Kubansk sjukvård

Dagens SVT-notis är iontressant. En spansk specialistläkare ska alltså ha åkt till Kuba.

Det är intressant. För Kuba brukar ju av dess vänner framhållas som ett föregångsland inom sjukvården.

Frihet o rättvisa, finalen

Jakop har nu svarat igen i diskussionen om frihet och rättvisa. Tyvärr bemöter han inget jag faktiskt tycker, utan refererar till mig i missförstånd och lösryckta fraser utan sin kontext. Det känns alltså inte så intressant. Poängen i mitt tidigare inlägg har ju inte varit att vi måste ha 100% frihet, utan att det måste finnas en baland mellan frihet och exempelvis trygghet. Det innebär att man ibland får leva med att få gå igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen, ett exempel som Digitus Dei tog upp i kommentarerna till mitt första inlägg i den här frågan. Det är inte på något sätt ett exempel som står emot mitt resonemang, vilket också gäller för exemplen i Jakops inlägg.

Poängen i mitt resonemang är alltså att vi behöver Frihet i precis lika stor utsträckning som vi behöver Trygghet, Jämställdhet eller Rättvisa. Vad jag invände emot var att man i eurobarometern valde att ställda begreppen mot varandra och tvinga fram en rangordning. En sådan rangordning blir i mitt perspektiv meningslöst eftersom de alla behöver varandra i lika stor grad.

Mer intressant är då att Jakop beskriver mig som "höger". Högervänsterskalan och jag är inte riktigt kompatibla, det går inte att placera in mig på ett ställe på den. Istället står jag u vissa frågor lite mer till höger, och i andra lite mer till vänster. I alla fall befinner jag mig på ett spektra runt centrum av skalan.

Detta är förstås förvirrande framför allt för andra partier. För vänsterpartister upplevs jag ofta som djupt höger, för liberaler som mycket vänsterinfluerad. Helt enkelt eftersom de fokuserar på olika saker i min retorik.

Politiskt är jag grön, miljöpartist om man så vill. Jag är inte mer "höger" eller "vänster" än partiet utan har alltid legat skrämmande i linje med partiprogrammet. Så om nu Jakop tycker att jag är "höger" så säger det mer om honom än det gör om mig. Vilket det ju också gör, eftersom han själv säger sig vara "vänster".

Själv lämnar jag helst hela den skalan bakom mig, den är grund och säger inget väsentligt om politiken bortom de gamla klasskampstjafset.

Rättvisa vs Frihet, revisited

Jakop har redan hunnit svara på mitt tidigare inlägg om trygghet, rättvisa, jämställdhet och frihet. Det är kul, för då får jag möjligheten att bemöta och klarifiera.

Jakop påstår till att börja med jag är hans "ideologiska antagonist". Så är det nog inte riktigt, förutsatt att han inte känner sig antagoniserad gentemot större delen av partiet. Säkerligen lite av ett skämt, men det präglar hans tolkning av mitt inlägg.

Jakop skriver:

"Med detta som bakgrund tar han sen steget vidare till att hävda att när frihet ställs mot rättvisa, så går frihet före"

Vilket alltså är en feltolkning, kanske då beroende på att Jakop förväntar sig en sådan hållning från min sida. Min åsikt är dock att frihet, rättvisa, trygghet och jämställdhet med nödvändighet går hand i hand. Min poäng var att man inte kan försaka friheten för att vinna något av de andra. Jag ska försöka förklara varför samtidigt som vi följer Jakop vidare i hans argumentation.

Jakop beskriver teorin om de positiva och negativa friheterna, att positiv frihet är "frihet till" och negativ frihet är "frihet från":

"Den positiva frihetsynen innebär kort att man är fri när man har möjlighet att genomföra det man önskar. Att man är fri att förverkliga sig själv. Kort kan man säga att negativ frihet är frihet från tvång."

Men sedan säger han:

"Jag är villig att minska mängden ‘frihet från’ om det ökar mängden ‘frihet till’."

Jag menar att ett sådant resonemang blir absurt. Att man skulle kunna öka friheten att göra vad man vill genom att minska friheten från tvång innebär ju med nödvändighet att man anser att tvång ökar möjligheten till att göra som man önskar. Det är ett orimligt resonemang.

På samma sätt förhåller det sig med trygghet, jämställdhet och rättvisa. De kan aldrig ställas i motsats mot frihet eller anses vara viktigare än frihet eftersom de behöver frihet för att finnas.

Trygghet utan negativ frihet är en omöjlighet, eftersom det skulle innebära trygghet i att man ständigt utsätts för våld eller hot om våld. På samma sätt som trygghet utan positiv frihet är omöjlig eftersom det vore en trygghet i att inte kunna göra det man önskar. Båda resonemangen är ohållbara.

Och lika ohållbart blir det om man för in rättvisa eller jämställdhet istället för trygghet ovan. Jämställdhet genom våld? Rättvisa genom att ingen kan göra det man vill? Nej, det är inte möjligt.

Det fungerar också åt andra hållet. Frihet är inte möjligt utan rättvisa, jämställdhet eller trygghet. En kvinna är inte fri innan hon är jämställd med mannen (om mannen är det kan man diskutera). En person oavsett kön är inte fri om en lever utan trygghet, ständigt i rädsla för fysiskt våld eller ekonomiska bekymmer. Ingen människa är fri i ett rättssystem som är korrupt.

Frihet kräver rättvisa, jämställdhet och trygghet. Men rättvisa, jämställdhet och trygghet kräver också frihet. Så enkelt är det.

Andra bloggar om: politik, samhälle, eurobarometer, frihet, trygghet, rättvisa, jämställdhet
Pingat till intressant.se

Seminariumbilder

På en gång kommer också bilder från GU Västs demokratiseminarium 8-10 december. Här hittar ni alla bilder.

Nedan följer de bästa bilderna, om jag får välja själv. Det är uppdelat i två sektioner. En sektion för själva seminariet, och en för... efteråt.

Själva seminariet
Joi spexar.

Therese imponerar med korttrick.

Tukia tar det lugnt.

Linnea sover i en kundvagn.

Therese och Linnea kramas.

Matdags.

Anna antecknar (eller nåt) när Alex föreläser.


Efteråt
Johan, Joakim, Agnes o Lia myser hemma hos Joakim o Lia i Örgryte.

Joakim i kilt på Paddingtons.

Närbild på Lia.

Johan "pratar" i telefon.

Bröllopsbilder

I oktober skulle jag, Kristin och Elina och Elinas Simon upp o bevista Lenas bröllop uppe i Luleå. Nu ligger bilderna uppe. Tyvärr bråkar min gamla bildvärd, textamerica, med mig, så nu har jag gått tillbaka till Flickr.

Nåväl, här kommer i vanlig ordning mina tips om de bästa bilderna. Jag delar in resan i olika delar, för att göra det mer förståeligt för er. Alla bilder hittar ni här.

Resan upp/Kidnappningen
På vägen upp stannade vi till i Skellefteå för att hämta upp Kristins David. Så här höstfint var det hos honom.

Väl uppe i Luleå kidnappades Lena för någon sorts möhippa. I brist på annat att göra samt kanske i brist på andra damer att deltaga var jag, Simon, David och moderatJonas med i festligheterna också. Så här fin blev Lena iaf när vi klätt ut henne.

Lena som levande jukebox.

Bra bild på glad Lena.

Hela gänget.

Elina konferencierar jukeboxen på Lules gator. Notera "musikanläggningen".

Elina och Simon intervjuar en motvillig Luleåbo. Och en till.

Elina konferencierar lite mer.

Simon och Elina sötar sig.

Lena lyfter på kjolen för att sälja sina behag. Ja, godisarna alltså.

Nästan hela gänget kring matbordet.

Grönisar dyrkar moderat.

Kul vägskylt utanför kåren i Luleå.


Brölloppet/Efterfesten
Lena och Mats vid podiet.

Det är oklart om det är det kastade riset som gör att Mats ser så lycklig ut, men lycklig var han nog.

Elina, Kristin och Jimmy kramar om brudparet med början här och några bilder framåt.

Familjefoto.

Väldigt kul bild på ett litet barn och en hund.

Elina, Lena o Kristin.

Jimmy o Lena.

Och för den som enbart är ute efter bilder där jag är med hittar man det här, här och här.

Trygghet, Jämställdhet och Rättvisa. Eller Frihet?

Okej. För tredje gången på kort tid skulle jag vilja blogga med referens till Johan Norbergs blogg. Visst att hans blogg ofta innehåller matnyttigheter, men det ska ju inte gå till överdrift så här...

Hur som helst. Nu senast hänvisar han till opionionsundersökningen Eurobarometern där bland många frågor följande ställts:

"We need more equality and justice even if this means less freedom for the individual."

På denna fråga svarar 55% av svenskarna ja. Men det är inte det extraordinära. Tvärtom kan man anse det vara ett ganska uppenbart resultat i resterna av det som Filip&Fredrik så klockrent kallat DDR-Sverige. Det oväntade är att vi därmed är mer negativa till detta påstående än EU-genomsnittet. Ett genomsnitt där 64% säger ja. Mest positiva är av någon anledning Portugal med 80% ja-svar.

Sverige ligger alltså i botten av denna frihetsförsakelsens europaliga (vilket får Timbro att hoppa och skutta av glädje). Längst ner finner vi Nederländerna där "bara" 46% skulle försaka friheten för att vinna jämställdhet och rättvisa. Sedan kommer de nordiska EU-länderna med Danmark på 48% och Finland på 50% innan Sverige. Noterbart är också att det 1984-inspirerade Storbritanien ligger femte sist med "bara" 56% positiva.

Naturligtvis är resultatet orimligt att dra några slutsatser utav. Bland annat därför att frågan är underligt ställd. Olika friheter är naturligtvis olika viktiga, Så länge man inte vet vilka personliga friheter som eventuellt kan dras in kan man inte heller ta ställning till om man vill dra in dem. Det är exempelvis svårt att tro att en betydande majoritet av invånarna i de forna öststaterna skulle vilja gå tillbaka till en socialistisk diktatur, även om denna skulle kunna ge de facto jämställdhet. Hade vi däremot kunnat uppnå total jämlikhet och rättvisa genom att inskränka rätten till äventyrsbad så hade nog många visat sig positiva. Frågan tar inte hänsyn alls till att vilka friheter som kan tänkas ryka, vilket gör den ganska ointresant.

Men visst finns det också en faktisk opinion bakom resultatet. Det kan vi inte minst se i det faktum att både vänster- och högerpolitiker ute i Europa precis som här hemma förespråkar en ökad centralisering och en ökad kontroll av individen, i påstått syfte att skapa en större jämlikhet, trygghet eller rättssäkerhet.

Mig påminner det om ett citat (jag har glömt vem som sa det, någon som vet?):

"De som är beredda att offra frihet för att få lite trygghet förtjänar ingetdera och kommer att förlora båda."

Det gäller trygghet ställt mot frihet, men det går naturligtvis lika bra att föra in jämställdhet eller rättvisa i trygghetens ställe. Ett samhälle utan frihet kan inte vara rättvist, jämställt eller tryggt. Det kommer bara vara ofritt.

Andra bloggar om: politik, samhälle, eurobarometer, frihet, trygghet, rättvisa, jämställdhet
Pingat till intressant.se

SL Access

SL Access är SL:s nya system för betalning inom kollektivtrafiken i storstockholm. Systemet ska inte införas förrns om nåt år, men nu börjar informationspamfletter och andra infosatsningar dyka upp. På flera ställen har också nya accessläsare installerats.

Jag är helt för det nya systemet. Det innebär i korther att de nuvarande magnetkort och enkelbiljetter försvinner och man istället använder ett digitalt avläsningsbart kort som man laddar.

En sak slår mig dock. I all information jag läst står det att kortet ska läsas av på en kortläsare. Läsaren ska känna av om det finns en giltig biljett på kortet. I en broschyr står också att man ska kunna ladda kortet med ett visst antal resor. Problemet är ju bara att när zonsystemet slopas så beror biljettpriset på hur långt man åker. En simpel kortläsare kan helt enkekt inte veta vart man ska.

Visst finns det sätt att lösa detta. Såvitt jag kan se är dock alla förknippade med problem.
Ett sätt att lösa det vore att man måste läsa av sitt kort både vid inpassering och utpassering i tunnelbanan och på pendelstationerna. Samt både när man går på och av en buss.
Det skulle dock kräva att man byggde om väldigt många stationer, i varje fall inom pendelsystemet. Redan idag är det regelrätt kaos när stora delar av ett tåg går av på samma ställe, exempelvis vid centralen, jakobsberg eller flemingsberg. Om alla ska behöva läsa av sitt kort för att komma ut kommer livet för dessa pendelresenärer bli olidligt.
Ett annat sätt att lösa det vore att man vid kortläsaren knappar in vart man ska. Detta kräver att man installerar maskiner på varje station där man kan välja vart man ska åka. Sedan kan man passera spärren inom en timme. Detta synes mig den enklaste lösningen, men det innebär ändå extra krångel för resenären.

Det är uppenbart att ett zonsystem inte är optimalt för det nya smartkortssystemet. Det är därför extra tråkigt att den nya landstingsmajoriteten slopar enhetstaxan. Ett enhetligt prissystem har många fördelar, men i samband med ett smartkortssystem är det oslagbart. Det blir en enkel avläsning av kortet, eftersom det helt enkelt inte spelar någon roll vart man ska.

Den borgerliga majoriteten avskaffar enhetstaxan för att den är för dyr. Nu inför man istället ett smartkortssystem som kräver ytterligare dyra investeringar, samtidigt som det innebär mer krångel för resenärerna. Men inget ont som inte har något gott med sig. Efter ett par år med zonsystemet kan vallöfte om enhetstaxan ensamt vinna tillbaka landstinget 2010!

Andra bloggar om: politik, samhälle, trafikpolitik, SL, enhetstaxa, zonsystem, kollektivtrafik, tunnelbana, pendeltåg
Pingat till intressant.se

EU går åt fel håll

Ett "smalare och vassare" EU, och ett EU som "fokuserar på rätt saker". Det är vad sex nyanser av grått utlovar när det är partipolitisk EU-diskussion. Bra då att det finns partiobundna liberaler som vågar säga att EU inte visar några som helst tendenser på att gå åt det hållet, utan tvärtom går åt fel håll.

Nog för att det känns lite jobbigt att detta innebär två inlägg på raken som hänvisar till Johan Norberg, men en del saker är för bra för att missa.
Norberg skriver:

For all the talk of streamlining and simplifying, the EU is moving in the wrong direction - fast. Via Open Europe I learn that 12 000 of the 22 000 pieces of legislation on the EU statute book have been introduced since 1997. So this is the EU´s historical regulatory speed:
1957-1997: 250 pieces of legislation per year.
1997-2006: 1 333 pieces of legislation per year.

Världen är inte ett schackbräde

Lokal produktion är viktigt inom Miljöpartiet och andra gröna kretsar. Vi hävdar ofta att långväga transport av allehanda konsumtionsvaror tär på jordens resurser i alltför stor utsträckning och att svaret blir att "tänka globalt och agera/konsumera lokalt". Via Johan Norberg får jag nys om en Economist-artikel, som visar på att det inte alltid är så enkelt.

"The DEFRA report, which analysed the supply of food in Britain, contained several counterintuitive findings. It turns out to be better for the environment to truck in tomatoes from Spain during the winter, for example, than to grow them in heated greenhouses in Britain. And it transpires that half the food-vehicle miles associated with British food are travelled by cars driving to and from the shops. Each trip is short, but there are millions of them every day. Another surprising finding was that a shift towards a local food system, and away from a supermarket-based food system, with its central distribution depots, lean supply chains and big, full trucks, might actually increase the number of food-vehicle miles being travelled locally, because things would move around in a larger number of smaller, less efficiently packed vehicles.

Research carried out at Lincoln University in New Zealand found that producing dairy products, lamb, apples and onions in that country and shipping them to Britain used less energy overall than producing them in Britain. (Farming and processing in New Zealand is much less energy intensive.)"

Johan Norberg uppmanar oss istället att "eat locally, buy globally". Det är förhoppningsvis inte helt allvarligt menat, i vilket fall det förstås vore väldigt förhastat. Att vissa produkter är mer effektivt producerade längre bort betyder ju inte att det alltid är så. Motsatsen är nog lika ofta sann, om inte oftare.

Man kan dock slå fast att det sällan finns en enkel sanning, och att världen inte är svart- och vitrutig.

(titeln på detta inlägg är snodd från titeln på Sillens blogg, men det är okej för det är en jävligt bra titel)

Andra bloggar om: samhälle, politik, globalisering, miljö, miljöpolitik, konsumtion, mat
Pingat till intressant.se

demokratisemimarium.

Jag sitter nu på ett tåg till göteborg. På schemat står ett skönt seminarium om gröna perspektiv på demokrati. Och träffa lite sköna grönisar. En skön helg helt enkelt.

youtube-korre

Metro rapporterar att man nu har en youtube-korrespondent, som ska berätta om "nyheter" från google video, youtube och myspace.

"Det är på tiden att någon ser internet som en viktig plats att rapportera ifrån", säger korren ifråga Nanok Bie.

Andra viktiga platser som också är viktiga att rapportera ifrån: Afrika, Asien eller Latinamerika.

Nyhetsvärderingen slår nya idiotiska rekord.

Har jag mött lassie?

Undrar om det Darin som sitter bredvid mig på tunnelbanan. Han har fötterna på sätet. Fy darin. Om det nu är han.

News Now

Kristoffer tipsar om News Now som filter i informationsflödet. Och man måste ju tillstå att "Automatically searching 27201 news sources every 5 minutes" låter ganska imponerande.

Finlandssvensk språkvård

Jag tycker språkvård är intressant. Jag poddar alltid hem "Språket" i P1 och lyssnar på då och då, även om jag ligger ungefär ett halvår efter i sändningarna för tillfället.

Men idag ramlade jag över något ännu roligare. För naturligtvis vårdar också Finland det svenska språket. Otroligt kul att läsa, speciellt när jag läser det högt på min mumininspirerade finlandssvenska.

Missa exempelvis inte YLE:s språkbrev från början av 2002 bland annat om hur man uttalar "utrikesminister", "orkidé" och "dem". Tydligen har man i finlandssvenskan kvar uttalet "di" när man här säger "dom". "Di" som är ett uttal jag f.ö. uppfattar som starkt småländskt.

Missa inte heller Q&A-avdelningen. Där får man t.ex. svar på vad egentligen jarrusukka och pomppulinna heter på svenska (halksockor resp. hoppborg).

Huvudsidan här.

Till minne av Djurskyddslagen

Min tidigare FS-kollega Helena Leander fortsätter med storverk i Riksdagen. Nu senast tog hon farväl av djurskyddslagen med blommor och tal å deras vägnar som inte själva kan äntra riksdagens talarstol.

Annie Johansson är upprörd och kränkt. Tydligen får man inte använda begravningskransar om inte någon dött. Humor och självdistans är inte centerns paradgren.

Inte heller djurskyddspolitik, det är uppenbart. Annie skriver att djurskydd är "helt grundläggande och nödvändigt" och att hon dessutom vill ha en "ambitiös" djurskyddslagstiftning. Samtidigt skriver Annie:

"Pälsnäringen har en lång tradition i Sverige. 180 företag finns inom minknäringen och efterfrågan på sinn är i allra högsta grad internationell ochbidrar till Sveriges exportintäkter. Minkuppfödningen är också en växande näring som inte behöver än fler regler och än mer byråkrati än vad som redan nu finns."

Det är inte svårt att förstå centerns inställning. Djurskyddet är viktigt så länge det är fina ord och inte går ut över människorna som håller djuren. Kan Sverige få intäkter på en avskyvärd minknäring så är det ambitiöst nog för centerpartiet.

Helena Leander skriver om ett "mejl från en representant från veterinärkåren som slår fast att nuvarande minkuppfödning inte ens uppfyller minkarnas basala beteendebehov. Om det nu var någon som trott det. Man måste nog nästan vara pälsfarmare för att tro att aktiva djur som minkar kan tillfredsställa sitt naturliga beteende inspärrade i små ståltrådsburar."

Ja, Helena har rätt. Man måste nog vara pälsfarmare för att tro något sådant. Eller centerpartist, uppenbarligen.

Det gamla bondeförbundet förnekar sig inte. Gröna i orden, gråa på jorden.

Andra bloggar om: politik, samhälle, Helena Leander, centerpartiet, miljöpartiet, djurskydd, djurrätt, minkar, minknäringen
Pingat till intressant.se

Things to come

Bloggandet har legat lite i dvala sista veckan. Det beror mycket på att jag har sysslat med viktigare saker, typ skolan, och dessutom nästan inte läst några som helst tidningar.

Mediedvalan har dock börjat lida mot sitt slut, då jag nu idag bläddra och skummat ett par tidningar och hittat otroligt intressanta artiklar i R&D, Resumé och DN. Alla som på ett eller annat sätt berör samma ämne: mediekritik. Jag har inte riktigt tagit mig tid att läsa dem, men då kommer det garanterat klia i fingrarna efter bloggandet.

Så i kan förvänta er snart bloggande. Imorgon eller de närmaste dagarna.

Mamma Scoopar

Det är jag som läser journalistik, men det är mamma som scoopar.

Läs första inlägget här.
Se hur tidningen skriver om det här.

Fashion alert!

Kan nån förklara för mig varför det är i Chicago Bulls är förbjudet att spela med pannband? För att det är fult?

Politiskt mode

I DN:s sektion "Mer ur DN" kunde man för en vecka läsa om vinterns mode.

"Grått är den stora färgen och den finns i ett otal nyanser: från dimgrått till elefantgrått, och i varianter som kan dra åt såväl det varma som det kalla hållet."

Det är uppenbarligen mycket influerat av valet, där buffelgrått ersattes av alliansgrått.

Men artikeln nämner också behovet av accentfärger:

"Men grått kan behöva en accent, ett utropstecken, så varför inte lägga till lite upproriskt rött (allt från signalrött till vinrött)eller dramatiskt lila (allt från syrenlila till kyrkviolett)?"

Vilket skulle förklara varför vi har Ali Esbati (vinrött) och Ella Bohlin (kyrkviolett). De är poltikens accentfärger!

Vi övriga avvaktar Mode 2010: Helgrönt. Accentfärger undanbedes.

Andra bloggar om: politik, mode, Ali Esbati, Ella Bohlin, samhälle, accentfärger
Pingat till intressant.se

Fler guldklimpar från alliansen

Idag (eller ja, tekniskt sätt igår) skrev jag om att alliansen vill förbjuda elevmajoriteter på landets skolor.

Senare såg jag att Johan Forsell också skrivit om saken, och blivit ofrivilligt rolig. Johan skriver att elevmajoriteter inte "känns helt bra". Däremot är liberalen Forsell tveksam inför förbudsprospektet. Han skriver:

"Man kan däremot diskutera om det verkligen var nödvändigt med ett förbud"

Jag tycker det är kul. För ett halvår sen hade vi en regering vars attityd till medborgerliga friheter var "kan vi inte förbjuda det?". Nu har vi en regering vars attityd är "måste vi verkligen förbjuda det?" Det är den nya inriktningen på svensk politik, från villig förbudsmentalitet till en ovillig förbudsmentalitet. Dags att damma av begreppet "ett fall framåt".

Men Forsells bloggning dristar sig också till att lägga fram en alternativ politisk inriktning. Forsell skriver:

"Verkligt inflytande i skolan måste börja hos varje enskild elev. Det handlar om att slå vakt om rätten att få välja skola men också om att låta eleven få välja fler ämnen själv.

På sikt måste skolplikten ersättas med en utbildningsplikt där vi låter antalet år i skolan variera beroende på elevens förutsättningar och intressen.

Det vore riktigt elevinflytande det."

Politiken i den här passagen är lysande. Självklart ska vi ha en fri gymnasieskola där man kan gå och läsa de kurser man behöver och göra det så länge (eller så lite) man behöver. Om man vill läsa 300 eller 3000 poäng på gymnasiet borde vara upp till en själv. Om man vill läsa alla språkkurser man hittar eller lägga all sin tid på naturvetenskap får var och bestämma på egen hand. Betygen (och här slutar nog Forsell att hålla med mig) blir överflödiga eftersom intagning till högskolor bygger på prov som kollar de kunskaper som är relevanta för utbildningen, varken mer eller mindre.

Problemet för Forsell är att sedan han bidragit med denna underbara politiska insikt, så slutar inlägget. Som om han glömt att det är alliansen som vann valet. Att det är hans parti som leder regeringen. Att det är han som är stabschef för statsministern.

Att Forsell lämnar sina åsikter därhän, som om de vore personliga tyckanden utan möjlighet till återkoppling i faktiskt politik, är intressant. Det visar att MUF, samt kanske de övriga borgerliga ungdomsförbunden, kan slå in på SSU:s väg av intern chimäropposition, snarare än faktiskt påverkan. Vi minns alla med sorg hur SSU även när man faktiskt försökte misslyckades kapitalt med att driva socialdemokraterna till några som helst förändringar. Ens när man hade stödpartierna med sig, som i flyktingamnestifrågan.

De borgerliga ungdomsförbunden har nu under flera år varit aggressiva och alerta ideologiska vakthundar åt sina respektive partier likväl som åt alliansen. Nu får vi se vad detta innebär i praktiken.

I tider av opposition är det lätt att vara ideologisk vakthund. Skälla är allt man kan eftersom den regering man skäller på är utom räckhåll, en hund biter bara den tjuv som är inom koppellängds avstånd.

Vi vet att CUF, MUF, KDU och LUF kommer fortsätta gläfsa på sin nya fina regering. Men kommer de våga bita ifrån?


Andra bloggar om: politik, samhälle, Johan Forsell, alliansen, muf, moderaterna, skolpolitik, elevinflytande, skola
Pingat till intressant.se

Corren om buggning

En ledare i måndagens Corre diskuterar det nya buggningsförslaget. Ledaren vågar inte riktigt gå så långt som att kritisera förslaget, utan kallar de förändringar som tillkommet "tillfredsställande". Samtidigt som man menar att "grundproblemet inte är löst" och att det behövs ett starkare fokus på integritetsfrågor.

Mest intressant var det att se hur ledaren bortförklarar att centerpartiet och kristdemokraterna svängt i frågan. Det är underligt hur borgerliga politiker och ledarskribenter inte ifrågasätter varför de tre minsta partierna i alliansen nu måste svänga i fråga efter fråga. Är det en slump?

Eller är det månne så att det krävs stora politiska eftergifter för att hålla alliansen samlad? Det blir några spännande år fram till 2010, det är ett som är säkert.

Andra bloggar om: alliansen, centerpartiet, buggning, politik, samhälle

Norsk medeltida helpdesk

Liberaler för Centralisering och Förbud

INRIKES. Idag meddelar föreningen "Liberaler för Centralisering och Förbud" att man från årsskiftet inte kommer tillåta skolor ha lokala styrelser med elevmajoritet.

Ordförande i FCF tillika skolminister Major Jan Björklund uttalar sig idag i Svenska Dagbladet om att eleverna egentligen ändå "inte vill" vara med och styra en skola och att det är "principiellt fel" med elevmajoriteter.

Tidigare har Major Björklund och hans FCF, som gick till val på den så kallade arbetslinjen under parollen "Arbete ger frihet", fokuserat på problemen med elever som underpresterar eller som stör ordningen i skolan. Det nya i det här förslaget är att man också ser stora problem i de elever som presterar väl och tar ansvar även för andras utbildning. Uttalandet stärker uppfattningen att skolministerns egentliga problem med den svenska skolan är eleverna i sig. Eleverna ska, i den mån de alls behöver finnas, sitta tysta i sina bänkar och vara förbannat glada för möjligheten att så göra.

"Folkrörelsen för Kärnkraft, Kärnvapen och Kärnämnen" eller "Folkrörelsen KKK", FCF:s regionavdelning i Västerbotten, förväntas hålla presskonferens under dagen. Regionavdelningen har länge setts som förnyare inom FCF och en förväntan fanns på avdelningens ordförande Maud Olofsson att avvisa Major Björklunds förslag. Istället har KKK valt att ställa sig bakom förslaget.

Före detta skolminister Ibrahim Baylan har också uttalat sig till Svenska Dagbladet. Vad SvD erfar har ingen hittills brytt sig det minsta om det.


Läs mer:
Uttalande från Miljöpartiet
Centerpartiets ungdomsförbunds uttalande



Andra bloggar om: politik, samhälle, miljöpartiet, centerpartiet, folkpartiet, skolpolitik, elevinflytande, demokrati
Pingat till intressant.se

Centerpartiet ett grönt parti trots allt?

Lite förvånad blir man ju. Lite osäker också. Menar hon vad jag tror hon menar?

Jag vet fortfarande inte säkert, men visst verkar detta utspel dofta misstänkt likt den gröna medborgarlönstanken. Bort med arbetslöshetsförsäkringen från a-kassorna. Fram för en garanterad grundnivå betalad via skatten och låt övriga aktörer (fack, försäkringsbolag eller madrassen) får stå för resten.

Nog för att det nog mest är munväder. Nog för att förslaget förstås kommer vara nersulat med alliansens "arbetslinje" om det väl kommer på bordet. Men visst känns det fräscht med en näringsminister som vågar orda något om en på riktigt progressiv socialförsäkring.

Andra bloggar om: a-kassa, fackföreningar, socialförsäkringar, fördelningspolitik, politik, samhälle, centerpartiet
Pingat till intressant.se

Mer favvokomik, Henrik Elmér

En annan favvokomiker är Henrik Elmér, och bara för att det här är min blogg och jag kan göra va fan jag vill så lägger jag upp två youtubeklipp med honom.

Först ett gammalt klipp från 1999



Sedan ett nyare klipp, med riktigt underlig humor. Men jätteroligt.


Andra bloggar om: humor, tomater, Henrik Elmér, Släng dig i brunnen

Skattmasarna festar loss

Favvokomikern Kristoffer Appelquist berättar om hur han blev avslängd på sen från en fest för skattemyndigheten i norra skåne:

"Festen hölls på statshotellet i Kristianstad. Medarbetare från skattekontoren i Hässleholm, Kristianstad, Simrishamn och Ystad var på plats. De hade tävlat i vem som kunde bli fullast på kortast tid. Alla vann."

Läs mer.

Andra bloggar om: humor, skattemyndigheten, standup, Kristoffer Appelquist

SVT och ekonomi

Johan Norberg har en i delar relevant kritik av SVT:s planeten.

Vad jag däremot reagerar på är att han i sista stycket skriver:

"If SVT doesn’t show a series about the benefits of economic growth and technology after this, it is a clear violation of their claims of being objective and impartial."

Johan johan... SVT startade en sådan serie redan 1990. Faktum är att det är en förbannat långdragen serie, som pågår än. Flera gånger om dagen till och med.

A-ekonomi, kallas det.

Andra bloggar om: a-ekonomi, svt, miljöpolitik, politik, samhälle, Johan Norberg

Att koka en mediesoppa på en spik

Kritiserade i början av den här bloggposten missvisande öppningar på nyhetsartiklar.

Det fenomenet, att utmåla en nyhet för något den vid närmare eftertanke kanske egentligen inte är, är vanligt. Ett bra exempel är den här nyheten i DN.

Nyheten utmålas som att Göran och Anitra fått lägenheten genom att fö företräde i kön (som tex anli uppfattat det som). Men så är det ju faktiskt inte. I tredje stycket i brödtexten står svart på vitt:

"Wallenstam har inget kösystem utan hälften av lägenheterna lämnas till bostadsförmedlingen i Stockholm. Den andra hälften bestämmer bolagets styrelse själv över.

- Femtio procent hyr ut vi ut till vem vi vill och här fick vi en förfrågan från Anitra Steen och då hjälper vi henne, säger Ek."

Vad är poängen, att det är fel att skaffa sig en lägenhet utan att stå i bostadskö? Jag kan tycka att det är fel att hyresägarna inte behöver lämna en större andel till bostadskön, men det är ju faktiskt inte Göran och Anitras fel.

Det intressanta är hur artikelförfattare och redigeraren (som antagligen satt rubrik och ingress) har tolkat den här artikeln olika. Författaren har försökt spela något sorts nepotismkort. Även det naturligtvis en dålig vinkel, det är knappast oväntat att man hyr ut till gamla polare om man nu får hyra ut till vem man vill. Speciellt inte om polarna är täta som få.

Människan som satt rubrik och ingress verkar också ha tyckt att den här vinkeln varit ganska menlös, eller inte läst hela artikeln. Hen har istället då fokuserat på att Persson "slapp" bostadskön. Vilket förstås är sant, men knappast särskilt relevant. Först i sista meningen kommer nepotismkortet in, lite på nåder.

Man hoppas ju att den här artikeln tas upp som ett dåligt exempel på något redaktionsmöte, men jag tvivlar attt så kommer ske.

Andra bloggar om: journalistik, mediekritik, samhälle, medier, dn, bostadskön
Pingat till intressant.se

"Ropen skalla a-kassa åt alla!"

Arga Johannes skriver om slagorden från dagens a-kassedemonstration:

"Ropen skalla a-kassa åt alla!"

Vad är det för generalpuckon som kom på idén till det slagordet?

Sakpolitisk och filsofisk idioti är förstås vad det är, men kanske framför allt strategiskt dumt. Vad är poängen med att utmåla sig som om man vill att hela befolkningen ska gå på a-kassa?

Att alla ska ha rätt till a-kassa är en idé som jag i och för sig tycker är bra, om det nu är det man menar... men herreminje, kunde man inte lagt två strån i kors för att komma på bättre slagord?

Den politiska fördumningen i bittervänstern fortsätter...

Andra bloggar om: a-kassa, vänstern, politik, samhälle, arbetsmarknad, arbetslöshet

Donald Rumsfeld gets cute at the podium

Från "The late late show with Craig Ferguson". Craig Ferguson som ni också kanske känner igen från "The Drew Carey Show", där han spelade Drews chef Mr Wick.



Andra bloggar om: humor, youtube, Donald Rumsfeld

Alkisfilosofi

Från Tjuvlyssnat:

Alkis: Tjena grabben!
Kille: Hej!
Alkis: Hur gammal är du? 16? 17?
Kille: Eh, 12..
Alkis: Aha, vad gör du annars då?
Kille: Jag går i skolan.
Alkis: Aha, hur gammal är du? 16? 17?
Kille: 12!!
Alkis: Ahh...har ni lärt er "nivåer" i skolan?
Kille: Nivåer?!
Alkis (lite irriterad): Ja! Alltså du har en strumpa som är torr och du har en annan som är blöt... vilken skulle du ta?
Kille: Den torra!
Alkis: Ja, förstår du? Nivåer!!

Andra bloggar om: tjuvlyssnat, filosofi

Och nu, reklam!

I EU har man fattat ett beslut igen, som påverkar Sverige. I medierna framställs det som ett dåligt beslut, som missgynnar Sverige. Så framställer exempelvis SvD och DN det, även om man längre ner i artiklarna (de delar som färre människor läser) finns fakta i målet som talar rakt emot påståendena i rubrik och ingress.

Faktum är dock att det är ett bra beslut, eller i varje fall mycket bättre än det beslut som tidningarna menar att Sverige hade velat ha.

Det som man nu tagit fram är minimikrav, det vill säga en grundnivå som alla måste leva upp till. Sedan får alla medlemsländer ha precis vilka regler de vill ovanpå detta. EU kommer alltså inte alls tvinga Sverige att slopa förbudet mot alkoholreklam.

Förutsatt att man nu tycker att EU alls bör befatta sig med frågor om TV-reklam, vilket förstås är tveksamt, så är det mycket bra att man arbetar med minimikrav. Det skapar en situation där ett regelverk visserligen formas att likna varandra i hela unionen, men att de länder som vill får göra precis vad man vill därutöver. Det finns alltför många exempel där EU gjort precis tvärtom, exempelvis på miljöområdet där man stundtals uttryckligen förbjudit medlemsländer att gå vidare med ett mer aggressivt miljöarbete.

Så Sveriges EU-debacle rullar på med en nya betongregering som är precis lika kär som sossarna i centralisering, nu när de själva har makten. EU ska vara "smalt och vasst" och "fokusera på sina grundfrågor". Men nu när vi ändå har uppe TV-reklam kanske vi skulle passa på att tvinga några andra länder att göra som vi?

Andra bloggar om: politik, samhälle, mediekritik, eu, reklam
Pingat till intressant.se

BP klart för allsvenskan

Yes! Nästa år blir det allsvenskt i Grimsta. BP:s större matcher, derbyn och dylika kan naturligtvis inte hållas på lilla Grimsta IP, men förhoppningsvis kommer denna natursköna plats vara värd åt mindre spektakulära matcher, typ mot Gefle eller nåt.

I övrigt är det naturligtvis så att man med största säkerhet åker ner igen. Samtidigt är det ju en stor möjlighet. BP är europas största fotbollsklubb med en imponerande bredd bland ungdomsfotbollen. Nästan alla lovande spelara lämnar dock klubben i tidig ålder, att stanna kvar i ett mittenlag i superettan är inte så kul för en stort talang. Om BP lyckas bli ett topplag i superettan även nästnästa år, det vill säga om man undviker att göra en assyriska och dyka neråt i systemet, så ger det ett gott incitament för kidsen att stanna kvar i klubben. Med rätt satsningar och en stor portion tur gör det att det finns en möjlighet för ett stabilt allsvenskt lag, med hemmaplan Grimsta.

Om man får hoppas, i alla fall.

tunnelbanekändis

I förra veckan åkte jag tunnelbana hem sent en kväll. Jag stöter på en kompis på centralen som jag snackar me på resan. Vid brommaplan går tjejen o killen som sitter bredvid mig av. Tjejen snubblar lite på min fot, och säger: "oj, förlåt tomas".

Jag såg aldrig vem det var, men vi hade suttit bredvid varandra i iaf en kvart... Hon såg uppenbarligen mig, varför sa hon inget? Kanske var det nån som inte gillar mig, men varför ber hon ursäkt med namn då?

Jag önskar att hon vänt sig om när hon bad om ursäkt, så jag vetat vem det var. Nu förblir det ett mysterium.

Panama blir kompromisskandidat

Tidigare artiklar på samma ämne: 20/10 och 31/10.

Redan i onsdags la Guatemala och Venzuela gemensamt fram Panama som kompromisskandidat för platsen i FN;s säkerhetsråd , och igår (fredag) kom den 33-hövdade gruppen för latinamerikanska och karibiska stater (GRULAC) unisont överens om om att stödja Panamas kandidatur.

Panama framstår på många sätt som en bra kompromiss mellan Guatamala och Venezuela. Bortsett från den rent geografiska positionen mellan de två länderna ligger de politiskt bra till. Panamas president Martín Torrijo är i och för sig son till Omar Torrijos Herrera, general i militärjuntan 1968-81 som efterrädes av dem ökända Manuel Noriega. Men Panama är ändå en relativt stabil demokrati, med en center-vänsterregering som dock främst är populister. Ett exempel är när nuvarande president Torrijos som vice inrikes- och justitieminister i 94-99 års regering la fram en lag som privatiserade alla landets vattenresurser. En lag som man vände när man märkte att det inte var populärt. Panama har också relativt goda kontakter med USA. USA var exempelvis det första landet att erkänna Panama när de förklarade sig självständiga från Colombia. Å andra sidan invaderade USA landet 1989, men då för att avsätta tidigare nämnda Noriega. Överlämnandet av Panamakanalen i enlighet med Torrijos-Carteravtalet fullföljdes 1999 och de två länderna har goda diplomatiska relationer.

Samtidigt kan jag tycka att det är väldigt synd att det alls behövdes en kompromisskanddat. Anledningen till att situationen uppkom var ju inte främst att Guatemala är illa ansett (annat än kanske då av Belize och deras buddies), utan att Venezuela gjorde det till en kamp mellan USA och Venezuela. Nu fick Guatemala inte möjlighet att få sin första period som säkerhetsrådsmedlemmar, utan det gick istället till Panama som redan haft det uppdraget fyra gångar (varav totalt sex år under perioden 1972-1982).

Nåja. På tisdag ska Panama väljas och det blir nog mest en formalitet. Nästa år ska sedan Costa Rica och Dominikanska Republiken ställa upp för att ta över Perus plats i säkerhetsrådet. Vi får se om det blir samma rabalder då.

Andra bloggar om: politik, samhälle, latinamerika, panama, guatemala, venezuela, noriega, torrijos, fn
Pingat till intressant.se

Urvalet

På initativ av Joakim har han och jag nu dragit igång en nyhetsblogg med ett urval av nyheter som är viktiga för oss som gröna. Kolla gärna in!

Mexiko utlämnar Guatemalas expresident

Guatemaltekiska Prensa Libre rapporterar att Mexikos regering har meddelat att man funnit Guatemalas expresident Alfonso Portillo och att man planerar att utlämna honom tillbaka till Guatemala, där han kommer att åtalas för att ha förskingrat åtminstone 120 miljoner Quetzales (drygt 110 miljoner kronor).

Portillo blev vald till president 1999 som kandidat för exdiktatorn Efraín Ríos Montts parti. Han tillträdde 2000 och flydde landet 2004. Hans regering är beskylld för att ha förskingrat över en miljard dollar.

Portillos advokat har fått ett par veckorpå sig att komma med anledningar till varför Mexiko inte ska utlämna Portillo.

Andra bloggar om: politik, samhälle, utrikespolitik, korruption, latinamerika, guatemala

Vanliga s-medlemmar ska kunna påverka valet av ny partiledare

Bara rubriken på Ekots nyhet är svindlande. Va? Ska vanliga medlemmar i det socialdemokratiska partiet få vara med och bestämma vem som ska leda dem? Kan det verkligen vara sant?

Nej, det är inte sant. Nyheten kommer sig av att valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén har uttalat sig och sagt att hon vill "inbjuda partimedlemmar och lokala organisationer att lämna in förslag på lämpliga partiledarkandidater."

Bara det att alla medlemmar, eller åtminstone lokalavdelningarna, inte redan har nomineringsrätt är förstås lite udda för mig som miljöpartist, men visst. Det är ju bra att de får de nu i all fall.

Det underliga är på det sätt som Hjelm-Wallén förklarar vilka fördelar som kommer av ett sådant förfarande. Hon säger till ekot:

"Man får ju en uppfattning av vilken typ av partiledare som de lokala socialdemokratiska föreningarna och partimedlemmarna vill se."

Man undrar ju lite hur valberedningarna har gjort tidigare? Att man inte självmant sökt sig längst ner i medlemslagren för att se vilka de vill ha kan man ju förstå, det är ju trots allt en elitistisk socialdemokrati vi pratar om. Men att man nu "öppnar" för att medlemmarna och lokalavdelningarna nu själva ska kunna berätta för valberedningen vad de tycker måste ju rimligen innebär att det inte varit "öppet" för det tidigare.

Vad har då tidigare valberedningar gjort, när "vanliga medlemmar" ringt, mejlat eller personligen försökt kommunicera sin åsikt? Lagt på, stängt av datorn och sprungit därifrån? Eller bara högaktningsfullt skitit i deras åsikter?

Kanske är det som med påveval, att man stänger in sig i ett litet rum och får inte komma ut innan man enats om ett totalt slumpvalt namn. Med tanke på vem de valde sist vore jag inte ett dugg förvånad.

Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokrati, demokrati, partiledare
Pingat till intressant.se

Reflecto, ergo sum elefant

Timesonline.co.uk rapporterar att elefanter på Bronx Zoo i New York har identfierat sin spegelbild som sig själva, snarare än en annan elefant. Artiklen säger att andra djur som är självmedvetna "inkluderar" människor, apor och delfiner. Finns det flera?

Något man undrar då är om även dessa elefanter ser sig själv som rosa i spegeln, när de druckit? Det förtäljer inte historien.

Andra bloggar om: elefanter, zoo, självmedvetenhet, djur

Dansk Folkeparti vill tvångsmata muslimer

Dansk Folkeparti vill enligt Dr.dk att även praktiserande muslimer ska äta skolmat under ramadan. Problemformuleringen är att de muslimska eleverna blir aggressiva och okoncentrerade under ramadan.

Någonstans får man väl vara positivt förvånad att DF inte anser muslimer vara aggressiva jämt, utan bara under ramadan.

Andra bloggar om: dansk folkeparti, danmark, ramadan, islam, politik, samhälle

TV-chef förbjuder rapportering om klimatförändringar

Michael Palmer är "general manager" för två tv-bolag i Maine, tillhörande ABC och Fox. I somras rapporterade stationerna från premiären av Al Gores film "En obekväm sanning". Efter det skickade Palmer ett mejl till redaktionen. Han inledde med:

"I was wondering where we should send the bill for the live shot Friday at the theater for the Al Gore commercial we aired."

Palmer går sedan vidare med att förbjuda vidare rapportering av klimatförändringarna. New York Times skriver:

[Palmer] has told his joint staff of nine men and women that when “Bar Harbor is underwater, then we can do global warming stories.”

“Until then,” he added. “No more.”

Andra bloggar om: politik, samhälle, usa, maine, mediekritik, klimatförändringar, klimatpolitik
Pingat till intressant.se

FN-update

Jo, det har hänt en hel del sedan jag rapporterade om FN-bråket mellan Guatemala och Venezuela. Till att börja med har Venezuela fortsatt på den inslagna vägen av att vara obstinat till tusen. Antalet omröstningar ligger nu på 41 till antalet där alltså Guatemala vunnit fyrtio av dessa och där en, den sjätte, blev oavgjord. I de senaste omröstningarna har Venezuela förlorat med mellan 18 och 27 röster.

Inför den fjärde dagen av omröstningar trädde Bolivia fram och påstod att Venezuela avträtt kandidaturen till förmån för Bolivia. Bolivia som alltså leds av Chavez homeboy Evo Morales. Chavez har bland annat sagt att "det godas axelmakter" består av Venezuela, Bolivia och Kuba. Såvitt jag förstått var det ingen som tyckte Bolivia var en bra kompromisslösning, förutom då Chavez, Morales och kanske en viss Fidel. Som tur för alla inblandade visade det sig att Venezuela trots allt inte riktigt ville avsäga sig sin plats, och meddelade att man kunde låta Bolivia kandidera i deras ställe om tre villkor uppfylldes. Ett av kraven var att USA skulle upphöra med sin utöva tryck och utpressning på världens regeringar. Nånstans där börjar man undra om Venezuela verkligen är på riktigt...

Guatemala å sin sida vägrar ge sig. Med viss rätt förstås eftersom man uppenbarligen har betydligt större stöd i generalförsamlingen. Någonstans är det också positivt att man inte "ger efter" i det venezolanska chickenrejset, någonstans är det dock också något av en barnslig prestigematch.

I nuläget verkar det onekligen låst. Guatemalas utrikesminister Gerth Rosenthal har haft möten med sin venezolanska motpart Nicolás Maduro utan att komma överens om något.

För nästa års val om Perus ersättare 2008-2009 har sedan länge Costa Rica och Dominikanska Republiken anmält att man kandiderar. Costa Rica har sagt att man avser att avvakta med sin kandidatur till dess. Domikanska Republiken däremot har sagt att man står till tjänst redan nu, om erbjudandet skulle komma. Eftersom det också verkar som man tillfrågats av Venezuela så hänger på det Guatemala.

Det är dock inte självklart att Guatemala accepterar Dominikanska Republiken som en bra kompromisskandidat. Guatemala har en allmän konflikt med den karibiska grupperingen CARICOM (Karibiska Gemenskapen), där både dominikanerna och venezolanerna är observatörer. Konflikten bygger på en territoriell konflikt med Caricom-medlemmen Belize. Belize tillhörde tidigare Guatemala, som dock sålde Belize till engelsmännen i utbyte för att engelsmännen skulle bygga en motorväg. En väg som engelsmännen dock struntade i att bygga. Antagligen insåg Guatemala sent omsider att man blivit huzzlad och ville ha landet tillbaka.

Sedan 1991 har Guatemala erkänt Belize som ett självständigt land, men man bråkar fortfarande om vissa markområden längs med gränsen och den Beliziska premiärministern har uppmanat sina Caricompisar att rösta på vem som helst föruom Guatemala. Inte riktigt den inställning till världspolitiken man väntar sig av premiärministrar, men så är det.

Eller för att knyta an till diskussionen om public service nedan. Varför överhuvudtaget producera såpoperor? Den internationella diplomatin överträffar alltid dikten!

Andra bloggar om: fn, samhälle, politik, latinamerika, venezuela, guatemala, dominikanska republiken, säkerhetsrådet, caricom
Pingat till intressant.se

Humor från rockhögern

Ibland är rockhögern faktiskt rolig. Ingerö gör sig lustig över Mikaela Valterssons retoriska frågor i riksdagsdebatten.

Det hade varit roligare om man inte visste att Johan själv satt där ute i höstmörkret och var jävligt nöjd med skämtet. Det förtar känslan lite.

Public Service

Förändringens vindar blåser som bekant på Sveriges Radio. Flera samhällsprogram kommer försvinna eller produceras externt. Det senare är fallet med Vår Grundade Mening, ett utmärkt mediemagasin med en något högtravande ton. Ett liknande program, med mer fokus på nyheter och reklam, ska produceras externt. Debatten runt detta har cirkulerat kring att detta skulle lägga mer makt i knät på radiohusets beslutsfattare. Ett exempel är en artikel i journalisten, där man räds att den nya produktionen skulle vara mer försiktig i sin kritik mot SR eftersom man inte biter den hand som föder den.

I klarspråk är man rädd för att en ny producent ska gå försiktigt åt SR för att få behålla sitt jobb. Resonemanget blir lite konstigt, inte minst eftersom SR just visat att det går att lägga ner program som producerats internt också.

Problemet är knappast att man ska sätta sig i en situation där man har mediekritiska program som inte går att lägga ned, utan att man har ledare som inte vill lägga ned det. If there's a will, there's a way. Men utan vilja blir det inget.

Monopolproblem I
Någonstans där närmar man sig pudelns kärna. SR:s ledning anser sig ha i uppdrag att sprida SR till nya grupper. Detta trots att man alltså också uppger sig ha fyra miljoner lyssnare om dagen. I public service-uppdraget har lagts en ambition att tillhandahålla ett utbud för alla, att alla samhällets medborgare ska kunna finna något "omistligt" i Sveriges Radio (läs om hur SR ser på sitt eget uppdrag här, där man också hittar sändningstillstånd, redovisningar och annat kul).

Detta innebär exempelvis att Sveriges Radio också konkurrerar med reklamradion, och sänder program mycket lika reklamradion. Jag undrar spontant: varför då?

Svaret ligger i det gamla monopoltänkandet. Någonstans ligger i Public Service idén om att alla egentligen vill ha det, att reklamradion är ett problem som ska konkurreras ut. Genom att locka med bra och populär musik ska man sedan leda människor in i finkulturens undebara värld. I SR:s public service-redovisning för 2005 skriver man faktiskt att musiken är en "bärare av och inkörsport till talat, icke-musikaliskt innehåll som nyheter, debatt och kultur."
Är inte det stor humor så säg...

Problemet är att det inte är gratis att göra det. Jag säger inte att det är fel att spela popmusik i P3, men nog är det konstigt att det inte diskuteras varför licenspengar ska bekosta någons fabless för Winnerbäcks eller 50 cents senaste? Samma problematik gäller förresten för SVT. Jag har inget problem med att det går dokusåpor på TV, men jag tycker det är ett problem att x antal licensmiljoner under åren plöjts ner i såpopereträsket, eller ännu värre slängts i sjön vid producerandet av diverse dokusåpor.

Public service ska vara ett komplement för att producera den radio som inte har kommersiell bärkraft. Det finns ingen anledning att lägga ned gemensamma välfärdsprogram för något som människor faktiskt är villiga att betala för, speciellt inte när det knappast föreligger någon potential till negativt ägarinflytande (ergo: om NRJ inte vill spela Winnerbäck har det knappast med hans texter att göra...)

Monopolproblem II
Monopol-spöket står också för det andra stora problemet med public service idag, nämligen att all public service ska sändas på statliga radiovågor. Jag förstår faktiskt inte varför det är så. Syftet med public service ska vara att fler människor ska nås av mer djuplodande samhällsjournalistik, kulturdebatt och hårdare politiska granskningar. Om det sedan sänds i P1 eller Mix megapol är väl helt irrelevant? Tvärtom så har man ju helt nya möjligheter att nå nya grupper om man sänder det i reklamradio.

Jag gillar idén med public service-fonder. En pott pengar utanför SR som alla produktionsbolag skulle kunna söka för att olika produktioner, för att sedan sända i vilken kanal eller vilket annat medium som helst. Naturligtvis skulle reglerna kring det vara hårda, och stödet vara olika beroende på var det ska sändas, men principen skulle kunna innebära en större mångfald av program i etern, men också att dessa skulle sändas för en betydligt bredare målgrupp. Även notoriska NRJ-fjortisar skulle behöva byta för att slippa undan en halvtimme av public service, samtidigt som en liten del pengar också skulle kunna gå till podcasts av olika typer. Public service måste naturligtvis ge stöd till all form av medborgarjournalistik.

Detta system skulle kunna existera vid sidan om SR, antingen med SR själva som administratörer eller med ett oberoende beslutsorgan.

Sammanfattning
Omvandlingen av public service är oerhört viktig för vår framtida mediekonsumtion. Vi kan välja mellan att leva kvar i efterkrigstidens socialistiska monopolidéer och naivt försöka apa efter den reklamfinansierade grunda underhållningsradion eller så kan släppa det barnsliga monopoltänket, släppa public service fritt och se till att varje skattekrona används effektivt till granskning, debatt och djupdykningar in i kultur, samhälle och politik.

Andra bloggar om: politik, samhälle, public service, sr, mediekritik
Pingat till intressant.se

Kristdemokraterna överger stöd åt regeringen

I Danmark alltså. Lederaren för det danska kristdemokratiska partiet, Bodil Kornbek, uttalar på Danmarks Radios webplats att man efter nästa val vill ha en ny regering. Efter förra valet gav man Fogh Rasmussen stöd att bilda regering, men nu ifrågasätter Kornbek hans människosyn.

- Foghs udgangspunkt er, at man som menneske bliver vurderet efter, hvad man kan præstere. Han ser på os, som nogen der skal yde en produktion og give et afkast. Det præger den politik, der kommer fra den nuværende regering, sagde Bodil Kornbek.

Kornbek kritiserar också delar av skolpolitiken, asylpolitiken och regeringens "pisk over kontanthjælpsmodtagerne".

Man kan ju hoppas att svenska KD bjuder in Kornbek till sin nästa kongress. De verkar ha mycket att lära.

Andra bloggar om: politik, samhälle, danmark, kristdemokraterna
Pingat till intressant.se

Nya bilder: Eftervalsfest

I slutet av september var det eftervalsfest utanför Linköping hos Kristin o Åsa. Mycket trevligt. Kolla in alla bilderna här.

Mina favvos som jag vill att ni kollar in är några filmer.

Först lite kul med Göran. Här diggar han och här scattar han.

Sedan en film där det dansas till en remake av en gammal dänga. Men det roligaste är kanske Amelias visdomsord i början.

Man kan också om man vill lyssna på när folk borstar tänderna.

Sedan lekte Amelia och Åsa med skuggfigurer. Här är en bild och här är en film. Båda blev lite mörka, så jag försökte ta en bild med blixt också. Ingen bra idé.

Sen tog Amelia många fina bilder. Kolla in dem! Ett foto jag tyckte var roligt var ett foto på Amelias skugga, som ser precis ut som en bild jag själv tog under politikercirkusturnén. Jämför själva: Amelia, Tomas.

Nya bilder: Turist i Stockholm

Besök av Chantel från Australien, vilket gav upphov tilll en hel del fina bilder från runt om Stockholm.

Alla hundra bilder kan ses här.

Mina favvosar:
Fin bild från Skansen.

Sittande björn på Skansen.

Vid Surikatburen blev vi vittnen till ett flyktförsök. Tre surikater gaddade ihop sig och försökte fly. Här ser vi hur två håller vakt medan den tredje närmare sig dörren. Här ser vi hur den senare surikaten försöker lirka upp låset på dörren. Här inser han att de misslyckats och att de är upptäckta. Även en av de vakthållande surikaterna inser sig upptäckta, de glömde att "se upp".

Kul text om auktoritet på ett tak till nån sorts skjul i Stockholm.

Tomas speglar sig i glansen från kaknästornets utsikt. Eller nåt.

Till sist vill jag att ni kollar in denna jääättegoa tapasmiddag på Oxid i Stockholm.

Ali Hussein

Ali Hussein, eller Lasse Lindroth som han hette egentligen, levde inte för att se 2000-talet. Till allas stora sorg naturligtvis. Men hans humor lever kvar.

Sista skämtet är bäst

Nicaragua går till val

Nicaragua går till val den femte november, och enligt opinionsmätningar leder Sandinistledaren Daniel Ortega Saveedra stort.

Ortegas Sandinistparti tog makten 1979 från den brutala Somozadiktaturen och ledde landet i elva år i en egen liten diktatur. Först i form av en junta sedan genom Ortega som president på egen hand.

Sandinisterna är i denna del av världen mest kända som offer för USA:s inerventionistiska politik under Reagan, när Contras på amerikanska pengar förde inbördeskrig mot Sandinistregimen. Att Sandinisterna skulle ha varit ett dugg bättre än den regim de störtade är dock svårt att se, om man inte är blommande stalinist.

Latinamerikansk samtida politik är svårbegriplig. Genom att man har statskupper och skiftande dikaturer runt hörnet och inte minst lång historia av svåra ekonomiska tider har man helt andra perspektiv än vi har i Europa. Jämför exempelvis att vi i Europa fortfarande lever med andra världskrigets skugga över allt vi göra (EU varandes det främsta exemplet), och det är lätt att förstå att både Somozadiktaturen och Sandinistdiktaturen ligger kvar som en våt matta över synen på politiken. Lägg då till att Nicaragua är ett mycket fattigt land, även med centralamerikanska mått mätt och en mycket komplicerad politisk värld öppnar sig.

Det blir inte lättare av att de gamla marxisterna i Sandinisterna har allierade i konservativa partier, varav några från Somozas gamla parti. Ortegas vice-presidentkandidat har dessutom absurt nog varit civil chef för Contras under åttitalen.

Å andra sidan har det största högerpartiet, Partido Liberal Constitucionalista (PLC), stöd av en organisation som kallar sig CPT (vilket ska betyda Arbetarnas Permanenta Kongress, dvs antagligen Congreso Permanento de Trabajadores el. dyl.) och som är bland andra flera fackförbund i samverkan.

Som om inte det vore nog så har Sandinisterna och PLC direkt efter det första otvivelaktivt demokratiska valet 1990 gått ihop för att skapa en typ av tvåpartisystem. Efter förra valet har man gjort om reglerna för val, för att marginalisera övriga partier. Nu krävs det bara 40% av rösterna för att vinna presidentvalet i en första omgång. Eller bara 35% om det skiljer tillräckligt ner till tvåan. Om ens parti får under 4% riskerar dessutom partiet att förlora sin lagliga ställning som parti, om jag förstått saken rätt.

PLC:s president som valdes 1996, Arnoldo Alemán, mannen som har rankats som den nionde mest korrupte människan i världen någonsin. Alemáns vicepresident, Enrique Bolaños, blev vald 2001 och bröt sig ur PLC för att bilda ett eget parti. Han fick Alemán dömd till 20 år fängelse. Ett straff som Alemán av hälsoskäl tillbringar på sin privata ranch.
Dessa antikorruptionsmål är dock inte populära hos Sandinistledaren. Ortega själv har anklagats för grov korruption. I de sista dagarna innan Sandinistregimen lämnade över makten till den demokratiskt valda oppositionen rapporteras mycket av den land och de resurser som förstatligas ha lämnats över till personer på höga poster inom sandinistpartiet.

Denna absurda situation där de två störst partierna härstammar direkt från landets två senaste diktaturer, har lett till att båda partierna har fått utbrytargrupper som också ställer upp. Bolaños utbrytargrupp har efter vissa interna misslyckanden uppgått i Nicaraguas Liberala Allian, ALN (Allianza Liberal Nicaragüense). ALN:s grundare, Eduardo Montealegre, ställer också upp i detta val och ligger enligt ovanstående opionsmätningar på ungefär samma nivå som PLC, efter stöd från exempelvis näringslivet.

Sandinisterna har en utbrytargrupp i Movimiento de Renovación Sandinista (Rörelsen för Sandinistisk förnyelse, MRS) . MRS verkar vara en regnbågsliknande koalitik som inkluderar Nicaraguas Socialistiska Parti, Nicaraguas Gröna parti och ett (av många) kristdemokratiska partier med hjärtat till center-höger. MRS verkar för nuvarande vara tredje största parti.

Andra bloggar om: latinamerika, nicaragua, sandinism, sandinister, politik, utrikes, samhälle
Pingat till intressant.se

Blair: Should I stay or should I go?

Via literoligare.se

Guate mot Venezuela

När nya medlemmar i FN:s säkerhetsråd ska väljas har allt gått enligt planerna. Sydafrika tar den afrikanska platsen efter Tanzania, Italien och Belgien de två europeiska platserna efter Danmark och Grekland och Indonesien snuvade Nepal på att efterträda Japan på den öppna asiatiska stolen. Kvar är frågan vem som ska ersätta Argentina på den öppna latinamerikanska stolen. På Dn.se har frågan fått tre artiklar. Den sextonde skrev man om att Chile inte ville välja mellan de två kandidaterna Guatemala och Venezuela. Samtidigt skriver man att Venezuela kommer vinna valet. Något som redan dagen efter visar sig vara helt fel, då Guatemala tar ledningen i alla de tio omröstningar som genomförs (förutom den sjätte, där det blir lika). DN rapporterar då med en lustig blandning av nyheter i frågan, tillbakablickar på gamla maratonomröstningar i FN och allmäna reflektioner över Chavez underliga natur.

Tidigt på morgonen den artonde rapporterar dn.se så att FN nu söker efter en kompromisskandidat, eftersom varken Guatemala eller Venezuela under 22 omröstningar nått nödvändiga 2/3-majoritet.

Sedan har jag inte sett något i svenska tidningar. I min Costaricanska dagstidning La Nación däremot, är det full rulle i den här frågan.

Den femtonde gick La Nación ganska grundligt igenom det som redan då förväntades bli en spännande drabbning. Till skillnad från i DN, där man uteslutande låtit Venezolanerna uttala sig, fick båda parter säga sitt. I artikeln framgår också vilka länder som stöjder Venezuela (Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay, Bolivia, Ryssland och Kuba) och varför Guatemala ansågs ligga bra till (lever upp väl till kriterierna för val enligt FN-fördraget; man har deltagit i fredsbevarande operationer och aldrig suttit i säkerhetsrådet förut). En mycket trevlig och informativ genomgång sålunda. Till skillnad från något enda av DN:s tre hafsverk, kan man bittert tillägga.

Tisdagen den sjuttonde gick La Nación igenom måndagens händelser med fokus på USA:s agerande. Det är ju knappast förvånande att USA och flera andra länder skulle föredra Guatemala framför Venezuela i säkerhetsrådet. Hur som helst kunde man på TV-bilder se hur John Bolton, USA:s FN-ambassadör, gick omkring och pratade med motparter från andra länder. Vilket gav den Venezolanska ambassadören möjlighet att spy lite galla om hur USA försöker hålla Venezuela borta från FN:s finrum. Efter det får den guatemaltekiska motparten uttala sig om hur tråkigt det är att Venezuela försöker måla upp Guatemala som ett land i USA:s ledband, något som Guatemala naturligtvis inte känner igen sig i.

Samma dag skriver New York Times om det hela. Där klargör man att Guatemala har USA:s stöd. Man förklarar dock att det i praktiken inte skulle göra någon skillnad med Venezuela i säkerhetsrådet, eftersom de på inget sätt skulle vara tungan på någon våg. Däremot skulle det vara jobbigt, anser tidningen, med att ha en så obstinat nation med då det skulle omöjliggöra en konsensumodell. Dessutom varnar man för att en säkerhetsrådsplats kan ge Venezuelas ledare Hugo Chavez en plattform för sin ganska hätska anti-USAretorik. I samband med detta refererar tidningen ett tal som Chavez gjort i generalförsamlingen tär han hänvisat till Bush som "djävulen" och hävdat att han fortfarande kunde känna lukten av svavel från när Bush var där dagen före.

Onsdagen den artonde meddelar La Nación att efter 22 omgångar har fortfarande ingen vunnit dragkampen, även om Guatemala vunnit alla tolv omröstningar sedan dagen dessförinnan med mellan 20-30 röster. Fortfarande fattas dock 15-20 röster. Nu börjar en seriös jakt på en kompromisskandidat, enligt La Nación. Enligt tidningen är Costa Rica, Mexiko, Uruguay och Chile möjliga kandidater, där La Nación förstås lägger mest vikt vid det egna landets möjligheter. Costaricanska företrädare säger sig vara villiga om de blir kallade, men de känner samtidigt ingen stress då det påstås att man har en kandidatur för nästa års val (då Perus plats blir ledig). Även de andra länderna medger att man är öppen för idén om det blir en bred uppslutning. Endast Panama uppges ha blivit föreslaget men tackat nej.

Den nittonde rapporteras i en artikel om att varken Guatemala eller Venezuela vill ge upp kampen. Guatemaltekerna anför som argument för detta att man trots allt vunnit 21 av 22 omröstningar med stor marginal och inte förlorat någon. Normalt vore, enligt Guatemaltekerna, att det land som förlorat 21 av 22 omröstningar med stor marginal och inte vunnit en enda, istället avstår platsen. Om man får tro La Nación tycker Venezolanerna å sin sida att det är viktigt att fortsätta kämpa mest för att jävlas med USA.

I en senare artikel den nittonde, eventuellt för publicering i dagens tidning (den 20:e), konstaterar man att torsdagens omröstningar fortsatt som tidigare. Nu är det alltså 31 omröstningar, varav Guatemala vunnit 30. En, fortfarande den sjätte, har blivit oavgjort. Det mest spännande som har hänt var att Bolivia i den allra senaste omröstningen av någon anledning fått en röst. I övrigt konstaterar Guatemalas ambassadör igen att man inte tänker avstå platsen eftersom man trots allt bara är ett drygt dussin röster från seger, medans Venezuela är femtio röster från seger. Venezuela å sin sida hävdar att man inte tänker avstå platsen för att det vore ett förudmjukande nederlag i händerna på utpressar-USA (fritt översatt). I övrigt är artikeln en DN-kopia i den meningen att den meddelar "inget nytt" på 3000 tecken exklusive blanksteg.

Nu idag har spanska El País en artikel om att man skjutit på förhandlingarna till efter Eid-al-Fitr. Nu har parterna till på onsdag på sig att komma upp med en lösning.

Det blir spännande att följa fortsättningen, i nästa vecka om inte förr.

Andra bloggar om: fn, samhälle, politik, latinamerika, venezuela, guatemala, costa rica, säkerhetsrådet, usa

Ny ordförande föreslagen till LSU

Senaste nytt (nåja, några timmar sen) från Anli: Cecilia Engström är föreslagen som ordförande till LSU. Galet bra!

Andra bloggar om: lsu, grön ungdom, cecilia engström

Riksdagshumor gånger två

Två fall av humor från riksdagen. Ett medvetet fall av bus-humor från Zaida. Och ett fall av omedveten "just det... vi vann ju"-humor från Maud O via Anders.

Hur kul som helst.

Andra bloggar om: humor, samhälle, politik

Morian och Kommittén för EU-debatt

Jag läser alltid Jonas Morians blogg. Den är nästan alltid intressant och utgår ofta från fakta och har ofta nyanserade resonemang för saker och ting. Men ibland märks det att karln är sosse. Som nu när Kommittén för EU-debatt tydligen ska läggas ned.

Morian är iofs inte helt positiv till nedläggningen, men är å andra sidan kritisk till hur kommittén arbetat och då inte minst vart pengarna har gått. Morian skriver:

"Jag skulle vilja se en debatt som i högre grad utgår ifrån vad vi i Sverige vill göra med EU-medlemskapet och hur EU ska utvecklas, snarare än ett evigt tjatande om ja eller nej till EU. Den diskussionen borde ju nu rimligen vara avslutad."

Varför borde den rimligen vara avslutad? Andelen svenskar som vill lämna EU eller är väldigt starkt kritiska till EU är i och för sig en minoritet, men en mycket stor minoritet. Varför ska de inte få vara med och föra fram sina åsikter? Med samma resonemang bör ju frågan om borgerlig eller socialdemokratisk regering "rimligen vara avslutad", eftersom anhängare av den senare varianten inte längre når upp ens till 40%.

Naturligtvis ska vi ha en diskussion om vad vi vill med EU-medlemsskapet och om hur vi vill att EU ska se ut. Men den diskussionen som har förts i Sverige på det här ämnet hitills har ju visat på en väldigt stark opinion för ett "smalare och vassare" EU (som centern brukar säga). Eftersom problemet är att det europeiska samarbetet ända sedan Romfördraget 1952 konsekvent rört sig mot en "tjockare och trubbigare" modell så är frågan om utträde högst aktuell.

Men därom kan man ju ha olika åsikter. Det blir mer intressant när Morian börjar kritisera mer konkret vilka som fått pengar:

"Kommittén för EU-debatts uppdrag har varit att ”stimulera till en bred och öppen debatt om aktuella EU-frågor och EU:s framtidsfrågor samt bidra till att öka kunskapen om unionen”. Frågan är hur mycket ”bred och öppen debatt” som förs om EU i till exempel Folkrörelsen Nej till EU, Svenska Tandläkare mot kärnvapen eller Ung Vänster Kalmar?"

Genom att ge till så vitt skilda organisationer som Unga Européer och folkrörelsen nej till EU stödjer man två diametralt satta motpoler. Genom att ge pengar till perifera organisationer som tandläkare mot kärnkvapen och romska ungdomsförbundet stödjer man de som vanligtvis inte får sin röst hörd och som har mycket små ekonomiska resurser. Det är precis det som är en bred debatt, Jonas Morian!

En bred debatt som nu verkar försvinna. I framtiden får vi all EU-debatt via tidningarnas ledarsidor. Det vill säga debatten får pendla mellan positionerna "JA till EU!", "ja till EU" eller "ja till EU?". Det är kanske vad bred debatt betyder för betonghäckarna inom alliansen och socialdemokratin. Men knappast för någon annan.


UPDATERING: Jag insåg att ett sakfel smög sig med. Romfördraget var 1957, inte femtitvå. EKSG, Europeiska Kol- och Stålgemenskapen upprättades dock 1952, vilket förstås var vad jag åsyftade. Till mitt försvar ska sägas att jag insåg felet själv. I ärlighetens namn gör det inte heller så stor skillnad på poängen. Sådeså.


Andra bloggar om: politik, samhälle, eu, europa, Jonas Morian
Pingat till intressant.se