En moderat av den gamla stammen

I dagens DN läser jag om Michael Zand, moderat kommunpolitiker i Halmstad. Jag hittar inte artikeln på nätet, men Svenskan har också haft den inne.

Michael Zand ska under Halmstads kommunfullmäktige i torsdags ha uttryckt sympati för Sverigedemokraternas flykting- och invandringspolitik. Enlig DN och SvD, som båda fått nyhete från TT, sade han så här:

"Sverige har tagit emot alltför många invandrare på för kort tid, och endast en bråkdel har varit flyktingar."

TT-nyheten konstaterar också att kommunstyrelsens moderata ordförande tycker att Zand "fokuserar på fel frågor".

Det är ju inte utan att man undrar vem denne Michael Zand är. Jag kände när jag läste nyheten igen namnet. Han har nämligen varit i tidningen förr.







Jag skrev om det tidigare, och hänföll då, som jag ofta gör, till en lätt ironisk touch:

"Läs gärna den här artikeln. Det är sååå synd om Michael Zand. När han kom tillbaka från polisen hade Pepes Bodega stängt. Puttenutt. Och så förlorade han sin champagne för 25 000 också. Det är så man blir tårögd."

Andra bloggar om: Michael Zand, moderaterna, sverigedemokraterna, idioter, politik, samhälle

Mediernas konspiration, hyllar konspirationsteoretikern

Jonas Morian har skrivit ännu ett välformulerat inlägg om medier och mediekritik. Denna gång handlar det om Maria-Pia Boëthius som låtit sig intervjuas för DN med anledning av sin nya bok "Mediatan".

Titeln säger mycket om innehållet. Medierna liknas med det bibliska sjöodjuret Leviatan, som hotar världen. Morian har valt ut några belysande citat:

Boëthius beskriver medierna som ”världens minst bevakade supermakt” som ”ödelägger allt i sin väg”, ”livnär sig på ondska, uppviglar och skapar hat”.

I boken framgår också att de "medielöpare" (efter "medlöpare") som jobbar inom journalistiken alla bär på en "grotesk", som går på automatiskt när det ska produceras nyheter, och sorterar in världen i den förutbestämda mallen.

Maria-Pia Boëthius bär dock inte på någon "grotesk". Hon har, med hennes egna ord "avprogrammerat" sig själv. En sanningssägare, som ser ljuset medan alla andra famlar i mörkret. Så originellt.

Jag gillar Boëthius på många plan. Jag tyckte att "Mediernas svarta bok" hade många poänger, och var givande att läsa. Men nu går hon på tok för långt. Den här konspirationsteoretiska inställningen är inget som fastnar hos mig. Visst finns det problem. Stora problem. Men att påstå att de har rent bibliska proportioner blir bara löjligt.

Vidare kan man ju ifrågasätta om en konspirerande Mediata, med alla dessa grotesker, verkligen hade släppt igenom detta. DN:s artikel är fjärde gången jag får bekanta mig med Beöthius drapa. Jag har hört det i Sveriges Radio, i båda medieprogrammen i P1, "Medierna" (17 mars) och "Publicerat" (24 mars). Hon har, naturligtvis, fått stort utrymme i den lilla tidningen Dagens ETC (19 mars). Johan Ehrenberg "intervjuar" Boëthius genom att konversera. Vilket är det enklaste sättet att dölja att man inte ställer en enda kritisk fråga under hela tiden.

Andra medier som uppmärksammat Mediatan i positiva eller okritiska artiklar är Aftonbladet, Flamman, Hallands Nyheter, Helsingborgs Dagblad, Journalisten, LO-tidningen, Nya Wermlands-Tidningen, Stockholms Fria Tidning, Södermanlands Nyheter och Filipstads Kommun.

Medier med kritiska och (ibland) negativa inslag är: Dalarnas Tidningar, Folkbladet, Nerikes Allehanda, Piteå-Tidningen och Sundsvalls Tidning,

Boëthius gör det väl lätt för sig när hon går loss med konspirationsteorin. Som alla konspirationer är det till 90% fel. Tyvärr gör dessa totalt galna utfall mot väderkvarnarna att de resterande tio procenten skyms. Det har vi alla anledning att sörja. Tack för den björntjänsten, Maria-Pia Boëthius.

Andra bloggar om: media, medier, mediekritik, Maria-Pia Boëthius, samhälle, journalistik
Pingat till intressant.se

Lite om Tadzjikistan

Huvudstaden i Tadzjikistan heter Dusjanbe. Det betyder "måndag".
Det beror enligt wikipedia på att det på måndagar var en marknad i Dusjanbe.

Jag tycker fortfarande att det är konstigt.

Alanis Morissette gör Black Eyed Peas-parodi

Via literoligare.se hittar jag en rolig video med Alanis Morissette. Hon gör där en parodi på låten "My Humps" vars originalversion gjordes av Black Eyed Peas.

Det är riktigt kul faktiskt. Kolla först in BEP-versionen, så uppskattar man de finare detaljerna i Alanis-versionen sedan.

Black Eyed Peas - My Humps



Alanis Morisette - My Humps



På literoligare.se finns också en kul video med en World of Warcraft-version av en gammal Mupparna-favorit. På samma sajt kan man också läsa lite om intrigerna i standupvärlden, även om det senare är mer seriöst.

Att vara konservativ är att göra helt om

"Konservativa försvarade merkantilismen eftersom den garanterade det samhälle som fanns då. Sedan började de försvara frihandeln eftersom den visade sig vara en garant för det samhälle som kom sedan. De har med andra ord inte en susning om vad de slåss för, vart de är på väg eller om de vill dit."

Läs Johan Ingerös nedgörande av konservatismen.

KD och vision 2010

Fastighetskatten blir nu ett minne blott. Antagligen, om inte den tillsatta arbetsgruppen starkt avråder. Många jublar över beskedet. Jag jublar kanske inte, men ser en förhoppning vid horisonten.

Inte för att jag egentligen har något emot skatt på fastigheter, tvärtom. Däremot tycker jag det är positivt när vallöften infrias. Det innebär ju i praktiken att de inte kan utlovas igen.

Kristdemokraterna har inte så många konkreta valvinnande löften att ge. Man pratar mycket om värderingar, civilkurage, en värdig vård. Fint och vackert, men knappast valvinnande. Fastighetsskatten var en av få konkreta vallöften (kd) kunde driva på för, som också lockade stora grupper till alliansen, kanske till och med till kristdemokratenra själva.

När så man hamnar i regeringen och får möjlighet att genomföra sina krav. Då måste man börja förnya sig själva. Det var där socialdemokraterna missade. De ville vila på sina lagrar, istället för att visa på vad man vill göra i framtiden.

För alliansen kommer det här knappast bli något problem. Moderater, centerpartister och folkpartister kommer ha stora delar av sin program ogenomförda 2010. För kristdemokraterna är läget mer oklart, vilka konkreta frågor att driva från 2006 års politiska program kommer finnas kvar 2010?

Det här kan mycket väl innebära att kristdemokraterna har en svårare uppförsbacke inför valet 2010 än de övriga partierna, oavsett opinionsundersökningar. Går man in i ett val utan nya fräscha idéer som visar på kristdemokraternas särart kommer väljarna lämna båten, för soffan eller för övriga allianspartier.

Det här kan bli ett reellt problem för partiet, som också har problem med interna strider (enligt SvD idag). Tappar man både extrema kristna väljare till soffan och allmänborgerliga väljare till övriga alliansen hamnar man farlig nära eller rentav under riksdagsspärren.

Det blir en intresant resa mot 2010!

Andra bloggar om: politik, samhälle, kristdemokraterna, val2010, alliansen
Pingat till intressant.se

Riksdagens bevakningsenhet infiltrerar mp

Läs på Johannes blogg om hur "Riksdagens bevakningsenhet" anmäler en icke-existerande person till Mp Stockholms riksdagsbesök. Mycket underhållande.

Eurovisionsbloggen

För ungefär tio-elva månader sedan var det fullt liv på bloggen. Blogginläggen kom ofta och roade många, men oroade också en del. Klagomålen på alltför mycket schlager i bloggen var återkommande.

Eftersom jag är en så sympatisk och flexibel, men också eurovisionsfanatisk, människa har jag helt enkelt öppnat en sidoblogg. Eurovisionsbloggen är nu uppe och kommer presentera alla länder och deras bidrag mer eller mindre ingående. Under resans gång kanske ni får lite nyheter och trivia också. Vem vet? Inte ni iaf om ni inte klickar er dit redan nu.

Public Service-tidning

Våra härliga kanslister i Mp Staden och Mp Länet, Johannes respektive John, har gått igenom partiprogrammet och fascineras över kravet på en Public Service-tidning. Johannes tycker det verkar omöjligt men intressant, och John är försiktigt positiv.

Själv är detta en punkt jag funderat på över flera år. Jag är inte helt negativ naturligtvis, men starkt skeptisk. Drömmen är en tidning som ska vara "som Metro, fast med riktiga nyheter", som Johannes uttrycker det.

Problemet är ju att anledningen till att Metro, Stockholm City och .Se kan vara gratis är att de tar i princip alla sina nyheter från TT. Ett minimum av reportrar och journalister.

Riktiga nyheter, det får man från riktiga tidningar. Och kostnaden blir därefter. En Public Service-tidning skulle rimligtvis konkurrera inte med Metro eller kvällstidningarna, utan med morgontidningarna och den enda rikstäckande morgontidningen landet har: Dagens Nyheter.

Och det är här problemen börjar. DN omsätter enligt egen utsago nästan 2 miljarder om året. Även om man räknar bort uppstartskostnader och dylikt kommer kostnaden för en Public Service-tidning hamna på minst den summan. Eftersom en Public Service-tidning också rimligtvis har högre krav på sig vad gäller exempelvis utrikeskorrespondenter och effektivitet blir kostnaderna rimligtvis också något högre. En totalkostnad på två miljarder om året är alltså fullt rimligt att se framför sig.

Det vill säga lika mycket som hela Sveriges Radio får av licenspengarna nu, eller nästan hälften av vad SVT får. Totalt utgör två miljarder ungefär trettio procent av den totala licenspengapåsen. Eller fyra gånger mer än vad presstödsnämdnen distribuerar varje år.

Om man nu anser att vi har två miljarder över att lägga på någon form av medieinvestering, så ska vi för allt i världen inte lägga det på ett så uppenbart meningslöst projekt som en Public Service-tidning. Hellre då fördubbla budgeten för Sveriges Radio, eller ge presstödsnämnden en mångfaldigt större budget, att distribuera till nya medier.

En Public Service-gigant på tidningsmarknaden skulle knappas få några stora positiva effekter. På samma sätt som de Public Service-medier vi har idag fungerar efter samma medielogik som landets övriga morgontidningar kommer en Public Service-tidning göra det också.

Däremot kan man ju se fram emot en situation där en rad privata tidningar konkurreras ut av den nya mediejätten. De skulle inte förvåna mig ett dugg om den nya tidningen gav som enda effekt en sämre tidningsmångfald, och att de tidningar som finns kvar tvingas att ytterligare "effektivisera", vilket ofta innebär en sämre journalistik.

Nej, jag har svårt att se några positiva effekter av mitt partis förslag på det här området. Men jag förstår var det kommer ifrån. En del gröna "mediekritiker" har, liksom deras socialistiska fränder, totalt hängt upp sig på att kritisera "borgerliga medier". Borgerliga ledarsidor i DN, SvD et cetera står dem upp i halsen.

Men då har jag ett tips. Börja morgonen med att bläddra förbi ledarna. Det är kanske inte lika roligt som en Public Service-tidning, för politiker som ska visa sig "mediekritiska" och slagkraftiga. Men det är mycket billigare, för oss som ska betala kalaset till slut.

Andra bloggar om: politik, samhälle, mediekritik, Public Service, media, mediekritik, miljöpartiet
Pingat till intressant.se

Telefonreklam

I NY Times hittar jag denna krönika, om en teletjänst som är allt jag någonsin drömt om, och lite till.

Hela krönikan är någonstans sinnebilden för redaktionell reklam, komplett med att författaren lite för ofta nämner företagets namn, dessutom i loggofierad form (GrandCentral och ibland GrandCentral.com), textreklam som TT aldrig skulle nedlåta sig till.

Men bortsett från att hela artikeln är en lång reklamannons så är den helt underbar att läsa. För vad som annonseras är en dröm som blir sann.

Grand central erbjuder en tjänst som i grunden innebär att man kopplar alla sina telefoner till ett förenande nummer (jmfr "härskarringen", ett nummer att ena dem alla...). När man ringer grand central-numret ringer då alla(!) ens telefoner.

Just det, som alltså är grand centrals stora idé, tycker jag personligen låter som en mardröm. Jag tycker det är jobbigt när en telefon ringer. Tänk er då att alla telefoner ringer samtidigt, på en rad olika platser (hemtelefon, mobiltelefon, eventuell jobbmobil, jobbtelefon, sommarstuga etc). Dessutom har jag bara en telefon för tillfället, så grand centrals affärsidé där är inget för mig.

Däremot erbjuder de en rad tjänster utöver sin grundtjänst, och jag vill ha dem alla:

• Namnpresentation
  När man svarar presenteras den som ringer med namn. "Du har ett samtal från Greger Jansson". Företaget får namnen från din telefonbok, som du har online. Finns numret inte i telefonboken blir den som ringer ombedd att presentera sig. Underbart! Lite onödigt också, men underbart :)
  
  
• Tjyvlyssna på telefonsvararen
  Alla har ju sett på amerikanska filmer eller TV-serier, där folk låter telefonsvararen svara när det ringer och sedan kan höra när den som ringer spelar in ett meddelande för att svara om det är intressant. Nu kan man göra det med mobilsvaret också. När det ringer får man veta vem det är (se ovan) och så får man välja om man vill svara (tryck 1), skicka till mobilsvar utan att lyssan (tryck 2), skicka till mobilsvar och lyssna (tryck 3) eller svara och spela in samtalet (tryck 4). Trycker man då tre så kommer den som ringer till mobilsvar, men man kan lyssna på vad som sägs. Finner man vederbörandes ärende intressant trycker man stjärna och kan börja prata.
  Nu tycker jag iofs att det är ett problem att folk förstår att man har lyssnat när man helt plötsligt svarar när de håller på som bäst att spela in mobilsvar. Det blir uppenbart att man dissat dem till att börja med. Men ändå, bra grej.
  
  
• Spela in samtal
  Som sagt ovan kan man trycka 4 för att spela in ett samtal. Nu finns den funktionen iofs redan på många mobiltelefoner, men det fungerar ofta dåligt. Jag har en diktafon som jag med hjälp av diverse sladdar kopplar till mobilen. Det här hade varit en ganska najs lösning, då samtalen sparas på internet (varifrån de kan laddas ner och sparas på datorn).
  
  
• Ringsignaler för den som ringer
  Den här funktionen menar NY Times vara väldigt europeisk:
  

  "This bizarre little feature is evidently popular with young cellphone users in Europe, but is still rare in the United States. It lets you replace the ringing sounds the caller hears while waiting for you to answer (what Lily Tomlin would describe as “one ringy-dingy, two ringy-dingys”) with music—in GrandCentral’s case, any MP3 file of your choice.
  
  This does imbue your own personal phone with a certain corporate, Muzakish feel. But hey — who wouldn’t want to seem more European?"

  Jag tycker det i och för sig inte är en livsnödvändig funktion. Men att man kan välja en mp3-fil vilken som helst ger ju nya möjligheter. Man kan t.ex. spela in "Hej, det här är Tomas. Jag svarar nog om en liten stund. Ta det lugnt! ... Oj, vad det dröjer. Jag kanske är upptagen. Ska jag sjunga en sång under tiden?"...
  Eller: "Hej. Du har kommit till Tomas. Alla våra Tomasar är upptagna för tillfället, men ditt samtal är placerat i kö. ... Ditt samtal är viktigt för Tomas, och han hoppas att du väljer att vänta tills han är tillgänglig. Du behåller din plats i kön."
  
  
• Individualisering
  Det här har jag längtat efter på riktigt. Man kan ställa in olika mobilsvarmeddelanden för olika kontakter i telefonboken, och olika ringsignaler för den som ringer (se ovan)!
  Tex om mamma ringer kan hon få höra medan signalerna går fram: "(Överdrivet glatt) Hej mamma, vad kul att du ringer! Alltid kul att höra från dig. Nu svarar jag nog snart!"
  och när det då går till mobilsvar kan det låta: Oj, jag svarade inte. Men det var nog för att jag inte kunde. Jag gör nog nåt jätteviktigt, jag lovar!"
  Eller om det är nån skåning som ringer: "Av ekonomiska svarar inte Tomas på utlandssamtal."
  
  Fast den kanske skönaste funktionen är att man kan blockera numret, så att de spelar upp en "Numret du har ringt används inte", som låter som den man får när man slår fel nummer. Det känns faktiskt fett användbart. Eller som NY Times säger:
  

  "Never has technology been so deliciously evil."
  
  

• Linjebyte
  Vid vilken punkt som helst i samtalet trycker man stjärna, vilket får alla telefoner att ringa igen (ja, fortfarande lika jobbigt). Då svarar man bara en annan telefon och fortsätter prata som om inget har hänt.
  
  Personen på andra sidan märker inget, påstår NY Times, vilket får en att tro att amerikaner är antingen döva (vilket gör telefonsamtal till en ganska dålig idé) eller dumma i huvudet. För man hör ju när en annan telefon ringer i andra änden... Nåja.
  
  Funktionen är bra om man vill byta från mobil till fast linje eller tvärtom, vilket man vill när man ska gå ut eller kommer hem, exempelvis. Eller så lägger man bara på.
  
  
• Spamfilter
  Företaget håller koll på de vanligaste telemarketingnumren och blockerar dem. Hehe, DÄR har vi den riktiga fördelen.

Nå. Nu behöver vi bara vänta tills allt det här kommer till Sverige.

Kremlin Inc

"Kremlin Inc. has become the name for the hybrid system Putin created: capitalism with an authoritarian face. The search for his replacement has started to look less like a political campaign and more like a boardroom struggle to select a new C.E.O. As at most corporations, the process is out of the public eye, the result presented to shareholders as a fait accompli."

Rysslands president Vladimir Putin får enligt nu gällande grundlag inte sitta längre än till 2008, då ett val förväntas hållas.

Läs New York Times Moskva-korres analys om Putins ersättare och landets framtid. Mycket intressant.

Ungdomshuset lever vidare i virtuell värld

DR Nyheder rapporterar att en anonym grupp har köpt en grund till ungdomshuset i den virtuella världen Second Life. Huset ligger bredvid en nyhetskanal, för att även fortsatt vara centrum i nyhetsflödet. Det virtuella ungdomshuset ligger på koordinaterna 201-134-77.

Apropå Second Life så har Svenska Institutet förklarat att de tänker öppna en ambassad i Second Life. Carl Bildt hoppas bli inbjuden till öppnandet.

Andra bloggar om: politik, samhälle, Second Life, DR, ungdomshuset, Svenska Institutet, Carl Bildt

Pingat till intressant.se

Dagens Media mot nya äventyr

Dagens Media är medievärldens just nu kanske hetaste tidskrift, efter artikeln där Niclas Rislund skriver om Niclas Rislund. Eftersom Dagens Media är en tidning om just media måste man ju då skriva om det. Så det har man gjort nu.

Värt att påpeka är att det inte är Niclas Rislund som skrivit uppföljarartikeln. Synd tycker jag, det hade faktiskt varit roligt om man drivit det så långt.

Det som är intressant är att Rolf van den Brink faktiskt tycker "han kunde frågan" är en såpass bra formulering att han låter det vara huvudförsvaret även i sin egen tidning. Jag var helt säker på att det var en misslyckad formulering över något stressat telefonsamtal. Det är ju en formulering som är så upplagd för hånfulla kommentarer och mer eller mindre lustiga ordvitsar att man inte vet var man ska börja.

En annan bortförklaring som Dagens Media har lagt med sin egen, tillrättalagda, version av händelsen är idén om att Dagens Media lät Niclas Rislund skriva om Niclas Rislund för att testa och utmana de journalistiska gränserna. Detta var Rolf van den Brinks försvar i kommentarerna till ursprungsartikeln, och det är alltså en del av försvaret även nu.

Jag tycker det är lite kul att Rolf van den Brink tycker det är positivt att vi ska tro att han suttit på sin kammare och funderat över rimligheten i att inte skriva nyheter om sig själv. Å andra sidan öppnar detta upp för nya möjligheter i framtiden.

Jag ser redan fram emot nästa vecka. Enligt obekräftade rykten ska Dagens Media då börja publicera påhittade citat och slänga in könsord på slumpmässigt valda ställen i sin artiklar. Naturligtvis bara för att "prova om man kan göra något sådant här och se vad det väcker för reaktioner".

Stay tuned. Dagens Media älgar vidare, ner för efterkonstruktionens underbara stig.

Andra bloggar om: Dagens Media, Niclas Rislund, Rolf van den Brink, mediekritik, samhälle
Pingat till intressant.se

Niclas Rislund ger oss senaste nytt om Niclas Rislund

Niclas Rislund är journalisten som blev dömd i hovrätten för att ha utgivit sig vara polis när han arbetade för Expressen.

Nu finns nyheter i ämnet. Niclas Rislunds ansökan om att ta upp saken i Högsta Domstolen har fått avslag. Detta vet vi tack vare att Niclas Rislund själv skrivit en artikel om det, till sin nya tidning Dagens Media. I artikeln skriver också Niclas Rislund att Niclas Rislund inte alls uppgav sig för att vara polis utan uppgav eget namn och ett nummer som går att spåra till Expressen.

Situationen är förstås absurd. Niclas Rislund skriver om Niclas Rislund, och inte helt oväntat menar då Niclas Rislund att Niclas Rislund är oskyldig. Det hela är surrealistiskt. Men det blir bättre.

För kommentarerna till artikeln blir förstås många och hånande. Chefredaktören för Dagens Media, Rolf van den Brink, känner sig manad att kliva in i handlingen och förklara tidningens agerande. Han säger då bland annat att Dagens Media inte ska "upprätthålla forntida förhållningssätt till journalistik utan att utmana dem och våga visa nya angreppssätt".

Det tycker jag är kul. Nya angreppssätt inkluderar alltså att låta folk rapportera om sina egna brott.

Fast så menar han förstås inte. Egentligen. För i DN förklarar han vad som egentligen låg bakom beslutet:

"Vi hade en pressläggning och ont om folk och vi ville snabbt få ut den här nyheten. Niclas var tillgänglig, han kunde snabbt göra jobbet för han kunde frågan."

Bortsett från den mycket roliga eufemismen uttalandet "han kunde frågan" utgör så är det uppenbart. Dagens Media sket i alla journalistiska principer och publicerade uppgifter som fallit i svenskt domstolsväsense som fakta. För att man har bråttom och snålar.

Riktigt pinsamt blir det när man också inser att Rolf van den Brink har en krönika uppe som handlar om just det här. I krönikan "Sch... schulman shejk of the journalistfejk" skriver vand den Brink om det han kallar "Journalisten som self made nyhet" om journalister som ser sig själva som en nyhet och går igång på sig själva i nyhetsflödet. Han skriver:

"Det finns inget som journalister går igång på så mycket, som när det skrivs om dem själva. Det är begripligt. Den våtaste av drömmar. Du skapar en nyhet om dig själv, du får en nyhet och får ära och berömmelse. Det är DU som ÄR nyheten. [...] Det här borde vi journalister bli bättre på. Världen behöver ständigt fler nyheter."

Fler nyheter av och med Niclas Rislund, då uppenbarligen.

Dagens Media, för er som trodde att det var en seriös mediegranskande tidning. Inte då. En kedja är inte starkare än dess svagaste länk. Och just nu heter den svagaste länken Niclas Rislund.

Läs också SVD:s och Resumes artiklar.

Andra bloggar om: Dagens Media, Niclas Rislund, Rolf van den Brink, mediekritik, samhälle
Pingat till intressant.se

Någon måste avgå

Personnumren håller på att ta slut.

Någon måste avgå. Nu. Vem är personnummersansvarig i regeringen?

Forsmarks VD

Många miljöpartister har först krävt och sedan glatts åt att Forsmarks VD avgår. Det tycker jag är lite skumt. Hela vår politik går ju ut på att kärnkraft är dåligt och farligt i sig. Om det bara bygger på vilken VD kärnkraftverket har så borde ju stora delar av vår argumentation i den frågan revideras kraftigt.

Gröna bloggar rule the school

Punkt se här i Stockholm har idag en liten artikel om politiker som bloggar. Själva artikeln handlar mest om Roger Mogert (s), som för övrigt har en mycket rolig och läsvärd blogg.

Därpå följer en lista över politiker som bloggar. Utbudet där är ju ganska stort, minst sagt. Men av sju stycken politiker är tre stycken miljöpartister. Det är Yvonne Ruwaida, Zaida Catalán och jag själv. Jag påstås dock fortfarande vara språkrör för GU Sthlm, vilket är kul men åtminstone fyra månader försent. Man undrar ju var de fått den uppgiften ifrån? Jag kanske är kändis hos gratistidningarna, eller så har de kollat nån källa som är ouppdaterad. Om någon vet var på internet det fortfarande påstås att jag är GU-rör så hör av er.

I övrigt är de fyra ickegröna bloggarna Erik Sjöstedt (kd), Fredrick Federley (c), Anna König Jerlemyr (m) och Johan Sjölander (s). Eftersom Johan är Hässelbybo (vilket också nämns i listan) blir också antalet Hässelby-bloggar överrepresenterat, vilket förstås är positivt.

Man kan ju inte låta bli att undra över redaktionens fördelning på den här listan. Det är uppenbart att man har försökt sig på någon form av spridning. Alla partier utom Folkpartiet och Vänsterpartiet är med, och olika uppdrag är väl representerade, t.ex. riksdagen (Federley och König), landstingsfullmäktige (Sjölander) och kommunfullmäktige (Ruwaida och Catalán). Dessutom står två stycken som ungdomsförbundare istället för partister, vilket kan vara en tanke. Även om det förstås inte stämmer helt, jag är ju som sagt inte ungdomsförbundsrör längre, men ändå. Även könsfördelningen är någorlunda, tre kvinnor och fyra män. Fast om man räknar med Mogert i huvudartikeln blir det ju förstås 3-5.

Däremot får ju valet av bloggar en att undra. Varför just dessa? Bortsett från att tre gröna bloggar verkar lite overkill är valet av Erik Sjöstedt underligt. Sjöstedt, är enligt sin egen blogg är ordförande för Kd på Lidingö och politisk sekreterare för Kd i Södertälje. Varför valde man att ha med just honom, snarare än Ella Bohlin exemeplvis? Det är oklart, men jag gissar att det har att göra med de fina bilderna på hans blogg. Undrar om han gör dem själv?

En möjlig tolkning är ju också att listan är en rent kvalitativ topplista och att jag, Yvonne och Zaida helt enkelt har tre av de sju bästa politiska bloggarna.

Skabbig handelskammare?

Nina Larsson skrev för en dryg vecka sedan om att hon skulle iväg på en båttur med Handelskammeren. En vecka senare skriver hon igen om att det var skabb på båten.

En elakare bloggare hade kunnat ifrågasätta förvåningen över skabben, det var ju faktiskt utlyst att handelskammaren skulle med. Som tur är, är inte jag så elak.

Däremot tipsar jag gärna om tidigare dumheter från handelskammaren.

Zaida om F!

Ett förbannat läsvärt inlägg om Feministiskt initativ. Hos Zaida.

Simón Bolívar

Apropå den Bolivarianska Revolutionen (som Chávez leder i Venezuela). Kolla in vad Simón Bolívars fullständiga namn är (från Wikipedia):
Simón José Antonio de la Santísima Trinidad Bolívar Palacios y Blanco

Det är vad jag kallar ett ordentligt namn.
Nu kan jag översätta det fel, men jag tror det "översätts" till:
Simón José Antonio (Förnamn) av den mycket Heliga Treenigheten (någon orden?) Bolívar (faderns namn) Palacios y Blanco (moderns namn).

Själv funderar jag starkt på att om (när?) jag blir världskänd artist så ska jag helt fräckt kopiera namnet, och kalla mig:
Tomas Birger Daniel av den Fett Heliga Treenigheten* Melin, Lind och Grönska.

*Den Fett Heliga Treenigheten är förstås inte Fadern, Sonen and "the Holy Goat" (den helige anders), som antagligen åsyftas i Simons namn ovan. Treenigheten här är självfallet Hässelby Gård, Hässelby Strand och Hässelby Villastad. Om nån undrade.