Ingen nämnd, ingen glömd

Sitter på ett möte med stadsdelsnämnden. Mycket intressanta diskussioner. Icke desto mindre finns det tid att författa ett och annat inlägg till bloggen.

Jo, sa jag inte det? Jag är ersättare i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. En mycket hedervärd post. Om inte annat får man tillgång till en del intressanta fakta. Naturligtvis är det fakta som även alla andra har tillgång till, i varje fall mestadels. Men en annan får'et serverat på silverfat, snarare än att nödgas aktivt söka upp det. Fett najs.

Hur som helst. Ett av dessa offentliga dokument som sätts i mina händer är "Områdesfakta 2005", med olika sorters statistik om Stockholms Stad, även nedbrutet på stadsdelar och till och med stadsdelsdelar.

Låter kanske som ett ganska tråkigt nöje för kalenderbitare, men för en stadsdelspolitiker blir det ganska intressant. Åtminstone i just denna stadsdel. Hässelby-Vällingby är en splittrad stadsdel. Som stadsdel i sin helhet är det en mångfaldens stadsdel. På en radie av kanske endast en kilometer finns mångmiljonersvillor, mindre villor, radhus, parhus och ett mycket litet ghetto, populärt kallat "arabdalen".

Men egentligen är det inte särskilt integrerat. Segregeringen är tvärtom påtaglig. Arabdalen är ett litet område som är i det närmaste isolerat från resten av området.

Speciellt påtaglig blir det om man tittar på den statistik som kommer fram i "områdesfakta". Speciellt reagerar jag på siffrorna av vilken typ av bostäder som finns i vilken del av stadsdelen.

Statistiken över antalet bostäder är uppdelad efter antal rum. Det finns 1rum och kök (rok), 2rok, 3rok ,4rok, 5 eller fler rok samt "uppgift saknas".

I Grimsta är 4% av bostäderna femrummare eller större. I Hässelby gård är siffran 5%. I Råcksta likaså. I Vällingby handlar det om 9%. I Hässelby strand endast 3%.

Detta ska då jämföras med Vinsta där 40% av bostäderna är femrummare eller större. I Hässelby Villastad är det 50%, I Nälsta är det 58% och Kälvesta når en toppnotering på 78%.

Detta står förstås för ett faktiskt problem. Det är inte alla som har råd med en femrummare, än mindre de villor som ligger vid mälarens strand. 78% av dem som bor i Kälvesta har råd med detta, i andra stadsdelar är siffran alltså betydligt mindre.

Det är knappast någon nyhet i sig att vissa områden är "rikare" än andra, men det är där så mycket av problemen med integrationen skapas. Barnen i Smedshagen (som "arabdalen" heter egentligen) har en egen skola att gå i, ända upp i mellanstadiet. För mig är det en oerhört viktig del i integrationsproblematiken. Bor man i samma stadsdel men går i olika skolor innebär det med stor sannolikhet att man är vän med ens likar, svennarna har sin svennegrupp och blattarna har sin blattegrupp. Dessa möts då ofta ute, kanske på kvällarna. Risken är att det blir bråk mellan grupperna, snarare än att de förbrödras. Det är i unga år som grundläggande värderingar cementeras, vilket gör det imperativt att integrationen sker redan i då.