Osynliga partiet och andra delar av den våldsliga vänsterrörelsen har än en gång, bokstavligen, slagit till. Denna gång i kungsträdgården vid en demonstration/manifestation mot fastighetsskatten.
Än en gång förvånas jag över den totala bristen på perspektiv, analys och proportioner hos denna rörelse. Först siktar man in sig på de minsta borgerliga partierna, centerpartiet och kristdemokraterna, som naturligtvis har minst att säga till om. Sedan väljer man att genom sabotage och utpressning attackera en helt menlös jobbsajt, jobbjakt.se.
Idag så väljer man att "krascha festen" för denna dag mot fastighetskatten, med argument som att "de rika vill slopa ännu en skatt som gynnar dem själva". Bortsett från syftningsfelet i den meningen (som dock naturligtvis kan vara reportens fel), så är det naturligtvis inte så att skatten bara slår mot "de rika". Att bara "rika" äger en fastighet är i bästa fall ett ad nauseam stockholmscentrerat perspektiv, i sämsta fall ren ignorans. Mitt tips ligger på det senare.
Det finns dock sammankopplande faktorer. Alla tre fenomen som attackerats, centerpartiets ungdomsjobbsförslag, jobbjakt och fastighetskattefrågan, är saker som endast fått en framträdande roll i valrörelsen endast genom medias försåt. Det är egentligen små frågor som har relativt lite med grundläggande ideologier eller motsättningar att göra, men som media valt att fokusera mer eller mindre på. Det faktum att osynliga partiet bara hoppar på det som för tillfället förs fram i media istället för att sätta sin egen agenda tyder mer på en organisation som fokuserar på själva våldet och sabotaget snarare än sakfrågorna. Bristen på en stark grundläggande ideologi, annat än våldet som arbetsredskap, som bas för verksamheten blir också därmed tydlig.
Vidare är agerandet skrämmande ostrategiskt, eftersom det i samtliga fall blir kontraproduktivt. Alla som osynliga partiet ger sig på får mer media och fler sympatipoäng än de hade fått annars. Federley har aldrig haft mer rätt.
Jag har tidigare skrivit om osynliga partiets motbjudande agerande här.
Läs mer om händelsen:
SVT
Stockholm City
DN
Aftonbladet
SvD
Expressen
Läs också Aftonbladets artikel "De kan ta till vapen" (vilket iofs inte är riktigt så spännande som rubriken vill påskina).
Andra bloggar om: osynliga partiet, val2006, samhälle, politik
Pingat till intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Fastighetsskatten är ju en fråga där villalobbyn lyckats trycka fram sina positioner så att alla partier helt plötsligt vill begränsa elller avskaffa skatten. Ett naturligt uppdrag för ( ) att bryta det samförståndet... Det verkar ha gått rätt bra också: alla bilder i DN t.ex. är på ironiska plakat eller plakat som är kritiska mot villalobbyn.
Är det inte du som är tönten när du bevisligen inte kan ta till vara på den rätt välarbetade analysen som det gavs uttryck för i flygbladet som delades ut vid aktionen. Det flygbladet bemöter de felsta utav dina rätt låga påhopp mot förespråkarna för fastighetsskatten.
Jag tycker att det är rätt billigt att så fort någon använder kontroversiella metoder börja ropa om man inte har något budskap eller politisk analys. Som att det skulle finnas ett kausalt samband.
Så är ju inte fallet. Den samlade informationen som finns på t.ex. osynliga partiets hemsida, arbetsförnedring och motkraft är ju mycket mer uttömligt en den som finns på både miljöpartiet och grön ungdoms.
Hela ditt resonemang tyder på att det är argumentation ifrån er parlamentariskt engagerade som det råder brist på. Det är ni som nöjjer er med att skrika, peka finger och kalla folk för namn.
Pinsamt!
Jag håller med om ovanstående inlägg, det verkar som många verkar vilja begränsa sig till att stoppa huvudet i sanden med mantran som "de har ingen ideologi" istället för att besöka den rika flora av diskussionforum och textarkiv, eller varför inte rent av Vår Makt-konferenserna, om t.ex. otrygga anställningar och arbetsplatskamp och lyssna istället för att få sand i öronen där nere...
Jag ställer mig visserligen kritisk till Otydliga Partiet i många aspekter, men jag är glad att den frihetliga vänstern försöker just försöker röra sig BORT från den brandkårsaktivism som fanns på 80-talet och början av 90-talet.
Med hopp om en konstruktiv debatt!
Vildvuxet: Jo självklart var det "borgarna" som var de våldsamma. Det är ju fullt logiskt att manifestationen som de anordnat egentligen var en täckmantel för att knacka vänsterpack.
Allvarligt talat så tror jag absolut att en del "borgare" använde våld också, om inte annat stod det ju i klartext i nästan alla medier om att det var en "borgare" som startat åtminstone en våldsincident. På samma sätt tror jag inte alls det är omöjligt, eller ens särskilt otroligt, att polisen brukade mer våld än vad som krävts i många fall.
Att däremot försöka måla upp en bild där osynliga partiets företrädare framställs som oskyldiga offer utsatta för andras aggressioner är att underskatta sin omgivnings intelligens.
Fakta i målet är ju nämligen enkelt. Osynliga partiet består av våldsverkare som ser våld som en effektiv och demokratisk metod att lösa eller uppmärksamma samhällsproblem. Mycket kan sägas om skattebetalarna och villaägarnas förening, men inte just detta. När så skattebetalarna och villaägarna ordnar en manifestation som osynliga partiet menar ska "kraschas" så är det kort sagt ganska långsökt att utgå ifrån att en stor del av våldet inte skulle vara signerat ().
Det där "jag var där så bara jag har sanningen om vad som hände" är så tröttsamt. I verkligheten är det ju egentligen så att ingen (enskild) som faktiskt var inblandad kan ge ett helhetsinryck om förloppet.
Ett tydligt exempel på detta är att det går att hitta flera personer som var där och ger rakt motsatt historia än vad du producerar. Sanningen ligger rimligtvis, som jag skrev ovan, någonstans däremellan.
Vad gäller din jämförelse mellan direkt aktion som politisk metod och statens våldsmonopol så är skillnaden naturligtvis dramatiskt. En stats våldsmonopol omges av stränga regler och ska alltid kunna ställas till svars av den enskilda drabbade medborgaren. I det fall en individ drabbas ska också denna omfattas av en rättssäkerhet så att ingen döms oskyldig, exempelvis genom överklaganden och en rättssäker process.
Man kan naturligtvis ifrågasätta om sverige eller andra stater ser ut så idag, jag skulle påstå att rättssäkerheten är på väg ut med badvattnet, om än genom små små steg.
Detta är dock inget försvar för () med flera. Den politiska processen för statens våldsanvändande kan förbättras genom demokratiska val. Enskilda organisationers våldsanvändande uppfyller inga av ovanstående krav. Den omfattas inte av några samhälleliga regler, det går inte att ställa någon till svars, det finns ingen rättssäkerhet et cetera. När osynliga partiet (eller någon annan) agerar genom våldsverkan är man själv målsägande, domare och bödel.
Huruvida det är positivt kan man diskutera, men att jämställa det med statens reglerade våldsmonopol är idiotiskt.
Snacket om "borgerliga tidningar" är lite tröttsamt. Det var ju inte bara en tidning, eller tidningar av en viss färg, utan många tidningar av olika färg som rapporterade näst intill identiskt...
Dessutom har jag inte sagt att de som var där inte ska tillfrågas, utan att en enskild person som var på plats på inget sätt kan ha en helhetsbild utav vad som hänt. För att få en helhetsbild måste man se till flera personers utsagor.
Vidare kan man konstatera att det faktum att du tror dig vara mer objektiv än andra kanske snarare visar att du är mindre objektiv än andra. Objektivitet innebär ju att man ska vara benägen att ta till sig andras syn. När du så envist hävdar att det du personligen upplevde är den enda och hela sanningen så är det snarare än skolboksdefinition på subjektivitet och skygglappstänk.
Sedan är det också tråkigt hur förutsägbart du argumenterar. I jämförelsen mellan rättsstatens våldsmonopol och ():s våldsanvändande skrev jag ju explicit att man kan diskutera huruvida Sverige idag lever upp till definitionen på en rättsstat. Men jag skrev också att jämförelser till Göteborg eller annat polisvåld är helt irrelevant för din argumentation. Även om statens våldsmonopol inte uppfyller de premisser som rättfärdigar våldsmonopolet så gör ju osynliga partiets våld detta i ännu mindre utsträckning.
Grundpoängen är dock att din jämförelse är felaktig eftersom statens våldsmonopol omgärdas av ett stort antal regler vilket gör våldsanvändandet acceptabelt. Dessa regler och kontrollen därutav sker demokratiskt i hela samhället. Osynliga partiets våld följer inga regler och går inte att kontrollera samhälleligt, och är därför djupt odemokratiskt.
Vad gäller frågan om hur jag följt () så har jag gjort det i stor utsträckning. Syndikalismen i stort samt SUF och SAC har jag också följt, om än från åskådarplats, under mycket lång tid. Både historiskt och i samtiden. Där blir också degenerationen av de ideologiska grundpremisserna tydlig. Från att ha varit en närmast paneuropeisk (i några hänseenden panglobal till och med) idérörelse har fokus flyttats från politiska idéer till politiskt våld, även om våldet (tyvärr) alltid funnits där.
"Som jag skrev ovan (scrolla gärna tillbaka om du misstror mig) så kommer min bild inte bara av egna upplevelser utan även vänners upplevelser.
Förövrigt dessutom en frilansjournalist jag pratade med."
Jo, men att välja ut en liten grupp och enbart lyssna på dessa är lika illa som att bara lyssna på en person. Man måste väga in hela spektrat, samt naturligtvis huruvida dessa är tendentiösa eller inte.
"Det vore ju dumt om du inte kunde vara objektiv nog att lita på vad nazisterna hade att säga lika mycket som dina egna ögon."
Fånig argumentation.
"Jag börjar bli trött på att diskutera med dig. Du läser inte vad jag skriver.
Tänk igenom följande en gång till, gör om, gör rätt"
Hördudu, tröttheten har vi gemensamt. När du svarar som ovan klipper du bort det viktiga av det jag skrev, nämligen:
"Grundpoängen är dock att din jämförelse är felaktig eftersom statens våldsmonopol omgärdas av ett stort antal regler vilket gör våldsanvändandet acceptabelt. Dessa regler och kontrollen därutav sker demokratiskt i hela samhället. Osynliga partiets våld följer inga regler och går inte att kontrollera samhälleligt, och är därför djupt odemokratiskt."
Du gjorde nämligen en poäng av att jämföra ():s stöd av sitt eget våld med riksdagspartiernas stöd av våldsmonopolet, en jämförelse som alltså jag menar är total felaktig. Om du går tillbaka lite i dina svar här så ser du vad du har skrivit, vilket alltså är det jag diskuterar ovan.
"Med andra ord. Jag försöker inte ens göra den poäng du tror att jag försöker göra, och argumenterar emot.
Det enda jag säger är att alla riksdagspartier, och osynliga partiet, stöder politiskt våld."
Du gör en jämförelse mellan stöd till olika typer av våld. Jag visar på hur den jämförelsen är orimlig eftersom premisserna för våldet är helt olika.
"Och helt plötsligt var vi och pratade SUF. Vad hände med OP?
Det märks att du inte har särskilt bra koll på den autonoma miljön i Sverige."
Nu är det du som inte läser ordentligt. Jag skrev:
"Vad gäller frågan om hur jag följt () så har jag gjort det i stor utsträckning. Syndikalismen i stort samt SUF och SAC har jag också följt, om än från åskådarplats, under mycket lång tid."
Notera nyckelordet "också" i andra meningen.
"Du vältrar dig i ultraborgerliga floskler. Det börjar bli rätt trist."
Vad jag tvärtom tycker är väldigt roligt är begreppet "ultraborgerlig". Det är en retorik typisk för vänstern, där "borgerlig" används som ett allmänt nedsättande ord. Allt höger om Mao kan vara "borgerligt". Användandet av "ultraborgerligt" visar snarare på att man är fast i ett vänstervridet tänkande, helt oförmögen att bilda sig en uppfattning på andra grunder än genom en förlegad vänster-högerskala.
Oerhört vanligt inom den fördummade våldsvänstern. Tråkigt dock att höra det komma från en annars intelligent grön person.
Avslutningsvis kan jag också förklara att jag på inget sätt tycker syndikalismen vara en våldsrörelse. Icke desto mindre finns de våldsliga delarna som bör kritiseras.
Låt mig göra en analogi på ditt resonemang. Ponera att jag gillar äpplen. Varje dag äter jag minst ett äpple. Säg att jag en dag får ett ruttet äpple i min hand, ett äpple som nästan helt förmultnat och är fullt med maskar. Det äpplet vill jag naturligtvis inte äta. Ändå är det fortfarande ett äpple, och jag har ju under lång tid gillat äpplen. Ett ruttet äpple är ju inte mindre ett äpple än ett friskt moget äpple. Det är alltså hyckleri. Ska jag gilla äpplen ska jag banne mig gilla alla äpplen.
På samma sätt resonerar du. Eftersom våld är våld spelar det ingen som helst roll vem som genomför våldet, hur det genomförs, varför det genomförs eller på vilket sätt det genomförs. Du menar att våld är våld och om man accepterar en viss typ av statligt våld måste man acceptera allt våld. Resonemanget är orimligt. Osynliga partiets våld är som det ruttna äpplet. Inga av det förutsättningar som behövs för att jag ska gilla äpplet finns kvar, lika lite som några av de förutsättningar som behövs för att jag ska acceptera våldet finns.
Osynliga partiet må på samma sätt som polisen syssla med olika former av våld, men det betyder inte att båda formerna av våld är lika rättfärdiga.
Ditt resonemang blir också ohållbart i längden. Var drar du gränsen? Är det okej för osynliga partiet att börja döda folk de inte gillar? Är det okej för en grupp människor att sparka dig medvetslös varje gång du lämnar din bostad? Finns det någon typ av våld du inte accepterar?
Alla har vi en gräns som delar våld vi kan acceptera från våld vi inte kan acceptera. De flesta av oss accepterar en viss form av tvång och våld från samhället, under vissa stränga premisser. Du accepterar våld helt utan regler eller skydd för den lilla människan. Du må tycka att det är samma sak, men det är det inte.
Jag förstår precis vad du menar. Problemet är att du bara upprepar samma påstående hela tiden, utan att argumentera för det.
Jag förstår att du anser att politiskt våld är politiskt våld oavsett vem som utför det. Jag har dock framfört argumentet om att detta inte stämmer eftersom de två olika typerna av våld utförs på totalt olika premisser. Statens våld legitimeras av ett digert regelverk och demokratisk kontroll, våld inom direkt aktion legitimeras endast av utförarna själva.
Det är naturligtvis upp till dig om du vill hålla med om denna skillnad eller inte, men skillnaden är ett faktiskt argument mot din framställning som du borde bemöta snarare än bara upprepa tidigare påståenden.
"Bra. Jag hoppas du förståt vad jag säger och håller med om det.
Om inte får du gärna argumentera om varför."
Jag har argumenterat om varför. Flera gånger till och med. Låt mig upprepa min argumentation:
"Grundpoängen är dock att din jämförelse är felaktig eftersom statens våldsmonopol omgärdas av ett stort antal regler vilket gör våldsanvändandet acceptabelt. Dessa regler och kontrollen därutav sker demokratiskt i hela samhället. Osynliga partiets våld följer inga regler och går inte att kontrollera samhälleligt, och är därför djupt odemokratiskt."
Denna skillnad mellan vålden ifråga innebär att även om båda formerna av våld är politiskt våld så skiljer de sig åt så dramatiskt att man mycket väl kan acceptera det ena men förkasta det andra, utan att vara ens en gnutta hycklare.
Till att börja med köper jag inte ditt resonemang om att statens våldsmonopol, skatteuttaget etcetera hur som helst kan klassas som "politiskt våld" .
Men även om det skulle kunna det, så kräver du en exakthet i varje utsaga som är orimlig. Man kan inte i varje given situation börja specificera exakt vad man gillar och inte gillar av en företeelse. Om jag ska uttala mig mot politiskt våld bland utomparlamentariska organisationer är det orimligt att kräva att jag då också måste börja med en bakgrund om vad jag anser vara politiskt våld och sedan går vidare med att kategorisa olika typer av politiskt våld för att först därefter uttala mig om vilket av detta politiska våld som jag gillar eller inte.
Människor tänker förenklat och vi uyttrycker oss förenklat. I de fall specifikationer krävs kan desas framkomma i en diskussion som här. Att kräva att varje möjlig specifikation måste framkomma från början är orimligt. Faktum är att inte ens du själv skulle kunna leva upp till dina så högst ställda krav. Ironiskt nog innebär det att du själv blir en hycklare.
Lustigt va?
Skicka en kommentar