74 procent av svenska folket vill ha kvar djurskyddsmyndigheten. Bara 15 procent vill inte ha en sådan myndighet.
74 procent för djurskyddsmyndighetens bevarande gäller också för centerpartiets väljare. Kristdemokratiska väljare än ännu mer positiva, hela 79 procent vill ha kvar myndigheten. Moderata väljare är mindre positiva, men en stor majoritet, 61 procent, vill ändå ha myndigheten kvar.
Problemet är att alla dessa tre partier vill avskaffa djurskyddsmyndigheten. Andelen väljare för dessa partier som håller med om sina partiers ställningstaganden är skrämmande låg: 24% för (m), 19% för (c) och inte mer än 13% för (kd).
Slutsatsen är uppenbar. Ännu en fråga där partierna inte ligger i linje med sina väljare.
Läs Djurens rätts pressmeddelande här.
Andra bloggar om: Djurens rätt, djurskyddsmyndigheten, val2006, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet
onsdag, maj 31, 2006
Kärnkraftens återkomst
Centerpartiet står nu för den tydligaste svängningen i kärnkraftsfrågan. Enligt Annie har nu Centern följt sitt ungdomsförbunds råd och kommer lämna samarbetet med (s) och (v) för att nå en energiuppgörelse inom alliansen. Denna kommer med största sannolikhet innebära att kärnkraftsavvecklingen officiellt stoppas.
Just det, att nedläggningen officiellt stoppas, är jag inte särskilt oroad över. Någon avveckling i egentlig mening har inte funnits på mycket länge. Barsebäck hade nog överhuvud taget inte lagts ned om inte danskarna krävt det, och under tiden man bråkat om Barsebäck har effekten i övriga verk ökat så att vi har lika mycket kärnkraft nu som tidigare, om inte rentav mer.
Risken med en energiuppgörelse inom alliansen är förstås att den riskerar att öppna för ett återuppstartande av Barsebäck eller, hemska tanke, nybyggda kärnkraftverk.
Men bortsett från dessa risker med en kärnkraftsvänlig allians så är det inte praktiken utan retoriken som är farligast. Centerns omsvängning i retorik visar med all tydlighet att man inte längre tycker kärnkraftsavveckling är en viktig fråga, vilket i sin tur på lång sikt kommer förlänga vårt beroende av kärnkraft betydligt.
CUF:s retorik visar tydligt på hur man är ute på djupt vatten. I vanlig ordning hänvisar man till växthuseffekten och menar att denna utveckling kräver fortsatt kärnkraftsanvändande. Här bortser man helt ifrån att brytning och anrikning av uran är en mycket stor källa av koldioxidutsläpp (med mera). Kärnkraften är ingen ren energikälla, även om verken i sig (kanske) är det. Kärnkraften bidrar till växthuseffekten.
Men framför allt är retoriken om att kärnkraften ska avvecklas, fast senare "när det finns alternativ". Annie Johansson går till och med så långt att hon menar att detta är en marknadens avveckling. Egentligen är det raka motsatsen till ett marknadstänk. En sådan avveckling bortser antingen helt från hur marknaden faktiskt fungerar, eller så är det bara advokatyrer för en avveckling man inte vill ha.
För alla förstår att så länge kärnkraften finns kvar, och planeras finnas kvar i många år framöver, existerar ingen marknad för förnyelsebar energi. Existerar ingen marknad spelar det ingen roll hur mycket pengar staten plöjer ner i forskning och utveckling. Existerar ingen marknad kommer få eller inga företag vara intresserade.
CUF menar att man ska bygga upp en gigantisk överproduktion, som måste subventioneras till allra största del för att inte kollapsa, för att när överproduktionen är stor nog lägga ned en eller flera kärnkraftsreaktorer. Det är CUF:s version av en "marknadslösning".
Visst är det en lösning. Alliansen har nu löst "problemet" kring sin oenighet på energiområdet. Vi kan väl inom en snar framtid förvänta oss en pressträff där alliansens energipolitik presenteras. Många leenden och glada tillrop kan förväntas. På det hela taget alltså en bra lösning.
En bra lösning för alliansen alltså. Men kanske även för energipolitiken. Den borgerliga valsegern är inte längre självklar. Vid ett fortsatt regeringssamarbete mellan S-V-Mp kan nu vi få en rödgrön uppgörelse även för energipolitiken. Det skulle innebära en kraftig satsning på just alternativ energi. Det skulle innebära en tydlig och detaljerad plan för avvecklingen så att företagen ser att marknaden finns. Det skulle innebära mindre kärnkraft och mer förnyelsebar energi nu, inte en en avlägsen framtid.
Om alliansen vinner, däremot, är detta mycket dåliga besked. Då kan vi inte längre räkna med att centerpartiet bromsar kärnkraftsförespråkarnas återkomst. Då kommer vi få leva med ett centerparti som antingen blir helt kärnkraftsvänligt, eller åtminstone tiger still. Vi som fortfarande är kärnkraftsmotståndare får väl så länge vara glada att de inte vill bygga nytt...
Andra bloggar om: Miljöpartiet, Grön Ungdom, kärnkraft, energipolitik, val2006, CUF, Centerpartiet, Annie Johansson
Just det, att nedläggningen officiellt stoppas, är jag inte särskilt oroad över. Någon avveckling i egentlig mening har inte funnits på mycket länge. Barsebäck hade nog överhuvud taget inte lagts ned om inte danskarna krävt det, och under tiden man bråkat om Barsebäck har effekten i övriga verk ökat så att vi har lika mycket kärnkraft nu som tidigare, om inte rentav mer.
Risken med en energiuppgörelse inom alliansen är förstås att den riskerar att öppna för ett återuppstartande av Barsebäck eller, hemska tanke, nybyggda kärnkraftverk.
Men bortsett från dessa risker med en kärnkraftsvänlig allians så är det inte praktiken utan retoriken som är farligast. Centerns omsvängning i retorik visar med all tydlighet att man inte längre tycker kärnkraftsavveckling är en viktig fråga, vilket i sin tur på lång sikt kommer förlänga vårt beroende av kärnkraft betydligt.
CUF:s retorik visar tydligt på hur man är ute på djupt vatten. I vanlig ordning hänvisar man till växthuseffekten och menar att denna utveckling kräver fortsatt kärnkraftsanvändande. Här bortser man helt ifrån att brytning och anrikning av uran är en mycket stor källa av koldioxidutsläpp (med mera). Kärnkraften är ingen ren energikälla, även om verken i sig (kanske) är det. Kärnkraften bidrar till växthuseffekten.
Men framför allt är retoriken om att kärnkraften ska avvecklas, fast senare "när det finns alternativ". Annie Johansson går till och med så långt att hon menar att detta är en marknadens avveckling. Egentligen är det raka motsatsen till ett marknadstänk. En sådan avveckling bortser antingen helt från hur marknaden faktiskt fungerar, eller så är det bara advokatyrer för en avveckling man inte vill ha.
För alla förstår att så länge kärnkraften finns kvar, och planeras finnas kvar i många år framöver, existerar ingen marknad för förnyelsebar energi. Existerar ingen marknad spelar det ingen roll hur mycket pengar staten plöjer ner i forskning och utveckling. Existerar ingen marknad kommer få eller inga företag vara intresserade.
CUF menar att man ska bygga upp en gigantisk överproduktion, som måste subventioneras till allra största del för att inte kollapsa, för att när överproduktionen är stor nog lägga ned en eller flera kärnkraftsreaktorer. Det är CUF:s version av en "marknadslösning".
Visst är det en lösning. Alliansen har nu löst "problemet" kring sin oenighet på energiområdet. Vi kan väl inom en snar framtid förvänta oss en pressträff där alliansens energipolitik presenteras. Många leenden och glada tillrop kan förväntas. På det hela taget alltså en bra lösning.
En bra lösning för alliansen alltså. Men kanske även för energipolitiken. Den borgerliga valsegern är inte längre självklar. Vid ett fortsatt regeringssamarbete mellan S-V-Mp kan nu vi få en rödgrön uppgörelse även för energipolitiken. Det skulle innebära en kraftig satsning på just alternativ energi. Det skulle innebära en tydlig och detaljerad plan för avvecklingen så att företagen ser att marknaden finns. Det skulle innebära mindre kärnkraft och mer förnyelsebar energi nu, inte en en avlägsen framtid.
Om alliansen vinner, däremot, är detta mycket dåliga besked. Då kan vi inte längre räkna med att centerpartiet bromsar kärnkraftsförespråkarnas återkomst. Då kommer vi få leva med ett centerparti som antingen blir helt kärnkraftsvänligt, eller åtminstone tiger still. Vi som fortfarande är kärnkraftsmotståndare får väl så länge vara glada att de inte vill bygga nytt...
Andra bloggar om: Miljöpartiet, Grön Ungdom, kärnkraft, energipolitik, val2006, CUF, Centerpartiet, Annie Johansson
tisdag, maj 30, 2006
Jakop, live and direct
Eller varken live eller direct, men i varje fall i rörliga bilder.
Det är "tillväxtforum, forum för energi och tillväxt" på KTH där man filmade tre debatter.
Från hemsidan:
Det är "tillväxtforum, forum för energi och tillväxt" på KTH där man filmade tre debatter.
Från hemsidan:
8 maj kl 12-13: Utbildning för arbetsmarknad eller arbetslöshet?
Fredrick Federley, CUF
Ida Gabrielsson, Ung Vänster
Mats Persson, Liberala ungdomsförbundet
9 maj kl 12-13: Är det värderingar eller lagstiftning som kan rädda miljön?
Ella Bohlin, KDU
Jakop Dalunde, Grön ungdom
15 maj kl 12-13: Kan politiker skapa välfärd, tillväxt och jobb?
Johan Forssell, MUF
Magdalena Streijffert, S-studenter
Kolla in debatterna, och Jakop i synnerhet här.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, Grön Ungdom, KDU, Jakop Dalunde, val2006, KTH
måndag, maj 29, 2006
Fildelningen
Något som tagit skruv och blivit en "snackis" i delar av den internetbaserade diskursen är Miljöpartiets fildelningspunkt i valmanifestet. Punkten lyder: "Nedladdning av exempelvis musik och filmer för privatbruk ska vara tillåtet, men musikerna måste få kompensation."
Många bloggare inriktade på just fildelning är kritiska. Johanna Nylander menar t.ex. att punkten är "inte särskilt genomtänkt alls". Rick Falkvinge går längre och menar att Mp driver skivindustrins agenda... Mer nyanserat är då Copyriot som bl.a. har frågat Mp:s Johan Schiff vad som faktiskt menas.
Det tråkiga hos Rick Falkvinge och Johanna Nylander är väl att de tar partihänsyn i sina åsikter, eller att de hade sjukt stora förväntningar på oss gröna från början, för deras dom är väl hård. Nej det var kanske inte riktigt så långt som många vill gå, men av riksdagspartierna är vi det parti (eventuellt tillsammans med centern) som vill gå längst och kanske rentav det enda parti som överhuvudtaget driver frågan. Att få punkten med i ett valmanifest är en stor seger!
Alla tre ovan hänger upp sig på ersättningen. Johanna skriver t.ex. långt om hur det inte skulle fungera att ge betalt efter nedladdning eftersom det skulle behöva innebära övervakning. Men vem har pratat om betalt efter nedladdning?
Miljöpartiet vill att fler kulturskapare ska kunna leva på sitt kulturskapande. Om man då kanaliserar en höjd bredbandsavgift eller befintliga skattepengar till musiker, filmmakare et cetera som är har det knackigt så gör man precis det som står i valmanifestet. Jag tycker det är mycket bra.
Jag tycker det är tråkigt att främst Rick från piratpartiet är så anti valmanifestpunkten. Han borde glädjas med att vi försöker lyfta frågan till debatt, till att börja med. Men framför allt borde han också satsa på att försöka skapa ett system där fri fildelning kompletteras med en satsning på just kulturarbetare och kulturskapare. Det är där vi kan finna en politisk väg som alla grupper kan vara nöjda med.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, piratpartiet, fildelning, val2006
Många bloggare inriktade på just fildelning är kritiska. Johanna Nylander menar t.ex. att punkten är "inte särskilt genomtänkt alls". Rick Falkvinge går längre och menar att Mp driver skivindustrins agenda... Mer nyanserat är då Copyriot som bl.a. har frågat Mp:s Johan Schiff vad som faktiskt menas.
Det tråkiga hos Rick Falkvinge och Johanna Nylander är väl att de tar partihänsyn i sina åsikter, eller att de hade sjukt stora förväntningar på oss gröna från början, för deras dom är väl hård. Nej det var kanske inte riktigt så långt som många vill gå, men av riksdagspartierna är vi det parti (eventuellt tillsammans med centern) som vill gå längst och kanske rentav det enda parti som överhuvudtaget driver frågan. Att få punkten med i ett valmanifest är en stor seger!
Alla tre ovan hänger upp sig på ersättningen. Johanna skriver t.ex. långt om hur det inte skulle fungera att ge betalt efter nedladdning eftersom det skulle behöva innebära övervakning. Men vem har pratat om betalt efter nedladdning?
Miljöpartiet vill att fler kulturskapare ska kunna leva på sitt kulturskapande. Om man då kanaliserar en höjd bredbandsavgift eller befintliga skattepengar till musiker, filmmakare et cetera som är har det knackigt så gör man precis det som står i valmanifestet. Jag tycker det är mycket bra.
Jag tycker det är tråkigt att främst Rick från piratpartiet är så anti valmanifestpunkten. Han borde glädjas med att vi försöker lyfta frågan till debatt, till att börja med. Men framför allt borde han också satsa på att försöka skapa ett system där fri fildelning kompletteras med en satsning på just kulturarbetare och kulturskapare. Det är där vi kan finna en politisk väg som alla grupper kan vara nöjda med.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, piratpartiet, fildelning, val2006
Fridolins bok- och bloggsläpp
Hemma från Borås igen måste jag tipsa om att Gustav Fridolin släpper en bok och en blogg. Läs mer om båda här! Vårens must-read!
Andra bloggar om: Miljöpartiet, Gustav Fridolin, ordfront
Andra bloggar om: Miljöpartiet, Gustav Fridolin, ordfront
söndag, maj 28, 2006
Regeringsfrågan, revisited
Med röstsiffrorna 64 för bifall och 62 för avslag beslutade kongressen att bifalla följande att-sats:
"Att mp inte kategoriskt utesluter regeringssamarbete eller liknande samarbete med något eller några av de nuvarande riksdagspartierna".
En oväntad seger. Resterande liknande förslag om att fortsatt vara blockoberoende avslogs visserligen, men det spelar ingen roll. Förvirringen är dock fortfarande påtaglig om vad besluten innebär. Några jag pratat med har menat att en ytterligare att-sats som också biföll skulle kunna tolkas som stående i motsats till att-satsen ovan. Ett beslut jag då måste ha missat. Vi får se vad som dyker upp.
Jakop är upprörd. Jag antar att mamma också blev besviken.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, borås, blockoberoende, vågmästare, regeringskoalition
"Att mp inte kategoriskt utesluter regeringssamarbete eller liknande samarbete med något eller några av de nuvarande riksdagspartierna".
En oväntad seger. Resterande liknande förslag om att fortsatt vara blockoberoende avslogs visserligen, men det spelar ingen roll. Förvirringen är dock fortfarande påtaglig om vad besluten innebär. Några jag pratat med har menat att en ytterligare att-sats som också biföll skulle kunna tolkas som stående i motsats till att-satsen ovan. Ett beslut jag då måste ha missat. Vi får se vad som dyker upp.
Jakop är upprörd. Jag antar att mamma också blev besviken.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, borås, blockoberoende, vågmästare, regeringskoalition
Mer om fribeloppsdebatten
Gröna Studenters styrelse var bittra på mig igår för fribeloppsdebatten, men jag tar det som en komplimang att de anser det var i.af. delvis mitt "fel".
Dessutom har jag videobevis som visar tydligt att stora delar av deras styrelse tog saken med humor, om än inte med ro. Till råga på allt var det ju jag som föreslog dem till sina poster, så det blir nog bra.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, fribelopp, Gröna Studenter, valmanifest, borås, studiemedel
Dessutom har jag videobevis som visar tydligt att stora delar av deras styrelse tog saken med humor, om än inte med ro. Till råga på allt var det ju jag som föreslog dem till sina poster, så det blir nog bra.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, fribelopp, Gröna Studenter, valmanifest, borås, studiemedel
Regeringsfrågan
Vi har haft debatt nu i regeringsfrågan. Av debatten att döma kommer vi utesluta moderaterna som eventuell samarbetspartner, vilket också var partistyrelsens linje och något av en lågoddsare.
Min utgångspunkt var dock att inte utesluta något parti. Min syn på saken är att om Mp skulle ingå i en borgerlig regering så skulle det vara för att vi där skulle få igenom mer grön politik än i alternativet. Att på förhand utesluta den möjligheten känns ju inte riktigt riktigt.
För mig är det viktigare att en så stor del av politiken i bidrar till är grön, än att den resterande delen är röd.
Men man får väl se positivt på saken, mamma lär bli glad i alla fall.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, borås, blockoberoende, vågmästare, regeringskoalition
Min utgångspunkt var dock att inte utesluta något parti. Min syn på saken är att om Mp skulle ingå i en borgerlig regering så skulle det vara för att vi där skulle få igenom mer grön politik än i alternativet. Att på förhand utesluta den möjligheten känns ju inte riktigt riktigt.
För mig är det viktigare att en så stor del av politiken i bidrar till är grön, än att den resterande delen är röd.
Men man får väl se positivt på saken, mamma lär bli glad i alla fall.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, borås, blockoberoende, vågmästare, regeringskoalition
lördag, maj 27, 2006
Fribeloppet
Efter hård debatt främst mot företrädare för Gröna Studenter så beslöt kongressen att skriva in i valmanifestet att fribeloppet, liksom studiemedlet, ska höjas. Kanske hade mina inlägg i frågan något med saken att göra!
Andra bloggar om: Miljöpartiet, fribelopp, Gröna Studenter, valmanifest, borås, studiemedel
Andra bloggar om: Miljöpartiet, fribelopp, Gröna Studenter, valmanifest, borås, studiemedel
fredag, maj 26, 2006
Kongressutskott
Igår kväll var det arbete i utskotten. Jag satt i utskott 7 "rättsfrågor/asyl". Vi beslutade exempelvis att vi vill ha fri valbarhetsålder. Soft :)
Nu är det plenum med kongressöppnande. Skriver igen när jag har möjlighet.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, kongress, borås, rättsfrågor, asyl, valbarhetsålder
Nu är det plenum med kongressöppnande. Skriver igen när jag har möjlighet.
Andra bloggar om: Miljöpartiet, kongress, borås, rättsfrågor, asyl, valbarhetsålder
Tekniska problem
Min GPRS-anslutning har bråkat. Vi får hoppas att den funkar bättre idag, annars blir det dåligt med bloggandet under helgen.
Andra bloggar om: GPRS
Andra bloggar om: GPRS
torsdag, maj 25, 2006
Borås
Under Kristi himmelsfärd nu i helgen ska jag hänga i Borås. Staden vars främsta egenskap är att den ligger närmare Småland än vad Göteborg gör. Där har Miljöpartiet kongress.
Själv kom jag hem från jobbet för ett par timmar sedan, har packat sedan dess. Bussen avgår från centralstationen om tre timmar. Jag kan säga att jag kommer försöka fetsova på bussen. Hmmm, var la jag de där öronpropparna?
Jag ska försöka komma med lite inside information allteftersom kongressen fortlöper. Min softa handdator borde kunna kirra täta uppdateringar direkt från plenum. Om den inte bråkar med mig, som den i och för sig då och då gör...
Aaaanyhoo. Vi hörs.
Andra bloggar om: Borås, Miljöpartiet, Småland, Palm T5
Själv kom jag hem från jobbet för ett par timmar sedan, har packat sedan dess. Bussen avgår från centralstationen om tre timmar. Jag kan säga att jag kommer försöka fetsova på bussen. Hmmm, var la jag de där öronpropparna?
Jag ska försöka komma med lite inside information allteftersom kongressen fortlöper. Min softa handdator borde kunna kirra täta uppdateringar direkt från plenum. Om den inte bråkar med mig, som den i och för sig då och då gör...
Aaaanyhoo. Vi hörs.
Andra bloggar om: Borås, Miljöpartiet, Småland, Palm T5
måndag, maj 22, 2006
Femini(s)terna på (s)vt
Nu såg jag bara delar av programmet, men på den del jag såg verkade det vara en mer än lovligt lam granskning. Nej usch, sossarna vill inte ha helt kvoterad föräldraförsäkring, vilka dåliga människor de måste vara…
De sa ju till och med i programmet att en majoritet i opinionen är emot en helt kvoterad föräldraförsäkring, så det var ju rena rama valpropagandan…
Eftersom jag inte såg hela programmet kanske jag inte ska ropa varg ännu, men nog undrar man varför inte kopplingarna till LO granskades, eller en granskning om hur ett parti lyckats få monopol på regeringsmakten.
Jag kan spontant komma på en hel hög uppslag som skulle utgöra verkligt kritiska granskningar av vårt regeringsparti, på samma sätt som övriga partier granskats kritiskt. En ”granskning” av hur sossarna inte nödvändigtvis köper alla förslag från S-kvinnor känns inte särskilt hett. Tråkigt SVT, tråkigt!
Andra bloggar om: SVT, uppdrag granskning, socialdemokraterna, LO
De sa ju till och med i programmet att en majoritet i opinionen är emot en helt kvoterad föräldraförsäkring, så det var ju rena rama valpropagandan…
Eftersom jag inte såg hela programmet kanske jag inte ska ropa varg ännu, men nog undrar man varför inte kopplingarna till LO granskades, eller en granskning om hur ett parti lyckats få monopol på regeringsmakten.
Jag kan spontant komma på en hel hög uppslag som skulle utgöra verkligt kritiska granskningar av vårt regeringsparti, på samma sätt som övriga partier granskats kritiskt. En ”granskning” av hur sossarna inte nödvändigtvis köper alla förslag från S-kvinnor känns inte särskilt hett. Tråkigt SVT, tråkigt!
Andra bloggar om: SVT, uppdrag granskning, socialdemokraterna, LO
söndag, maj 21, 2006
Tips
Jag är typ sjukt produktiv just nu, vilket smittar av sig till bloggen. Så alla läsare, även de vana vid att bara ha ett oläst inlägg, kan behöva scrolla lite. Hehe.
Hur som helst tänkte jag tipsa om att David Sillén är inne i en period av mer frekventa bloggar. Ett måste att kolla in!
Andra bloggar om: David Sillén, Sillen, Sillar
Hur som helst tänkte jag tipsa om att David Sillén är inne i en period av mer frekventa bloggar. Ett måste att kolla in!
Andra bloggar om: David Sillén, Sillen, Sillar
Norberg och konservatismen
Johan Norberg, f.d. hässelbybo och S:t Jacobi-elev, skriver:
Bortsett från att det är ett slag i ansiktet på flera hundratusentals offentliganställda, så undrar jag vad det är för liberalt med en sådan syn? Norberg har ju länge varit den fria liberalismens klaraste stjärna, med grundståndpunkter i någon sorts anarkism. Nu verkar han mer och mer anslutit sig till den nykonservativa låtsasliberalismen. Trist.
Andra bloggar om: Johan Norberg, liberalism, nyliberalism, konservatism, neokonservatism, låtsasliberalism, Hässelby, St Jacobi, John Stuart Mill
"And suddenly, when you read Mill´s Principles of Political Economy, you stumble upon the best argument for a flat tax:Så vad Norberg säger är att lönen i alla lägen är direkt proportionerlig gentemot hur hårt man arbetat i sitt liv.
'To tax the larger incomes at a higher percentage than the smaller, is to lay a tax on industry and economy; to impose a penalty on people for having worked harder and saved more than their neighbours.' (Book 5, Chapter 2)"
Bortsett från att det är ett slag i ansiktet på flera hundratusentals offentliganställda, så undrar jag vad det är för liberalt med en sådan syn? Norberg har ju länge varit den fria liberalismens klaraste stjärna, med grundståndpunkter i någon sorts anarkism. Nu verkar han mer och mer anslutit sig till den nykonservativa låtsasliberalismen. Trist.
Andra bloggar om: Johan Norberg, liberalism, nyliberalism, konservatism, neokonservatism, låtsasliberalism, Hässelby, St Jacobi, John Stuart Mill
Next year in Helsinki...
Okeeej. Jag erkänner att jag från början var en lordiskeptiker. Jag omvändes till viss del redan i semifinalen, av den fina stämmosången i bakgrunden. När jag gick hem ikväll var jag rentav ganska tillfreds med utgången av årets ESC.
Lordi vann, och även om jag numera tycker det är en helt okej låt och ett bra framträdande så ville jag inte att de skulle vinna. Detta byggde dock mer på att jag ville upprätthålla Finländarnas fina förlustrad, än att jag inte gillade låten.
Men när röstningen satte igång och jag insåg att det stod mellan Ryssland, Bosnien och Finland så var det inget snack om saken. I valet mellan Moskva, Sarajevo och Helsingfors är vägen kortast över sundet, även supportermässigt.
Pekka Heino var förvånad över Litauens placering. Det var inte jag. Det finns gott om människor som tycker humor är ett mycket trevligare inslag i eurovision än überseriösa bosnier eller ryska hockeyfrillor...
Dessa var dock tydligen fåtaliga i publiken. Årets tråkigaste inslag var buropen. Buandet mot Island i semin kan man kanske förstå, då hon knappast uppträtt fläckfritt heller, men buandet mot Litauen i finalen var över gränsen, speciellt när det också buades när Litauerna fick poäng. Osportsligt enligt Pekka Heino. Osmakligt om du frågar mig.
Andra bloggar om: Eurovision, ESC, Schlager, Lordi, Finland, Ryssland, Bosnien, Pekka Heino, Litauen, Osportslighet, Island
Lordi vann, och även om jag numera tycker det är en helt okej låt och ett bra framträdande så ville jag inte att de skulle vinna. Detta byggde dock mer på att jag ville upprätthålla Finländarnas fina förlustrad, än att jag inte gillade låten.
Men när röstningen satte igång och jag insåg att det stod mellan Ryssland, Bosnien och Finland så var det inget snack om saken. I valet mellan Moskva, Sarajevo och Helsingfors är vägen kortast över sundet, även supportermässigt.
Pekka Heino var förvånad över Litauens placering. Det var inte jag. Det finns gott om människor som tycker humor är ett mycket trevligare inslag i eurovision än überseriösa bosnier eller ryska hockeyfrillor...
Dessa var dock tydligen fåtaliga i publiken. Årets tråkigaste inslag var buropen. Buandet mot Island i semin kan man kanske förstå, då hon knappast uppträtt fläckfritt heller, men buandet mot Litauen i finalen var över gränsen, speciellt när det också buades när Litauerna fick poäng. Osportsligt enligt Pekka Heino. Osmakligt om du frågar mig.
Andra bloggar om: Eurovision, ESC, Schlager, Lordi, Finland, Ryssland, Bosnien, Pekka Heino, Litauen, Osportslighet, Island
lördag, maj 20, 2006
Trängselavgifter - en politik det svänger om!
Just nu är det Mikael Nestius, chefredaktör på Stockholm City, som svängt.
Plötsligt händer det...
"Peter Eriksson, som förste... [tänker efter] ...politiker med partiledarstatus, har börjat blogga."Nicklas Svensson (Expressen) i SVT:s Studio 24, väljer aktivt bort att referera till språkröret som partiledare. Sådant glädjer!
Kapad blogg
Johan Ingerös blogg har blivit kapad. Såvitt jag förstått så har följande hänt: Efter historien med statssekreterare Danielsson och departementsråd Eduards la Ingerö ned sin blogg. Den startades sedan upp igen med samma namn, samma layout et cetera av någon som låtsas vara Ingerö.
Själv har jag alltid tyckt att Johan har trevliga inlägg och intressanta analyser, även om jag sällan håller med i särskilt stor utsträckning. Jag hoppas därför han återkommer snart.
I väntan på detta kan ni ju kolla in den kapade bloggen... Lite roligt är det trots allt.
Själv har jag alltid tyckt att Johan har trevliga inlägg och intressanta analyser, även om jag sällan håller med i särskilt stor utsträckning. Jag hoppas därför han återkommer snart.
I väntan på detta kan ni ju kolla in den kapade bloggen... Lite roligt är det trots allt.
Kollektiv reklam
På bussen hem från kansliet på ringvägen såg jag att de skärmar som jag läst om i tidningen satts upp. Dessa ska först och främst visa reklam men kan även användas till annat naturligtvis.
Många miljöpartister har ju generellt en kritisk syn på reklam. Min egen syn är definitivt mindre kritisk. Medan många ser det som en väg för företagen att skaffa sig makt över våra liv ser jag det som ett sätt för oss att låta företagen finansiera olika typer av offentlig verksamhet. En lysande omfördelning av resurserna helt enkelt.
Sedan finns det en naivitet i reklamkritiken. Framför allt de som kräver förbud för reklam har missförstått något i grunden. Reklam är ett öppet sätt att marknadsföra en produkt, tjänst eller dylikt. Skulle man inte får göra detta skulle inte marknadsföringen försvinna, utan bara söka nya vägar. Redan idag finns en uppsjö av metoder för dold marknadsföring där produktplacering i filmer och varuplacering i butikerna är de mest uppenbara...
Marknadsföring innebär att individen har närmare till att köpa en vara, och därmed innebär det viss makt över våra liv. Där har kritikerna rätt. Däremot kan man inte förbjuda marknadsföring, eftersom marknadsföringen ständigt kan ta nya vägar. Istället för förbud handlar receptet istället om medvetandegörande (t.ex. som en del i en allmän mediekritisk hållning)...
Eftersom jag då är mindre kritisk till reklamfinansiering så tycker jag också det finns många områden där reklam är bra . Kollektivtrafiken är ett sådant exempel (skolor och skolböcker är dock ett tydligt exempel på motsatsen). För att kollektivtrafiken ska kunna bli billigare krävs skattehöjningar, sägs ofta. Jag är inte så säker på det. Jag tycker att en bättre lösning vore att öka reklamfinansieringen.
Där kommer då skärmarna på bussarna in. Dessa skulle i min värld inte bara kunna finnas på innerstadsbussarna utan på samtliga tåg i kollektivtrafiken (tunnelbanan, pendeltågen, tvärbanan, roslagsbanan, saltsjöbanan och lidingöbanan) och dessutom på många pendel- och tunnelbanestationer.
Dessa skärmar (eller projektioner, som kanske är en bättre lösning på tex stationer) kan förutom reklam visa olika konstverk i antingen stillbilder eller videokonst. Vidare kan man visa nyheter (t.ex. från texttv) eller ge trafikinformation.
Sedan kan man diskutera var man sätter upp skärmarna. En av de skärmarna jag såg satt precis framför ett par säten. Man kan tänka att det sätet inte blir jättepopulärt...
Många miljöpartister har ju generellt en kritisk syn på reklam. Min egen syn är definitivt mindre kritisk. Medan många ser det som en väg för företagen att skaffa sig makt över våra liv ser jag det som ett sätt för oss att låta företagen finansiera olika typer av offentlig verksamhet. En lysande omfördelning av resurserna helt enkelt.
Sedan finns det en naivitet i reklamkritiken. Framför allt de som kräver förbud för reklam har missförstått något i grunden. Reklam är ett öppet sätt att marknadsföra en produkt, tjänst eller dylikt. Skulle man inte får göra detta skulle inte marknadsföringen försvinna, utan bara söka nya vägar. Redan idag finns en uppsjö av metoder för dold marknadsföring där produktplacering i filmer och varuplacering i butikerna är de mest uppenbara...
Marknadsföring innebär att individen har närmare till att köpa en vara, och därmed innebär det viss makt över våra liv. Där har kritikerna rätt. Däremot kan man inte förbjuda marknadsföring, eftersom marknadsföringen ständigt kan ta nya vägar. Istället för förbud handlar receptet istället om medvetandegörande (t.ex. som en del i en allmän mediekritisk hållning)...
Eftersom jag då är mindre kritisk till reklamfinansiering så tycker jag också det finns många områden där reklam är bra . Kollektivtrafiken är ett sådant exempel (skolor och skolböcker är dock ett tydligt exempel på motsatsen). För att kollektivtrafiken ska kunna bli billigare krävs skattehöjningar, sägs ofta. Jag är inte så säker på det. Jag tycker att en bättre lösning vore att öka reklamfinansieringen.
Där kommer då skärmarna på bussarna in. Dessa skulle i min värld inte bara kunna finnas på innerstadsbussarna utan på samtliga tåg i kollektivtrafiken (tunnelbanan, pendeltågen, tvärbanan, roslagsbanan, saltsjöbanan och lidingöbanan) och dessutom på många pendel- och tunnelbanestationer.
Dessa skärmar (eller projektioner, som kanske är en bättre lösning på tex stationer) kan förutom reklam visa olika konstverk i antingen stillbilder eller videokonst. Vidare kan man visa nyheter (t.ex. från texttv) eller ge trafikinformation.
Sedan kan man diskutera var man sätter upp skärmarna. En av de skärmarna jag såg satt precis framför ett par säten. Man kan tänka att det sätet inte blir jättepopulärt...
torsdag, maj 18, 2006
Barry Manilow
Jag hade fått för mig att Barry Manilow var svart. Nu hade jag på American Idol på TV:n i bakgrunden och insåg att så inte alls var fallet. Istället såg han ut som en blandning mellan Rod Stewart och en ekorre.
Varje dag lär man sig nåt nytt.
Varje dag lär man sig nåt nytt.
Tonight's the night
Seminfinal ikväll alltså.
Först och främst hoppas jag att Island går vidare. Tillsammans med Norge är det mitt hopp till slutsegern. Känns inte så självklart längre dock. På sista tiden har det rapporterats om att Silvias beteende passerat gränsen från extravagant och lustigt till arrogant och olustigt. Självdistansen måste finnas där, annars tror jag folk tröttnar.
Andorras bidrag tycker jag fortfarande ska gå vidare. Det är inte en av mina absoluta favoriter som det var i början, men kan mycket väl klättra upp dit igen med ett bra framträdande ikväll.
Litauen måste gå vidare. Den gör mig glad! I den litauiska uttagningen var en del av framförandet att den skalliga killen får ett psykbryt i mitten. Hoppas det upprepas. Haha.
Belgien och Bosnien är egentligen bra nog, så de bör gå vidare. Jag kommer nog inte heja på Bosnien dock eftersom det vid avancemang finns viss risk att Bosnien vinner, vilket i mina ögon är oförtjänt. Istället för Bosnien hoppas jag lite på Monaco.
De övriga fem platserna hoppas jag tas av Cypern, Vitryssland, Makedonien, Sverige och Estland.
Först och främst hoppas jag att Island går vidare. Tillsammans med Norge är det mitt hopp till slutsegern. Känns inte så självklart längre dock. På sista tiden har det rapporterats om att Silvias beteende passerat gränsen från extravagant och lustigt till arrogant och olustigt. Självdistansen måste finnas där, annars tror jag folk tröttnar.
Andorras bidrag tycker jag fortfarande ska gå vidare. Det är inte en av mina absoluta favoriter som det var i början, men kan mycket väl klättra upp dit igen med ett bra framträdande ikväll.
Litauen måste gå vidare. Den gör mig glad! I den litauiska uttagningen var en del av framförandet att den skalliga killen får ett psykbryt i mitten. Hoppas det upprepas. Haha.
Belgien och Bosnien är egentligen bra nog, så de bör gå vidare. Jag kommer nog inte heja på Bosnien dock eftersom det vid avancemang finns viss risk att Bosnien vinner, vilket i mina ögon är oförtjänt. Istället för Bosnien hoppas jag lite på Monaco.
De övriga fem platserna hoppas jag tas av Cypern, Vitryssland, Makedonien, Sverige och Estland.
onsdag, maj 17, 2006
Stockholm tydligt positivt till trängselavgifter
SIFO har på uppdrag av Mp ställt stockholmarna samma fråga som kommer stå på valsedlarna i folkomröstningen. Resultatet är tydligt. 62% säger att de kommer rösta ja, 30% kommer rösta nej. Läs mer här.
Vi har länge sett hur fler och fler blivit positiva till trängselavgifterna sedan dessa infördes, men att det skulle vara så starkt stöd så snart har man inte kunnat tro.
Borgarna har tidigare gått ut med att de i riksdagen kommer väga samman Stockholmsresultatet med resultatet i andra kommuners folkomröstningar. I princip skulle detta vid en borgerlig valseger kunna innebär att Stockholmarna blir överkörda av länets övriga kommuner.
Skulle det slutliga resultatet i Stockholm bli så högt som 60% ja-röster öppnar sig dock nya möjligheter. Då skulle vi kunna få en situation där Stockholm blir den enda kommun som röstar ja, men ÄNDÅ ha en majoritet av de röstande för en permanentering!
I nuläget ser det ut som följande kommuner, förutom Stockholm, kommer anordna folkomröstningar: Norrtälje, Vallentuna, Österåker, Täby, Vaxholm, Sollentuna, Danderyd, Lidingö, Solna, Ekerö, Nacka, Tyresö, Nykvarn, Salem, Haninge och Nynäshamn. Tillsammans har dessa kommuner ett invånarantal på strax över 613 000, att jämföra med Stockholm kommun där det bor strax över 774 000.
Skulle 60% rösta Ja i Stockholm innebär det därför nästan 465 000 människor. För att övriga röstande kommuner ska få 465 000 nej-röster krävs att över tre fjärdedelar av dessa kommuners invånare röstar nej.
Eftersom det finns en stor risk att resultatet i Stockholm kommer ställas mot resultatet i övriga kommuner är målet tydligt: Vi ska inte bara arbeta för ett tydligt JA i Stockholms folkomröstning (samt förstås i övriga kommuner). Vi måste också satsa på att de kommuner som röstar ja gör det med så stor marginal som möjligt. Varje Ja-röst räknas. Varje Ja-röst kan fälla avgörandet.
Vi har länge sett hur fler och fler blivit positiva till trängselavgifterna sedan dessa infördes, men att det skulle vara så starkt stöd så snart har man inte kunnat tro.
Borgarna har tidigare gått ut med att de i riksdagen kommer väga samman Stockholmsresultatet med resultatet i andra kommuners folkomröstningar. I princip skulle detta vid en borgerlig valseger kunna innebär att Stockholmarna blir överkörda av länets övriga kommuner.
Skulle det slutliga resultatet i Stockholm bli så högt som 60% ja-röster öppnar sig dock nya möjligheter. Då skulle vi kunna få en situation där Stockholm blir den enda kommun som röstar ja, men ÄNDÅ ha en majoritet av de röstande för en permanentering!
I nuläget ser det ut som följande kommuner, förutom Stockholm, kommer anordna folkomröstningar: Norrtälje, Vallentuna, Österåker, Täby, Vaxholm, Sollentuna, Danderyd, Lidingö, Solna, Ekerö, Nacka, Tyresö, Nykvarn, Salem, Haninge och Nynäshamn. Tillsammans har dessa kommuner ett invånarantal på strax över 613 000, att jämföra med Stockholm kommun där det bor strax över 774 000.
Skulle 60% rösta Ja i Stockholm innebär det därför nästan 465 000 människor. För att övriga röstande kommuner ska få 465 000 nej-röster krävs att över tre fjärdedelar av dessa kommuners invånare röstar nej.
Eftersom det finns en stor risk att resultatet i Stockholm kommer ställas mot resultatet i övriga kommuner är målet tydligt: Vi ska inte bara arbeta för ett tydligt JA i Stockholms folkomröstning (samt förstås i övriga kommuner). Vi måste också satsa på att de kommuner som röstar ja gör det med så stor marginal som möjligt. Varje Ja-röst räknas. Varje Ja-röst kan fälla avgörandet.
måndag, maj 15, 2006
Ovärderliga Melin-fakta
http://sv.wikipedia.org/wiki/Melin
Tack till Max för att han söker på mig (eller på nån annan som heter Melin, typ Martin, Roger eller hon-som-faktiskt-inte-alls-heter-Melin) och hittar skumma grejer!
Fler Melinare:
en till Roger, Melin.nu, Förvaltning, Fransmän, ännu en Roger, Premium Cobalt HSS and Carbide End Mills, Lenas släktforskning, Sushi-Robert och Sigurd.
Tack till Max för att han söker på mig (eller på nån annan som heter Melin, typ Martin, Roger eller hon-som-faktiskt-inte-alls-heter-Melin) och hittar skumma grejer!
Fler Melinare:
en till Roger, Melin.nu, Förvaltning, Fransmän, ännu en Roger, Premium Cobalt HSS and Carbide End Mills, Lenas släktforskning, Sushi-Robert och Sigurd.
lördag, maj 13, 2006
Eurovisionfinalen - total genomgång
Se tidigare genomgång av semifinalbidragen.
Låtarna i den ordning de kommer framträda i finalen den 20:e.
Schweiz
"If We All Give A Little" - six4one
Har skrivit om lä sviss tidigare. Är det något bidrag som förtjänar noll poäng så är det detta. Har hajpats av vissa miljöpartister och sågats av andra.
Moldavien
"Loca" - Arsenium & Natalia Gordienko
Moldavien gjorde ESC-debut förra året med Red Hot Chilly Peppers-kopior och kom på sjätteplats vilket garanterar dem en finalplats i år. Detta kommer inte upprepas. Låten står inte ut det minsta, men kan bli en bra låt för svettiga humps and grinds på olika medelhavsnära nattklubbar i sommar. Om man har tur.
Israel
"Ze Hazman" - Eddie Butler
Israel kör på den Schweziska varianten, med en fredpåjorden-låt á la Maxon Jaxon. Menlös, om ni frågar mig...
Lettland
"I Hear Your Heart" - Cosmos
Den i särklass underligaste inledningen, och i ärlighetens namn är det den bästa delen av låten... Pojkband som sjunger nästan a capella. Att Letterna överhuvudtaget är direktkvalificerade till finalen efter förra årets skitlåt är upprörande. Händer det igen så vet jag inte vad jag gör.
Norge
"Alvedansen" - Christine Guldbransen
Ooooh, jag gillar den här låten. Mystisk på något sätt, och träffsäkert på tonerna. Verkligen en av de skönaste låtarna!
Spanien
"Bloody Mary" - Las Ketchup
Stockholms gratistidningar hajpade Las Ketchup förut, antagligen för att de var den enda artist de kände igen... Hajpningen var helt malplacerad. Jag sträcker ut hakan och menar det är nollvarning.
Malta
"I Do" -Fabrizzio Faniello
Visselmannen Faniello framför en potentiell sommarplåga. Kommer säkert få många svennepoäng, eftersom den låter väldigt mycket "Afro-dite"...
Tyskland
"No No Never" -Texas Lightning
Rednex musikaliska släktingar. Låten är väl okej, men är man inget countryfan så är det lite dödfött... Hade jänkarna fått rösta hade den haft en chans, nu får den nöja sig med spridda 2poängare, om ens det.
Danmark
"Twist Of Love" -Sidsel Ben Semmane
Var är Sanne Salomonsen när man behöver henne? En okej låt, framför allt som man gillar Twist, men om Sidsel inte framträder bättre än i Danmark så är det semi som gäller nästa år.
Rumänien
"Tornerò" - Mihai Traistariu
Rumänien har haft bra danslåtar med förut, detta är inte den bästa av dem, men helt okej. Refrängen är catchy, men har inte haft möjlighet att sätta sig i en semi.
Storbrittanien
"Teenage Life" - Daz Sampson
En "hip hop rap record" enligt Daz själv. Jag har tidigare utlovat att dissa låten. Tyvärr så blir det ingen diss, för jag har börjat gilla låten på riktigt. Refrängen, stråkarna och hela arrangemanget är jäkligt snyggt. Jag vidhåller dock att den svagaste länken i sammanhanget är Daz själv...
Grekland
"Everything" - Anna Vissi
Anna Vissi har varit med förut, och nog lär Greklands Carola dra in en del poäng på rutin och scenvana. Tillsammans med artighetspoäng till värdlandet, självklara tolv poäng från Cypern och poängen för att det faktiskt är en helt juste låt så kan den bli farlig i toppstriden. Jag hoppas dock att den inte vinner, för det är inte en låt värdig att ta hem en dubbel till grekerna.
Frankrike
"Il Était Temps" - Virginie Pouchain
Fransmännen är i vanlig ordning helt offside... Nu ändrade man bidragslåt i sista sekund. "Vous C'est Nous" hette låten som Virginie var tänkt att sjunga, men de ansvariga ändrade sig alltså till "Il Était Temps". Räkna med bottenplacering.
Kroatien
"Moja štikla" - Severina
Årets glädjelåt. Mycket underlig och har inte chansen att visa upp sig i semin, vilket kan handikappa. Men jag hoppas få höra "Le Croatie, douze points" (ursäkta eventuell felstavning).
Låtarna i den ordning de kommer framträda i finalen den 20:e.
Schweiz
"If We All Give A Little" - six4one
Har skrivit om lä sviss tidigare. Är det något bidrag som förtjänar noll poäng så är det detta. Har hajpats av vissa miljöpartister och sågats av andra.
Moldavien
"Loca" - Arsenium & Natalia Gordienko
Moldavien gjorde ESC-debut förra året med Red Hot Chilly Peppers-kopior och kom på sjätteplats vilket garanterar dem en finalplats i år. Detta kommer inte upprepas. Låten står inte ut det minsta, men kan bli en bra låt för svettiga humps and grinds på olika medelhavsnära nattklubbar i sommar. Om man har tur.
Israel
"Ze Hazman" - Eddie Butler
Israel kör på den Schweziska varianten, med en fredpåjorden-låt á la Maxon Jaxon. Menlös, om ni frågar mig...
Lettland
"I Hear Your Heart" - Cosmos
Den i särklass underligaste inledningen, och i ärlighetens namn är det den bästa delen av låten... Pojkband som sjunger nästan a capella. Att Letterna överhuvudtaget är direktkvalificerade till finalen efter förra årets skitlåt är upprörande. Händer det igen så vet jag inte vad jag gör.
Norge
"Alvedansen" - Christine Guldbransen
Ooooh, jag gillar den här låten. Mystisk på något sätt, och träffsäkert på tonerna. Verkligen en av de skönaste låtarna!
Spanien
"Bloody Mary" - Las Ketchup
Stockholms gratistidningar hajpade Las Ketchup förut, antagligen för att de var den enda artist de kände igen... Hajpningen var helt malplacerad. Jag sträcker ut hakan och menar det är nollvarning.
Malta
"I Do" -Fabrizzio Faniello
Visselmannen Faniello framför en potentiell sommarplåga. Kommer säkert få många svennepoäng, eftersom den låter väldigt mycket "Afro-dite"...
Tyskland
"No No Never" -Texas Lightning
Rednex musikaliska släktingar. Låten är väl okej, men är man inget countryfan så är det lite dödfött... Hade jänkarna fått rösta hade den haft en chans, nu får den nöja sig med spridda 2poängare, om ens det.
Danmark
"Twist Of Love" -Sidsel Ben Semmane
Var är Sanne Salomonsen när man behöver henne? En okej låt, framför allt som man gillar Twist, men om Sidsel inte framträder bättre än i Danmark så är det semi som gäller nästa år.
Rumänien
"Tornerò" - Mihai Traistariu
Rumänien har haft bra danslåtar med förut, detta är inte den bästa av dem, men helt okej. Refrängen är catchy, men har inte haft möjlighet att sätta sig i en semi.
Storbrittanien
"Teenage Life" - Daz Sampson
En "hip hop rap record" enligt Daz själv. Jag har tidigare utlovat att dissa låten. Tyvärr så blir det ingen diss, för jag har börjat gilla låten på riktigt. Refrängen, stråkarna och hela arrangemanget är jäkligt snyggt. Jag vidhåller dock att den svagaste länken i sammanhanget är Daz själv...
Grekland
"Everything" - Anna Vissi
Anna Vissi har varit med förut, och nog lär Greklands Carola dra in en del poäng på rutin och scenvana. Tillsammans med artighetspoäng till värdlandet, självklara tolv poäng från Cypern och poängen för att det faktiskt är en helt juste låt så kan den bli farlig i toppstriden. Jag hoppas dock att den inte vinner, för det är inte en låt värdig att ta hem en dubbel till grekerna.
Frankrike
"Il Était Temps" - Virginie Pouchain
Fransmännen är i vanlig ordning helt offside... Nu ändrade man bidragslåt i sista sekund. "Vous C'est Nous" hette låten som Virginie var tänkt att sjunga, men de ansvariga ändrade sig alltså till "Il Était Temps". Räkna med bottenplacering.
Kroatien
"Moja štikla" - Severina
Årets glädjelåt. Mycket underlig och har inte chansen att visa upp sig i semin, vilket kan handikappa. Men jag hoppas få höra "Le Croatie, douze points" (ursäkta eventuell felstavning).
onsdag, maj 10, 2006
Lååång fotbollskille
Från DN angående Australiens VM-trupp:
Nackdelen lär vara att han på sin längd är trög i starten och har svårt att "rycka". Å andra sidan kan han ta halva planen i ett par kliv, så när han väl kommer igång är han väldigt snabb. Finmotoriken ska dock vara sådär, det är en target player kan man säga. Långa bollar på bengt-typen.
"Debutanten Josh Kennedy, 19.94 lång, ska ge extra längd i anfallet."
Nackdelen lär vara att han på sin längd är trög i starten och har svårt att "rycka". Å andra sidan kan han ta halva planen i ett par kliv, så när han väl kommer igång är han väldigt snabb. Finmotoriken ska dock vara sådär, det är en target player kan man säga. Långa bollar på bengt-typen.
Högintelligent TV
I programmet "1 bok, en författare" på SVT24 intervjuas författarinnan till en bok om Estland under 1940-talet.
-"Det är mycket svält..."
-"Ja, det var ju svält."
Detta är bra TV!
tisdag, maj 09, 2006
Det är nåt visst, med en federalist
När jag pluggade statsvetenskap så rörde en av de heta debatterna samhällets organisering, i en vidare mening. Kort sagt handlade det om nationalstatens framtid. Kommer nationalstaten även i framtiden vara den huvudsakliga politiska arenan eller kommer något annat ta över, och i så fall vad?
Min nya favoritkanal sände ett seminarium om europeisk integration med anledning av denna bok. Det kom att handla en hel del om federalism, vilket jag tycker är intressant.
Personligen så är jag ju av åsikten att det är nationalstaten som är roten till allt ont. (Andra anser att det är andra faktorer som står för världens ondska, tex videovåldet eller Skellefteå kommun.) Det är nationalstaten och dess "suveränitet" som står emot inte bara lokal demokrati utan också internationella lösningar på gränsöverskridande problem.
Miljöpartiet har i dessa frågor inte någon enhetlig politik som jag ser det, utan har fogat samman olika ståndpunkter som bygger på olika och avskilda ställningstaganden. Vi står exempelvis för en stark decentralisering från stat till kommuner och regioner. I EU-frågor står vi däremot snarare för en Europa á la carte-lösning vilket i praktiken innebär mer makt till nationalstaterna. På ett globalt plan är vi å tredje sidan i princip för ett starkt FN och flera röster har där höjts för överstatliga lösningar.
Själv har jag också velat lite mellan olika lösningar. Tidigare har jag varit frestad av den nymedeltida ordning som Hedley Bull skriver om. I princip går det ut på en mängd olika nivåer i den politiska organiseringen som delar auktoritet och beslutanderätt. Man pratar om delade och överlappande suveräniteter. Eftersom detta skulle avskaffa nationalstatens hegemoniska ställning så är det minst sagt tilltalande.
SNS:s seminarium fokuserade ju på EU snarare än på organisering i allmänhet, men Jacob Westberg, som skrivit boken, invände mot denna lösning att systemet blir kanske inte otydligt men svårgenomträngligt. Ett av de stora problemen i EU idag, i min åsikt, är ju att det är så svårt att påverka besluten eftersom beslutsvägarna är långa, krångliga och oöverblickbara. I ett nymedeltida system skulle risken vara överhängande för att detta skulle skapa ett gigantisk demokratiskt underskott.
En annan lösning för att skapa en bättre världsordning finns då kanske i federalismen. Federalismen har länge tilltalat mig i meningen att den byggs underifrån. Det är de lägsta politiska organiseringerna som sitter på makten, som de delegerar uppåt i den mån man anser att det behövs. Detta ska inte sammanblandas med subsidiaritetsprincipen, som innebär att man delegerar ned uppifrån.
Sverige, som är en centraliserad enhetsstat sedan Vasatiden, skulle verkligen vinna på att federaliseras. En ny grundlag som utgår från kommunerna skulle kunna delegera vissa frågor till regioner, vissa till staten och vissa till nivåer därutöver.
Problemet med federalism är att det klingar falskt i många öron. Speciellt vad gäller EU-diskussioner så innebär ju federalism ofta att man ska skapa en federativ EU-stat, vilket paradoxalt nog innebär en centralisering i ett decentraliserande syfte. Inte minst ökar det risken för euro-nationalism, vilket motverkar syftet med att avskaffa nationalstatens hegemoni.
Därför var det med stort intresse som jag hörde Jacob Westberg prata om neo-federalismen. Neo-federalismen sades vara en "federalism utan federation", vilket låter mycket spännande. Mer exakta analyser av begreppet får nog vänta tills boken är läst. Den är hur som helst beställd och jag ser fram emot spännande statsvetenskaplig läsning i vårsolen!
Min nya favoritkanal sände ett seminarium om europeisk integration med anledning av denna bok. Det kom att handla en hel del om federalism, vilket jag tycker är intressant.
Personligen så är jag ju av åsikten att det är nationalstaten som är roten till allt ont. (Andra anser att det är andra faktorer som står för världens ondska, tex videovåldet eller Skellefteå kommun.) Det är nationalstaten och dess "suveränitet" som står emot inte bara lokal demokrati utan också internationella lösningar på gränsöverskridande problem.
Miljöpartiet har i dessa frågor inte någon enhetlig politik som jag ser det, utan har fogat samman olika ståndpunkter som bygger på olika och avskilda ställningstaganden. Vi står exempelvis för en stark decentralisering från stat till kommuner och regioner. I EU-frågor står vi däremot snarare för en Europa á la carte-lösning vilket i praktiken innebär mer makt till nationalstaterna. På ett globalt plan är vi å tredje sidan i princip för ett starkt FN och flera röster har där höjts för överstatliga lösningar.
Själv har jag också velat lite mellan olika lösningar. Tidigare har jag varit frestad av den nymedeltida ordning som Hedley Bull skriver om. I princip går det ut på en mängd olika nivåer i den politiska organiseringen som delar auktoritet och beslutanderätt. Man pratar om delade och överlappande suveräniteter. Eftersom detta skulle avskaffa nationalstatens hegemoniska ställning så är det minst sagt tilltalande.
SNS:s seminarium fokuserade ju på EU snarare än på organisering i allmänhet, men Jacob Westberg, som skrivit boken, invände mot denna lösning att systemet blir kanske inte otydligt men svårgenomträngligt. Ett av de stora problemen i EU idag, i min åsikt, är ju att det är så svårt att påverka besluten eftersom beslutsvägarna är långa, krångliga och oöverblickbara. I ett nymedeltida system skulle risken vara överhängande för att detta skulle skapa ett gigantisk demokratiskt underskott.
En annan lösning för att skapa en bättre världsordning finns då kanske i federalismen. Federalismen har länge tilltalat mig i meningen att den byggs underifrån. Det är de lägsta politiska organiseringerna som sitter på makten, som de delegerar uppåt i den mån man anser att det behövs. Detta ska inte sammanblandas med subsidiaritetsprincipen, som innebär att man delegerar ned uppifrån.
Sverige, som är en centraliserad enhetsstat sedan Vasatiden, skulle verkligen vinna på att federaliseras. En ny grundlag som utgår från kommunerna skulle kunna delegera vissa frågor till regioner, vissa till staten och vissa till nivåer därutöver.
Problemet med federalism är att det klingar falskt i många öron. Speciellt vad gäller EU-diskussioner så innebär ju federalism ofta att man ska skapa en federativ EU-stat, vilket paradoxalt nog innebär en centralisering i ett decentraliserande syfte. Inte minst ökar det risken för euro-nationalism, vilket motverkar syftet med att avskaffa nationalstatens hegemoni.
Därför var det med stort intresse som jag hörde Jacob Westberg prata om neo-federalismen. Neo-federalismen sades vara en "federalism utan federation", vilket låter mycket spännande. Mer exakta analyser av begreppet får nog vänta tills boken är läst. Den är hur som helst beställd och jag ser fram emot spännande statsvetenskaplig läsning i vårsolen!
måndag, maj 08, 2006
Mer om Folkpartigranskningen
Intressant att se folkpartisters reaktioner efter Dokument inifråns granskning av folkpartiet. Jag har inte hittat så många, men åtminstone två har hittills vågat sig ut med analyser...
Johanna Nylander tycker att Folkpartiet i och för sig har "gått ifrån" liberalismen, men i frågor om övervakning och integritet, inte invandrarfrågor.
Johan Ingerö fokuserar typ på att upprepa att folkpartiet "lyfter ett problem" och att syftet varför man gör detta är gott och att därför alla jämförelser med sverigedemokrater et al är ondsinta. Fast viktigast verkar vara att Sossarna är så mycket värre.
Jo, jag kan hålla med om att sossarna är mycket värre. Min personliga åsikt är att Fp från nöja sig med brons i riksdagens rasism-SM (länkar till guldmedaljören respektive silvermedaljören)
Det intressanta med folkpartiets förvandling är inte att de är ett nytt sverigedemokraterna eller ens Sveriges mest invandringsfientliga parti. Det intressanta är resan, den historiska processen. Eller enkelt uttryckt: förvandlingen.
Det dokument inifrån gjorde så bra var att visa på den långsamma omställningen likväl som på de tvära kasten. Man visade att det under en lång period, från Leissner och framåt, funnits en strategi och en idé vad som behövde göras och på vilka sätt det skulle kunna göras. Denna idé har sedan varit grunden för de sakpolitiska förändringarna och strategiska valen som i sig varit utgjort trappsteg i den långsiktiga utvecklingen.
För mig är inte heller dagens folkpartistiska invandringspolitiska ställningstaganden de mest intressanta. Visst har man en ambivalent inställning som skrämmer, men för mig är det mest skrämmande varför man valt att den vägen vandra. Den underliggande populismen gäller inte bara invandringsfrågorna utan hela "den man älskar agar man"-attityden.
Populisten hävdar att politikerns uppgift är att driva de frågor befolkningen vill driva, och att populism är den mest grundläggande formen av demokrati. På samma sätt resonerar folkpartisterna dokumentären igenom, fast man oftast uttrycker det som "att svara på de frågor som bekymrar medborgarna" eller på något av de sjuttioelva andra sätt som poängen förpackades.
Det intressanta som Dokument inifrån visade på för mig var alltså inte vad folkpartiet tycker eller vad risken är att de tycker om några år, utan att folkpartiets populism är grundat i en strategi som omhuldats och rentav skapats av partiets högsta ledning idag. Det intressanta ligger i att ett av endast tre partier som historiskt har byggt på idéer snarare än särintressen ny byter ideologi, från idéer till opinionsundersökningar.
Anders tror att LUF kan bli det första ungdomsförbundet som bryter med sitt moderparti. Jag tror inte det. Visserligen är klyftan mellan LUF och Fp idag mycket stor, men är det något jag lärt mig av mina samtidshistoriska studier så är det den historiska pendlingen. Alla historiska skeenden innebär en pendling mellan två ståndpunkter, där pendeln efter att ha svängt åt ena håller med nödvändighet svänger tillbaka. Frågan är inte när motreaktionen kommer, utan hur långt pendeln hinner innan dess och hur långt pendelrörelsen som helhet därmed förskjuts.
En motreaktion på dagens folkparti kommer komma, innan LUF hinner fatta modet att bryta upp. I moderaterna har vi sett hur ett dåligt resultat kan byta ut partiledningen och partiets inriktning totalt och under kort tid. Samma sak kan hända folkpartiet.
En motreaktion på dagens folkparti kommer komma, jag hoppas att den kommer från väljarna redan nu i september.
Johanna Nylander tycker att Folkpartiet i och för sig har "gått ifrån" liberalismen, men i frågor om övervakning och integritet, inte invandrarfrågor.
Johan Ingerö fokuserar typ på att upprepa att folkpartiet "lyfter ett problem" och att syftet varför man gör detta är gott och att därför alla jämförelser med sverigedemokrater et al är ondsinta. Fast viktigast verkar vara att Sossarna är så mycket värre.
Jo, jag kan hålla med om att sossarna är mycket värre. Min personliga åsikt är att Fp från nöja sig med brons i riksdagens rasism-SM (länkar till guldmedaljören respektive silvermedaljören)
Det intressanta med folkpartiets förvandling är inte att de är ett nytt sverigedemokraterna eller ens Sveriges mest invandringsfientliga parti. Det intressanta är resan, den historiska processen. Eller enkelt uttryckt: förvandlingen.
Det dokument inifrån gjorde så bra var att visa på den långsamma omställningen likväl som på de tvära kasten. Man visade att det under en lång period, från Leissner och framåt, funnits en strategi och en idé vad som behövde göras och på vilka sätt det skulle kunna göras. Denna idé har sedan varit grunden för de sakpolitiska förändringarna och strategiska valen som i sig varit utgjort trappsteg i den långsiktiga utvecklingen.
För mig är inte heller dagens folkpartistiska invandringspolitiska ställningstaganden de mest intressanta. Visst har man en ambivalent inställning som skrämmer, men för mig är det mest skrämmande varför man valt att den vägen vandra. Den underliggande populismen gäller inte bara invandringsfrågorna utan hela "den man älskar agar man"-attityden.
Populisten hävdar att politikerns uppgift är att driva de frågor befolkningen vill driva, och att populism är den mest grundläggande formen av demokrati. På samma sätt resonerar folkpartisterna dokumentären igenom, fast man oftast uttrycker det som "att svara på de frågor som bekymrar medborgarna" eller på något av de sjuttioelva andra sätt som poängen förpackades.
Det intressanta som Dokument inifrån visade på för mig var alltså inte vad folkpartiet tycker eller vad risken är att de tycker om några år, utan att folkpartiets populism är grundat i en strategi som omhuldats och rentav skapats av partiets högsta ledning idag. Det intressanta ligger i att ett av endast tre partier som historiskt har byggt på idéer snarare än särintressen ny byter ideologi, från idéer till opinionsundersökningar.
Anders tror att LUF kan bli det första ungdomsförbundet som bryter med sitt moderparti. Jag tror inte det. Visserligen är klyftan mellan LUF och Fp idag mycket stor, men är det något jag lärt mig av mina samtidshistoriska studier så är det den historiska pendlingen. Alla historiska skeenden innebär en pendling mellan två ståndpunkter, där pendeln efter att ha svängt åt ena håller med nödvändighet svänger tillbaka. Frågan är inte när motreaktionen kommer, utan hur långt pendeln hinner innan dess och hur långt pendelrörelsen som helhet därmed förskjuts.
En motreaktion på dagens folkparti kommer komma, innan LUF hinner fatta modet att bryta upp. I moderaterna har vi sett hur ett dåligt resultat kan byta ut partiledningen och partiets inriktning totalt och under kort tid. Samma sak kan hända folkpartiet.
En motreaktion på dagens folkparti kommer komma, jag hoppas att den kommer från väljarna redan nu i september.
Ovärderliga schlagervitsar
LT United, som framför Litauens bidrag, låter enligt en kommuniké hälsa följande:
"Det är varken lett eller balt att vara litau, men vilnius något så finns vi i Aten".
Nu innan tävlingen har man i mångt och mycket satsat på att vinna över penningstinna letter:
"Vi tror mycket på våra riga vänner."
Till det Litauiska folket hälsade gruppen innan avresan:
"Ta det lugnt. Ni kan litau på oss!"
"Det är varken lett eller balt att vara litau, men vilnius något så finns vi i Aten".
Nu innan tävlingen har man i mångt och mycket satsat på att vinna över penningstinna letter:
"Vi tror mycket på våra riga vänner."
Till det Litauiska folket hälsade gruppen innan avresan:
"Ta det lugnt. Ni kan litau på oss!"
söndag, maj 07, 2006
"Snällfällan"
Dokument inifrån alldeles nyss om snällfällan. I mina ögon den allra mest intressanta partigranskningen hittills, som faktiskt (till skillnad från stora delar av de tidigare granskningarna) visar på en historisk process som via mycket små steg leder till en stor förändring.
Själv skriver jag ju dessutom en kandidatuppsats om folkpartiet på ett något liknande ämne, och jag fick många nya uppslag. Tack för det SVT.
Däremot är jag skeptisk till nästa granskning. Kort sneakpeak nu ikväll, och tydligen ska man "granska feminismen inom partiet". Verkar mer än lovligt tamt... Varför inte granska kopplingen till LO och hur det konsoliderat sossarnas makt?
Däremot kan den sista om centern bli bra. Jag hoppas på att man där får se tydligt hur processen mot ett nyliberalt centern har gått. En månad till dess dock...
Själv skriver jag ju dessutom en kandidatuppsats om folkpartiet på ett något liknande ämne, och jag fick många nya uppslag. Tack för det SVT.
Däremot är jag skeptisk till nästa granskning. Kort sneakpeak nu ikväll, och tydligen ska man "granska feminismen inom partiet". Verkar mer än lovligt tamt... Varför inte granska kopplingen till LO och hur det konsoliderat sossarnas makt?
Däremot kan den sista om centern bli bra. Jag hoppas på att man där får se tydligt hur processen mot ett nyliberalt centern har gått. En månad till dess dock...
lördag, maj 06, 2006
Sverige taget på Schengen
Det finns två helt olika men mycket tydliga och viktiga frågor i den aktuella debatten om Atef Adwans visum.
Till att börja med är det underligt hur främst folkpartistiska politiker reagerat som om Nils Eliason i Jerusalem skickat iväg en personlig självmordsbombare, snarare än att bara enligt regelverket godkänna ett visum. Fredrik Malm skriver att Sverige nu brutit mot EU:s gemensamma linje om att inte förhandla med Hamas. Men, frågar sig vän av ordning, på vilket sätt är ett visum en förhandling? Vet ens Fredrik Malm vad ett visum är för något?
Kort repetition hur som helst, om någon folkpartist skulle läsa: Ett visum innebär rätten att besöka ett visst land (eller, inom schengen, en grupp av länder). Det innebär inte att regeringen i det besökta landet måste förhandla med eller ens hälsa på personen ifråga. Normalt brukar visum bara förnekas om personen ifråga bedöms vara ett hot. Ingen har påstått att Atef Adwan skulle vara ett hot. Bara att man inte gillar Atef Adwans organisation. Det senare håller jag med om, men det har alltså mycket lite med viseringen att göra.
Den andra sidan av den här diskussionen är dock än viktigare än vissa folkpartisters förmåga att göra en höna av en fjäder. Att Sverige numera saknar egen utrikespolitik visste vi ju sedan tidigare. Vi har ingen som helst rätt att säga vad vi tycker, om EU har en åsikt i frågan. Och det har ju EU, ofta. Men mindre känt var att vi saknar egen rätt att bestämma vilka som ska få komma hit. Det vill säga, vi saknar beslutanderätt över våra egna gränser.
I denna artikel står klart och tydligt:
Och så kommer folkpartisterna och påstår att EU är ett projekt för fri rörlighet...
Till att börja med är det underligt hur främst folkpartistiska politiker reagerat som om Nils Eliason i Jerusalem skickat iväg en personlig självmordsbombare, snarare än att bara enligt regelverket godkänna ett visum. Fredrik Malm skriver att Sverige nu brutit mot EU:s gemensamma linje om att inte förhandla med Hamas. Men, frågar sig vän av ordning, på vilket sätt är ett visum en förhandling? Vet ens Fredrik Malm vad ett visum är för något?
Kort repetition hur som helst, om någon folkpartist skulle läsa: Ett visum innebär rätten att besöka ett visst land (eller, inom schengen, en grupp av länder). Det innebär inte att regeringen i det besökta landet måste förhandla med eller ens hälsa på personen ifråga. Normalt brukar visum bara förnekas om personen ifråga bedöms vara ett hot. Ingen har påstått att Atef Adwan skulle vara ett hot. Bara att man inte gillar Atef Adwans organisation. Det senare håller jag med om, men det har alltså mycket lite med viseringen att göra.
Den andra sidan av den här diskussionen är dock än viktigare än vissa folkpartisters förmåga att göra en höna av en fjäder. Att Sverige numera saknar egen utrikespolitik visste vi ju sedan tidigare. Vi har ingen som helst rätt att säga vad vi tycker, om EU har en åsikt i frågan. Och det har ju EU, ofta. Men mindre känt var att vi saknar egen rätt att bestämma vilka som ska få komma hit. Det vill säga, vi saknar beslutanderätt över våra egna gränser.
I denna artikel står klart och tydligt:
"Frankrike är ett av de sju Schengenländer som kräver en särskild förfrågan om palestinier och kan lägga in veto mot deras Schengenvisering."Kort sagt: Om Frankrike inte gillar det område du kommer ifrån, så kan Frankrike bestämma om du ska få åka till Sverige eller inte.
Och så kommer folkpartisterna och påstår att EU är ett projekt för fri rörlighet...
torsdag, maj 04, 2006
Ovärderliga schlagerfakta V
Nordiska mästerskapen är naturligtvis minst lika viktigt som EM i övrigt. En andraplats är en aldrig så stor nesa om Danskarna vinner, och en tiondeplats kan vara en gudagåva om norrmännen samtidigt nollar, vilket de lyckligtvis har en tendens att göra.
För att ha facit med oss in i årets tävling är det viktigt att avgöra vem som hittills varit bäst. Make no mistake, detta är ingen objektiv granskning. Målet är att med alla till buds stående medel visa att Sverige är bäst, ingen protest.
Lyckligtvis för mig är detta ganska enkelt. Om man till att börja med titta på antalet vinster blir bilden tydlig:
(Land: Vinster, andraplatser, tredjeplatser)
Sverige: 4, 1, 4
Danmark: 2, 1, 3
Norge: 2, 1, 1
Island: 0, 1, 0
Finland: 0, 0, 0
Här kan man konstatera att Danmark och norge skulle behöva slå sina påsar ihop, och ändå bara slå oss med en ynklig andraplats...
Nollpoängarlistan ger en liknande bild, förutom att Norge får inta en tydligare underdogposition:
(Land: Antal nollpoängare (år))
Norge: 3 (1978, 1982, 1997)
Finland: 1 (1982)
Island: 1 (1989)
Danmark: 0
Sverige: 0
Vidare kan man djupdyka in i statistiken med att jämföra antalet top 5- och top10-placeringar (inklusive vinster):
(Land: Topp5, Topp10)
Sverige: 17, 31
Danmark: 11, 21
Norge: 8, 16
Island: 2, 4
Finland: 0, 11
Fast i ärlighetens namn är uppställningar lik den ovan inte helt rättvisa. Faktum är ju att alla länder inte deltagit lika länge och haft lika många möjligheter att deltaga (eller i finlands fall: lika många möjligheter att misslyckas kapitalt).
Danmark var först ut av de nordiska länderna i ESC redan 1957 och har ställt upp 36 gånger sedan dess (1967-77 ställde man inte upp. 1994, 1998 och 2003 fick man inte vara med på grund av dåliga resultat åren innan).
Sverige ställde upp första gången 1958 och har bara missat 3 tävlingar sedan dess (1964, 1970 och 1976), det vill säga 45 deltaganden totalt.
Norge ställde upp första gången 1960 och missade tävlingarna 1970 och 2002 vilket ger dem 44 deltaganden.
Finland ställde upp första gången 1961 och har missat 6 tävlingar (1970, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003). 39 framträdanden således.
Island ställde upp första gången 1986 och har sedan dess 19 framträdanden. 1998 och 2002 fick man inte vara med.
Om man således delar antalet top-tioplaceringar med antalet framträdanden totalt så borde man få en mer rättvis bild. Vi prövar:
(Land: Topp5/framträdanden ; topp10/framträdanden)
Sverige: 0,38 ; 0,69
Danmark: 0,31 ; 0,58
Norge: 0,18 ; 0,36
Island: 0,11 ; 0,21
Finland: 0 ; 0,28
Så efter detta grundligt vetenskapliga tillvägagångssätt kan vi konstatera att Sverige är bäst, ingen protest!
För att ha facit med oss in i årets tävling är det viktigt att avgöra vem som hittills varit bäst. Make no mistake, detta är ingen objektiv granskning. Målet är att med alla till buds stående medel visa att Sverige är bäst, ingen protest.
Lyckligtvis för mig är detta ganska enkelt. Om man till att börja med titta på antalet vinster blir bilden tydlig:
(Land: Vinster, andraplatser, tredjeplatser)
Sverige: 4, 1, 4
Danmark: 2, 1, 3
Norge: 2, 1, 1
Island: 0, 1, 0
Finland: 0, 0, 0
Här kan man konstatera att Danmark och norge skulle behöva slå sina påsar ihop, och ändå bara slå oss med en ynklig andraplats...
Nollpoängarlistan ger en liknande bild, förutom att Norge får inta en tydligare underdogposition:
(Land: Antal nollpoängare (år))
Norge: 3 (1978, 1982, 1997)
Finland: 1 (1982)
Island: 1 (1989)
Danmark: 0
Sverige: 0
Vidare kan man djupdyka in i statistiken med att jämföra antalet top 5- och top10-placeringar (inklusive vinster):
(Land: Topp5, Topp10)
Sverige: 17, 31
Danmark: 11, 21
Norge: 8, 16
Island: 2, 4
Finland: 0, 11
Fast i ärlighetens namn är uppställningar lik den ovan inte helt rättvisa. Faktum är ju att alla länder inte deltagit lika länge och haft lika många möjligheter att deltaga (eller i finlands fall: lika många möjligheter att misslyckas kapitalt).
Danmark var först ut av de nordiska länderna i ESC redan 1957 och har ställt upp 36 gånger sedan dess (1967-77 ställde man inte upp. 1994, 1998 och 2003 fick man inte vara med på grund av dåliga resultat åren innan).
Sverige ställde upp första gången 1958 och har bara missat 3 tävlingar sedan dess (1964, 1970 och 1976), det vill säga 45 deltaganden totalt.
Norge ställde upp första gången 1960 och missade tävlingarna 1970 och 2002 vilket ger dem 44 deltaganden.
Finland ställde upp första gången 1961 och har missat 6 tävlingar (1970, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003). 39 framträdanden således.
Island ställde upp första gången 1986 och har sedan dess 19 framträdanden. 1998 och 2002 fick man inte vara med.
Om man således delar antalet top-tioplaceringar med antalet framträdanden totalt så borde man få en mer rättvis bild. Vi prövar:
(Land: Topp5/framträdanden ; topp10/framträdanden)
Sverige: 0,38 ; 0,69
Danmark: 0,31 ; 0,58
Norge: 0,18 ; 0,36
Island: 0,11 ; 0,21
Finland: 0 ; 0,28
Så efter detta grundligt vetenskapliga tillvägagångssätt kan vi konstatera att Sverige är bäst, ingen protest!
Ovärderliga schlagerfakta IV
Island kommer i Aten att representeras av Silvia Night, eller Silvia Nott som det heter på Isländska. Min tidigare kommentar var: "Helt sinnessjukt framträdande. Får Björk att framstå som en Islands Kristina Lugn. Men skönt gung i låten, som säkert blir mer begriplig när den inte längre är på isländska..."Och så rätt jag hade. Låten har ett riktigt skönt gung och hon verkar vara lika sinnesjuk fortfarande, men texten makes more sense nu. Silvia har seglat upp som en av mina favoriter, men vi får se om värden är redo...
Däremot kan man konstatera att isländska schlagerfestivalens hemsida är fylld med matnyttig schlagerinfo. Bland annat har man en sektion där man kan se video med alla isländska deltagare sedan landets ESC-debut 1986. Detta föranleder en längre promenad längs med den isländska ESC-historien.
Island har aldrig vunnit Schlager-EM. Detta är man lite bitter över. Alla andra deltagarländer vars namn börjar på I har vunnit, flera gånger till och med, så det är inte utan att man känner sig lite utanför. Däremot har man haft den tvivelaktiga äran att kamma hem en nollpoängare. 1989 fick låten "Það sem enginn sér" framförd av Daníel Ágúst åka hem till Reykavik med hundhuvudet mellan benen. Vi som nu i efterhand kan kolla in videon på ovan nämnda hemsida är chockerade över denna brist på solidaritet med stackars Daniel. Speciellt chockerande blir det dåliga resultatet med tanke på att Tommy Nilsson samma år fick 110 poäng och hamnade fyra. Är inte det uppochnedvända världen så säg!
Hur som helst hade Island länge det så kallade Finland-syndromet. På grund av sitt språk gjorde man sig få vänner i ESC-världen. Finnarna själva förstod detta tidigt, och hade under det frigjorda sjuttiotalet (tiden utan språkregler) låtar på engelska. I 1990 års tävling hade man experimenterade till och med med en låt på svenska, tyvärr även där med nedslående resultat. Islänningarna kom ju in senare i matchen och satsade direkt när språkreglerna lyftes 1999 på engelska texter, och har gjort så sedan dess.
Första året med engelsk text visade sig språkbytet och vara en riktig vinnarstrategi. Selma Björnsdottir var nära att vinna hela tävlingen, men blev snuvad på slutet av allas vår Charlott Nilsson (nu Perelli). Tävlingen därpå dalade man utanför top tio till en tolfteplats och 2001 års 23:eplats var så dålig att man inte ens fick delta 2002. 2003 var man dock tillbaka med en av de bästa låtarna i ESC hittils, om jag får säga det själv (och det får jag ju). Birgitta Haukdals "Open your heart" kom "bara" på en niondeplats men då ska man också minnas att 2003 var ett starkt år, trots Fames femteplats. Personliga favoriter som Urban Trad (Belgien, andraplats), Ruffus (Estland, 21:aplats), Esther Hart (Holland, 13), Louisa Baïleche (Frankrike, 18), Karmen Stavec (Slovenien, 23:eplats) och Beth (Spanien, 8:eplats) deltog detta år och gjorde konkurrensen svår. Icke desto mindre var det den fjärde bästa placeringen för Island någonsin. Fet cred här till Malta och Norge som båda gav Island tolv poäng (Sverige gav en pinsam sjua efter att ha kompistolvat Norge).
Efter Birgitta har det dock sett mörkt ut. Selma Björnsdottir gjorde en Carola-comeback 2005 för att försöka upprepa och förbättra andraplatsen från 1999. Jag tycker att Selmas andra låt var bättre än den första, och Islands näst bästa hittills. Tyvärr deltog man endast i semifinalen efter 2004 års 19:e plats, och efter en sextondeplats lyckades man inte ta sig vidare till finalen. Inte en enda tolva fick man med sig, utan fick nöja sig med två tior från Danmark och Moldavien, samt ströpoäng från övriga (Danmark gav åtta, Sverige igen sju).
För att någonstans här knyta ihop säcken så kan man konstatera att Island presterat sina bästa resultat på senare år i tävlingar där de kommer tillbaka från att ha varit ute i kylan. Andraplatsen 1999 kom ju efter att man inte fått delta 1998 och Birgittas niondeplats 2003 som sagt efter att inte ha fått delta 2002. Eftersom Selma nu misslyckades med att föra Island vidare till finalen 2005 så kan man därmed säga att historien och statistiken talar för Silvia Nótt 2006.
Nästa år i Reykavik?
tisdag, maj 02, 2006
Vasastaden
Som nybliven vasastadsbo har jag funderat lite på var jag bor. Det vill säga var i vasastaden. Jag har haft mina teorier om att detta är birkastaden men jag har varit osäker. Nu har jag researchat frågan, och kan till allas er glädje också förklara för er.
I Vasastaden finns fyra stadsdelar: Birkastaden, Röda Bergen, Atlasområdet och Sibirien.
Men låt oss börja med basics.
Ovan är en översiktskarta över Vasastan. En pedagogiskt utplacerad prick och en övertydlig pil visar på var jag bor nånstans.
Birkastaden
Som ni ser på kartan ligger Birkastan i Vasastans sydvästra hörn. Avgränsat av S:t Eriksgatan i öst, Karlbergsvägen i nord och järnvägen i sydväst. Enligt min källa beror namnet på att Hjalmar Stolpe höll på som bäst att gräva ut Birka (alltså vikingaön) när stadsdelen byggdes. Detta ska ha varit 1886.
Atlasområdet
Atlasområdet kallas det område söder om S:t Eriksplan som avgränsas av S:t Eriksgatan, Torsgatan och Banhusviken. Namnet kommer enligt min källa från ett fabriksföretag, AB Atlas som huserade i området innan man växte ur kostymen och flyttade till Nacka och verkstäderna revs i slutet av 1920-talet. AB Atlas är numera mer kända som Atlas Copco.
Sibirien
Enligt min källa tvistar de lärde om Sibiriens gränser. Sveavägen i väst, Odengatan i syd och Cederdalsgatan i norr verkar det finnas en enighet om. Vad gäller den östra gränsen finns däremot en stark fraktion (varav flera bor på Roslagsgatan) som hävdar att den bör dras vid Birger Jarlsgatan. Hans Harlén, känd stockholmsexpert (typ som Martin Stugart, fast inte i DN) menar dock att Sibiriens östra gräns är Valhallavägen och att Sibirien därför till viss del ligger på Östermalm. Upprörande för Roslagsgateborna, naturligtvis.
Ovan visar den något mindre triangeln till höger om den större figuren hur Harlén menar att Sibiriens östra gräns bör dras.
Namnet Sibirien kommer sig av att området ligger långt norrut i stadsbildningen. Speciellt på sent 1800-tal så var området en bra bit från "centrum", vilket förstås förklarar namnet.
Olika delar av Sibiriens invånare har vid olika tillfällen försökt framföra andra namnförslag än Sibirien, då detta inte låter helt välkomnande. I samtliga fall har man dragit inspiration från söders "SoFo" (Söder om Folkungagatan), som naturligtvis i sin tur samplat New Yorks SoHo (South of Houston Street).
Namnen har dock inte alltid fallit alla på läppen. Exempelvis fanns SoVa (Söder om Vanadislunden) kunna vara ett hinder för ett aktivt nattliv. VäVa (Väster om Valhallavägen) var ett populärt förslag bland äldre kvinnor kring Ingemarsgatan men föll på Roslagsgatans beef med Hans Harlén (se ovan). Motförslagen NoFr och SoFr (Norr resp. Söder om Frejgatan) sköts ned eftersom stora delar av området uteslöts i båda fallen.
Det enda alla parter till slut kunde enas om var att St NoOoOd (Strax NordOst om Odenplan) var ett riktigt dåligt förslag, och namnet Sibirien kvarstår därför än idag.
Röda Bergen
Röda Bergen är alltså det område där jag själv bor. En gammal DN-artikel stipulerar gränserna till Karlbergsvägen i syd, S:t Eriksgatan i öst, Gävlegatan i norr och Norra Stationsgatan i väst. Lustigt nog inkluderas inte rödabergsskolan då, men det må väl vara hänt.
Övrigt
Vasastaden är ju mycket större än dessa fyra områden. Vad resten kallas eller varför det inte kallas nåt särskilt vet jag inte. Området kring sabbatsbergs sjukhus kallas i varje fall Sabbatsberg, så långt är jag med. I övrigt är jag ledtrådslös. Information mottages tacksamt.
I Vasastaden finns fyra stadsdelar: Birkastaden, Röda Bergen, Atlasområdet och Sibirien.
Men låt oss börja med basics.
Ovan är en översiktskarta över Vasastan. En pedagogiskt utplacerad prick och en övertydlig pil visar på var jag bor nånstans.Birkastaden
Som ni ser på kartan ligger Birkastan i Vasastans sydvästra hörn. Avgränsat av S:t Eriksgatan i öst, Karlbergsvägen i nord och järnvägen i sydväst. Enligt min källa beror namnet på att Hjalmar Stolpe höll på som bäst att gräva ut Birka (alltså vikingaön) när stadsdelen byggdes. Detta ska ha varit 1886.Atlasområdet
Atlasområdet kallas det område söder om S:t Eriksplan som avgränsas av S:t Eriksgatan, Torsgatan och Banhusviken. Namnet kommer enligt min källa från ett fabriksföretag, AB Atlas som huserade i området innan man växte ur kostymen och flyttade till Nacka och verkstäderna revs i slutet av 1920-talet. AB Atlas är numera mer kända som Atlas Copco.Sibirien
Enligt min källa tvistar de lärde om Sibiriens gränser. Sveavägen i väst, Odengatan i syd och Cederdalsgatan i norr verkar det finnas en enighet om. Vad gäller den östra gränsen finns däremot en stark fraktion (varav flera bor på Roslagsgatan) som hävdar att den bör dras vid Birger Jarlsgatan. Hans Harlén, känd stockholmsexpert (typ som Martin Stugart, fast inte i DN) menar dock att Sibiriens östra gräns är Valhallavägen och att Sibirien därför till viss del ligger på Östermalm. Upprörande för Roslagsgateborna, naturligtvis.Ovan visar den något mindre triangeln till höger om den större figuren hur Harlén menar att Sibiriens östra gräns bör dras.
Namnet Sibirien kommer sig av att området ligger långt norrut i stadsbildningen. Speciellt på sent 1800-tal så var området en bra bit från "centrum", vilket förstås förklarar namnet.
Olika delar av Sibiriens invånare har vid olika tillfällen försökt framföra andra namnförslag än Sibirien, då detta inte låter helt välkomnande. I samtliga fall har man dragit inspiration från söders "SoFo" (Söder om Folkungagatan), som naturligtvis i sin tur samplat New Yorks SoHo (South of Houston Street).
Namnen har dock inte alltid fallit alla på läppen. Exempelvis fanns SoVa (Söder om Vanadislunden) kunna vara ett hinder för ett aktivt nattliv. VäVa (Väster om Valhallavägen) var ett populärt förslag bland äldre kvinnor kring Ingemarsgatan men föll på Roslagsgatans beef med Hans Harlén (se ovan). Motförslagen NoFr och SoFr (Norr resp. Söder om Frejgatan) sköts ned eftersom stora delar av området uteslöts i båda fallen.
Det enda alla parter till slut kunde enas om var att St NoOoOd (Strax NordOst om Odenplan) var ett riktigt dåligt förslag, och namnet Sibirien kvarstår därför än idag.
Röda Bergen
Röda Bergen är alltså det område där jag själv bor. En gammal DN-artikel stipulerar gränserna till Karlbergsvägen i syd, S:t Eriksgatan i öst, Gävlegatan i norr och Norra Stationsgatan i väst. Lustigt nog inkluderas inte rödabergsskolan då, men det må väl vara hänt.Övrigt
Vasastaden är ju mycket större än dessa fyra områden. Vad resten kallas eller varför det inte kallas nåt särskilt vet jag inte. Området kring sabbatsbergs sjukhus kallas i varje fall Sabbatsberg, så långt är jag med. I övrigt är jag ledtrådslös. Information mottages tacksamt.
måndag, maj 01, 2006
Kungadebatt
Veckans pris i oförmågan att tänka efter före vinns av Charlotta Levay, krönikör på smålandsposten, som deltog i en debatt om kungahuset som sändes av SVT24 idag (antagligen en repris, men jag vet inte från när). Charlotta, som är kristdemokrat och argumenterade för att behålla kungahuset, förklarade att det är självklart normalt att kungen föds till sitt ämbete:
Ett annat mindre genomtänkt uttalande var när krönikör Levay kommenterade kungabarnens förehavanden:
I övrigt så deltog Daniel Nyhlén. Daniel, som har byggt sin karriär just på skvaller om kungahusets mer eller mindre extravaganta dagliga leverne, är naturligtvis för monarkin. Aron Etzler, chefredaktör på tidningen Flamman, argumenterade vid ett tillfälle för att kungahuset hanteras lättvindigt av pressen, att det finns "hovreportrar" som inte egentligen granskar kungahuset utan bara glorifierar. Daniel tog uppenbarligen åt sig, och gick in i en ganska absurd utläggning om hur Etzler hade fel.
Man kan dock konstatera att de båda gick om varandra lite i sina argumentationer. Där Etzler pratade om seriös journalistik i meningen kritisk granskning av kungahusets förehavanden, menade Nyhlén att seriös journalistik handlade om att i kvällspressen berätta att Madeleine fått gratissprit på Laroy eller köpt 17 par skor på rean. Lite olika perspektiv på seriös journalistik, för att uttrycka sig milt...
Säga vad man vill, men 24:an kan verkligen bjuda på godbitar ibland...
"För att tillhöra demokratin Sverige föds man in i den, och kungen föds in i ämbetet."För att om man föds till att vara tillhöra demokratin sverige så måste ju rimligtvis alla invandrare vara oförmögna att någonsin tillhöra demokratin sverige. Uttalanden summerar därför på ett mycket bra sätt den nationalism monarkin vilar på. På många sätt blir det ju också paradoxalt, eftersom drottningen själv hamnar utanför definitionen...
Ett annat mindre genomtänkt uttalande var när krönikör Levay kommenterade kungabarnens förehavanden:
"Kungabarnen gör bort sig... okej, det är deras jobb"Dock lade hon till "nästan" efter ett par sekunder när det gick upp vad hon sagt. Snyggt räddat, typ. Bra att veta iaf vad prinsens och lillsessans exakta uppgifter är, jag har länge undrat!
I övrigt så deltog Daniel Nyhlén. Daniel, som har byggt sin karriär just på skvaller om kungahusets mer eller mindre extravaganta dagliga leverne, är naturligtvis för monarkin. Aron Etzler, chefredaktör på tidningen Flamman, argumenterade vid ett tillfälle för att kungahuset hanteras lättvindigt av pressen, att det finns "hovreportrar" som inte egentligen granskar kungahuset utan bara glorifierar. Daniel tog uppenbarligen åt sig, och gick in i en ganska absurd utläggning om hur Etzler hade fel.
Man kan dock konstatera att de båda gick om varandra lite i sina argumentationer. Där Etzler pratade om seriös journalistik i meningen kritisk granskning av kungahusets förehavanden, menade Nyhlén att seriös journalistik handlade om att i kvällspressen berätta att Madeleine fått gratissprit på Laroy eller köpt 17 par skor på rean. Lite olika perspektiv på seriös journalistik, för att uttrycka sig milt...
Säga vad man vill, men 24:an kan verkligen bjuda på godbitar ibland...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)