Under bilden står det: "Palestinier bränner Danmarks flagga under en protestdemonstration i Gaza."
Finn ett fel...
tisdag, januari 31, 2006
City och geografin
Från Stockholm City, 31/1 -06
Under bilden står det: "Palestinier bränner Danmarks flagga under en protestdemonstration i Gaza."
Finn ett fel...
Under bilden står det: "Palestinier bränner Danmarks flagga under en protestdemonstration i Gaza."
Finn ett fel...
måndag, januari 30, 2006
Uppblå(s)t
Helgens stora fight, som jag skrivit kort om här. Blev verkligen ett spektakel till mediehändelse.
Det har gått både ett och två varv i tidningarna. Så kommer det nog fortsätta en liten stund, tills folk tröttnar.
Vad som faktiskt har hänt kommer vi antagligen aldrig få reda på. Att det med tiden blir Anna Sjödins version som kommer få genomslag behöver vi dock inte betvivla. Det är ju hon, inte dörrvakten, som kommer träffa och tala med och inför tusentals människor bara inom det närmaste året. Ser vi framför oss den vanliga S-karriären, där Sjödin har en bra chans av att fortsätta vara försörjd av politiskt arbete resten av livet, förstår vi att det alltid kommer heta att Sjödin blev oprovocerat överfallen, oavsett vad som faktiskt hände.
Vad som faktiskt hände, förresten, var väl det gamla vanliga. Två eller flera personer varav minst en alltför överförfriskad, provocerar varandra till den gräns då någon skitsak blir årets hittills största medieskandal. Att anta att Anna Sjödin skulle vara helt oskyldig är precis lika idiotiskt som att anta att allt var hennes fel.
Det riktigt intressanta är hur man agerat runtomkring händelsen. Främst tänker jag på SSU:s pressekreterare (som f.ö. heter Peter Skeppström). Tre uttalanden kittlar mitt sinne.
Först och främst hans tvärsäkra uttalanden på att han "ju var där" och att man därför ska köpa hans syn på vad som hände rakt av. På samma sätt dementerar han Sjödins påstådda uttalanden genom att säga "hon skulle aldrig säga så" och (håll i er nu) "hon har ett språkbruk jag känner igen"...
Jag har full förståelse för att man kör på linjen att blåneka, men kunde man inte ha valt mer trovärdiga uttalanden? Att någon människa skulle vara en sådan maskin att man aldrig någonsin skulle släppa ord som "pittkuk" (eller något på samma grövhetsnivå) över sina läppar ser jag som djupt otroligt.
Nummer två på underliga uttalanden är hans egna uttalande om att krögaren skulle blivit "orolig" av att Skeppström förklarat att det skulle "komma ut" (exakt citat saknar jag för tillfället). Det är inte svårt att tänka sig ett sådant hot mot krögaren, som någon sorts hämnd. Svårare har jag att förstå vad Skeppström tänkte när han sa det.
Nummer tre och kanske viktigast är förstås att Skeppström sagt att han skulle ta upp frågan med Thomas Bodström. Uttalandet sedan att han menat det som att han skulle ta upp det i förbifarten typ bara sådär i största allmänhet är inte bara helt utan trovärdighet, det är rent av lustigt!
Jag antar att man nu haft Skeppström att slå upp "ministerstyre" i ordboken. Obekräftade rykten säger också att Skeppström och Ibrahim Baylan ska på konferens i ämnet i vår. Nåja...
Man skulle kunna säga att tron på sig själva som untouchables är gemensamt för alla ungdomspolitiker. Jag tror inte det. Jag tror det handlar om SSU. SSU är inte Sveriges viktigaste ungdomsförbund, men att sitta i SSU-toppen innebär att man i framtiden på ett eller annat sätt kommer vara en viktig del av denna stats styrelse. Det vet SSU:arna.
Uppblåst, högfärdig, pompös. Kalla det vad ni vill. Bråket på Crazy Horse blir inte nålen som sticker hål på ballongen, men i varje fall en strålkastare riktad delvis åt rätt håll.
Det har gått både ett och två varv i tidningarna. Så kommer det nog fortsätta en liten stund, tills folk tröttnar.
Vad som faktiskt har hänt kommer vi antagligen aldrig få reda på. Att det med tiden blir Anna Sjödins version som kommer få genomslag behöver vi dock inte betvivla. Det är ju hon, inte dörrvakten, som kommer träffa och tala med och inför tusentals människor bara inom det närmaste året. Ser vi framför oss den vanliga S-karriären, där Sjödin har en bra chans av att fortsätta vara försörjd av politiskt arbete resten av livet, förstår vi att det alltid kommer heta att Sjödin blev oprovocerat överfallen, oavsett vad som faktiskt hände.
Vad som faktiskt hände, förresten, var väl det gamla vanliga. Två eller flera personer varav minst en alltför överförfriskad, provocerar varandra till den gräns då någon skitsak blir årets hittills största medieskandal. Att anta att Anna Sjödin skulle vara helt oskyldig är precis lika idiotiskt som att anta att allt var hennes fel.
Det riktigt intressanta är hur man agerat runtomkring händelsen. Främst tänker jag på SSU:s pressekreterare (som f.ö. heter Peter Skeppström). Tre uttalanden kittlar mitt sinne.
Först och främst hans tvärsäkra uttalanden på att han "ju var där" och att man därför ska köpa hans syn på vad som hände rakt av. På samma sätt dementerar han Sjödins påstådda uttalanden genom att säga "hon skulle aldrig säga så" och (håll i er nu) "hon har ett språkbruk jag känner igen"...
Jag har full förståelse för att man kör på linjen att blåneka, men kunde man inte ha valt mer trovärdiga uttalanden? Att någon människa skulle vara en sådan maskin att man aldrig någonsin skulle släppa ord som "pittkuk" (eller något på samma grövhetsnivå) över sina läppar ser jag som djupt otroligt.
Nummer två på underliga uttalanden är hans egna uttalande om att krögaren skulle blivit "orolig" av att Skeppström förklarat att det skulle "komma ut" (exakt citat saknar jag för tillfället). Det är inte svårt att tänka sig ett sådant hot mot krögaren, som någon sorts hämnd. Svårare har jag att förstå vad Skeppström tänkte när han sa det.
Nummer tre och kanske viktigast är förstås att Skeppström sagt att han skulle ta upp frågan med Thomas Bodström. Uttalandet sedan att han menat det som att han skulle ta upp det i förbifarten typ bara sådär i största allmänhet är inte bara helt utan trovärdighet, det är rent av lustigt!
Jag antar att man nu haft Skeppström att slå upp "ministerstyre" i ordboken. Obekräftade rykten säger också att Skeppström och Ibrahim Baylan ska på konferens i ämnet i vår. Nåja...
Man skulle kunna säga att tron på sig själva som untouchables är gemensamt för alla ungdomspolitiker. Jag tror inte det. Jag tror det handlar om SSU. SSU är inte Sveriges viktigaste ungdomsförbund, men att sitta i SSU-toppen innebär att man i framtiden på ett eller annat sätt kommer vara en viktig del av denna stats styrelse. Det vet SSU:arna.
Uppblåst, högfärdig, pompös. Kalla det vad ni vill. Bråket på Crazy Horse blir inte nålen som sticker hål på ballongen, men i varje fall en strålkastare riktad delvis åt rätt håll.
söndag, januari 29, 2006
Unga utan inflytande, del två
Del ett i något som inte var tänkt att bli en serie hittar ni här.
Jag surfar in på SSU:s hemsida, med anledning av nyheten att Anna Sjödin gripits för våld mot tjänsteman. Ord står mot ord. SSU-vittnen mot vakterna.
SSU:s pressekreterare säger efter att ha bedyrat Annas oskuld:
Eller hur var det nu?
Nåja. Väl inne på SSU.se möts jag av något annat. Anna är glad. Det talas nämligen om en SSU-seger! SSU har efter, som man skriver, "stort arbete från SSU:s sida" faktiskt drivit igenom något gentemot moderpartiet på kongressen.
Jo, det verkar faktiskt ha varit fråga om "stort" arbete. Man säger sig ha kampanjat internt, likväl som externt. Men, som det också står i SSU:s hyllningsartikel till sig själva: "Trots det fanns en höjning inte med i det liggande förslaget från partistyrelsen"
Men man tillägger, högfärdig så man nästan spricker: "men vi vann omröstningen"
Well. Grattis Anna Sjödin och grattis SSU! En hundralapp mer i månad till alla gymnasister. Det är i tider som dessa som man verkligen förstår varför SSU finns till!
UPPDATERING 15:28
I kriget om vem som har minst trovärdighet får SSU:s (antagligen onyktre) pressekreterare hård konkurrens av Sveriges minst trovärdiga tidning. Inte helt oväntat är deras version lite smaskigare.
Jag surfar in på SSU:s hemsida, med anledning av nyheten att Anna Sjödin gripits för våld mot tjänsteman. Ord står mot ord. SSU-vittnen mot vakterna.
SSU:s pressekreterare säger efter att ha bedyrat Annas oskuld:
"Det kan jag gå i god för eftersom jag bevittnade hela händelseförloppet"Va skönt. För är det någon man kan ha fullt förtroende för i den här världen, som man kan lite på inte friserar verkligheten för att det ska passa sina egna intressen, så måste det vara SSU:s pressekreterare.
Eller hur var det nu?
Nåja. Väl inne på SSU.se möts jag av något annat. Anna är glad. Det talas nämligen om en SSU-seger! SSU har efter, som man skriver, "stort arbete från SSU:s sida" faktiskt drivit igenom något gentemot moderpartiet på kongressen.
Jo, det verkar faktiskt ha varit fråga om "stort" arbete. Man säger sig ha kampanjat internt, likväl som externt. Men, som det också står i SSU:s hyllningsartikel till sig själva: "Trots det fanns en höjning inte med i det liggande förslaget från partistyrelsen"
Men man tillägger, högfärdig så man nästan spricker: "men vi vann omröstningen"
Well. Grattis Anna Sjödin och grattis SSU! En hundralapp mer i månad till alla gymnasister. Det är i tider som dessa som man verkligen förstår varför SSU finns till!
UPPDATERING 15:28
I kriget om vem som har minst trovärdighet får SSU:s (antagligen onyktre) pressekreterare hård konkurrens av Sveriges minst trovärdiga tidning. Inte helt oväntat är deras version lite smaskigare.
torsdag, januari 26, 2006
Länsstyrelsen visar civilkurage
Som ni kanske minns har jag tidigare skrivit om hur man planerar att dra en motorväg, förbifart Stockholm, rakt igenom Grimsta naturreservat. Mitt tidigare inlägg, från september förra året, kan ni läsa här.
Nu kommer uppföljningen. Länsstyrelsen lägger nämligen i sin rekommendation till vägverket sitt stöd på alternativförbifarten, "diagonal ulvsunda".
Anledningen är i kort att förbifart stockholm riskerar det kulturhistoriska "helt unik" Lovön (med Drottningholm som är upptaget på UNESCO:s världsarvslista), samt att vattentäkten mälaren riskeras.
Länsstyrelsens kritik är svidande. Förutom att man på flera A4 redogör för de skador som Förbifart Stockholm innebär på natur- och kulturområdena Järvafältet och Lovö nämns också att Vällingby (riksintresse), Kaananbadet och Hässelby Slott (planerat byggnadsminne) riskeras.
Om Grimsta skriver man att Förbifart Stockholm innebär "stora fysiska ingrepp och betydande bullerstörningar", men konstaterar också att reservatsbestämmelserna tillåter detta. Detta beror helt enkelt på att förbifarten planerades när reservatet tillkom.
Efter det, i ett avsnitt med rubriken "Projektets inverkan på
riksintresseområdet Mälaren med öar och strandområden" konstaterar man att Förbifart Stockholm inte bara innebär en 600 meter lång bro över Lambarfjärden, utan också att den sexfiliga motorvägen ska gå i öppet läge både en bit in på Grimstasidan likväl som 900 meter in på Lovön.
Totalt alltså en och en halv kilometer sexfilig inte nedgrävd motorväg. Draget inte på redan exploaterad mark, utan rakt genom ett naturreservat och ett världsarvsområde.
Det är inte utan att det blir en lätt ironisk touch, när länsstyrelsen på sitt torra byråkratspråk konstaterar:
Läs om länsstyrelsens ställningstagande här.
Nu kommer uppföljningen. Länsstyrelsen lägger nämligen i sin rekommendation till vägverket sitt stöd på alternativförbifarten, "diagonal ulvsunda".
Anledningen är i kort att förbifart stockholm riskerar det kulturhistoriska "helt unik" Lovön (med Drottningholm som är upptaget på UNESCO:s världsarvslista), samt att vattentäkten mälaren riskeras.
Länsstyrelsens kritik är svidande. Förutom att man på flera A4 redogör för de skador som Förbifart Stockholm innebär på natur- och kulturområdena Järvafältet och Lovö nämns också att Vällingby (riksintresse), Kaananbadet och Hässelby Slott (planerat byggnadsminne) riskeras.
Om Grimsta skriver man att Förbifart Stockholm innebär "stora fysiska ingrepp och betydande bullerstörningar", men konstaterar också att reservatsbestämmelserna tillåter detta. Detta beror helt enkelt på att förbifarten planerades när reservatet tillkom.
Efter det, i ett avsnitt med rubriken "Projektets inverkan på
riksintresseområdet Mälaren med öar och strandområden" konstaterar man att Förbifart Stockholm inte bara innebär en 600 meter lång bro över Lambarfjärden, utan också att den sexfiliga motorvägen ska gå i öppet läge både en bit in på Grimstasidan likväl som 900 meter in på Lovön.
Totalt alltså en och en halv kilometer sexfilig inte nedgrävd motorväg. Draget inte på redan exploaterad mark, utan rakt genom ett naturreservat och ett världsarvsområde.
Det är inte utan att det blir en lätt ironisk touch, när länsstyrelsen på sitt torra byråkratspråk konstaterar:
"Bron skulle som byggnadsverk helt dominera området; Fokus skulle förskjutas från de opåverkade utmarksstränderna till den storskaliga trafikanläggningen och därmed avsevärt minska områdets kulturhistoriska värde."
Läs om länsstyrelsens ställningstagande här.
tisdag, januari 24, 2006
Dagens särskrivning
Fotot togs i Uppsala centrum i söndags.
Vän av ordning frågar sig också om man hänvisar till eventuella andra stationer i stadens utkanter som "ickecentrala stationer"?
måndag, januari 23, 2006
5 samtidshistoriska böcker i min bokhylla
Här fortsätter följetongen "Böcker i min bokhylla". Den första delen kan ni läsa här. Eftersom det trots allt är samtidshistoriker jag är (nåja, studerar till) så kommer här böcker med fokus på samtiden. Här lite brett definierat som 1900-tal.
(Författare, Titel, ISBN)
- Antony Beevor, The spanish civil war, 0-304-35840-1
Boken är lite gammal, från 1982. Så det känns lite underligt när Beevor i början proklamerar att hotet från fascismen ännu inte är borta i Spanien (boken skrev strax efter ett nytt kuppförsök). I övrigt behandlar boken skeendet kring inbördeskriget vilket är mer tidlöst, så då känns det faktum att boken har över tjugo år på nacken inte så farligt.
-Tomas Lappalainen, Maffia, 91-7054-855-2
Vi är många som växt upp med en syn på organiserad brottslighet baserad på Don Corleone i "Gudfadern" eller Don Tommaso i "Vendetta". Det slutar här och nu. Lappalainens "Maffia" tar oss igenom den riktiga maffians historia och modus operandi. Och han gör det jävligt snyggt!
-Ryszard Kapuscinsky, Fotbollskriget, 91-0-056959-3
Kapuscinsky, av många en närmast helgonförklarad journalist, samlar här reportage från de mest avslägnsa av världens hörn. De flesta är från 1960-talet. Titeln är från en av reportagen om ett krig mellan Honduras och El Salvador. De två lagen möts i kvalet till fotbolls-VM 1970, och följderna blir alltså krig. "Det finns de som säger att fotboll är en fråga på liv och död. Jag försäkrar er, det är mycket viktigare än så" tror jag Bill Shankly sa. I centralamerikas 60-tal var det uppenbarligen sant.
-Gitta Sereny, Vid avgrunden, 91-7324-783-9
Gitta Sereny är ungerskan som under andra världskriget arbetade som sjuksköterksa i Paris. Franz Stangl är mannen som styrde ett av Nazi-Tysklands utrotningsläger. Dömd till medskyldig till mord på över 900 000 människor låter han sig intervjuas av Sereny. Resultatet är naturligtvis medryckande. För övrigt den enda av de böcker jag skrivit om hittills som varit kurslitteratur.
-Per I. Gedin, Litteraturens örtagårdsmästare, 91-7001-207-5
Boken, som bär undertiteln "Karl Otto Bonnier och hans tid, handlar alltså om Karl Otto Bonnier, mannen som hamnade i centrum av en litterär guldålder. Dessutom ger den en lysande inblick i vår litteraturhistoria.
(Författare, Titel, ISBN)
- Antony Beevor, The spanish civil war, 0-304-35840-1
Boken är lite gammal, från 1982. Så det känns lite underligt när Beevor i början proklamerar att hotet från fascismen ännu inte är borta i Spanien (boken skrev strax efter ett nytt kuppförsök). I övrigt behandlar boken skeendet kring inbördeskriget vilket är mer tidlöst, så då känns det faktum att boken har över tjugo år på nacken inte så farligt.
-Tomas Lappalainen, Maffia, 91-7054-855-2
Vi är många som växt upp med en syn på organiserad brottslighet baserad på Don Corleone i "Gudfadern" eller Don Tommaso i "Vendetta". Det slutar här och nu. Lappalainens "Maffia" tar oss igenom den riktiga maffians historia och modus operandi. Och han gör det jävligt snyggt!
-Ryszard Kapuscinsky, Fotbollskriget, 91-0-056959-3Kapuscinsky, av många en närmast helgonförklarad journalist, samlar här reportage från de mest avslägnsa av världens hörn. De flesta är från 1960-talet. Titeln är från en av reportagen om ett krig mellan Honduras och El Salvador. De två lagen möts i kvalet till fotbolls-VM 1970, och följderna blir alltså krig. "Det finns de som säger att fotboll är en fråga på liv och död. Jag försäkrar er, det är mycket viktigare än så" tror jag Bill Shankly sa. I centralamerikas 60-tal var det uppenbarligen sant.
-Gitta Sereny, Vid avgrunden, 91-7324-783-9Gitta Sereny är ungerskan som under andra världskriget arbetade som sjuksköterksa i Paris. Franz Stangl är mannen som styrde ett av Nazi-Tysklands utrotningsläger. Dömd till medskyldig till mord på över 900 000 människor låter han sig intervjuas av Sereny. Resultatet är naturligtvis medryckande. För övrigt den enda av de böcker jag skrivit om hittills som varit kurslitteratur.
-Per I. Gedin, Litteraturens örtagårdsmästare, 91-7001-207-5
Boken, som bär undertiteln "Karl Otto Bonnier och hans tid, handlar alltså om Karl Otto Bonnier, mannen som hamnade i centrum av en litterär guldålder. Dessutom ger den en lysande inblick i vår litteraturhistoria.
söndag, januari 22, 2006
10 orsaker att hata SL.
Okej, titeln är en fet ripoff från en highschoolfilm. Dessutom helt i onödan, eftersom bloggningen ingalunda kommer handla om tio saker att hata SL. Men skit i det nu. Viktiga saker står på agendan: kollektivtrafik.
Igår lyckades nämligen SL bevisa för mig hur utomordentligt idiotiskt det kan bli utan samordning mellan kollektivtrafikens entrepenörer.
Ponera följande scenario. Jag är på väg hem. Jag står på centralen och funderar på om jag ska ta pendeltåget eller tunnelbanan hem. Fördelen med pendeltåget är att bussen i Brkarby tajmar tåget så att man vet att man inte behöver stå och huttra någon längre stund. Nackdelen är att det fanns en överhängande risk att den bussen jag då skulle åka med vore den sista. Om tåget då blir försenat (vilket aaaaaldrig händer <-- drypande ironi) och man missar bussen är man en död anka, eftersom det inte går några nattbussar till Hässelby från Barkarby.
Alternativet är då tunnelbanan. Man kan åka både via Vällingby och Hässelby strand. I ingetdera av fallen tajmar bussarna nödvändigtvis, så risken för hutter är överhängande utan planering. Å andra sidan är det gångavstånd hem från Hässelby Strand, så att missa sista bussen eller så är en kall men överkomlig historia.
Nu föll det sig så att min telefon genom mobil.sl.se påstod att det snabbaste sättet att ta mig hem var tåget 23.58 från Centralen, med byte till buss i Vällingby med avgångstid 00.29. Eftersom jag skulle börja jobba dagen efter (idag alltså) 05.21 var jag ivrig att komma hem och antog alltså det alternativet.
Problemen börjar direkt. Eller, jag märker det inte förrns vid Alvik. Då ropar föraren ut att vi haft ett försenat tåg framför oss hela vägen från Fridhemsplan men att det försvinner vid Alvik och att vi då kan köra på för fullt igen. Jag ska inte påstå att blodet isade sig i mina ådror, men jag började ana varthän det barkade.
Det barkade käpprätt åt pipsvängen, ursäkta det grova språket. När jag närmar mig Vällingby inser jag att det kommer bli tajt. Mycket tajt. Jag funderar på att stanna på tåget och hoppas på bättre tur i Hässelby Strand. Alltid pålitliga mobil.sl.se (nej, det här är inte smygreklam från SL för deras nya reseplanerare som ni kan hitta på mobil.sl.se) påstod dock att jag också skulle hinna med bussen från H-by Strand om jag tog nästa tåg, vilket resulterade i att jag försökte hinna med bussen i Vällingby, när jag hade en fungerande backup-plan.
Jag satt längst bak i mellersta vagnen. Vid Vällingby kastar jag mig ut, springer till trapporna, tar dem i två-tre steg åt gången. Kommer upp näst först…. Bara för att upptäcka att bussen gick i samma ögonblick jag nått översta trappsteget. Jag hinner precis se bussen försvinna i fjärran.
Jag lovar. Det var close. Hade jag suttit i vagnen längst bak hade jag om inte annat hunnit banka på den stängande dörren.
Det var såååå nära -> <-.
Resignerat drar jag mig ner till tunnelbanan igen. Jag är trots allt ganska lugn, jag har ju min backup-plan. 00.40 går tåget från Vällingby ner till Hässelby Strand varifrån 119 går 00.51. Klockrent. Nemas problemas.
Tittar upp på klockan. 00.41. Hmm, tänker jag.
Kastar ytterligare en blick på klockan. 00.44. Det är inte sant.
Jag inser att vi talar om ytterligare ett mycket close call. Jag sitter längst fram som sig bör när man ska av snabbt vid Hässelby strand, jag är alert. Det är bråttom.
När tåget inkommer till slutstationen Hässelby Strand går det långsamt. Mycket långsamt. Det kan ha att göra med att spåret tar slut där precis, men som läget var just då var säkerhet det minsta jag hade på hjärnan. Bussen ska hinnas med och för det krävs snabba bud. När dörrarna öppnas, till synes efter att ha gått igenom en Kafkaprocess för att få tillstånd för detsamma, löper jag ner för trapporna och kommer ut först av alla för att förhoppningsvis se bussen stå där varm och go och inbjudande.
Icke. Naturligtvis inte. Klockan är 00.51, men ingen buss. Kan den vara försenad? Det vore inte första gången. Hoppet tänds igen. Ja! Så måste det vara. Människor strömmar ut en masse från tågstationen. Fler hoppfulla gör mig sällskap vid busskuren. Tidtabellen och mobilklockorna konsulteras. Trolighet i att .51-bussen kommer dyka upp ventileras.
Själv kör jag en rövare. Tunnelbanans stationsvärd satt och pratade i telefon och såg allmänt loj ut, som sig bör om man är stationsvärd en fredagkväll. Det hindrar dock inte att han är en stationsvärd med stenkoll, tänker jag och stövlar in för att störa honom lite.
Störd verkar han inte, och koll har han. På frågan om 119 har gått svarar han att den bestämde sig för att åka iväg i samma ögonblick som tunnelbanemassan klev ut på perrongen. Det är högst 15 sekunders väg nerför trappan, i varje fall om man springer nedför som jag gjorde.
Sekunderna stod inte på min sida igår kväll. Efter en halvtimmes promenad i kylan låg jag i min säng. Fyra minuter innan nästa buss skulle ha gått från Hässelby strand.
Äntligen. Victory is mine.
Igår lyckades nämligen SL bevisa för mig hur utomordentligt idiotiskt det kan bli utan samordning mellan kollektivtrafikens entrepenörer.
Ponera följande scenario. Jag är på väg hem. Jag står på centralen och funderar på om jag ska ta pendeltåget eller tunnelbanan hem. Fördelen med pendeltåget är att bussen i Brkarby tajmar tåget så att man vet att man inte behöver stå och huttra någon längre stund. Nackdelen är att det fanns en överhängande risk att den bussen jag då skulle åka med vore den sista. Om tåget då blir försenat (vilket aaaaaldrig händer <-- drypande ironi) och man missar bussen är man en död anka, eftersom det inte går några nattbussar till Hässelby från Barkarby.
Alternativet är då tunnelbanan. Man kan åka både via Vällingby och Hässelby strand. I ingetdera av fallen tajmar bussarna nödvändigtvis, så risken för hutter är överhängande utan planering. Å andra sidan är det gångavstånd hem från Hässelby Strand, så att missa sista bussen eller så är en kall men överkomlig historia.
Nu föll det sig så att min telefon genom mobil.sl.se påstod att det snabbaste sättet att ta mig hem var tåget 23.58 från Centralen, med byte till buss i Vällingby med avgångstid 00.29. Eftersom jag skulle börja jobba dagen efter (idag alltså) 05.21 var jag ivrig att komma hem och antog alltså det alternativet.
Problemen börjar direkt. Eller, jag märker det inte förrns vid Alvik. Då ropar föraren ut att vi haft ett försenat tåg framför oss hela vägen från Fridhemsplan men att det försvinner vid Alvik och att vi då kan köra på för fullt igen. Jag ska inte påstå att blodet isade sig i mina ådror, men jag började ana varthän det barkade.
Det barkade käpprätt åt pipsvängen, ursäkta det grova språket. När jag närmar mig Vällingby inser jag att det kommer bli tajt. Mycket tajt. Jag funderar på att stanna på tåget och hoppas på bättre tur i Hässelby Strand. Alltid pålitliga mobil.sl.se (nej, det här är inte smygreklam från SL för deras nya reseplanerare som ni kan hitta på mobil.sl.se) påstod dock att jag också skulle hinna med bussen från H-by Strand om jag tog nästa tåg, vilket resulterade i att jag försökte hinna med bussen i Vällingby, när jag hade en fungerande backup-plan.
Jag satt längst bak i mellersta vagnen. Vid Vällingby kastar jag mig ut, springer till trapporna, tar dem i två-tre steg åt gången. Kommer upp näst först…. Bara för att upptäcka att bussen gick i samma ögonblick jag nått översta trappsteget. Jag hinner precis se bussen försvinna i fjärran.
Jag lovar. Det var close. Hade jag suttit i vagnen längst bak hade jag om inte annat hunnit banka på den stängande dörren.
Det var såååå nära -> <-.
Resignerat drar jag mig ner till tunnelbanan igen. Jag är trots allt ganska lugn, jag har ju min backup-plan. 00.40 går tåget från Vällingby ner till Hässelby Strand varifrån 119 går 00.51. Klockrent. Nemas problemas.
Tittar upp på klockan. 00.41. Hmm, tänker jag.
Kastar ytterligare en blick på klockan. 00.44. Det är inte sant.
Jag inser att vi talar om ytterligare ett mycket close call. Jag sitter längst fram som sig bör när man ska av snabbt vid Hässelby strand, jag är alert. Det är bråttom.
När tåget inkommer till slutstationen Hässelby Strand går det långsamt. Mycket långsamt. Det kan ha att göra med att spåret tar slut där precis, men som läget var just då var säkerhet det minsta jag hade på hjärnan. Bussen ska hinnas med och för det krävs snabba bud. När dörrarna öppnas, till synes efter att ha gått igenom en Kafkaprocess för att få tillstånd för detsamma, löper jag ner för trapporna och kommer ut först av alla för att förhoppningsvis se bussen stå där varm och go och inbjudande.
Icke. Naturligtvis inte. Klockan är 00.51, men ingen buss. Kan den vara försenad? Det vore inte första gången. Hoppet tänds igen. Ja! Så måste det vara. Människor strömmar ut en masse från tågstationen. Fler hoppfulla gör mig sällskap vid busskuren. Tidtabellen och mobilklockorna konsulteras. Trolighet i att .51-bussen kommer dyka upp ventileras.
Själv kör jag en rövare. Tunnelbanans stationsvärd satt och pratade i telefon och såg allmänt loj ut, som sig bör om man är stationsvärd en fredagkväll. Det hindrar dock inte att han är en stationsvärd med stenkoll, tänker jag och stövlar in för att störa honom lite.
Störd verkar han inte, och koll har han. På frågan om 119 har gått svarar han att den bestämde sig för att åka iväg i samma ögonblick som tunnelbanemassan klev ut på perrongen. Det är högst 15 sekunders väg nerför trappan, i varje fall om man springer nedför som jag gjorde.
Sekunderna stod inte på min sida igår kväll. Efter en halvtimmes promenad i kylan låg jag i min säng. Fyra minuter innan nästa buss skulle ha gått från Hässelby strand.
Äntligen. Victory is mine.
fredag, januari 20, 2006
Nu är det väl revolution på gång?
En mycket stor nyhet som jag missde eftersom jag var bortrest vid tillfället är förändringen av SL:s taxa. Zonsystemet slopas helt och en enhetlig taxa införs som gör att det kostar 20 kronor att resa, oavsett hur långt man ska.
Naturligtvis ett oerhört stort steg, åt rätt håll! Som det ser ut nu är det ett svåröverskådligt system med kontantkuponger, fyra olika sorters remsor och en uppsjö kort (åtta terminskort, ett fritidskort, fyra månadskort, två säsongskort, två årskort samt åtta "turistkort" på ett eller tre dygn). Enklare och billigare kontantresor kommer troligtvis innebära att många av dessa kort blir obsoleta och kan göras om/tas bort.
Exakt hur det nya systemet ska fungera är ännu oklart för mig, men tydligen ska det vara infört från den först maj. Vi får se hur det går. Jag hoppas detta är ett startskott för fler förenklingar inom taxesystemet.
Naturligtvis ett oerhört stort steg, åt rätt håll! Som det ser ut nu är det ett svåröverskådligt system med kontantkuponger, fyra olika sorters remsor och en uppsjö kort (åtta terminskort, ett fritidskort, fyra månadskort, två säsongskort, två årskort samt åtta "turistkort" på ett eller tre dygn). Enklare och billigare kontantresor kommer troligtvis innebära att många av dessa kort blir obsoleta och kan göras om/tas bort.
Exakt hur det nya systemet ska fungera är ännu oklart för mig, men tydligen ska det vara infört från den först maj. Vi får se hur det går. Jag hoppas detta är ett startskott för fler förenklingar inom taxesystemet.
onsdag, januari 18, 2006
Borgerliga martyrer
Konstaterar torrt att LUF spelade martyrer och klagade på att SVT aktivt gynnade sossarna i och med deltagandet av en SSU:are i "Toppkandidaternas".
Konstaterar lika torrt att det är jävligt tyst nu när SSU:aren kickats ut och en mörkblå typ från djursholm satts in istället.
Konstaterar lika torrt att det är jävligt tyst nu när SSU:aren kickats ut och en mörkblå typ från djursholm satts in istället.
söndag, januari 15, 2006
5 historiska böcker i min bokhylla
Inspirerad av Anders Wallner påbörjar jag härmed en följetong. "Böcker i min bokhylla" kommer förhoppningsvis återkomma med både goda tips och tips om vilka böcker man ska hålla sig borta ifrån.
Böckerna här är tips på historisk läsning. Dvs senast sent 1800-tal. (Författare, Titel, ISBN)
-Giles Milton, Muskotkriget, 91-89442-90-3
En bok om de europeiska stormakternas kamp om de ostindiska kryddöarna. Mycket trevlig liten bok om ett ganska ovanligt ämne.
-Sten Högnäs, Ideernas historia, 91-89442-92-x
Man måsta gilla en bok som sammanfattar "Ideernas historia" på mindre än 200 sidor. Man kan också vara skeptisk mot det, men det har man inget för eftersom detta är en högklassig bok på alla vis. Mycket läsvärd!
Boken handlar om Stanley och Livingstone, mer specifikt den senares jakt på Nilens källa och den förres jakt på den senare. En vän påpekade att den bara berättade historien om Afrikas kolonisering från den vite mannens perspektiv, precis som vanligt. Han hade inte läst boken, men det är i och för sig sant. Jag skulle med glädje läsa en "Afrikas kolonisering enligt afrikanerna", det vill säga en bok lik Maaloufs nedan. I väntan på en sådan är dock Dugards bok utmärkt läsning.
-Amin Maalouf, Korstågen enligt araberna, 91-88992-54-3
Som det låter, korstågen presenteras från arabiska källor. Från baksidan: "Innehållet bygger nästan uteslutande på samtida arabiska historikers och krönikörers vittnesmål". Nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag minns den som en mycket läsvärd bok. Funderar på att läsa den snart igen.
-Anna-Karin Malmström-Ehrling (red), Kvinnliga filosofer, 91-27-09416-2
I vanliga fall möter vi oftast bara filosofer, makthavare och andra historiska personligheter i form av män. Det har också funnits en hel hög viktiga kvinnor genom his
torien. Här möter vi några kvinnliga filosofer, genom deras egna texter. Läsvärt.
Böckerna här är tips på historisk läsning. Dvs senast sent 1800-tal. (Författare, Titel, ISBN)
-Giles Milton, Muskotkriget, 91-89442-90-3En bok om de europeiska stormakternas kamp om de ostindiska kryddöarna. Mycket trevlig liten bok om ett ganska ovanligt ämne.
-Sten Högnäs, Ideernas historia, 91-89442-92-x
Man måsta gilla en bok som sammanfattar "Ideernas historia" på mindre än 200 sidor. Man kan också vara skeptisk mot det, men det har man inget för eftersom detta är en högklassig bok på alla vis. Mycket läsvärd!
Muskot
-Martin Dugard, Mot Afrikas hjärta, 91-7263-489-8Boken handlar om Stanley och Livingstone, mer specifikt den senares jakt på Nilens källa och den förres jakt på den senare. En vän påpekade att den bara berättade historien om Afrikas kolonisering från den vite mannens perspektiv, precis som vanligt. Han hade inte läst boken, men det är i och för sig sant. Jag skulle med glädje läsa en "Afrikas kolonisering enligt afrikanerna", det vill säga en bok lik Maaloufs nedan. I väntan på en sådan är dock Dugards bok utmärkt läsning.
Stanley möter Livingstone. Typ.
-Amin Maalouf, Korstågen enligt araberna, 91-88992-54-3
Som det låter, korstågen presenteras från arabiska källor. Från baksidan: "Innehållet bygger nästan uteslutande på samtida arabiska historikers och krönikörers vittnesmål". Nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag minns den som en mycket läsvärd bok. Funderar på att läsa den snart igen.
-Anna-Karin Malmström-Ehrling (red), Kvinnliga filosofer, 91-27-09416-2
I vanliga fall möter vi oftast bara filosofer, makthavare och andra historiska personligheter i form av män. Det har också funnits en hel hög viktiga kvinnor genom his
torien. Här möter vi några kvinnliga filosofer, genom deras egna texter. Läsvärt.
Hildegard av Bingen
Vatikanen släpper dokument
Via den costaricanska tidningen La Nacion får jag reda på att Vatikanen öppnar sina arkiv. Såvitt jag förstått har bara forskare fått tillgång tidigare (en rättighet de fick 1881), men nu är det öppet för allmänheten, i varje fall via arkivets hemsida.
Hittade bland annat ett dokument kallat "Agreement between the Queen Cristina of Sweden, the swedish council and parliament and prince Charles Gustav for abdicating the crown", undertecknat Uppsala, första juni 1654. Hittas direkt här. Det är dock bara en bild och en sammanfattning. Vissa dokument ska man kunna läsa "på riktigt" så att säga, om jag förstått saken rätt.
Arkivet täcker mer än 800 år. Så dyk in och upptäck historien!
Hittade bland annat ett dokument kallat "Agreement between the Queen Cristina of Sweden, the swedish council and parliament and prince Charles Gustav for abdicating the crown", undertecknat Uppsala, första juni 1654. Hittas direkt här. Det är dock bara en bild och en sammanfattning. Vissa dokument ska man kunna läsa "på riktigt" så att säga, om jag förstått saken rätt.
Arkivet täcker mer än 800 år. Så dyk in och upptäck historien!
Gästblogg: Döden
Eftersom gästbloggar blivit typ sjukt populära tänkte jag dra mitt strå till stacken också. Här kommer första gästbloggningen: Döden!
Hej, det är alltså jag som är döden. Var inte rädda! Jag äter inte upp er. Jag tar bara er själ. Haha. Lite dödshumor där. Dödskul, som vi säger.
Nå, jag ville bara börja med att kommentera hela den här schackprylen. Det där är ett stort jävla missförstånd. Man kan inte bara spela schack med döden hur som helst. Faktum är att jag inte ens spelar schack. Jag vet att tornen får gå rakt åt vilket håll som helst, men sen då? Hur hästarna får gå minns jag aldrig. Är det ett steg framåt och två åt sidan eller är det rent utav tvärtom?
En sak som inte så många vet är att jag bara är döden åt människor. Djur har sina egna dödar. Alla får dör till exempel genom att får-döden kommer och tar dem till fårdödsriket.
Detta har lett till den roliga barnramsan: "Mamma, får-döden får? Nej döden får inga barn alls." Hysteriskt!
Nej. Det var nog allt jag hinner skriva just nu. Det har varit dölugnt här tidigare idag, men nu kommer eftermiddagsruschen. Måste kila! Baj baj.
Vänligen,
Döden
lördag, januari 14, 2006
Fridhemsplanskaniner
Passerade igår fridhemsplan framåt midnatt. Där sprang ett knappt halvdussing (som jag såg) svarta kaniner omkring. Vad gjorde de där? Var kom de ifrån? Hade de ätit?
Det är frågor som vi aldrig får svar på. En dålig bild är det i alla fall.
fredag, januari 13, 2006
Liberal tullidé förverkligad!
Ja, så skriver SvD idag som ingress till nationalekonom Niels Gottfries debattartikel på SvD Brännpunkt.
Gottfries skriver själv:
Borgare. Läs, och ta till er!
Gottfries skriver själv:
"I grunden är biltullar en bra, klassiskt liberal och marknadsekonomisk idé som borde ha genomförts för länge sedan!"
Borgare. Läs, och ta till er!
Borgarporr
Det nya liberala magasinet Neo publicerar en framtidsvision där Expressens PM Nilsson beskriver varför en borgerlig regering blir omvald 2010.
Det är inte bara "en våt dröm" som Johanna Elgenius uttrycker det på samma sida, det är mycket mer än så. En borgerlig porrnovell, helt enkelt.
För mig gav den helt andra associationer. PM Nilsson förklarar nämligen att Jan Björklund är ny FP-ledare. Jag som skulle sova precis. Nu kommer jag få mardrömmar...
Det är inte bara "en våt dröm" som Johanna Elgenius uttrycker det på samma sida, det är mycket mer än så. En borgerlig porrnovell, helt enkelt.
För mig gav den helt andra associationer. PM Nilsson förklarar nämligen att Jan Björklund är ny FP-ledare. Jag som skulle sova precis. Nu kommer jag få mardrömmar...
onsdag, januari 11, 2006
Axén Olin gör bort sig
Det här är lite som Star Wars, för egentligen är detta den första ur "gör bort sig"-trilogin (de andra två läser du här och här.
Axén Olin deltog nämligen i måndags i SR:s "Studio ett", där hon f.ö. debatterar mot PM Nilsson i frågan.
Axén Olin börjar med att kalla trängselskatten för en "straffskatt på de som kör bil".
Då frågar man sig, vilka fler bruksavgifter är Axén Olin emot? Parkeringsavgifter kanske är en straffavgift på de som inte för stunden kör bil? Att det kostar pengar att gå på vissa offentliga inrättningar (teater, bad et cetera) kanske är en straffavgift för de som vill se på teater eller bada? Hyra kanske egentligen är en straffavgift på de stackare som vill bo någonstans?
Man kan och bör också vara emot att trängselavgiften tas ut som en skatt (och alltså blir en trängselskatt). Men det slutar inte där. Hade Axén Olin endast varit emot att det tagits ut som skatt, så hade hon ju inte haft någon anledning att vara emot trängselskatten eftersom det med en borgerlig regering och borgerlig kommunstyrelse är lätt att plocka ned det till kommunivå.
Nej, det ligger mer än så i frågan. Axén Olin har helt enkelt fastnat i en partipolitisk-strategisk fälla. Eftersom hon vill vara emot detta sosse-v-mp-förslag så mycket som möjligt, motsätter hon sig samtidigt den marknadsekonomiska principen om att brukaren betalar. I och med det hälsar Ohly henne välkommen till den planekonomiska sidan. Hon kommer säkert trivas.
Axén Olin är dock på krigsstigen i Sveriges Radio, och fortsätter med att den hiskeliga summan det kostar att åka förbi trängselsnittet är så stor att den straffar ut barnfamiljer som inte har råd med 10-12000 per år.
Nej, det är sant. Det finns säkert många familjer som skulle få det mycket svårt med ökade utgifter på tiotusen. Men antalet familjer som behöver ta bilen förbi trängselsnittet varje dag är lätträknade. Det handlar alltså om de som bor på "fel" sida tullarna och, varje dag, måste in och ut ur stan med så mycket bagage att de inte kan ta kollektivtrafiken.
Axén Olin vet att det inte är många familjer detta handlar om. Därför pratar hon inte om det, hon säger inte att det är många familjer som inte kan ta kollektivtrafiken istället. Hon säger att det inskränker dessa familjers frihet att de inte kan ta bilen.
Yep, ni hörde rätt gott folk. Personbilen är sedan länge uppgraderad från lyx till bekvämlighet, men nu också från bekvämlighet till rättighet. Det är frihetsinskränkande att några inte har råd att köra bil och därför ska de subventioneras (genom att inte införa avgift).
Jag gillar den inriktningen. Jag ska genast skriva till Axén Olin och påpeka att jag är mest frihetsberövad av alla, för jag har inte ens råd med bil! Jag ser framför mig hur Axén Olin känner sådan sympati för min utsatta situation att hon tar av egna pengar för att köpa en fin liten miljöbil till mig.
Ja hon är då en sann humanist, vår Axén Olin.
Den stora frihetsälskaren Axén Olin går sedan in på okänt territorium. Miljön. Hon har fått tydlig medieträning innan. Hon ska bara inte vara emot trängselavgifterna som miljösatsning, hon ska framhäva en bättre miljösatsning istället!
Tyvärr har moderaterna inget bättre miljöförslag att komma med, och det hela magplaskar ned i att Axén Olin helt enkelt föreslår fyra miljarder "till forskning".
Det måste ha varit ett twilightscenario (eller som man säger inom moderaterna: Reinfeldtscenario) för Axén Olin att prata miljö, för direkt efteråt går hon helt i spinn på arbetslösheten. Kopplingen till trängselavgifterna blir så svag att till och med den beskedlige programledaren avbryter henne, men kan inte undgå att skratta till när Axén Olin av någon outgrundlig anledning lägger till "men det är ju inte bra för miljön".
Axén Olin fokuserade på slutet helt på arbetslösheten, tydligen ska den öka med trängselavgifterna. Det hela är ganska pinsamt. Till och med PM Nilsson, som helt uppenbart försöker hålla med Axén Olin så mycket han kan, tvingas lägga till det uppenbara faktum av att företagarna i Stockholm vinner på mindre trängsel.
Lyssna gärna. Det är en underbar uppvisning i att göra bort sig som inte har skådats sedan "Berts dagbok" kom ut.
Axén Olin deltog nämligen i måndags i SR:s "Studio ett", där hon f.ö. debatterar mot PM Nilsson i frågan.
Axén Olin börjar med att kalla trängselskatten för en "straffskatt på de som kör bil".
Då frågar man sig, vilka fler bruksavgifter är Axén Olin emot? Parkeringsavgifter kanske är en straffavgift på de som inte för stunden kör bil? Att det kostar pengar att gå på vissa offentliga inrättningar (teater, bad et cetera) kanske är en straffavgift för de som vill se på teater eller bada? Hyra kanske egentligen är en straffavgift på de stackare som vill bo någonstans?
Man kan och bör också vara emot att trängselavgiften tas ut som en skatt (och alltså blir en trängselskatt). Men det slutar inte där. Hade Axén Olin endast varit emot att det tagits ut som skatt, så hade hon ju inte haft någon anledning att vara emot trängselskatten eftersom det med en borgerlig regering och borgerlig kommunstyrelse är lätt att plocka ned det till kommunivå.
Nej, det ligger mer än så i frågan. Axén Olin har helt enkelt fastnat i en partipolitisk-strategisk fälla. Eftersom hon vill vara emot detta sosse-v-mp-förslag så mycket som möjligt, motsätter hon sig samtidigt den marknadsekonomiska principen om att brukaren betalar. I och med det hälsar Ohly henne välkommen till den planekonomiska sidan. Hon kommer säkert trivas.
Axén Olin är dock på krigsstigen i Sveriges Radio, och fortsätter med att den hiskeliga summan det kostar att åka förbi trängselsnittet är så stor att den straffar ut barnfamiljer som inte har råd med 10-12000 per år.
Nej, det är sant. Det finns säkert många familjer som skulle få det mycket svårt med ökade utgifter på tiotusen. Men antalet familjer som behöver ta bilen förbi trängselsnittet varje dag är lätträknade. Det handlar alltså om de som bor på "fel" sida tullarna och, varje dag, måste in och ut ur stan med så mycket bagage att de inte kan ta kollektivtrafiken.
Axén Olin vet att det inte är många familjer detta handlar om. Därför pratar hon inte om det, hon säger inte att det är många familjer som inte kan ta kollektivtrafiken istället. Hon säger att det inskränker dessa familjers frihet att de inte kan ta bilen.
Yep, ni hörde rätt gott folk. Personbilen är sedan länge uppgraderad från lyx till bekvämlighet, men nu också från bekvämlighet till rättighet. Det är frihetsinskränkande att några inte har råd att köra bil och därför ska de subventioneras (genom att inte införa avgift).
Jag gillar den inriktningen. Jag ska genast skriva till Axén Olin och påpeka att jag är mest frihetsberövad av alla, för jag har inte ens råd med bil! Jag ser framför mig hur Axén Olin känner sådan sympati för min utsatta situation att hon tar av egna pengar för att köpa en fin liten miljöbil till mig.
Ja hon är då en sann humanist, vår Axén Olin.
Den stora frihetsälskaren Axén Olin går sedan in på okänt territorium. Miljön. Hon har fått tydlig medieträning innan. Hon ska bara inte vara emot trängselavgifterna som miljösatsning, hon ska framhäva en bättre miljösatsning istället!
Tyvärr har moderaterna inget bättre miljöförslag att komma med, och det hela magplaskar ned i att Axén Olin helt enkelt föreslår fyra miljarder "till forskning".
Det måste ha varit ett twilightscenario (eller som man säger inom moderaterna: Reinfeldtscenario) för Axén Olin att prata miljö, för direkt efteråt går hon helt i spinn på arbetslösheten. Kopplingen till trängselavgifterna blir så svag att till och med den beskedlige programledaren avbryter henne, men kan inte undgå att skratta till när Axén Olin av någon outgrundlig anledning lägger till "men det är ju inte bra för miljön".
Axén Olin fokuserade på slutet helt på arbetslösheten, tydligen ska den öka med trängselavgifterna. Det hela är ganska pinsamt. Till och med PM Nilsson, som helt uppenbart försöker hålla med Axén Olin så mycket han kan, tvingas lägga till det uppenbara faktum av att företagarna i Stockholm vinner på mindre trängsel.
Lyssna gärna. Det är en underbar uppvisning i att göra bort sig som inte har skådats sedan "Berts dagbok" kom ut.
(Med)Borgare för trängselavgifter
I EMU-folkomröstningen fanns det ju en förenining som kallade sig Medborgare emot EMU. De var det borgerliga alternativet för de borgare som var emot EMU eller bara gillade ljusblått alltför mycket för att låta bli.
Hur som helst. Det kanske borde startas ett "medborgare för trängselavgifter"? De börjar bli en kontingent. Tidigare har ju kapitalismens störste försvarare Johan Norborg tagit ställning för. Nu har även Expressens PM Nilsson tagit steget.
Några uttryckta citat:
Välkommen till den ljusa sidan PM!
Hur som helst. Det kanske borde startas ett "medborgare för trängselavgifter"? De börjar bli en kontingent. Tidigare har ju kapitalismens störste försvarare Johan Norborg tagit ställning för. Nu har även Expressens PM Nilsson tagit steget.
Några uttryckta citat:
"Två vanliga arbetsdagar är alldeles för kort tid för att dra några bestämda slutsatser, men det är tillräckligt lång tid för att se en tydlig tendens, och den tyder på succé."
...
"Om försöket med trängselskatter fortsätter att fungera som hittills gör de borgerliga klokt i att ompröva sina argument.
Stockholmspolitikerna har i många decennier kämpat med en låsning i trafikfrågan, och det vore i grunden destruktivt och oansvarigt att valkampanja mot en lösning som inte är perfekt men som faktiskt gör att trafiken i Stockholm äntligen fungerar bättre."
Välkommen till den ljusa sidan PM!
Folkpartiet gör bort sig
Något jag tycker är riktigt kul är Folkpartiets affischer i kollektivtrafiken (har sett dem på pendeltågen, men finns säkert på andra ställen också). Speciellt roligt är det att se dem när man sitter på ett nästan tomt pendeltåg...
Längst ned på affischen står:
"Trängselskatten kostar fyra miljarder. Det hade räckt till:
- 18 000 nya sittplatser i 50 nya pendeltåg
- Nya tvärbanor till Kista, Solna och Nacka
- En tunnelbana som går i tid"
Det är uppenbart att trängselmotståndarnas starkaste argument just nu är att det "kostar så mycket".
Problemet, för motståndarna, är att det inte stämmer. Blir det en permanenterad trängselskatt innebär det ingen kostnad, utan en inkomst. En stor inkomst dessutom. En miljard om året har man sagt att trängelskatten ska dra in. Även om vi räknar med att det kostar en halv miljard att upprätthålla systemet så blir det ändå en halv miljard kvar som man kan använda till vad man nu vill. Miljöpartiet vill, liksom Folkpartiet verkar det som, satsa på kollektivtrafiken i Stockholm. Skillnaden är att vi har en långsiktig finansiering för de satsningar vi vill genomföra, Folkpartiet har det inte.
Samtidigt vill Folkpartiet och de andra betongpartierna (Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet) bygga motorvägar runt hela staden. När vi börjar prata motorvägar så stannar dock inte kostnaden vid fyra miljarder, utan vi pratar i storleksordningen 50 miljarder.
Då ska vi dessutom kommer ihåg att motorvägar tar evigheter att bygga, "Förbifart Stockholm" kanske är klar 2020, och inte innebär någon långsiktig lösning på trängselproblematiken.
Grattis folkpartiet, till valrörelsens hittills sämsta argumentation. Åtminstone näst Lena Ek.
tisdag, januari 10, 2006
Centerpartister gör bort sig
Centerpartiet är för trängselavgifter, i princip. Samtidigt verkar det som om alla faktiska centerpartister är emot, i praktiken. Hur går det ihop?
Lena Ek, centerpartistisk EU-parlamentariker, har ett eget framgångsrecept som hon anser är bättre. Hon skriver:
Gratis kollektivtrafik är ett bra mål och en trevlig vision. Men om man tror att gratis kollektivtrafik skulle få en fjärdedel av våra bilister att ändra sina färdvanor i princip över natt så tror man väldigt fel. Det har däremot trängselavgifterna klarat av.
Dessutom ska påpekas att hälften av de fyra miljarder som Lena Ek pratar om (egentligen 3.8 miljarder) är investeringar i kollektivtrafiken. Men det visste kanske inte Lena. Trots allt går det inga SL-bussar till Bryssel.
Lena Ek, centerpartistisk EU-parlamentariker, har ett eget framgångsrecept som hon anser är bättre. Hon skriver:
"Runt fyra miljarder kostar sexmånadersexprimentet med trängselskatt i Stockholm. Hur länge hade kollektivtrafiken kunna drivas gratis -utan biljetter- för samma kostnad? Kompletterat med åtgärder som lägre skatt för miljöbilar och gratis parkering på vissa kollektivtrafik-anslutna parkeringar hade ett enkelt obyråkratiskt alternativ kanske fått samma eller tom bättre miljöeffekter."
Gratis kollektivtrafik är ett bra mål och en trevlig vision. Men om man tror att gratis kollektivtrafik skulle få en fjärdedel av våra bilister att ändra sina färdvanor i princip över natt så tror man väldigt fel. Det har däremot trängselavgifterna klarat av.
Dessutom ska påpekas att hälften av de fyra miljarder som Lena Ek pratar om (egentligen 3.8 miljarder) är investeringar i kollektivtrafiken. Men det visste kanske inte Lena. Trots allt går det inga SL-bussar till Bryssel.
måndag, januari 09, 2006
90% mindre trängsel!
Det är naturligtvis alldeles för tidigt att dra några säkra slutsatser, men om inte något mycket oväntat inträffar kommer Stockholmsförsöket att vara precis den succé som vi tippat!
"En vanlig höstvardagdag", dvs snittet av dagarna måndag till torsdag 1:a september till 16:e september, passerade 128 000 bilar det så kallade "avgiftssnittet", det vill säga själva gränsen för det tullbelagda området (rent konkret avgiftsstationerna) under tiden 06.00-10.15. Idag, den nionde januari, passerade samma tid 96 000 fordon samma snitt.
Miljöavgiftskontorets pressmeddelande konstaterar: "Trafiken under denna januarivecka brukar vara lite lägre än höstmedelvärdet. Den egentliga avgiftseffekten kan tänkas vara ca 10-15 procent."
Pressmeddelandet konstaterar också:
"Jämfört med höstvardag är kötiderna reducerade med nära 90 procent (dvs nästan fritt flöde) på infarterna mot innerstaden, ca 65-75 procent för innerstadsleder och ca 40 procent för innerstadsgator. På Essingeleden var kösituationen ungefär som en vanlig höstvardag, men tidsmässigt inträffade kötoppen något tidigare."
90% mindre trängsel! Nejsidan i folkomröstningen den 17:e september kommer ha många argument för sin sak. Men ingen i själva sakfrågan. Trängselavgifterna fungerar, och är dessutom det billigaste och kanske det enda effektiva sättet att få bukt med trängselproblematiken.
Fler bloggningar om trängselavgifterna kommer, var så säkra. Just nu njuter jag bara.
"En vanlig höstvardagdag", dvs snittet av dagarna måndag till torsdag 1:a september till 16:e september, passerade 128 000 bilar det så kallade "avgiftssnittet", det vill säga själva gränsen för det tullbelagda området (rent konkret avgiftsstationerna) under tiden 06.00-10.15. Idag, den nionde januari, passerade samma tid 96 000 fordon samma snitt.
Miljöavgiftskontorets pressmeddelande konstaterar: "Trafiken under denna januarivecka brukar vara lite lägre än höstmedelvärdet. Den egentliga avgiftseffekten kan tänkas vara ca 10-15 procent."
Pressmeddelandet konstaterar också:
"Jämfört med höstvardag är kötiderna reducerade med nära 90 procent (dvs nästan fritt flöde) på infarterna mot innerstaden, ca 65-75 procent för innerstadsleder och ca 40 procent för innerstadsgator. På Essingeleden var kösituationen ungefär som en vanlig höstvardag, men tidsmässigt inträffade kötoppen något tidigare."
90% mindre trängsel! Nejsidan i folkomröstningen den 17:e september kommer ha många argument för sin sak. Men ingen i själva sakfrågan. Trängselavgifterna fungerar, och är dessutom det billigaste och kanske det enda effektiva sättet att få bukt med trängselproblematiken.
Fler bloggningar om trängselavgifterna kommer, var så säkra. Just nu njuter jag bara.
Progressiv kommunalskatt
Egentligen började det med att Helena Leander uttryckte sig positivt i frågan en gång för länge sedan. Jag har mycket stort förtroende för henne i ekonomiska frågor. Efter det har det grott och funderats på egen hand och nu har jag landat i att progressiv kommunalskatt är en mycket bra idé (Vad Helena tycker nuförtiden vet jag inte).
Vi har många problem i Sverige. Ett problem är att lägstanivån på skatten är mycket hög. Detta innebär att även de som tjänar minst beskattas hårt, naturligtvis helt i onödan. En progressiv kommunalskatt innebär att man kan sänka lägstanivåerna, utan att sänka skatten för alla (och därmed förlora stundtals nödvändiga inkomster).
Det andra problemet är att med en progressiv kommunal skattesats riskerar skattetrycket i andra änden av skalan bli absurt högt. Problemet med det ligger dock inte hos den kommunala skatten, utan hos den statliga skatten. Det egentligen problemet heter "centraliserad enhetsstat", aka "Socialdemokrati".
Problemet är nämligen att det är staten som plockar in inkomsterna, skatterna. Det är staten som har det ensamma skattepriveligiet. Det är staten som har makten.
Samtidigt är det kommunerna (och landstingen) som har en mycket stor del av ansvaret vad gäller viktiga vardagsfrågor av typen skola, vård och omsorg. Ansvar, men ingen makt att förändra sin situation. Kommunerna kan inte ändra lagar (vilka styr arbetet i hög utsträckning) och därmed sätta upp egna spelregler. Kommunerna kan inte ens bestämma fullt ut över sin egen budget. Inkomsterna, som kommer från skatten, kan man förvisso i princip höja hur mycket man vill, men i praktiken så innebär den icke-progressiva skatten att man inte kan höja (eller sänka för den delen) skatten alls. Det faktum att den ickestatliga skatten är nästan exakt på samma nivå i hela landet visar med all önskvärd tydlighet på detta faktum.
Med en progressiv kommunal skattesats kan kommunerna själva bestämma mer över sin egen budget. Men då krävs det att staten tar ett steg tillbaka. En situation med en hög top-end skattesats både på kommunal och statlig nivå är ohållbar.
Vi måste flytta ner, decentralisera, makten. Ett steg på denna väg är att flytta en stor del av beskattningsprivilegiet från stat till kommun. Första anhalt: progressiviteten.
Vi har många problem i Sverige. Ett problem är att lägstanivån på skatten är mycket hög. Detta innebär att även de som tjänar minst beskattas hårt, naturligtvis helt i onödan. En progressiv kommunalskatt innebär att man kan sänka lägstanivåerna, utan att sänka skatten för alla (och därmed förlora stundtals nödvändiga inkomster).
Det andra problemet är att med en progressiv kommunal skattesats riskerar skattetrycket i andra änden av skalan bli absurt högt. Problemet med det ligger dock inte hos den kommunala skatten, utan hos den statliga skatten. Det egentligen problemet heter "centraliserad enhetsstat", aka "Socialdemokrati".
Problemet är nämligen att det är staten som plockar in inkomsterna, skatterna. Det är staten som har det ensamma skattepriveligiet. Det är staten som har makten.
Samtidigt är det kommunerna (och landstingen) som har en mycket stor del av ansvaret vad gäller viktiga vardagsfrågor av typen skola, vård och omsorg. Ansvar, men ingen makt att förändra sin situation. Kommunerna kan inte ändra lagar (vilka styr arbetet i hög utsträckning) och därmed sätta upp egna spelregler. Kommunerna kan inte ens bestämma fullt ut över sin egen budget. Inkomsterna, som kommer från skatten, kan man förvisso i princip höja hur mycket man vill, men i praktiken så innebär den icke-progressiva skatten att man inte kan höja (eller sänka för den delen) skatten alls. Det faktum att den ickestatliga skatten är nästan exakt på samma nivå i hela landet visar med all önskvärd tydlighet på detta faktum.
Med en progressiv kommunal skattesats kan kommunerna själva bestämma mer över sin egen budget. Men då krävs det att staten tar ett steg tillbaka. En situation med en hög top-end skattesats både på kommunal och statlig nivå är ohållbar.
Vi måste flytta ner, decentralisera, makten. Ett steg på denna väg är att flytta en stor del av beskattningsprivilegiet från stat till kommun. Första anhalt: progressiviteten.
lördag, januari 07, 2006
Liberala trängselavgifter
För den som har missat det måste påpekas att überliberalen Johan Norberg har kommit ut ur garderoben... för trängselavgifter!
Härligt att någon liberal äntligen lyckas se till sakfrågan (istället för att hänga upp sig på sosserierna runt omkring). Ställningstagandet blir då givet, som Norberg visar.
Någonstans stärker detta mig också i min känsla av att människor som vuxit upp i Hässelby och gått på S:t Jacobi är i grunden pålitliga människor ;)
Läs Norbergs blogg här.
Härligt att någon liberal äntligen lyckas se till sakfrågan (istället för att hänga upp sig på sosserierna runt omkring). Ställningstagandet blir då givet, som Norberg visar.
Någonstans stärker detta mig också i min känsla av att människor som vuxit upp i Hässelby och gått på S:t Jacobi är i grunden pålitliga människor ;)
Läs Norbergs blogg här.
onsdag, januari 04, 2006
tisdag, januari 03, 2006
I'm back...
Från jullov en kortis för att konstatera att regeringsrätten beslutat att trissvinster (typ 15 000 i månaden i 25 år) ska förmögenhetsbeskattas i sin helhet även innan de utbetalats, eftersom de ska likställas med fordringar.
Beskattning av en lottovinst man ännu inte fått.
Det är absurt. Det är barockt. Det är helt sinnessjukt.
Framförallt är det en av de anledningar till att jag tidigare skrivit inlägg av typen "Jag vill ha en borgerlig regering". Det är för mig tydligt att vi behöver avsossefiera samhället, och i brist på möjlighet för helgröna regeringar får vi stålsätta oss för borgarna en tid framöver.
Beskattning av en lottovinst man ännu inte fått.
Det är absurt. Det är barockt. Det är helt sinnessjukt.
Framförallt är det en av de anledningar till att jag tidigare skrivit inlägg av typen "Jag vill ha en borgerlig regering". Det är för mig tydligt att vi behöver avsossefiera samhället, och i brist på möjlighet för helgröna regeringar får vi stålsätta oss för borgarna en tid framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)