måndag, augusti 14, 2006

Autonoma gangstrar i den autonoma vänstern

Osynliga partiet ( ) har varit ett stående inslag i den här valrörelsen so far. Tyvärr måste man säga, för resultatet är deprimerande med skadegörelse, sabotage och utpressning.

Efter att ( ) gett centerpartiet gratisreklam och utrymme för snyfthistorier i tidningarna så är det nu senast jobbjakt.se som blivit motståndaren. En kampanj från bl.a. ( ) och Syndikalistiska ungdomsförbundet har genomförts där man genom sabotage och våld tvingat personerna bakom jobbjakt att göra förändringar i upplägget. Man har även gjort hembesök till minst en av personerna bakom, vilket tillsammans med annat våld gör vinken tydlig: "Gör som vi vill, vi vet var du bor."

Kampanjen mot jobbjakt har grundat sig i att man ansett sajten vara ett hot mot arbetsrätten. SUF skriver:
"Hemsidan är inte enbart ett sätt för arbetsköpare att stävja löneutveckling utan även en effektiv metod att banka in konkurrenstänkande och skapa splittring på ett område där vi, arbetstagarna alltid tjänar på att hålla ihop för att tillsammans kräva högre löner och bättre villkor."
Argumentationen är naturligtvis fullt nonsens. Konkurrensen är en del av marknadsekonomin, inte något som jobbjakt hittat på. Varken innan eller efter jobbjakt gav efter för kampanjens krav var konkurrensen ett dugg högre på jobbjakt.se än i vilken anställningsprocess som helst.

Argumentationen om att "stävja löneutvecklingen" är i sin tur inte bara felaktig, den är rentav skrattretande. Jobbjakt förmedlar främst arbeten av typen enkla städjobb, gräsklippning eller arbete med att designa hemsidor. Hur har "löneutvecklingen" sett ut egentligen för gräsklippning den senaste tiden?

Under väldigt lång tid har människor sökt enklare jobb genom personlig marknadsföring. Man har satt upp lappar på Ica eller på anslagstavlor, hört sig för med grannar eller helt enkelt gått omkring med CV:s till kaféer och dylikt. Så är det fortfarande i stor utsträckning, men nu tar man steget från anslagstavlor i parker och mataffärer till digitala anslagstavlor på internet. När Lasse vill sitta barnvakt eller tjäna pengar på att rensa ogräs får han kanske inte längre jobbet via grannen, utan från en dam som sökte denna tjänst på internet. Det är vad SUF anser vara ett hot mot arbetsrätten.

Jag kan tycka att sådan paranoia kan vara skrattretande. Men i händerna på "den autonoma vänstern" blir det ett farligt vapen. SUF, osynliga partiet med flera skyr inte våldsmedel. Deras "direkt aktion" kräver inte heller att man står för det man gör, vilket är en nödvändig ingrediens i en grön civil olydnad.

Nu har jobbjakt.se som sagt gått kampanjen till mötes och tagit bort "budgivningsfunktionen" (som i praktiken f.ö. fungerade mer som en vanlig anställningsprocess, att man bjöd över varandra i kompetens snarare än under varandra i lön). SUF har dock svarat som utpressare alltid svarar, med nya krav. Man har inte heller gjort några som helst utfästelser för att försöka få sabotaget på jobbjakt att sluta. I ett annat uttalande skriver SUF:
"Vi i Syndikalistiska Ungdomsförbundet Stockholm välkomnar idén om att budgivningsfunktionen försvinner. Det var trots allt den som från början fick oss att reagera så hårt. Om lönedumpningen upphör tror vi att sabotaget kommer mattas ut. Om lönerna inom respektive område aldrig understiger gällande kollektivavtal kommer försöken att sabotera sidan antagligen försvinna så smått. "
Kort sagt utpressarmetoder. När kraven möts ställs nya krav.

DN uppmärksammade frågan och frågade jobbjakts Aleksandar Goga just vad som händer om kraven trappas upp även i fortsättningen:
"Om de kräver att ni ska stänga ner hela sidan, gör ni det då?

- Det vet jag inte. Det får vi se."

Jobbjakts undfallenhet är pinsam. Naturligtvis ska utpressningsgangstrarna polisanmälas. Mest pinsamt är dock syndikalismens degeneration. Under det spanska inbördeskriget 1936-1939 stod syndikalister på demokratins sida i kampen mot fascismen. Syndikalismen var ett livaktigt frihetligt alternativ till mer auktoritära socialismer. Idag står sveriges syndikalister med det offentliga samhället och gemensamma lagar som fiende. Med utpressning, sabotage och allmän våldsfetischism som medel.

Krossade fönsterrutor eller saboterade hemsidor som frihetskamp. Jag blir illamående av blotta tanken.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat till intressant.se

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu ska de ge sig på fastighetsskatte-kampanjen oxå,
http://motkraft.net/index.php?view=news&id=2092

" Vi tittade sedan ned på seglarjackorna och Ganttröjorna, ned på den välmående medelålders villaägande borgarklassen och vi tänkte alla samma tanke: ”Åt helvete med dem.” "

Man blir gode orolig...

Tomas Melin sa...

vad spelar det för roll vilka anledningar som ligger bakom? Jag tycker illa om deras arbetsmetoder, oavsett om det är en dålig barndom eller en dålig stat som ligger bakom.

M. Ottemark sa...

Oavsett vad man tycker om metoderna så kan jag inte säga att jag gråter när någon faktiskt gör att förhandlingsbalansen mellan en själv och arbetsköparen jämnar ut sig istället för att vara så jävla skev. Och det är nog ett faktum man får respektera

/En timmis

Tomas Melin sa...

Även om jag gillar och aktivt deltar i Grön Ungoms aktiviteter så skulle detta stöd och aktivitet direkt ta slut om GU skulle börja med våld som arbetsredskap.

Jag kritiserar ():s våldsmetoder eftersom det innebär ett hot med demokratin (representativ eller deltagande) Om () sedan när de inte roar sig med våld sysslar med andra aktiviteter som inte förtjänar min kritik, exempelvis knypplar eller går i scouterna, så är det faktiskt inte intressant.

Vidare kan ju konstateras att om () vore en ickevåldslig organisation med civil olydad (snarare än direkt aktion) som arbetssätt så skulle de antagligen få mitt fulla stöd. Men nu är det ju tyvärr inte så.