Ekologiskt gravallvar

I Jönköping planeras nu den första anläggningen för en ekologisk begravning. Tydligen är det mycket miljovänligt med en vanlig begravning, för att inte tala om kremering.

Från artikeln:

"Tekniken går ut på att den avlidne fryses ned och sänks ned i flytande kväve vilket gör kroppen så skör att en lätt vibration pulveriserar den. Därefter torkas pulvret och renas på metaller. Slutligen läggs kvarlevorna i en ny kista av majsstärkelse och är därmed redo att återföras in i kretsloppet, genom att gravsättas i det ytliga mullbildande lagret av jord."

Begreppet "miljövänlig livsstil" måste nog omvärderas. Nu gäller det också att dö ekologiskt.

Andra bloggar om: Jönköping, ekologiska produkter, begravning

Marknadsekonomiskt illitterata borgare

Vad som förvånar mig är hur dålig koll Sveriges marknadsliberala krafter ofta har på marknadsekonomin. Speciellt partipolitiker på den borgerliga kanten använder ofta marknaden som ett advokatyrt argument snarare än som en faktisk teori.

Ett lysande exempel är den moderata alkoholpolitiken, här förklarat i ett inlägg av Johan Forsell.

Johan skriver att det stora problemet i alkoholpolitiken är att allt mindre av den konsumerade alkoholen i Sverige säljs av systembolaget, och att alltmer kommer över gränserna (det mesta lagligt). Johan skriver:

"Den här spriten säljs ofta helt okontrollerat till vem som helst, när som helst. Allra tydligast är det i södra Sverige. I nordvästra Skåne finns det sju systembolag. Samtidigt uppger polisen att det finns 700 illegala försäljningsställen i området.

Den här illegala marknaden är viktig att komma åt. Enda sättet att göra det är att göra det mindre lönsamt att föra in så stora mängder alkohol. Därför måste alkoholskatterna sänkas.

Det kanske inte leder till att den totala konsumtionen sänks, men däremot till att den svarta marknaden minskar. Då kommer det bli svårare för väldigt unga människor att få tag i alkoholen, vilket vore ett stort framsteg."

Nå, till att börja med är det ju skönt att Forsell erkänner att konsumtionen inte skulle minska, vilket många moderater jag träffat har påstått... Men resonemanget bygger ju i grunden på ett totalt missförstånd av sambandet tillgång-efterfrågan.

Det finns två "marknader" i den lilla berättelse som Forsell målar upp. Dels den grupp människor som kan köpa alkohol på systemet. För dem är tillgången obegränsad, och det handlar om ren priskonkurrens mellan systembolagen och andra aktörer i andra länder. Där skulle högst troligtvis en sänkt alkhoholskatt minska importen, och öka systembolagets försäljning (och öka konsumtionen i samhället i stort).

Den marknad som Forsell pratar om är dock inte de som redan har möjlighet att köpa på systemet, Forsell pratar ju om "väldigt unga människor", det vill säga de som inte har åldern inne. För dessa människor ligger preferensen på hög tillgänglighet, inte på lågt pris.

Visst är det möjligt att en lägre alkoholskatt skulle minska importen i största allmänhet, och därför försvåra för unga människor att få tag på sprit vid svartförsäljning, men det är inte troligt att denna minskning skulle ske i en tillräcklig utsträckning. Antalet illegala försäljningstställen i nordvästra skåne kanske skulle falla från 700 till 500 eller kanske 100. Men för de ungdomar som vill köpa spelar det ju ingen roll om det finns 25 ställen eller 25 000 ställen, allt de behöver är ett enda ställe att köpa.

För det är där vi kommer till marknadens preferenser, som vi pratade om ovan. Ungdomars preferens är inte främst ett lågt pris, utan preferensen ligger på att överhuvudtaget få tag på alkoholen. För försäljaren innebär det att efterfrågan finns kvar (nästan) oavsett pris. Finns i sin tur efterfrågan, skapar någon entrepenör också tillgången, på ett eller annat sätt.

Detta exemplifieras för övrigt väl med att tillgången på alkohol för ungdomar är väldigt god i alla delar av landet, inte bara vid gränserna.

Fast jag tror trots allt inte att Johan Forsell är en marknadsekonomiskt illitterat. Tvärtom tror jag han har ganska bra koll på de marknadsekonomiska grunderna. Det är helt enkelt en fråga om politisk strategi.

Johan Forsell vill inte sänka alkoholskatten för att ungdomarna i nordvästra skåne ska konsumera mindre alkohol. Johan Forsell vill sänka alkoholskatten för att han inte vill betala lika mycket skatt vid baren på krogen... Men det senare låter ju inte alls lika bra att säga i TV.

Andra bloggar om: miljöpartiet, samhälle, politik, val2006, moderata ungdomsförbundet, muf, johan forsell, alkoholpolitik, alkohol

Bloggtips, avd. nazistisk glamour

För oss som inte frekvent läser Karolina Lassbos Glamourblogg så leder Isobel Hadley-Kamptz oss fort in på rätt spår. Isobel skriver om en intressant utveckling på Karolina Lassbos glamourblogg.

Det hela börjar med att Lassbo ska bli porträtterad av konstnären Markus Andersson, som tydligen själv är "utmålad" som nazist. Lassbo kommenterar detta med

"Andersson är definitivt inte en sådan slags nationalsocialist som du syftar på, dvs i negativ bemärkelse."

Inte helt oväntat uppstår då frågan om vad som är nationalsocialism i positiv bemärkelse. Hör och häpna har Lassbo här svar på tal (i en kommentar i en helt annan blogg):

"Någon som skulle kunna klassas som en nationalsocialist i positiv bemärkelse är för mig någon som vill framhäva och försköna sitt eget modersland men utan att ta ställning till de människor som lever i landet, hur de är, var de kommer ifrån och att alla människor både kan klassas som lika, väldigt olika och faktiskt ibland delas in i grupper."

Detta något absurda ställningstagande angående en "positiv nationalsocialism" är något som också i sin tur måste försvaras. Försvaret består av att det var en "överanalys", uppenbarligen i syfte att provocera. Eller som Lassbo själv skriver:

"att slänga in en brandfackla i en gaskammare".

Ni förstår nog att reaktionerna inte lät vänta på sig. Det faktum att Lassbo menar att hennes "överanalys" skulle vara konsekvensen av ett rent juridiskt "tänkt" får också en hel del jurister att reagera i kommenterarna.

Isobels inlägg, som är en bra politisk ingång, hittar ni här (det första) och här (det andra).

Lassbos två inlägg hittar ni här (det första) och här (det andra).

Andra bloggar om: bloggtips, Karolina Lassbo, Isobel Hadley-Kamptz, nazism, nationalsocialism, juridik, glamour

Inläggstips

Såhär innan midsommaraftonfirandet tar fart måste jag tipsa om ett inlägg av Rasmus Ling. Mycket välskrivet!

Ni som redan firar midsommar får det som en midsommardagspresent. Ni som bara läser bloggar på arbetstid får la vänta till på måndag. Hur som helst är det mycket läsvärt, så inte missa!

Nu ska jag ut i sommarregnet, vi ses!


Andra bloggar om: Rasmus Ling, länktips, miljöpartiet, val2006, politik, samhälle

Billströms nobelskrapor.

Annika Billström uttalar här sina planer för bostadsbyggandet i staden under nästa mandatperiod. Hon förespråkar att bygga på höjden med fem skrapor för att hedra nobelprisen:

"Tänk de fem nobelprisen, symboliserade av fem skyskrapor, vilket välkomnande när man reser in till Stockholm".

Vad som inte framgår av artikeln är att Billström redan, sena nätter när hon ligger i sängen och tröttnat på att lösa sudoku, bestämt var skraporna ska ligga.

Att ekonomiskrapan ska ligga vid stureplan föreföll självklart, men till en början hade Billström svårt att hitta en bra plats. Man kan ju inte bara bygga nytt på Östermalm hur som helst, där bor ju folk som man måste lyssna på. Men räddningen var närmare än vad man trodde, endast några hundra meter från "Svampen" finns ett nästan helt orört grönområde, som skapat för att bygga skyskrapor på! Billström har redan detaljplanen för ett helasfalterat "Humlegårdstorg" med "Stockholms stads skyskrapa för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne" färdig. Mumma!

Nästan lika lätt var priset i Kemi. Naturligtvis måste den ligga vid Kungliga Tekniska Högskolan, eller "teknis" som man säger om man gått där eller hade velat gå där. Eventuellt funderar Billström på att flytta studentskrapan (f.d. skatteskrapan) till KTH, för att spara tid och byggnadskostnader. Det är ju ingen vits med att ha studenskrapor på söder, där röstar ju alla ändå på miljöpartiet...

När Billström kom till Medicinpriset blev det dock riktigt svårt. Den naturliga platsen vore ju i närheten av Karolinska Institutet. Problemet är att KI ligger i Solna, och att ge ett så stort prestigeprojekt till denna mörkblå disidentkommun är mer än vad en vanlig sossepamp klarar av. Ett alternativ är då istället att bygga skrapan vid KI:s filial i Flemingsberg, Huddinge. Problemet är att Flempan är väldigt långt bort. En helt kvart med pendeln. Alla andra sossepampar som kommer på besök från kontinenten (Kristianstad och söderöver) kan tro sig vara framme för tidigt och fastna i söderort, vilket naturligtvis vore en smärre katastrof. Billström lutar därför åt att placera medicinskrapan vid KI i Solna, fast på "rätt" sida Solnabron i Vasastan. Sedan kan Billström på gamla dar hyra en lägenhet där och efter att hon köpt loss den till sin bostadsrättsförening kan hon sitta på balkongen och peka finger åt solnaborna, på behörigt avstånd. En bra lösning på det hela taget.

Någon bra plats för skrapan till ära för fysikpriset har Billström inte kommit på, men hon har vaga idéer om att den ska sväva ovanför vattenytan i riddarfjärden. "Det skulle vara fräckt" lär hon ha sagt till bekanta vid mer än ett tillfälle.

Sist men inte minst kommer fredsskrapan. Där har Billström riktiga problem. Fredspriset delas ju överhuvudtaget inte ut i Stockholm utan i Oslo, av alla gudsförgätna ställen. Inte så att Billström har några problem med att bygga en av skraporna utomlands, tvärtom så tar Billström väldigt seriöst på alla förslag som kan tänkas vidga hennes maktsfär. Det är bara just Oslo som inte lockar. Lusekoftor har aldrig varit hennes grej. Åland däremot, är trevligt. Om inte annat känner Billström ibland att hon behöver en representationslägenhet vid vissa kryssningar. Och Åland är ju som Billström säger "nästan svenskt".

Alternativt har Jan Eliasson, förvisso på fyllan, påstått att han kan ordna så att FN-skrapan flyttar till Stockholm. Det skulle Annika Billström tycka vara den bästa lösningen!

Handelskammaren räknar med pengar till SL!

Miljöförbundet Jordens vänner hade för ett tag sedan en debattartikel i Stockholm City.

Då skrev man bland annat:

"I april publicerade man [handelskammaren, min anm] en attitydundersökning som man gjort bland sina egna medlemsföretag.

Man påstod att 75 procent av Stockholms företag var mot trängselavgifterna, vilket citerades flitigt i nyhetstidningarna. Men sju av tio tillfrågade företag svarade aldrig på enkäten.

Ett sådant stort bortfall gör att resultaten är värdelösa om man inte följer upp med en så kallad bortfallsanalys. Någon sådan publicerade aldrig Handelskammaren."

Samt:

"För att få de svar som man vill i opinionsundersökningarna har Handelskammaren vid flera tillfällen arbetat med styrda frågor. Nyligen släppte man en undersökning som genomförts bland riksdagspolitiker inom (s), (v) och (mp).

I pressmeddelandet hävdade Handelskammaren att deras undersökning visade att en majoritet av politikerna vill höja avgifterna. Vad man inte nämnde var att politikerna bara hade fått två svarsalternativ (och var tvungna att välja något av dessa) – höja avgiften eller avskaffa hela systemet."

Nu är nonsenssvaret infört i gårdagens city. Handelskammaren svarar inte på kritiken av undersökningarna, annat än med att "De undersökningar som handelskammaren presenterar görs alltid i samarbete med erkända opinions- eller analysföretag".

Däremot lägger man till det som handelskammaren alltid pratar om, sin egen beräkning om att trängselavgifterna, vid en permanentering, kommer gå med förlust. Man skriver:

"En permanentad trängselskatt skulle, enligt beräkningar, ge ett underskott på 400 miljoner kronor per år, det vill säga mindre pengar till infrastruktur.

Intäkterna från skatten täcker inte ens kostnaderna för administration, drift och underhåll."

Det känns som det är på sin plats att ta itu med denna rapport på allvar, för den är helt orimlig.

Handelskammarens rapport räknar med kostnader på 1 200 miljoner per år. Av dessa är det dock bara 400 miljoner som går till underhåll av trängselavgifterna, kundtjänst et cetera. Övriga 800 miljoner är resultatet av någon form av kreativ bokföring.

Till att börja med räknar rapporten in 400 miljoner för statens avskrivningar som driftskostnader. Jo det är sant att staten kommer vilja ha tillbaka sina pengar för investeringarna, men det är ingen driftskostnad. Till att börja med kommer ju avbetalningen vara färdig inom några år, varpå "kostnaden" helt försvinner. När handelskammaren säger att trängselavgifterna kommer gå med förlust så har de alltså inte stöd ens av sin egen rapport, för mer sanningsenligt vore ju då att säga att trängselavgifterna inte kommer gå med vinst förräns investeringarna är betalada.

Å andra sidan, insikten om att ett projekt inte går med vinst förrns investeringarna är betalda är knappast värt nobelpriset direkt... Men det är alltså precis vad handelskammaren säger, för "kostnaden" för avskrivning är lika stor som den av handelskammaren beräknade "förlusten".

Men det kommer mer. I rapporten har man räknat med SL:s kostnader. Ja, det är sant! Handelskammarens beräkning om vad trängselavgifterna kostar inkluderar alltså mer pengar till kollektivtrafiken! Jag tycker det är jättebra. Jag vill att den överskjutande vinsten från trängselavgifterna ska satsas på kollektivtrafiken. Däremot är det naturligtvis fel att räkna in det som en kostnad.

Resonemanget blir absurt. Genom att från början räkna in den överskjutande vinsten bland kostnaderna uteblir vinsten och man kan till och med hävda att projektet kommer gå med förlust. Det är vad jag kallar kreativ bokföring.

Nej, nu kan vi sprida budskapet. Handelskammarens rapport är bluff och båg som inte ens trots en väl uttänjd verklighet kan visa på att trängselavgifterna (efter avskrivningar) kommer gå med förlust och räknar med mer pengar att satsa på kollektivtrafiken.

Jag vet att det inte var handelskammarens syfte med rapporten, men jag tycker det ser jävligt bra ut!

Andra bloggar om: miljöpartiet, val2006, politik, samhälle, SL, kollektivtrafik, trängselavgifter, trängselskatt, handelskammaren, stockholms handelskammare

EMU och riksdagsvalet

Just när vi trodde att debatten om EMU var för tillfället död, så visar det sig att vi ropat hej innan bäcken var korsad.

Helt otroligen visar det nämligen att ECB börjat med opinionsmätningar i Sverige! I varje fall om man får tro en gammal smålänning som Tomas Eriksson.

Nog för att Jean-Claude Trichets vägar äro outgrundliga, men jag tror detta är en övertolkning. Hur som helst har inga uttalanden ännu kommit från SCB om den ökade konkurrensen.

Andra bloggar om: Tomas Eriksson, SCB, ECB, EMU, EU

En obekväm sanning

Jag är nyss hemkommen från förhandsvisningen av "An inconvenient truth". Jag är positivt överraskad. (Se tidigare inlägg här)

Filmen handlar om klimatfrågan, eller "klimatkrisen" som man säger. Al Gore har under många år, sedan han vann presidentvalet men förlorade presidentposten, rest runt och föreläst om klimatkrisen. I filmen får vi se vad jag antar är hela eller stora delar av föreläsningen, blandat med instick av filmer och tilbakablickar på Gores eget liv.

En punkt som var oroande innan filmen var att det var just Gore som var "huvudperson". Gore har ju tidigare framstått som träig och tråkig. Tvärtom visade sig filmen vara mycket varm och Gore använder flera gånger humor för att få fram sina poänger.

Det är mycket centrerat på Al Gore själv, kanske framför allt genom att viktiga delar av Gores eget liv kommer upp i tillbakablickarna. Några skulle säga för mycket personfokus, men det blir ändå en del av ett narrativ som fäster fokus på just klimatkrisen. Det är ett mycket amerikanskt att referera till sin egen uppväxt och sin familjs svunna tider, ett sätt att bygga patos som kanske inte är lika vanligt i svensk politik. Samtidigt kopplar han familjeberättelserna till frågan han driver på ett sätt som inte känns helt irrelevant.

Huvudpoängen med filmen är dock de kalla fakta som presenteras. När man hör talas om en amerikansk politisk dokumentär tänker man först på Michael Moore, och är det något Michael Moore inte är bra på så är det kalla, hårda fakta. Moores filmer har kritiserats för att vara lite väl slapphänt med fakta, och i många fall är kritiken mycket befogad.

Jag som en kritiskt tänkande varelse har svårt för den typen av Mooreska underhållningsdokumentärer. Den känslan existerar inte alls i Gores film. Gores argument byggs i de allra flesta fall under väl med en historia och/eller resonemang för alla fakta.

Men bara för att det är väl underbyggt behöver det inte bli torrt och tråkigt. Gore arbetar med animationer och filmer för att tydliggöra poängerna han gör, och stundtals blir det riktigt starkt.

Värt att nämna är också att han tar upp "skeptikers" motargument och tillintetgör dessa, exempelvis motargumentet att det skulle vara oklart om det är människan som skapat problemen. Ett uns av mediekritik blir också synligt när Gore visar hur stor skillnaden är mellan antalet artiklar som tvivlar på människans inverkan på klimatförändringarna i vetenskaplig press och i populärpress. I populärpressen var siffran 56% (om jag minns rätt), i den vetenskapliga pressen var siffran 0%. Talande siffror, som också kanske förklarar varför frågan inte fått så stort genomslag ännu.

Ett annat motargument som tas upp är att temperatursvängningarna är en cyklisk process och att svängningarna i temperatur är helt normala. Gore motbevisar detta genom att visa ett diagram över koldioxidutsläppen och temperatursvängningarna de senaste 650 000 åren. Då blir det tydligt att de nivåer vi nu upplever inte existerat förut på mycket, mycket länge. Naturligtvis förklarar också Gore hur man kommit fram till siffrorna, mycket grundligt dessutom.

Jag blev positivt överraskad av filmen, och ändå hade jag ganska höga förväntningar. Filmmakarna sammanfogar Gores entusiasm, fakta och en tro på att en annan värld är möjlig och får igenom budskapet som Grön Ungdom också brukar trycka på: En annan värld är inte bara möjlig, den är helt nödvändig.

Andra bloggar om: miljöpartiet, grön ungdom, växthuseffekten, klimatkrisen, val2006, miljö, miljöpolitik, politik, samhälle, al gore, an inconvenient truth

Al Gore to the rescue

Nu ska jag glida iväg på ett möte med Ung Vänster och SSU om en gemensam trängselavgiftskampanj. Sedan ska jag tillsammans med ett gäng miljöpartister se Al Gores film "An Inconvenient Truth" om världens miljötillstånd typ. Ryktet gör gällande att det inte är the feel good movie of the year...

Jag hoppas att det inte blir för mycket underhållningsfilm, utan att de hållre sig till fakta. Men inte heller för tråkigt och långsamt, det ska ju gå hem hos fler än oss miljöpartister. Det vill säga inte för mycket Michael Moore, men inte heller för mycket Al Gore.

Att filmen har viss humor kan man dock se på IMDb:s citatsektion:

Al Gore: I'm Al Gore, I used to be the next president of the United States.
[laughter and applause from audience]
Al Gore: I don't see why that's funny.

Jag lovar att berätta om filmen senare.

Andra bloggar om: miljöpartiet, Al Gore, miljöpolitik, val2006, politik, samhälle

Hässelby

Nu har jag placerat mig i Hässelby på bloggkartan. Inte för att jag bor där precis nu, men jag är ju ändå hässelbybo innerst inne. Inte bara är jag uppväxt där och sitter på en hedersam ersättarplats i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd, jag kan också nu här på bloggen smygavslöja att jag efter sommaren åter kommer leva förortsliv i Hässelbys betongfamn. Känns helt rätt.

För er som inte känner till Hässelby kan jag meddela att det i H-by bor strax över 30 000 invånare, det vill säga ungefär lika många som i Kalmar. Hade Hässelby legat tvärs över sundet från Öland hade Hässelby alltså varit residenstad i Hässelby län och Barometern hade haft sitt huvudkontor vid Hässelby torg och följt allt som hänt i området... Men nu är det ju inte så och man får nöja sig med notiser i citytidningarna om det senaste knivbråket.

Kända Hässelbyare är exempelvis Ayesha, Ken och Staffan Strand.

Aaanyhoo. H-by it is. 165 yao och välkommen till förorten.

Andra bloggar om: Hässelby, förorten, betong

Hädaren

Mycket ska man behöva genomlida, men detta?

"På hultsfred finns andra saker att göra än att blogga."

-Johan Hellström

Andra bloggar om: hultsfred, hädelser, Johan Hellström

Mer SNF v Centern

Mer angående centerpartiet. Här skrev jag om att energiuppgörelsen kritiserades hårt av SNF, Svenska NaturskyddsFöreningen. Men även i deras stora valgranskning ligger centern illa till. Se exempelvis diagrammet nedan.

Källa: Sagt och gjort i Miljöpolitiken, Svensk Natur, 2006-03. Eller här.

Som synes så är Centerpartiet näst bäst, om man mäter bara i hur stor utsträckning man agerat helt miljövänligt. Om man däremot mäter i hur stor utsträckning man agerat helt miljöovänligt så ligger centerpartiet helt plötsligt trea från slutet. Bara Kd och moderaterna har varit mer miljöovänliga än centerpartiet. Slutsatsen kan bara vara en: Centerpartiets miljöpolitik är i gungning.

Hur man än vrider och vänder på det så står dock en sak klart, Miljöpartiet vinner miljöpolitiken oavsett hur och vad man mäter.

Andra bloggar om: miljöpartiet, centerpartiet, naturskyddsföreningen, snf, miljöpolitik, politik, val2006

I stort sett menlös

Borgarna kritiserar Lars-Erik Lövdén för att han köper loss sin hyresrätt. Detta ska vara dubbelmoral, eftersom Lövdén tidigare som bostadsminister arbetat aktivt för att stoppa omvandlingar.

Men, undrar då vän av ordning. Har Lövdén någonsin som minister kritiserat enskilda boende om gått med på att sälja sin bostad vid en omvandling? För det är ju vad det handlar om. Huset ska säljas till bostadsrättsföreningen, omvandlingen är ett faktum. Frågan är bara om Lövdén ska äga sin bostad själv eller vara "hyresgäst hos sina grannar" som Persson uttryckte det.

Om Lövdén varit med och drivit fram omvandlingen är det en sak, då är det ett uppenbart fall av dubbelmoral. Men om han nu bara ställts inför faktum så är det ju inte dubbelmoral, då är det bara låga påhopp av alliansen.

Kanske är det av ovanstående anledning som historien med Lövdén liksom inte riktigt tagit sig. Men jag tror inte det. Den uppenbara anledningen är menlöshet. Lövdén som person ska jag inte säga något om, men hans politiska liv har varit menlöst. Ingen känner till honom, ingen vet vad han sysslar med, ingen har någonsin brytt sig om det heller.

En menlös skandal för en menlös politiker med menlösa uppdrag. Kort sagt: Lars-Erik Lövdén, i stort sett menlös.

Andra bloggar om: Lars-Erik Lövdén, socialdemokraterna, bostadspolitik, val2006, i stort sett menlös

Naturskyddsföreningen sågar centerpartiet

Svenska naturskyddsföreningen sågar alliansens energiuppgörelse. En uppgörelse som enligt Annie är "präglad av centerpartiet" får alltså av Sveriges främsta miljöorganisation mycket stor kritik. Anmärkningsvärt och ett tydligt tecken på att centerpartiet rör sig från att ha varit ett eventuellt grönt parti till att bli ett av det gråa blockets betongfundament.

SNF skriver:

"Innehållet i deras utspel bekräftar bara den politik som SNF kritiserar i rapporten "Sagt och gjort". Kärnkraften placeras i fortsatt dödläge. Den gröna skatteväxlingen avbryts och utsläppshandeln anpassas efter industrins konkurrenskraft istället för behovet att komma till rätta med miljöproblemen. Inga nya effektiva styrmedel presenteras för att minska klimatpåverkan och ställa om energiproduktionen till en långsiktighållbarhet."

Slutsatsen blir självklar:

"Det som presenteras är inte en energipolitik som är bra för miljön, men den är inte heller bra för sveriges industri eller konkurrenskraft, säger Svante Axelsson, generalsekreterare, SNF, som också påpekar att industrin behöver - precis som de borgerliga själva ofta påpekar - långsiktiga och tydliga spelregler, inte en luftig kompromiss för att ro hem valsegern ochklara de närmaste fyra åren utan kärnkraftsgräl."

Centerpartiet framställer energiuppgörelsen som en seger, att alliansen gått in på Centerpartiets linje vad gäller miljö- och energipolitik. Så är det antagligen också. Tyvärr är dock Centerpartiets linje inte längre särskilt grön. Svenska Naturskyddsföreningens granskning visar också tydligt att det bara finns ett grönt alternativ i riksdagen: Miljöpartiet, de gröna.

Läs hela pressmeddelandet här.
Läs SNF:s granskning av partiernas miljöpolitik här

Andra bloggar om: Svenska naturskyddsföreningen, snf, miljöpartiet, val2006, politik, miljöpolitik, miljö, kärnkraft, energipolitik, energi, centerpartiet

Vi vet vad som händer om man "tar debatten"

I Ungt val fick Sverigedemokraterna nästan 12%.

Till att börja med vill jag lite sådär försiktigt mana till besinning. Som bland andra Jonas Morian skriver finns det stor anledning att tro att Sverigedemokraterna själva har påverkat resultatet i mycket stor utsträckning. Expressen skriver också om att en sådan kampanj här. Sverigedemokraterna är lögnare och fuskare så troligen är det faktiska resultatet rejält mycket mindre än 12%.

Några som inte besinnar sig är de unga centerpartisterna. Annie Johansson, Magnus Andersson och Bassem Nasr är några exempel. Bassem har till och med gått så långt att han har utmanat Sverigdemokraternas Sten Andersson på debatt nere i Malmö.

Argumentationen är tydlig och känns igen. Man måste "ta debatten". Sverigedemokraternas propaganda får inte "stå oemotsagd". Annie säger till och med att vi hittills inte vandrat någon "framgångsrik väg".

Den väg som centerpartisterna istället vill ta, som man uppenbarligen anser vara framgångsrik, är att bjuda in Sverigedemokrater till debatter, ställa sig vid varsitt podium och under några minuter var diskutera saklig politik. Typ.

Lustigt nog nämner inga centerpartister jag har läst något om hur detta har funderat i andra länder. Den antirasistiska rörelsen i Sverige leds av Expo, som skriver just om hur dåligt taktiken då man "tar debatten" har fungerat i exempelvis Danmark och Frankrike. Det är också från Daniel Poohls ledare jag har lånat rubriken till detta inlägg. Ett måste att läsa!

Nej, det är uppenbart att det är positivt för rasisterna när demokratiska partier "tar debatten". Det är positivt för Sverigedemokraterna när Federley eller Nasr ställer upp i eller rentav bjuder in till debatter med sverigedemokratiska företrädare. Sverigedemokraterna vinner PR och röster på detta. Tyvärr vinner Nasr och Federley också på det. När man "tar debatten" kan man nämligen framställa sig själv som någon sorts demokratins galjonsfigur.

Där har vi nämligen den krassa sanningen. Centerpartisterna driver "ta debatten"-linjen inte för att man tror att detta kommer hjälpa den antirasistiska kampen, utan för att det kommer hjälpa centerpartiet. Det gör inte Centerpartisterna något att Sverigedemokraterna får ett par fler röster så länge som centerpartiet också får det.

Att "ta debatten" i centerpartistisk tappning är att legitimera rasisterna och att låta dem sätta dagordningen. Det är inte en hållbar väg. Istället ska vi möta rasisterna på våra villkor. Antirasistiska krafter måste finnas där Sverigedemokraterna finns och visa på vilka grundvärderingar sverigedemokraterna bygger sin politik på, visa på vilka människor sverigedemokrater egentligen är men framför allt förklara och visa på alternativen.

Sverigedemokraterna har lyckats i en del saker. Just nu verkar de lyckas i att "söndra och härska". De demokratiska alternativen segrar först när de gemensamt gör sak i alla lägen då rasismen sticker upp. Just nu gör Centerpartiet istället gemensam sak med Sverigedemokraterna, och det äcklar mig.

Lär från Expo, centerpartister, sedan ses vi på den antirasistiska barrikaden!

Läs också mina tidigare inlägg om Federleys SD-debatt här och om att den inte blev av här.

Andra bloggar om: Miljöpartiet, Grön Ungdom, val2006, politik, antirasism, sverigedemokraterna, centerpartiet, cuf

Det viktiga är inte vad du säger, utan hur du säger det

Utdrag ur insändare i Metros Stockholmsupplaga 060607:

"Det är beklämmande att
många på senare år sjunger på
engelska, så att den nationella
särarten försvinner. I år var
dock Kroatien ett föredöme,
vars trupp inte bara sjöng på
sitt modersmål, utan även uppträdde
i folkdräkter."

Här kommer ett utdrag från Kroatiens låt, i översättning:

"Zoomba, zoomba, hay, straw, cheese, salami, risi-bisi, bowl, red beet, red teet, Africa, paprika"

Kroatiens "nationella särart" är tydligen förmågan att på i takt med musik räkna upp olika former av mat/växter/kontinenter. Bra att veta!

Andra bloggar om: Eurovision, esc, schlager, kroatien

Nationalstatens hegemoni

Jag är inte emot nationalstaten as such. Jag är bara emot nationalstatens hegemoniska ställning. Det faktum att det finns en nationalstatlig suveränitet innebär att all makt alltid måste utgå ifrån nationalstaten. Jag vill ha ett samhälle där makten ligger på olika nivåer, utifrån behov. Detta innebär att en hel del ska decentraliseras och ligga på kommunal eller regional nivå, men också att en del saker kan centraliseras.

Så här i nationaldagstider blir det också tydligt hur viktigt symboler är för nationalstaten och dess ställning. Idag viftas det flaggor för att fira "våra färger", vad nu det ska betyda.

Men symboliken är större än så. Sommarens stora idrottsfester fullkomligt dryper av nationalsymbolismens fetflottighet.

Jag sticker ut hakan också påstår att för att upplösa nationalstatens hegemoni måste idrotsslandslagen upplösas eller slås ihop. Jag röstar på det senare. En nordisk idrottsunion, vad gäller åtminstone lagsporterna, vore en bra början.

Fotbolls-VMfinal 2030: EU-Norden 0-2.

Se där en framtidsvision.

Andra bloggar om: Nationaldagen, nationalstaten, hegemoni, val2006, visioner

Avdelningen för idiotanalyser

Magnus Andersson (c) har uppmärksammat en SvD-artikel där man konstaterar att Miljöpartiet kommer stå utan listor i cirka 60 kommuner runt om i landet. Magnus skryter också med att centerpartiet är näst bäst på kommunal täckning, då bara Öckerö är centerfritt.

Hey, det har aldrig varit någon hemlighet att Mp har störst stöd i städer och sämre stöd på landsbygden. Samtidigt är det heller ingen hemlighet att centerpartiet underen lång period har haft ett större stöd på landsbygd än i städerna. Resultatet med kommunala listor är därför inte att förundras över.

Men för Magnus Andersson är de uppenbara slutsatserna alltför enkla och inte alls i linje med bilden av det nya centerpartiet som ett hippt storstadsparti. Istället menar Magnus att det handlar om att Miljöpartiet ska vara toppstyrt, och att medlemmarna ska hoppa av av den anledningen.

Varje kongress så skrivs det spaltmeter om hur vilda och otämjbara de gröna gräsrötterna är, och att partistyrelsen aldrig klarar att hålla kongressbesluten inom de ramar de skulle vilja. I det läget blir Anderssons analys något konstig.

Ännu konstigare blir det när man konstaterar att en av centerpartiets största kovändningar när det gäller förd politik togs av ett toppstyrt förtroenderåd...

Uppdatering: På MP:s internwebb påpekas att Mp i detta val kommer ha listor i fler kommuner än i förra valet, och att vi är ett av får partier som faktiskt fortfarande växer. Well spoken, säger jag.

Andra bloggar om: Miljöpartiet, Öckerö, centerpartiet, toppstyrning, val2006

Gôtt Mos United

Är det nåt som limmar västsvenska poliser och fildelare samman är det Stockholmsföraktet. Från Johanna Nylander:

"Poliserna runt om var också sjyssta, och påpekade med bestämdhet att polisen i göteborgsområdet inte hade någonting med piratebayrazzian att göra, utan det var helt och hållet en aktion från stockholm."

Andra bloggar om: Fildelning, stockholmsförakt, göteborg

KDU-attack mot Alex Chamberland

KDU:s Ella Bohlin attackerar Grön Ungdom-röret Alexander Chamberland.

Eller inte... Det var ganska roligt faktiskt. Men om tanken var att att påskina att Alex hänvisar onödigt ofta till mänskliga rättigheter kanske borgarna ska ägna sig åt att sopa framför egen port först... Vi minns alla Gunnar Strömmers uttalande om att minknäringen var en mänsklig rättighet...

Andra bloggar om: Grön Ungdom, KDU, Ella Bohlin, Alexander Chamberland, mänskliga rättigheter

Biljettkontrollanter

Ett tips för alla er pro-plankare med månadskort. Nästa gång ni ser en biljettkontroll: SPRING!

Ett måste att läsa!

Andra bloggar om: Plankning, kollektivtrafik, biljettkontrollanter, motionstips

Biblioteken och finansiering

Första delen i vår miniserie om bibliotekspolitikens underbara värld handlade om det kommunala självstyret.

I andra och sista delen kommer vi nu till finansieringen. Nacka kommun har enligt Kulturnyheterna satsat på viss privat finansiering av biblioteket i Sickla. Man har en kommunal budget i botten men låter biblioteket hitta intäkter fritt utöver det.

Jag tycker det är en jättebra idé. Det finns mycket av offentliga utgifter som man kan ifrågasätta om det är värt att ta in skatt för. Framför eftersom resurserna är begränsade och alla problem inte kan lösas genom höjda skatter. För någonstans är det där man hamnar. Ska alla offentliga verksamheter få de pengar de förtjänar skulle skatterna behöva vara betydligt högre.

Då är nacka-metoden rimligare, det finns många offentliga verksamheter som mycket väl kan finansieras utifrån på olika sätt.

Skolan är ett sådant område. Naturligtvis ska skolböcker även fortsättningsvis vara osponsrade och reklamfria, men skolan har ju även andra behov. Jag minns att på mitt gymnasium S:t Jacobi i Vällingby hade vi åtminstone viss sponsring genom att Hewlett Packard utrustade en datasal åt Ung Företagsamhetskursen. På mellanstadiet hade vi också en compis-dator som jag tror var skänkt till oss någonstans ifrån.

Sponsring behöver inte alltid innebära att företag får negativt inflytande över verksamheten. Företag är inte ens alltid intresserade av det, det kan också ses som god PR i största allmänhet, eller som ett sätt att hjälpa samhället man verkar i.

Fram för ett större samarbete mellan det privata och det offentliga. Det vinner vi alla på i längden.

Andra bloggar om: Bibliotek, Nacka, val2006, politik, St Jacobi

Biblioteken och det kommunala självstyret

Kulturnyheterna på SVT är ofta spännande. Ett bra exempel på när public service innebär att även "smalare" nyheter får ett genomarbetat och på alla sätt välgjort forum.

I det program jag idag satt och såg på när jag jobbade handlade om biblioteken och vad de olika partierna driver i biblioteksfrågan, så här inför valet.

Frågan var i sig inte direkt blockberoende, både det röda och det blåa blocket verkar vara oense (vad den gröna ståndpunkten var redovisades inte, eller så missade jag det).

Två relaterade frågor som dök upp i samband med diskussionen och som däremot är väldigt blockberoende är det kommunala självstyret och privat finansiering av offentlig verksamhet.

Vi börjar med det kommunala självstyret. För det som först väckte mitt vrede var vänsterpartiets Rossana Dinamarca, som menade att de kommunala bibliotekens tynande tillvaro skulle lösas genom en skärpning av bibliotekslagen. Idag står det, enligt Dinamarca, bara i bibliotekslagen att det ska finnas bibliotek i kommunerna vilket tydligen inte var nog. Vad som skulle skrivas in mer konkret är oklart men man kan anta att det handlar om krav på vad som ska erbjudas och andra regler om hur verksamheten ska drivas.

Naturligtvis vore detta ett gigantiskt ingrepp i det kommunala självstyret och kommer förhoppningsvis inte genomföras. Men problemet finns där redan. Att det överhuvud taget finns en bibliotekslag är där problemet ligger.

Riksdagen kan inte ständigt stifta lagar och förordningar som sätter krav och lägger ansvar på kommunerna, om man inte samtidigt delegerar makten. Makt och ansvar måste alltid hänga ihop. Alla parlament eller parlamentsliknande forum (typ kommunala nämnder) som inte har både makt och ansvar kommer misslyckas med sitt demokratiska arbete. En kommun som enbart får dekret uppifrån kommer i någon mån hamna i en situation där man har mycket ansvar men inga möjligheter att förändra omständigheterna kring dessa ansvar.

Kommunerna har mycket stora ansvar, men även i fall dessa ansvar kostar pengar har man nästan inga möjligheter alls att få in mer pengar. Höjningar av den kommunala skatten anses med rätta vara svåra eftersom statliga skatter ätit upp det mesta av det utrymmet. Men även i de fall som lagarna inte innebära ökade kostnader innebär pekpinnar uppifrån en situation där kommunala politiker i praktiken inte kan påverka kommunens verksamhet, eftersom politiker oavsett färg måste följa lagarna. Det är ett mycket stort demokratiskt underskott.

Den andra biblioteksfrågan, privat finansiering av offentlig verksamhet, får jag återkomma till. En liten miniserie är aldrig fel.

Andra bloggar om: Bibliotek, miljöpartiet, federalism, kommunalt självstyre, val2006, kulturnyheterna