Ekström missar poängen

Som ny bloggare känner jag att jag måste hålla mig uppdaterad om vad som händer med andra bloggare. Av den anledningen var jag inne och läste gamla inlägg hos Ekström. Ekström har en intressant blog, till och med med några poänger. Men "Vår för ungdomsförbunden" blir jag något förundrad av att läsa.

Ekström tar upp den viktiga frågan om vilken funktion ungdomsförbunden fyller. Hen räknar upp de olika ungdomsförbunden och vilka förtjänster och funktioner de fyller, även om han av någon outgrundlig anledning bortser från stackars KDU. SSU får omdömet "Från SSU har det nog inte kommit en ny tanke på 20 år till arbetarrörelsen", MUF "tycks ha stelnat ihop och samlas idag kring att bevara moderaterna forna jag".

Ekströmst poäng blir:
"Vad är kontentan av det här då? De politiska ungdomsförbunden är en otrolig resurs för partierna i valtider, ju fler händer som delar flygblad desto bättre. Men ska de rädda legitimiteten måste de återvinna sitt berättigande och bli växthus för framtidens politik. Det är det nog bara CUF som klarar det idag."

Det är är jag blir förundrad. Precis innan har nämligen Ekström givit följande omdöme om Grön Ungdom:
"Grön Ungdom finns knappt, har en skruttig hemsida och är inte relevanta då de driver samma politik som miljöpartiet och inte har någon egen agenda."

Man kan tycka vad man vill om Grön Ungdoms hemsida, men slutsatsen är underlig, men inte ovanlig. Grön Ungdom driver samma politik som moderpartiet Miljöpartiet, de gröna. Detta innebär dock inte att GU skulle vara irrelevant för Ekströms poäng. Tvärtom tycker jag att GU är det enda förbund som faktiskt passar in i den bild som Ekström har av hur ett ungdomsförbund borde agera.

Det faktum att GU driver samma politik som Mp innebär att GU inte bara har ett självklart intresse utan också en självklart rätt att påverka moderpartiets politik. Grön Ungdom har ett stort antal ombud till partiets kongress. Skickar GU alla de ombud man har rätt till är GU-kontingenten dubbelt större än största lokalavdelningens röstberättigade ombud. Bland äldre miljöpartister finns också en attityd av att lyssna till de yngre, oavsett om de representerar GU eller inte. Grön Ungdom har sålunda ett stort inflytande över kongressen och därför också över MP:s politik.

Det är också från ungdomsförbundet som många nya idéer kommer, mest påtagligt kanske i djurrättspolitiken. Att Ekström inte lagt märke till detta beror på att vi inte först går ut med politiken i media, utan att vi börjar med att driva igenom politiken i moderpartiet. Naturligtvis framstår det inte då som Grön Ungdoms idé, men å andra sidan blir det praktisk politik i riksdag och andra parlament genast.

För det finns stora problem med att de andra ungdomsförbunden driver egen politik. För mig handlar det om trovärdighet och ärlighet. Jag vet inte hur många debatter jag har varit på inför ett val, där en representant från MUF, LUF eller något annat ungdomsförbund manat åhörarna att rösta på Moderaterna, Folkpartiet et al med anledning av den politik som MUF och MUF står för. Men faktum är ju att det inte är den politiken man röstar på. Ungdomsförbunden lockar med radikal och utvecklande politik, för att få elever och andra att rösta på partier med helt annan politik på många områden.

Ett typiskt exempel är från en debatt i en kyrka utanför någon mindre ort i Jönköpings län. Det kan ha varit skillingaryd. Till den var en lokal politiker och en rikspolitiker inbjuden från varje parti. Lotta Nilsson-Hedström skulle tagit plats som rikspolitiker för MP, men hon fick förhinder. Jag fick då istället hoppa in och sitta tillsammans med Peter Lundvall, som hade större koll på det lokala. För moderaterna satt en lokal moderat tillsammans med en ung tjej från MUF. MUF-tjejen fick inte en syl i vädret under hela debatten. Till man kom till frågan om homoadoptioner. Jag är osäker på hur Moderaterna idag ställer sig till homoadoptioner, men vid den här tiden var moderaterna emot. MUF däremot var för, så när den frågan kom upp lät moderaten (äntligen) MUF-tjejen få ordet. Hon kunde då meddela att MUF minsann var för homoadoptioner.

På så sätt hade man fört ut en positiv syn på homoadoptioner som en moderat politik, trots att moderaterna inte alls har en sådan syn. För mig är det oärligt.

Det är den oärligheten som gör att ungdomsförbunden blir en tillgång i valrörelserna, som Ekström konstaterar att förbunden är. Det är dock inte främst, som Ekström påstår, genom att man har fler händer att dela ut flygblad. Det handlar om att förbunden blir radikala alibin som gör att partierna inte behöver stå för sin egentliga politik inför många väljare, inte sällan unga, som vill se en förändring. Förbunden kan stå för en radikalare politik och på så sätt locka väljare, utan att varken förbundet eller partiet behöver stå för det i efterhand.

Ekström menar att CUF kan vara det förbund som blir "växthus" för framtidens politik. Men faktum är ju att CUF kan komma fram med vilka "radikala" förslag som helst. Det gör ingen skillnad. Ingen bryr sig egentligen om CUF driver plattskatt eller om de har en "vass systemkritik". Det gör skillnad först när Centerpartiet driver samma politik.

Grön Ungdom är ett växthus för ny grön politik. De idéer vi då kommer fram till går också direkt in i debatten inom Miljöpartiet, och är de bra slår de genast rot där.

Ekström efterlyser att ungdomsförbunden ska fungera som växthus för framtidens idéer. Det gör de genom att följa Grön Ungdoms exempel.