När planerar du attdö?

Om du inte planerat än så kan du börja nu. Själv ska jag dö Mars 2060.
Känns som ett jämnt och bra år, om inte annat.

http://www.okcupid.com/death

Länk och idé rippat från Hankins, se länklista till höger.

Olika värderingar, samma ideologi?

Ibland undrar man. Jag hör många borgare, tex Annie här, prata om hur man måste visa på tydliga skillnader i värderingar gentemot socialdemokraterna. Det är bra, och lite av det jag skrev om här. Men sedan rinner det ut i sanden. För det visar sig ganska snabbt att det inte är några revolutioner som menas. Istället ska man kanske ändra lite i LAS, om det vill sig väl ta bort dem, man värnar också om kollektivavtal, främst lettiska sådana. Et cetera. Ganska tråkigt.

Var är den ideologiska diskussionen? Kollektivtal framdrivna av starka fack ställda mot lagstiftning? Vad hände med den diskussionen? Därom blev intet.

Inte ens skatterna är någon egentlig tvistefråga. Inte ens de (relativt sett) überradikalerna i CUF driver större förändringar än platt skatt och att man ska betala arbetsgivaravgifterna själva (vilket de själva stundtals verkar se som någon sorts frälsning till individen, oklart hur de tänkt där egentligen). Även den ideologiska skillnaden gick i stöpet.

Nej, det är mycket möjligt att det föreligger tydliga värderingsskillnader mellan borgarna och sossarna, men det innebär då att skilda värderingar inte behöver betyda skild ideologi.

De olika parterna kan kalla sig liberaler, socialliberaler eller socialister. Från mitt perspektiv ser jag bara samma gamla gråa socialdemokratiska smältdegel.

Jag vill ha en borgerlig regering!

Eller det vill jag naturligtvis inte. Mest vill jag ha en grön regering. Näst helst vill jag ha en mittenregering, med Mp-C-Fp och kanske Kd. Kd är inte alls lika farliga som folk tror. En del riktigt skumma idéer, men så länge de har marginellt inflytande så kommer det inte fram utan istället fokuserar de på andra saker som bara är bra. Så upplever jag till exempel saken i min stadsdelsnämnd. Där är KD:aren Fredrik Wallén en på det hela taget positiv kraft!

Men hur som helst. Poängen är att jag är för pluralism i styrandet av Sverige. Jag tror det behövs många olika krafter för att demokratin ska behållas levande. Det inkluderar en mångfald av partier, fler än som finns idag, för att bättre företräda olika idéer och intressen och för att ge ett tydligare utslag i valen.

Det inkluderar också en ständig förändring i landets styrelse. Om ett parti sitter i regering för länge har de alltför stora möjlighet att konsolidera sin makt och att "fastna" i makten. Det är verkligen, för mycket länge sedan, vad som hänt i Sverige. Socialdemokraterna har fastnat i maktpositionen. Att makten behålls är viktigare än vad som görs för att behålla makten.

Mitt problem i nuläget är att borgarna agerar precis likadant, fast tvärtom. Målet som överskuggar allt annat är att ta regeringsmakten. Vad som krävs för det är vad borgarna kommer göra, oavsett vad det är.

Det är naturligtvis en mardrömssituation för varje politiskt system. Det finns en lösning, och det är borgerligt maktövertagande. Då skulle borgerligheten kunna återgå till visst ideologiskt sökande. Från maktpositionen skulle man kunna sätta sig ned och fundera över om man verkligen vill ha makten om den innebär samma socialdemokratiska politik som alltid har förts? Min förhoppning är att en del borgerliga väljare svarar "nej" på den frågan, och tar upp den fallna liberala manteln.

På samma sätt kan man nära en förhoppning om att sossarna vid en förlust kan våga ta ett steg tillbaka, begrundat vad de skapat och hur det blivit, och sedan sluta upp med att se på rosenbad som deras egendom. Istället skulle de kunna skapa lite nya folkhemsvisioner, och om inte det lyckas kan man ju alltid hoppas att de självdör. En visionslös socialdemokrati är inget annat än en black om foten om Sverige. PraoMemorianen skriver någorlunda tänkvärt om just visionlösheten i en del av detta inlägg.

Tyvärr så är kanske inte mina förhoppningar jättetroliga att komma i uppfyllelse. Jag tror inte sossarna kommer ha modet (eller kanske inte förståndet) att omdefiniera sig ideologiskt efter bara en valförlust. På samma sätt kommer nog inte borgarna våga "spela ut" efter bara en valvinst. Tvärtom kanske de känner än större press att vinna ett val till.

Av den anledning krävs det kanske två, med otur också tre, mandatperioder med borgerligt styre innan mina förhoppningar ens med lite flyt kan bli verklighet. Det blir ett tungt decennium för svenska folket. Jag tycker inte borgerlighetens politik är så mycket sämre än sossarnas, men borgare som spelar sossar skapar en situation med det sämsta av två världar. Uschfyanimej.

Nej, en stark förhoppning istället för en framtida levande ideologisk diskussion mellan de gråa blocken. I ett politiskt klimat där debatten fokuserar på de grundläggande ideologiska tankarna och teoremen, snarare än hur hög sjukersättningen ska vara, tror jag nämligen (naturligtvis!) att den gröna ideologin är den långsiktiga vinnaren.

Oinspirerade liberaler

Tittar igenom olika CUFares bloggar och inser att minst två personer har publicerat samma inlägg. Nämligen ett pressmeddelande från CUF. Annie Johansson och Magnus Andersson. Annie hade i varje fall den goda smaken att skriva ut att det var ett pressmeddelande. Herr Andersson har å sin sida till och med ändrat innan punktlistan så att det står att han personligen vill snarare än att CUF vill, så att det ska verka som om han själv skrivit det.

Nog för att jag visste att CUF var oinspirerade (jag menar de driver seriöst att det är viktigt att varje individ betalar sin egen arbetsgivaravgift, och tycker det är radikalt med "sänkt skatt" sådär i största allmänhet. Hallå, det är sååå åttital), men jag trodde faktiskt att de kunde skriva egna blogginlägg.

Magnus Andersson kandiderar dessutom till riksdagen. Har någon berättat för honom att han där måste ha djupare engagemang än det krävs för ctrl-c ctrl-v?

----------Uppdatering 08/28----------
Vänligen alla (båda? (Haha, lite självironi där. yeah!)) läsare notera Annies kommentar nedan. Jag trodde faktiskt att det var dem båda som skrivit pressmeddelandet. Egentligen tycker jag väl någonstans att det blir konstigt ändå. Vems pressmeddelande är de egentligen, CUF:s eller Magnus Anderssons? Samtidigt var jag kanske på lite väl dåligt humör vid tillfället. Jag ber därför högtidligen om ursäkt.

Till mitt försvar måste tilläggas att jag inte känner någon CUF:are tillräckligt väl för att "kolla upp fakta" innan. Om någon manad skulle ha vägarna förbi Sthlm så släng iväg ett mejl så kan vi dock arbeta på den saken. Jag säger som de där göteborgska tvillingarna i Baren för evigheter sedan: "Sugeeen?"

Schlager

För att vara relativt straight är jag en feeet schlagerbög. Så här nu med några månaders perspektiv på årets ESC (Eurovision Song Contest, hajar ni väl? skärp er!) så tänkte jag roa mig med att tillbaka på tävlingen. Dels för att det är kul. Dels för att reta alla schlagerhatare som eventuellt läser.

Bästa fem låtarna, i retrospekt:
5. Vanilla Ninja - "Cool Vibes" (Schweiz)
4. Ortal - "Chacun pense a soi" (Frankrike)
3. Elena Paparizou - "My number one" (Grekland)
2. Selma - "If I had your love" (Island)
1. Donna & Joe - "Love" (Irland)

Vanilla Ninja var en favorit under själva finalen, men har haft lite dålig kondition för att räcka hela vägen, och har sålunda fallit ganska långt.

Ortals närmast simplistiska plinkande på både stråkar och jag vet inte vad skapar en paniskt ångestframkallande känsla till denna annars ganska uptempo ballad. Det kanske låter negativt (eh, ja), men det blir bra!

Helena får ursäkta. Som poplåt tycker jag den är fett bra men den passar bättre utanför ESC. Därför inte mer än brons i min personliga sammanställning.

Selma gick inte vidare från semifinalen. Varför vet jag inte, då jag missade den (semin alltså). Men en otroligt stark låt är det hur som helst. En najs powerballad, såsom vi aldrig lämnat det glada åttitalet, fast i mer modern tappning. Braur jobbatur! Fortsättur såur såur bliur detur ESCur Reykavikur 2007ur!

Inte heller Donna & Joe gick vidare från seminfinalen. Efter att ha sett dem i ett "inför"-program så förstår jag varför. Knappast några fullfjädrade artister, och så var det nog sagt om den saken. Men vilken låt! Irländarna kan det här med schlager, och blandat verkligen det bästa från sina schlagerhjärtan med egna inslag. Ren njutning all the way! Dessutom förtjänade Irerna faktiskt fet cred för att Våga Vägra Ballad-linjen segrat för en gångs skull. Nu när en europeisk schlagerbefolkning som inte vet sitt eget bästa skjutit hela den rörelsen i sank får vi dock se fram emot (eller hur...) tre låååångsamma minuter från Irland nästa år.

Två favoriter från finalkvällen visade sig vara misslyckade. Zdob si zdub med sin "Boonika bate doba" (Ja, jag var tvungen att fetkolla stavningen) från Moldavien var mitt stora hopp under finalkvällen. Så här i efterhand när inte mormor kan synas i tvrutan blir låten genast lite svagare. Men plus ändå för Red Hot Chili Peppers-rippoffen. Mer Red Hot i ESC!

Även Greenjollys "Razom nas bahato, nas nye podo" (o messa inte om stavning, jag har inget kyrilliskt skrivbord) från värdnationen (Ukraina! Försök hänga med...) har sjunkit lite i status. Egentligen är det ju bara en politisk produktion framställd av Ukrainas svar på Petter och Roger Pontare (i samma person!). Men stort plus för försöket att vara "inne". Vid tiden för finalen var Ukraina "inne" vad de än hade för sig, så länge det var orange och DN påstod att det var demokratiskt, så då gick det an. Nyförti'n är det mer svårsålt.

Till sist, bästa låtarna från 2004: (Spoiler: Bra år för små bortglömda balkanländer, för ännu mindre önationer och för en framtida gayikon)
5. Tose Proeski - "Life" (Makedonien). Detta är seriöst en låt i sjuåttondelarstakt. Helt omöjligt att stampa takten till, men schöööön!
4. Julie & Ludwig - "On again... Off again" (Malta). Inte bara för att gussen såg ut som Mariah Carey gjorde när hon var heeet. Dessutom har hon en operasångare vid sidan om sig. Sockersöt låt som växt över det dryga året som gått.
3. Lisa Andreas - "Stronger every minute" (Cypern). Underbar låt, med en extra knorr i refrängtempot. Låten blir absolut stronger every minute. (Okej, expressennivå där, förlåt).
2. Anjeza Shahini - "The image of you" (Albanien). Mycket fräsig låt, med ett annorlunda (och lyckat) försök på crescendo utan den obligatoriska oktavhöjningen i slutet. Om låtarna skulle fått poäng efter storleken på sångerskornas ögonbryn skulle unga Anjeza vinna stort.
1. Ruslana - "Wild dances" (Ukraina). Behöver egentligen inte skriva så
mycket mer. Ständigt överlyckliga Ruslana liasom bara gjorde't!

Svenne-tjompert

Jag har besök av costa ricaner. Det föranleder besök på ställen där jag inte vanligtvis hänger. Typ museer. Typ La Isla.

La Isla är ett av inte överdrivet många ställen i stan som får mig att känna mig som en riktig Svenne Banan. Seriöst. Man kommer dit o så står alla typ o dansar salsa y merengue y cha cha cha såsom de aldrig gjort nåt annat. När nån stöter in i en hör man ett "disculpe" snarare än "ursäkta". Vi har antagligen Schengen att tacka för att det inte krävs pass för attkomma in. Dock finns ingen duty-free, vilket är en miss.

Men egentligen. Svenne Banan eller inte, man får gå på det gamla uttrycket "justa bananer". Eller "bananos justos", som vi säger på La Isla. Det ärfett soft, är andemeningen.

Bloggigt navelskådande

Detta inlägg tänkte jag inte alls vara analyserande, djup eller insiktsfull på något sätt (varför hör jag en röst som säger "som om du nånsin är det"?). Detta inlägg tänkte jag bara ägna åt att påpeka en ny feature på denna blog. Flickr-bilder ligger nu uppe till höger. Alltid de fem senaste bilderna jag laddat upp. En feature som jag rippat helt från big Z, men jag gillar den.

Notera också att jag lagt upp många bilder på en gång, fler än de som syns till höger, så gå gärna in o kolla. Klicka bara på en av bilderna så kommer du till flickr-sidan och kan navigera dig vidare, t.ex. genom den "photostream" som du ser direkt när du klickat.Jaja, du är intelligent (eller nåt) och figurerar säkert ut det.

Cheers mate, cheers!

Är man för EU är man för protektionism

Herr Federley skriver här om EU:s senaste snedsteg, där man höjer murarna mot omvärlden ytterligare. Federley lyckas dock med konststycket att klaga på ett EU-förslag i ett helt inlägg, utan att någonstans kommer till insikten om att det är EU som är problemet.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst EU-anhängares klagomål på beslut inom EU. Hela tiden, klaga klaga klaga. Men vad är lösningen? Federleys lösning är "skrota kvoterna". Eh, ja Fredrick. Bra tänkt. Men om EU varit inne på den där frihandelslösningen så hade det nog redan hänt. Faktum är att dessa EU-anhängares klagomål med nödvändighet slutar just som tomma klagomål. Mycket sällan lyckas dessa politiker genomföra någon faktiskt förändring inom EU. Mer ofta handlar det bara om att klaga lite, för att visa att man är emot det. Men man accepterar problemet, eftersom EU är en helig ko som man måste omhulda.

Problemet, vilket Fredrick inte tycks inse, är inte att EU helt enkelt missat möjligheten att skrota kvoterna. Problemet är att EU helt enkelt inte VILL skrota kvoterna. EU är ingen frihandelsorganisation. EU är tvärtom en organisation som ständigt arbetar för att höja murarna mot omvärlden. Det ska vara svårare att komma hit och svårare att sälja saker hit.

Så, Fredrick. Det enda sätt att få bort dessa helt onödiga tullmurar är helt enkelt att lämna EU. Det är ingen katastrof, vi kan behålla frihandeln med EU. Vad vi vinner är dock en friare handel med övriga världen. Utan EU kan vi själva bestämma nivå av frihet. Bra va?

Jag håller med Fredrick om att vi ska skrota kvoterna. Men då måste vi också skrota EU.

Sluta mendelenka!

Hetazeta som du kan läsa här refererar i ett inlägg till en bok skriven av Stephan Mendel-Enk. Inlägget i sig är alltför djuplodande för att jag ska kunna ta in innehållet, så det är inte därför jag bloggar. Istället har jag en gås att plocka med denna Mendel-Enk.

Utan att ens gå in på själva namnet (don't go there girlfriend!), som liasom personifierar hela personligheten (oh no you didn't!), så kan vi konstatera att karln är höjden av vänsterpretto.

Överallt där det finns en lagom radikal vänsterinriktad PK-åsikt att framför så är han där (Stephan! Mendel-Enk-signalen! Till Mendel-Enk-mobilen!).

Och vad han egentligen vill? Jag vet inte. Seriöst! Jag försöker läsa hans texter i Metro eller lyssna på honom där han dyker upp. Men jag får aldrig reda på vad han vill. Förr eller senare, en bit in texten eller anförandet eller vad det för tillfället är han har rykt ut för att göra, är det inser man nämligen att man får sig till livs är en verklighetsbeskrivning och problematisering överdrivet ad nauseum, alternativt ensorgligt intetsägande svada av allmänt hållna politiska vänsterkorrektheter.

Exempel. Ett intressant perspektiv av elitidrottande är utövares och ledares (inte sällan ickebefintliga) insikter om hur en verklighetsuppfattning inom sporten påverkar verklighetsuppfattning utanför sporten. Jag tycker faktiskt det är intressant. Mendel-Enk tycker också det är intressant, uppenbarligen. För han har skrivit en lång artikel om det här. Självfallet inleds artikeln med en radikalitet ämnad att provocera:

"Den dominerande manligheten är
en våldsideologi och en kollektiv sinnessjukdom. Stephan Mendel-Enk går i närkamp med den svenske mannen – och alla andra män. Ingen kommer undan. "

Bortsett från att det antagligen inte är han själv som skrivit den så är det symptomatiskt. Dessutom är den extremt fånig, med den hollywoodinspirerade sista meningen, att man lite skäms över att läsa det.

Sedan går artikeln över i att argumentera för sin sak. Då får vi nämligen läsa en hel hög svamlande och osammanhängande meningar från Johan Mjällby och Håkan Mild, (dåvarande) landslagsspelare i fotboll. Citaten varvas med oklara kopplingar till tidigare Mendel-Enk-artiklar om huliganer.

Efter att ha läst en stund, så blir jag bara så trött. Ska man jämföra idrottens verklighetsuppfattning med alla andras verklighetsuppfattning så måste man ju se främst på i vilken mån (och hur) de påverkar varandra. Bara det faktum att två fotbollspelare försöker uttrycka sina känslor för vad som pågår på en fotbollsplan i termer som vanliga människor kan förstå ger inte av sig själv att de styrs av en våldsideologi. Då är det faktiskt mer intressant att de väljer just våldstermer i sitt sätt att förklara det, då de antar att det låter bra i intervjun.

Men nu har Mendel-Enk en poäng att bevisa, då finns det ingen anledning att hålla i hästarna. Full fart framåt, är bästa medicinen, även om det blir lite utspätt.

I en Metro-kolumn talar han om en nyordning i världssamfundet. Baserat på att Japan spelat lika mot Brasilien i förVM i fotboll. Sexigt, kanske, men knappast särskilt seriöst.

Egentligen är han inte ens provocerande. Sällan blir jag upprörd, ledsen eller sur av till exempel hans Metro-kolumner. Vad som däremot är jävligt provocerande är idén om Mendel-Enk. Bara det faktum att han åker runt som en PK Jan Guillou och fejkar radikalitet och nytänkande är nog för en beef med mig.

Själva idén om Mendel-Enk har snabbt, åtminstone vad mig anbelangar, blivit större än själva personen Mendel-Enk. Han är egentligen helt oviktig i sammanhanget. Idén Mendel-Enk är däremot jävligt spännande, och förtjänar faktiskt ett helt eget uttryck (notera här hur vi sakta närmar oss min hobbylingvistiska sida).

Problemet är att jag inte finner någon bra exakt definition på "att mendelenka". Han är ju faktiskt mycket svår att definiera, vilket också blir en del i uttrycket.

"Att mendelenka", sålunda:
-Tänk odefinierbar vänster.
-Tänk hårda försök att vara radikal, utan att vara nytänkande
-Tänk SSU, fast med åtminstone viss stake.

Med den något flytande definitionen lämnar jag ordet därhän att formas till en mer önskvärd tydlighet i det som brukar betecknas "folkmun". Att folkmun aldrig kommer höra talas om ordet, än mindre bry sig om det, lämnar vi till eftertankens skräphög. Den insikten kommer trivas där, med all världens mendelenkska utspel som närmaste grannar.

-------------------------------

Tillägg. Jag påmindes om en Mendel-Enksk (inte mendelenksk) kolumn jag faktiskt gillade. Här låter han bli att dra slutsatser om hela världens tillstånd utefter enskilda fotbollsmatcher, utan analyserar en händelse utefter vad den är, och vad den betyder för just de inblandade människorna. Här komma SME:s analytiska förmåga till sin rätt. Fetcredd för det och en förhoppning om att han fortsätter på det spåret även i framtiden.

Hässelby, inte riktigt kakelkung ännu

Tydligen tog jag mig vatten över huvudet när jag skrev om förorts-SM här. Enligt Calle så hade ABC-nyheterna fel när de påstod att H-by vunnit förorts-SM. Enligt utsago vann Hässelby "bara" förorts-DM, dvs semifinalen där Stockholmsförorterna Hässelby, Husby och Alby ställdes mot varandra. Först i nästa nummer av Gringo kommer Hässelby ställas mot segrarna i Göteborg (Biskopsgården) respektive Malmö (Lindängen).

Men det blir nog bara en formalitet. Som jag skrev i första inlägget så ser jag ändå Alby som största konkurrenten. I kampen mot Danska nazister och Västkustska proletärer så kan inte gärna Hässelby förlora.

Bensinpriset

Bara ett kort inlägg för att kommentera bensinpriset.

Det finns i princip två utgångspunkter i diskussionen om bensinpriset. Antingen ser man att bensinen är en icke förnyelsebar naturresurs som förr eller senare kommer behöva bytas bort mot ett annat alternativ, eller såser man inte det (att inte bry sig om det räknas in här).

Om man då tar till sig detta faktum så kan man välja att göra på två sätt. Antingen agerar man nu, för att göra en omställning mer utdragen och därför mer hanterbar för alla inblandade, eller så sticker man huvudet i sanden, hoppas på det bästa och får ta en större smäll vid ett senare tillfälle.

Jag är förbannat stolt över att Mp väljer att gå i bräschen för den första, realistiska, linjen. Vi måste börja omställningen nu, inte senare. Detta inte bara för problemen som kommer senare, utan också för attbensinutsläppen skapar problem idag.

Ett högt bensinpris fungerar. Det rapporteras mest hela tiden om nya "rekordnivåer" i medierna, men så märker man också ofta i samma rapporter att de intervjuande personerna faktiskt har förändrat sina bilvanor. Enseger, om än liten och otillräcklig.

Låt oss nu gå vidare. Ett högt bensinpris är bara ett första steg. Mp har redan gått vidare, med att genomdriva alternativa bränslen på landets (bensin)mackar till exempel. En marknad skapas också bland annat genom att det offentliga ska köpa mer miljövänligt i sin upphandling. Det skapas en marknad, som gör att det produceras bilar (titta bara på bilreklamen!), som gör att det skapas en tillgång. Helt enkelt bra exempel på ett parti som är medvetet om hur marknadskrafterna fungerar, och skapar styrmedelsom effektivt hanterar dessa!

Det är som jag alltid har sagt, Mp förenar en förståelse för hur marknadsekonomin fungerar, med en insikt och ett engagemang om ett långsiktigt hållbart samhälle. Det blir inte bättre än så.

Jag -reaktionär

Och då menar jag naturligtvis reaktionär i betydelsen "en som reagerar". Nej okej, det kanske inte går att använda ordet i den betydelsen. Men faktum är att du inte kan stoppa mig och "reaktionär" är det närmaste man kommer ett eget ord på konceptet. Reagerare låter ju drittefult. Reagör är eventuellt ett alternativ.

Nå, hur som helst. Jag är en som reagerar. Jag försöker hålla antalet reaktionsbloggar nere, men ibland är det svårt. Speciellt nu när jag läst typ femtielva inlägg av Maryam Yazdanfar som jag missat när mitt internet låg nere. Jag missade en hel del inlägg av folk som jag har som aktiva länkar i en bloglista i min Mozilla Firefox. Inte fan orkade jag leta upp dessas adresser så att säga "manuellt", utan då lät jag dem bero. Men nu när jag har dem lätt tillgängliga så är det kul att gå igenom det man missat. Jag gillar att läsa bloggar från politiker från andra partier. Jag
har en hög centerpartister, liberaler och sossar på listan (förutom då gröningar). Maryam har jag skällt på tidigare, så det känns lite elakt att hoppa på'na igen. Men å andra sidan är det la en komplimang, dels att inte vara sossig i bemärkelsen tråkig, dels att vara tillräcklig sossig för att
stundtals göra en gröning som jag riktigt förbannad. Ta det som en komplimang.

Jag upptäckte förresten att jag träffat Maryam, antagligen. Här skriver hon om en debattboxning, där även jag deltog. Hon gjorde, enligt henne själv i varje fall, inte så bra ifrån säg (själv var jag inte direkt på topp heller, mot Henrik von Sydow (m) om EU). Hur som helst så minns jag att hon, och någon annan, var så tydligt starstruck av att möta Dogge (som naturligtvis reffade). Det är fetcred i min bok, om nån nu läser den.

Nå, det var nog smörande för den här gången. För mest blir jag upprörd av Maryams bloggande de senaste veckorna. Till exempel skriver hon här att "SSU är den mest radikala kraften i Sverige i pådrivandet av en human flyktingpolitik." Jaha, det var för mig en nyhet. Vad föranleder detta? Jo. Tydligen har SSU (äntligen!) kommit ut för att kräva en generell flyktingamnesti. Tydligen kvalificerar man sig som "mest radikal" i landet genom att sent omsider bestämma sig för att kräva något som samtliga riksdagspartier (förutom S och M då) samt till exempel Sveriges Kristna Råd krävt länge. Skönt att sosseungdomen inte lever med skygglappar, dethade varit fruktansvärt enerverande. (<-- ironi)

Men det mest störande är att det antagligen inte betyder ett skit att SSU ändrat sig i frågan. Det behövs inte mycket för att faktiskt få en generellt flyktingamnesti. Det enda som hade krävts är egentligen att SSU hade haft minimalt med inflytande på moderpartiet. Om SSU kunde gå sitt eget moderparti på att gå med på en generell flyktingamnesti så blir det också en flyktingamnesti. Faktum är att det inte ens krävs att de får med sig moderpartiet. Det räcker med att en femtedel av s-riksdagsgruppen visar lite civilkurage och röstar med den humana alliansen (mp-fp-kd-c-v) så blir det också en flyktingamnesti.

Men det lär inte hända. För SSU är bara radikala i teorin. Att faktiskt påverka gör man bara på låtsas fram tills att man blir statsråd. Och även då kan man låtsas, om man vill. Huvudsaken är att man blir statsråd. Ellergeneraldirektör, det är lite som man vill.

Nej förlåt, jag är bara bitter. Tillbaka till ämnet. Flyktingamnesti. Jo! Det troliga är alltså att SSU:s beslut får noll värde i realiteten. Istället får vi väl sätta vårt hopp till att Mp driver igenom det som ett krav i regeringssamverkan.

Oftast är det dock ganska glädjande att veta att inflytandet i nuläget är intet. Exempelvis när man läser detta. Arbetsmarknadspolitiskt är det jobbigast att läsa sossarna. Det är f.ö. lika jobbigt att läsa borgerliga arbetsmarknadspolitikers teorier, men det är för att de i nio fall av tio är sossar de också, fast är mycket sämre på att vara sossar. Nåja. Hur som helst så har Maryam och hennes posse diskuterat hur man ska kunna få befolkningen att jobba mer. Iofs så diskuterar man att det kanske sliter ut befolkningen i större utsträckning, om man jobbar mer. Men några slutsatser av denna insikt dras ju inte. Denna ökade förslitning är något man får ta, då man måste lösa"problemet" med att vi jobbar allt mindre.

Min egen problemformulering är för övrigt precis tvärtom. För att lösa arbetsmarknadsproblemet på sikt måste varje individ jobba mindre, bara så kan befolkning på det stora hela jobba mer! Med en allt större efterfrågan på arbetstillfällen, men ett allt mindre utbud, måste vi dela på jobben. Det är för mig uppenbart. Därför blir Maryams lösning (egentligen är det en kompis mammas lösning, men Maryam tjålar idén, efter att ha creddat originaltänkaren) att införa en helt ny form av flexibel pensionsålder, desto mer förvånande. För så flexibel är den egentligen inte, för idén gårnämligen ut på 40 års arbetstvång.

Yes! Det är dagsens sanning. Här går jag och efterlyser lite sossevisioner, och jag får mina böner besvarade! Och inte bara en vision.En riktigt god socialistvision á la 1984!

Det handlar helt enkelt om att man inte får gå i pension förrns man har jobbat 40 år. Maryam skriver: "Det innebär att kompis Ullis som började arbeta direkt efter sin omvårdnadsutbildning får gå i pension när hon är 60, samtidigt som mina överutbildade akademikerpolare som kommer ut iarbetslivet när de är 30 får jobba tills de är 70."

På något sätt är det inte oväntat. Vad annars kan en sosse tycka än att alla naturligtvis borde arbeta lika många år. Exakt. Oavsett vad man gör, varför man gör det eller hur man gör det. Bara det är exakt lika mängd mätt genom en godtyckligt vald måttstock (i detta fall, år. Kunde lika gärna ha varit minuter eller antal kilo man burit på ryggen). Hela paketet ska gärna införlivas genom förbud och tvång. Helt sonika ett gott stycke demokratisk socialism, där "demokratisk" har ungefär lika mycket ordagrannbetydelse som "jätte" i "jätteliten" eller "skit" i "skitgott".

På ett annat sätt är förslaget inte heller oväntat, för det får ju ingen praktisk betydelse för sossarna själva. Om de skulle behöva lämna sin statsrådspost finns alltid ett chefsjobb på AMS eller något annat atttillgå. 40 år i det allmänna(s) tjänst, inga problem!

Jag har inte ens nån vettig avslutning på det här galla-inlägget. Jag slutar helt enkelt här.

Köpta blattar

Ewa Samuelsson (kd) har tydligen i Sthlms (såklart!) kommunfullmäktige uttalat sig om att blattarna i Mp, V och S är "köpta", dvs att de lockats med jobb, pengar och makt.

Då inställer sig två frågor hos mig:
1. Vad är det för dum jävla blatte som försöker tillskansa sig makt och/eller pengar genom att bli "köpt" av V och Mp? Mp är Sveriges (i flera olika bemärkelser) minsta parti och har (oavsett vad DN påstår) varken makt eller pengar. V å sin sida är explicit ointresserade av makt, eftersom de har noll chans att få nån, eventuellt att man har lite pengar över eftersom man väl enligt nya vänsterna ska dela med sig av sina inkomster. Eller nåt.

2. Vad är det för dum jävla svenne som gått till sossarna UTAN att ha blivit "köpt"? Poängen med vara med i sossarna är ju att tillskansa sig makt och pengar, några politiska visioner eller ens ett försök tillideologi finns ju inte längre, om det någonsin funnits.

165, ända in i kaklet

Ryktet har nått mig att Hässelby tog hem förorts-SM. Tydligen efter en tuff fajt mot Alby i finalen. Helt rätt.

Det var lite som Kajsa Bergqvists guld i friidrottsVM (som just nu verkar väldigt avlägset och oviktigt). Visst trodde man på guld, men man vågade ändå inte hoppas. Stockholmskonkurrenten Husby kändes aldrig som ett hot. Med eventuellt undantag av Rosengård kändes inte heller skåningarna som nåt att ta på allvar. Och seriöst, apropå Rosengård en förort som ger tillräcklig stöd och kraft för att skapa en riktigt bra fotbollspelare är det ju nåt skumt med. En riktig förort, typ Hässelby, får på sin höjd producera halvtaskiga friidrottare (läs: Henrik Dagård och Staffan Strand). Alla lysande fotbollspelare från Brommapojkarna (typ eeeh, hanvadhannuheter. Vänta. Eeehm. Äh, du vet) räknas inte, då Grimsta faktiskt inte är en del av Hässelby, utan snarare Vällingby.

Göteborgsförorterna å sin sida (baksidan) var ju utslagna från början, vad mig anbelangar. Som en äkta nolåtta är Ekerö det längsta västerut jag ens varit. Ärligt.

Alby däremot kändes som en tuff konkurrent. Bara det faktum att man på torget har "tio budord" varav ett är typ "man skär inte upp sina kompisar med kniv" säger ju en hel del om vad som förväntas av albykidsen. Däremot är det oklart om "Baren"-gästspelet är en fördel eller en nackdel. Ur perspektivet "it's a hard knock life" är det naturligtvis en fet nackdel. Å andra sidan får man, ur samma perspektiv, ge cred åt att Barendeltagarna naturligtvis blev rånade med detsamma. Dessutom måste man ju se det från perspektivet av förorten vs innerstan. Innerstaden har länge levt på devisen "divide and conquer" genom att spela ut olika förorter mot varandra. Därför är det bra att ge fet streetcred åt Alby när de tjålar hela Aschbergsevenemanget från Gamla Stan. Med allt detta i åtanke känns det starkt av Hby-folket att ta hem segern.

Splittringen har som sagt länge gjort innerstaden till den självklara mötespunkten i Stockholm. Nu är splittringen till ända. Kungen är utsedd. Nu gäller det för alla förorter att samlas bakom Hässelbyflaggen och enasmot innerstaden. Giganternas kamp. Nisses mot Spy bar. The heat is on.