterna, till exempel genom att ställa sig på en scen tillsammans, i
syfte att föra en seriös politisk debatt.

Frederick Federley hade inte behövt ställa sig på en scen tillsammans med
Jimmie Åkesson för att bemöta dennes argument. Den legitimeringen är helt
onödig. Vi måste komma ihåg att poängen med en debatt är att det finns
någon att debattera emot. Utan Frederick är chansen stor att det inte
blivit något debatt. Men även om SD förvandlat det hela till ett torgmöte
så hade man kunnat bemöta dem. Frederick hade kunnat organisera sitt
ungdomsförbund till en flygbladsutdelning runt torgmötet, där man
utvecklar sin syn på invandringspolitik och sin syn på rasister som SD.

Den legitimering som Federley ger SD:s nyvalde partiordförande Jimmie
Åkesson är helt och hållet onödig. Den är inte viktig för att bemöta
rasisternas argument, den är inte viktig för att belysa varför SD är ett
odemokratiskt parti som för en apartheidpolitik. Tvärtom är det troligt
att en debatt av detta slag i båda aspekterna blir kontraproduktiv.

Den legitimering som Federley ger SD är alltså onödig. Frågan är då varför
debatten genomförs? Är Federley så naiv att han tror att hans debatt
behövs? Svaret ligger förvånansvärt nära till hands. Frederick Federley
står som tvåa på riksdagslistan i stockholms stad. Frederick Federley har
allaredan dragit igång sin personvalskampanj för nästa år. Naturligtvis är
Frederick Federley mer än måttligt sugen på mediauppmärksamhet. Federley
är helt enkelt ruskigt mediakåt just nu.

Jag har inga problem med att Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande
slår på stora trumman och utför lite coola publicitystunts för att komma
in i riksdagen. För min del gör det detsamma om det är Federley eller
Solveig Tärnström (som står ovanför allas vår Frederick på
Centerstockholmarnas riksdagslista) som sitter och gör ingen nytta för
alldeles för hög lön i fyra år framåt. Mitt problem är att Federley har
som mediastrategi att hamna i fokus genom en debatt med
Sverigedemokraterna.

För varje tänkande människa förstår att om debatten innebär att Federley
får fokus på sig, så innebär det också att Federleys debattmåtståndare,
Sverigedemokraterna, får fokus på sig. Allt ljus på Frederick innebär med
nödvändighet att åtminstone någon ljuskägla hittar till Åkessons nuna. Det
är möjligt att Federley inte förstår att debatten gynnar SD lika mycket
som det gynnar Federleys personvalskampanj, men det är också möjligt att
han helt sonika inte bryr sig om det. Jag vet faktiskt inte vad som är
värst. Allt jag vet är att jag ska arbeta för en rasistfri riksdag även
nästa mandatperiod, och om det lyckas är Frederick Federley inte en av dem
jag ska tacka för hjälpen.