Uppblå(s)t

Helgens stora fight, som jag skrivit kort om här. Blev verkligen ett spektakel till mediehändelse.

Det har gått både ett och två varv i tidningarna. Så kommer det nog fortsätta en liten stund, tills folk tröttnar.

Vad som faktiskt har hänt kommer vi antagligen aldrig få reda på. Att det med tiden blir Anna Sjödins version som kommer få genomslag behöver vi dock inte betvivla. Det är ju hon, inte dörrvakten, som kommer träffa och tala med och inför tusentals människor bara inom det närmaste året. Ser vi framför oss den vanliga S-karriären, där Sjödin har en bra chans av att fortsätta vara försörjd av politiskt arbete resten av livet, förstår vi att det alltid kommer heta att Sjödin blev oprovocerat överfallen, oavsett vad som faktiskt hände.

Vad som faktiskt hände, förresten, var väl det gamla vanliga. Två eller flera personer varav minst en alltför överförfriskad, provocerar varandra till den gräns då någon skitsak blir årets hittills största medieskandal. Att anta att Anna Sjödin skulle vara helt oskyldig är precis lika idiotiskt som att anta att allt var hennes fel.

Det riktigt intressanta är hur man agerat runtomkring händelsen. Främst tänker jag på SSU:s pressekreterare (som f.ö. heter Peter Skeppström). Tre uttalanden kittlar mitt sinne.
Först och främst hans tvärsäkra uttalanden på att han "ju var där" och att man därför ska köpa hans syn på vad som hände rakt av. På samma sätt dementerar han Sjödins påstådda uttalanden genom att säga "hon skulle aldrig säga så" och (håll i er nu) "hon har ett språkbruk jag känner igen"...

Jag har full förståelse för att man kör på linjen att blåneka, men kunde man inte ha valt mer trovärdiga uttalanden? Att någon människa skulle vara en sådan maskin att man aldrig någonsin skulle släppa ord som "pittkuk" (eller något på samma grövhetsnivå) över sina läppar ser jag som djupt otroligt.

Nummer två på underliga uttalanden är hans egna uttalande om att krögaren skulle blivit "orolig" av att Skeppström förklarat att det skulle "komma ut" (exakt citat saknar jag för tillfället). Det är inte svårt att tänka sig ett sådant hot mot krögaren, som någon sorts hämnd. Svårare har jag att förstå vad Skeppström tänkte när han sa det.

Nummer tre och kanske viktigast är förstås att Skeppström sagt att han skulle ta upp frågan med Thomas Bodström. Uttalandet sedan att han menat det som att han skulle ta upp det i förbifarten typ bara sådär i största allmänhet är inte bara helt utan trovärdighet, det är rent av lustigt!

Jag antar att man nu haft Skeppström att slå upp "ministerstyre" i ordboken. Obekräftade rykten säger också att Skeppström och Ibrahim Baylan ska på konferens i ämnet i vår. Nåja...

Man skulle kunna säga att tron på sig själva som untouchables är gemensamt för alla ungdomspolitiker. Jag tror inte det. Jag tror det handlar om SSU. SSU är inte Sveriges viktigaste ungdomsförbund, men att sitta i SSU-toppen innebär att man i framtiden på ett eller annat sätt kommer vara en viktig del av denna stats styrelse. Det vet SSU:arna.

Uppblåst, högfärdig, pompös. Kalla det vad ni vill. Bråket på Crazy Horse blir inte nålen som sticker hål på ballongen, men i varje fall en strålkastare riktad delvis åt rätt håll.